Dolda evidens (”secret evidence”)

Jag definierar denna strategi som att man inte redovisar hur man kommit fram till olika resultat och slutsatser. Generella uttalanden görs utan att läsaren får veta grunderna.

Edvardsson (1996 s30) påpekar att ”öppen redovisning av grundmaterial och tankegångar är nödvändigt vid trovärdigt utredande. Viktiga påståenden ska kunna noga beläggas och det totala underlagsmaterialet skall kunna redovisas. Om allt inte är medtaget i själva utredningstexten kan bilagor eller hänvisning till andra material göras. Att t.ex. påstå att det föreligger tecken på missbruk, ångest, psykisk störning, relationsproblem, sexuellt utnyttjande etc. utan att klargöra evidens utgör propaganda, inte utredande. Vid utredande arbete gäller krav på precisering och öppen redovisning av evidens. Om dessa krav inte är tillgodosedda bör texten inte beaktas, då möjligheterna att den är fabulerad eller tendentiös är stora. Utredare ska självklart redovisa underlag, när de skriver viktiga och speciellt negativa påståenden om människor. Användande av dolda evidens kan inte accepteras”. Det är ett vanligt arbetssätt som tydligt visas i detta material där förekomsten av dolda evidens är riklig.

Generella uttalanden görs utan att man som läsare får veta grunderna. Man använder sig av principen ”closed door”, alltså undanhåller/hemlighåller viktig information.

Ex ur utredning A (BUP Skäggetorp), sid 5, Psykolog 1 Skäggetorp skriver om F: ”Den fria leken är en av de möjligheter utredningen ger henne att gestalta sina erfarenheter och upplevelser. I den blir det tydligt hur orolig, ångestfylld och splittrad hon är”. Ingenting beskrivs om hur leken visar detta. På vilket sätt blir det tydligt? Och för vem? Psykologen uppvisar en omedvetenhet om att beteenden oftast är situationsbetingade. Doktrinen om nollpåverkan märks tydligt i det faktum att psykologen uppvisar en uppenbar brist på insikt om att hon själv påverkar F genom sin blotta närvaro. Det som är väsentligast att veta något om, hur F fungerar i sin naturliga miljö, utreds inte. Referenterna från bl.a. dagis har beskrivit F som en helt normal 6 - åring. BUP - personalen beskriver samma flicka som orolig, ångestfylld och splittrad. Detta borde bli en väckarklocka i huvudet på utredarna. Det står helt klart att det är myndigheternas agerande med tvångsseparation, flyttning

till flera nya familjehem på kort tid mm som har orsakat att F mår dåligt. Myndigheternas agerande i detta fall är psykisk barnmisshandel. Ingenstans i hela detta omfångsrika material finns ens en antydan till någon skadekonsekvensanalys. Mängder av forskning har visat att separationer skadar barn. Dessa barn har flyttats åtta gånger på drygt två år. Detta kan inte anses acceptabelt.

Ex ur samma utredning, sid 3, Psykolog 1 Skäggetorp skriver följande om K: ”Det återkommande temat i K:s psykologiska material är, hur fientlig och skrämmande omvärlden är. Hur stora ansträngningar han än gör, är han för liten att klara sig på egen hand. Han kämpar för att inte gå under”.

Psykologen redovisar inte vilket psykologiskt material hon hänvisar till. Hon redovisar inte heller på vilket sätt hon kommit fram till denna mycket litterära tolkning. Hon redovisar inte andra möjliga tolkningsalternativ. Vad är det för ansträngningar K gör? Hur kämpar han för att inte gå under? Hon beskriver inte hur t.ex. miljön påverkar K, inte heller att hon själv påverkar K. Det är inte underligt att K:s omvärld ter sig fientlig och

skrämmande med tanke på vad myndigheterna har utsatt honom för på kort tid. I övrigt se kommentaren ovan. Ex ur samma utredning, sid, under rubriken ‘sammanfattning’ skriver Psykolog 1 Skäggetorp och Kurator 1 Skäggetorp helt plötsligt nya uppgifter som det inte nämnts ett ord om i själva utredningen, de skriver ”De upphakningar som skett i hennes utveckling har möjlighet att lindras då hon har vitalstyrka och nu befinner sig i en expansiv ålder”. Vaddå för upphakningar? Det nämns inte ett ord om några upphakningar i utredningen. Det måste anses som mycket osakligt att föra in nya uppgifter, som ej behandlats förut, i sammanfattningen! Källan anges inte, saklig underbyggnad anges inte, man preciserar inte vad man avser, ingen beskrivning av hur och när (och inför vem) dessa upphakningar skulle ha visat sig. Har de haft för lite att ”komma med” på F och därför fabulerat ihop detta i sluttampen för att socialsekreterarens i förväg klara målsättning, ett

omhändertagande, skulle kunna anses som motiverat och gå igenom i Länsrätten?

Ex ur samma utredning, sid 7, uttalande om J: ”Han är beroende av att ha stödpersoner till sin hjälp”. Hur utredarna på BUP har kommit fram till detta framkommer inte. De redovisar inte någon saklig grund för påståendet, källanvisning saknas. De preciserar inte vad de menar med beroende och stödpersoner. När man läser referent uppgifter framkommer det tvärt om att t.ex. under den tid barnen bodde helt hos J, när X studerade under 10 månader; så skötte han allt själv och det fanns inga klagomål från t.ex. dagis. I övrigt se ovanstående kommentar.

Ex ur BUP Skäggetorps ”observationsanteckningar”, 930113, Psykolog 1 Skäggetorp skriver om F: ”Hon har flera strategier att möta situationen. Låtsas att hon har en kamrat, är smått förebrående mot K, visar upp kognitiva färdigheter, söker locka K att vara med henne. Klarar till sist av att enbart få en aktiv uppmärksamhet i det hon gör, utan att det samtidigt ledsagas av en fysisk delaktighet”. Hur vet Psykolog 1 Skäggetorp att det är strategier F använder ”för att möta situationen”? Hon kanske bara leker. Vilka kognitiva färdigheter avses? Vad är ”aktiv uppmärksamhet”? Var finns den sakliga grunden? Hur dokumenteras dessa ”observationer”? Preciseringar och situationsbeskrivningar saknas.

Ex ur utredning B (SoL), Handläggare 1 uppger ”K och F har ej gått i skolan respektive sexårsgrupp. Detta på grund av att K ej ansågs orka med skolarbetet under utredningstiden, han visade stora koncentrationssvårigheter”.

Varför fick inte F fortsätta i sin sexårs - grupp? Vem bedömde att K inte skulle orka med skolarbetet? Vem bedömde K:s symtom som koncentrationssvårigheter? Alternativa bedömningar? Saklig grund för att avbryta F:s sexårsverksamhet?

Ex ur samma utredning, sid 3a, Handläggare 1 skriver följande efter ett samtal med MA,

fritidspedagog: ”Faderns opålitlighet tror MA har påverkat K negativt”. Vilken opålitlighet? Enligt vems måttstock? Har Handläggare 1 citerat rätt? I så fall, hur har MA kommit fram till att J är opålitlig? Hur visar sig denna opålitlighet? Hur har K påverkats? Saklig grund? Fler tolkningsalternativ efterlyses!

Jag kan tänka mig åtskilligt som verkligen påverkat K negativt med tanke på vad han har varit utsatt för under de senaste månadernas psykiska barnmisshandel som myndigheterna utövat.

Ex ur utredning G (BUP Värnamo), sid 3, uppgifter från K:s lärare BA: ”Enligt uppgifter från

klassföreståndaren har K retarderat sedan påskhelgen, sedan han träffat pappa J var fjortonde dag, både kunskapsmässigt och känslomässigt”. Vad menar läraren med retarderat? Beteende - och situations - beskrivning saknas, likaså saknas preciseringar. Endast en antydd orsak anges, alternativ diskuteras inte. Imperfecta enumeratio föreligger. Källanvisning saknas. Vad menar läraren med kunskapsmässigt och känslomässigt? Varför kopplar läraren K.s beteende till pappan? Det är åtminstone minst lika troligt att orsaken kan finnas i familjehemmet eller t.ex. i det faktum att barnen tvingats tillbaka till familjehemmet efter varje besök hos fadern och hans sambo. Det kan även vara något i skolmiljön eller läraren som påverkar K.

Ex ur Chefsöverläkaren Linköping s ”försvarsbrev” till HSAN 940909, Chefsöverläkaren Linköping skriver ”Att leva med vetskapen om en nära föregående, möjlig flyttning av familjehemsplacerade barn innebär erfarenhetsmässigt svårigheter för familjehemsföräldrarna att knyta an till och stödja barn på bästa sätt”. Hur Chefsöverläkaren Linköping ”vet” detta redovisar han ej. Har han företagit sig någon typ av fältstudier/undersökningar för att få fram den ”erfarenhetsmässiga” kunskapen? Nu är det så att lagstiftningen föreskriver att barnen skall kunna återförenas med sina föräldrar så snart som ev missförhållanden har arbetats bort. Ett omhändertagande skall vara det sista alternativet som tas till vid problem. Ett omhändertagande skall vara tidsbegränsat och barnen skall hem igen. Så det är ju onekligen anmärkningsvärt att de familjer som ansöker om att bli familjehem inte informeras om t.ex. lagstiftning och inte ”vet” vad lagen förespråkar utan ”knyter an” för mycket till barnen och sedan gör allt de kan för att få behålla barnen hos sig . I detta avseende är det viktigt att icke förglömma den inte oansenliga ekonomiska ersättningen som utgår till familjehemmen. Det är lätt att vänja sig vid att ha tillgång till betydligt mer pengar än utan familjehemsplacerade barn boende hos sig. Det ingår i förutsättningen för dessa familjehem att de skall vara ett kortsiktigt stöd för berörd familj, men de kan aldrig ersätta barnets biologiska föräldrar. Att Chefsöverläkaren Linköping överhuvudtaget uttalar sig om den här familjen är oetiskt och oprofessionellt. Han har aldrig träffat någon i familjen och borde således inte uttala sig om saker han ej har förstahands kännedom om.