Vilseledande information

Jag definierar denna strategi som att man medvetet undanhåller information (jfr med undanhållande - strategier och lögn) eller redovisar information på ett sådant sätt att läsaren får en skev bild av det som informationen gäller.

Naess (1971, kap 6) Saklighetsnormer. Om en text bryter mot någon av saklighetsnormerna är den att beakta som osaklig. Normerna har sammanfattats av Gunnarsson m.fl. (1993 s5f): Norm fem ”Man får inte medvetet i en beskrivning undanhålla fakta som kan vara av betydelse för att läsaren ska kunna bedöma hållbarheten eller relevansen av denna beskrivning. Man får inte heller medvetet framhäva

vissa fakta eller på annat sätt redovisa uppgifter som gör att läsaren får en skev bild av det redovisade”.

Ex Chefsöverläkaren Linköpings brev till Tingsrätten (se bilaga) 940517. I detta brev framkommer det ingenstans att Chefsöverläkaren Linköping aldrig har träffat vare sig barnen eller J och att hans uppgifter bygger på andra - och tredjehands uppgifter.

Ex ur K:s BUP - journal 930121 ”Psykologutredning i samband med att K och hans 1½ år yngre syster F omedelbart omhändertagits enl. LVU av socialtjänsten”. BUP - personalen trodde att det rörde sig om en LVU - utredning men det var en SoL - utredning. Detta fick inte BUP - personalen klart för sig förrän utredningen nästan var klar. BUP - personalen har således givits vilseledande information av socialsekreterare Handläggare 1. Detta skulle kunna förklara varför BUP beställningsmässigt skriver att ”någon frivillig lösning inte är tillräcklig” i sin slutsats. Detta är ändock en knepig slutsats eftersom någon frivillig lösning, t.ex. hemterapeut, inte har provats.

Ex ur Handläggare 1s rapport till Sociala jouren 941108: Handläggare 1 meddelar jouren att J är vidtalad (informerad om att jouren ska komma en lördag, 19/11-94, när barnen är hemma). Jouren åker hem till J och L i tron att dessa är informerade om besöket. J och L är inte vidtalade att jouren skulle komma på lördagen och de blir snopna när jouren ringer på dörren. Sociala jourens personal blir enligt J lika snopna dom, när de får klart för sig att familjen inte är informerade om deras besök. Handläggare 1 uppnår ingenting vid detta ”överraskningsbesök” av jouren, som skriver ”vi bedömer situationen där hemma som lugn och lämnar familjen efter ca 10 minuter” i sin rapport gällande ”hembesök på uppdrag av handläggaren på sociala förvaltningen”.

Ex ur Chefsöverläkaren Linköping s brev till tingsrätten 940517, punkt fem: ”att F regelmässigt varit röd, irriterad och haft flytningar i underlivet efter umgängestillfällena hos fadern”. J:s ombud KA skriver i anmälan till HSAN 940826: ”Chefsöverläkaren Linköping sammankopplar F:s besvär med hennes umgängestillfällen med fadern. Chefsöverläkaren Linköping nämner inte att F efter direktiv från soc.sekr Handläggare 1 varit på besök hos mormor och morfar vid ett tillfälle i två dygn, innan hon fördes till familjehemmet. Han nämner inte att F vid senare tillfällen avböjt när hon tillfrågats om hon vill besöka mormor och morfar. Hon har istället föredragit att vara med fadern”.

6.81 Glidningsstrategi

Jag definierar denna strategi såsom Edvardsson (1989 s 13f) ”man glider vad gäller

begreppsbetydelser, man glider från gruppdata till individ, vidare förekommer glidningar mellan en unik individ och allmänna teorier, som utgör generaliseringar, vidare glider man ogenerat vidare från misstanke om ett beteende till att beteendet faktiskt förekommer. Glidningsstrategin möjliggörs av grava brister i precision, ohållbar associativ logik och oförmåga till kritisk granskning”.

Edvardsson (1989 s14) påpekar att ”misstanke - begreppet har visat sig vara en effektiv glidning för att påvisa en ökad mängd sociala problem. Som jämförelse kan påpekas att SoL §71 använder begreppet ”kännedom”, vilket ställer helt andra krav än misstankebegreppet”.

Edvardsson (1991 s198) har funnit ”glidning från gruppdata till individ. T.ex. hänvisar Dr M i detta konkreta fall till att det är vanligt för misshandlade barn att även bli utsatta för sexuellt våld; Dr G menar att anklagelserna mot byrån och läkarna utgör ett klassiskt symtom i barnmisshandelsfall. Gruppdata gäller för en grupp och inte för en individ - speciellt inte för en som inte bevisats tillhöra gruppen. Cirkelresonemang uppkommer här lätt: misshandel förutsätts - föräldrarna nekar etc - detta anses bekräfta misshandeln.”

Ex Barnens beteende på BUP beskrivs som om det handlar om stabila personegenskaper som finns där oberoende av situationsfaktorer. Barnens beteende i familjehemmen beskrivs som

personegenskaper utan att hänsyn tas till situationsfaktorer. Faderns beteende i de stressituationer som alla omhändertaganden och omflyttningar av barnen mm utlöser, görs till stabila

personegenskaper.

Det som är intressant är rimligen barnens och faderns beteende i den naturliga miljön, med det naturliga nätverket närvarande och inte deras beteende i en konstgjord situation med främmande människor närvarande.

Ex BUP - personalen uppger att ”K och F uppvisar en bristande tillit till vuxna”. Detta uttalande bygger inte på några observationer/informationer om barnens tillit till vuxna i den naturliga miljön. Glidningen från påstådd bristande tillit i vissa situationer på BUP över till den generella personegenskapen måste ifrågasättas också med tanke på referenternas uttalanden. Uttalandet är dessutom opreciserat, subjektivt, spekulativt och det saknas situationsbeskrivningar. (se t.ex. Edvardsson, 1989, s23ff).

6.82 Dekontextualiseringsstrategi

Jag definierar denna strategi som att man skalar bort sammanhangsinformationen för att förmå läsaren att göra en tolkning som passar utredarens syfte.

Edvardsson (1996 s78) hävdar att ”vid dekontextualisering skalas situationsinformationen bort (eller undanhålls) och beskrivningen kan få en helt annan betydelse för läsaren. Genom att undanhålla den exakta replikväxlingen och bara säga att Kalle är aggressiv så får läsaren en helt annan, och mer generell, bild än om grunddata fått följa med i beskrivningen. Om inte dekontextualiserad text förkastas, så leder den ofta till felaktiga tolkningar, felaktiga bedömningar etc.”.

Ex ur utredning B (SoL), sid 1b, Handläggare 1 skriver ”K och F är rädda för J när han är ”full”. ”. Vad menar Handläggare 1 med att sätta full inom citationstecken? Skall det betyda att J är sk full, som lika gärna kan vara trött, sjuk mm eller att J är lite full, s.k. salongsberusad eller kanske J är avsevärt berusad? Eller är J kanske t.o.m. nykter?

Ex någon anonym anmälare ringer till sociala jouren och hotar Handläggare 1. När Handläggare 1 får veta det anklagar hon J för att stå bakom samtalet. När Handläggare 1 själv skriver om hotet, skriver hon ”mordhot”. Handläggare 1 sätter alltså själv citationstecken på ordet. Vad menar hon?

Ex ur utredning D (familjerätten), sid 3: ”Modern suiciderade 930513”. Ur ombudet KA:s brev till JO 940824: ”X berättade för fadern och mig att hon blev mycket illa behandlad och kränkt av

Handläggare 1. Hon stod inte ut med att bli så ifrågasatt som förälder som hon blev av Handläggare 1. Handläggare 1 hade tidigare sagt att barnen skulle bli familjehemsplacerade långt från hemmet under lång tid. X visste inte hur hon skulle hantera situationen och fick ringa stöd av Handläggare 1”.

Ex ur samma utredning, sid 3: ”Modern samtyckte till en placering tillsammans med barnen och en sådan inleddes 930405 på HVB - hemmet Röda Stugan i Vikingstad”. Ur ett brev från J och L till advokat PH, daterat 941017: ”Handläggare 1 förordade en fosterhemsplacering för barnen. Då detta ledde till självmordshot från barnens mor, förordade handläggaren i stället en mamma - barn placering på ett HVB - hem”.

Utredningen fortsätter: ”För att motivera en satsning på modern trots att BUP - utredningen var mycket mer negativ till henne än till barnens far, dämpade Handläggare 1 ner kritiken mot mamman och ökade den mot pappan”.

Ex ur K:s BUP - journal 921222, samrådsmöte: ”Det bedöms också att ett jour fosterhem vore en lämplig lösning för barnens boendeproblem f.n. och socialförvaltningen kommer att ordna det”. Man nämner ingenting om att det är socialförvaltningen som ordnat med ”boendeproblemet” genom att omhänderta barnen utan att först ha prövat t.ex. hemterapeuter innan.

Ex ur utredning G (BUP Värnamo), sid 2, Psykolog 2 Värnamo skriver om K: ”I augusti 1993 hade han suicidtankar, tvångsmässigt beteende och renlighetsfobier”. Det Psykolog 2 Värnamo inte uppger är att soc genom ett omedelbart omhändertagande enligt LVU, 930804, i just augusti 1993 flyttades barnen 20 mil från fadern, L och deras naturliga miljö till ett frireligiöst familjehem som låg avsides på landet. Till en helt främmande miljö med helt okända människor.