SVARTMÅLA FÖRÄLDERN

6.20 Negativ urvalsstrategi (urvalsprincipen)

Jag definierar denna strategi som Edvardsson (1996 s.29): ”Ensidigt urval av information förmedlas utifrån propagandasyfte och störande information undanhålls”

Sanderford (1995 s.3) Uppger följande: ”Redovisar man i huvudsak negativa eller positiva fakta, och gäller dessa fakta klienten eller någon annan. Man kan i LVU sammanhang tänka sig att mycket plusfakta redovisas om familjehemmet och myndigheter, medan minusfakta redovisas om vårdnadshavare”

Sanderford (1995 s.4) Uppger vidare: ”Påverkan av attityder genom urvalsprincipen är mycket effektivt. Detta betyder att man påverkar mottagarens inställning genom en snedvriden och skenbart neutral uppräkning av fakta. Vår attityd till varelser och företeelser är ofta knuten till vad vi anser är sant om dem. Därför väljer vi att redovisa vissa fakta och inte andra.

Materialet i detta ärende:

I hela materialet är fördelningen på plus- och minusfakta synnerligen tydlig. Utredaren redovisar konsekvent minustermer om fadern och hans sambo medan familjehemmen och myndigheter beskrivs i plustermer. Personer som har positiva uppgifter om fadern får inte komma till tals i t.ex. utredningarna. Faderns egna åsikter mm redovisas mycket knapphändigt. Barnens åsikter mm redovisas mycket ofta genom t.ex. familjehemsföräldrarna. Utredaren hänvisar till BUP Skäggetorp (som är negativt inställda visavi fadern) men ej till den senaste BUP-utredningen från Värnamo som är mycket mer positivt inställda visavi fadern. Det nämns ingenting positivt om faderns förmåga som fader. Det är mycket osannolikt att det ej finns några referenter som kan säga något positivt om fadern, och det är lika osannolikt att utredaren själv inte har funnit några positiva aspekter när det gäller fadern. Beträffande familjehemmen är det mycket osannolikt att det tydligen ej finns något negativt att redovisa. Detsamma gäller för myndigheternas agerande.

6.21 Resursundanhållande

Jag definierar denna strategi såsom Edvardsson (1989 s11): ”Att utreda människors egna resurser ter sig i ett förföljande sammanhang inte alls så viktigt som att söka dokumentera så mycket brister som möjligt.”

Hollander (1985 s286) Har funnit att ”utredningsmaterial präglas av få uppgifter som kunde anses belysa resurser och utvecklingsmöjligheter i familjerna”

Clevesköld m.fl. (1992) Refererar Bramstång och säger att ”Även uppgifter som talar till den enskildes förmån måste redovisas i utredningen vilket i synnerhet är betydelsefullt i sådana situationer där fråga om tvångsingripande kan aktualiseras”

Socialtjänstlagens portalparagraf: Där anges formerna för verksamhetens bedrivande. Här framhålls vikten av att beakta den enskildes ansvar för sin sociala situation. Detta innebär att socialtjänsten inte ska ta över detta ansvar utan de ska frigöra och utveckla den enskildes resurser.”

Allmänna råd från Socialstyrelsen (1994:36 s61) Påpekar att: ”Utredarna skall göra en bedömning av vilka resurser och utvecklingsmöjligheter det finns inom familjen inklusive familjens nätverk.”

Edvardsson (1996 s168) Påpekar: ”att ta fram och skapa mänskliga resurser med klienternas och deras nätverks hjälp är en fundamental del i ett socialt arbete enligt socialtjänstlagens intentioner”. Ex: Soc har genomgående i hela materialet valt att redovisa brister hos fadern och hans sambo. Det finns ingen sammanhållen resursanalys för någon av de berörda. Det redovisas överhuvudtaget inga resurser beträffande fader, sambon eller det sociala nätverket.

Det är uppenbart att soc. och i viss mån även BUP anser att varken fadern, sambon eller det sociala nätverket har några som helst resurser.

Ex ur utredning C (familjerätten), uttalande av Handläggare 1: ”J saknar förmåga att praktiskt klara såväl fostran som omvårdnad”. Sakligt underlag presenteras inte, man undviker preciseringar och det är en ohållbar slutsats.

6.22 Historisk dammsugar strategi

Jag definierar denna strategi som Jäderqvist m.fl. (1994 s28): ”Ett målmedvetet sökande efter negativt historiskt material”

Junttila m.fl. (1994 s44) uppger: ”Vi anser att det i utredningssammanhang är viktigt att här-och-nu- situationen får större utrymme än det historiska”

Genomgående i utredningsmaterialet tas gamla uppgifter med. Man redovisar uppgifter från polisregister och tidigare kontakt med socialtjänsten från - 85,86. Dessa uppgifter är irrelevanta för dagens utredning utan tas med för att förstärka bilden av en inkompetent förälder. Det är även möjligt att socialsekreteraren tar med dessa gamla uppgifter för att lättare få igenom besluten i t.ex.

Länsrätten.

6.23 Bolstering respektive Deemphasizing

Överdrivande respektive neddämpning/undanhållande av vissa förhållanden.

Edvardsson (1989 s13) Uppger följande: ”Inom beslutsforskningen har konstaterats att när ett handlingsalternativ väl valts så uppkommer psykologiska processer som överdriver det valda

alternativets fördelar, samtidigt förminskas nackdelarna jämfört med konkurrerande alternativ, för vilka processerna blir omvända”

I utredningarna i detta ärende förekommer ingen prövning av olika beslutsalternativ. Det förekommer heller ingen systematisk och kritisk prövning av det presenterade beslutsalternativet. Jag har liksom Edvardsson (1989 s18) funnit att i det här aktuella materialet kommer uppblåsningsstrategin till uttryck bl.a. genom att man inte seriöst prövar alternativet att fadern själv kan ta hand om sina barn.

”bevisa” att J är olämplig som vårdnadshavare. Familjehemmen framhävs i väldigt positiva ordalag. Barnens mammas positiva sidor nämns inte alls, det gör inte heller J:s eller L:s. Barnens beteende före och efter umgängesträffar med fadern beskrivs endast i negativa termer. Det informella

nätverkets resurser nämns inte. Mammans negativa sidor dämpas ned när Handläggare 1 bestämmer sig för att satsa på henne och samtidigt förstärks J:s negativa sidor. Något som inte alls nämns är att myndigheternas eget agerande kan ha skadat barnen. Det görs inte någon skadekonsekvensanalys. I de fall där J och L:s åsikter, förslag, idéer, kritik med mera överhuvudtaget presenteras verkar det som anges kraftfullt dämpas där det handlar om kritik och så gott som ignoreras när det handlar om t.ex. förslag.

När det gäller det som barnen uppges (av familjehemsföräldrarna) ha sagt så reagerar man på att det till 95% endast rör sig om negativa saker. Man undrar varför inte familjehemmen rapporterar det positiva som barnen med all säkerhet säger.

6.24 Syndabocksstrategi

Jag definierar denna strategi såsom Junttila m.fl. (1994 s33): ”Man skapar en rollfigur för ett speciellt syfte nämligen att avleda besvärande uppmärksamhet åt ett annat håll. Rollfiguren får bära skulden för besvikelse och misslyckanden”.

Brännlund (1991 s115) konstaterar ”En syndabock blir varken hörd, bekräftad, respekterad eller delaktig i den skapande situationen utan är ett helt värnlöst offer för andras projektioner”

Junttila m.fl. 81994 s35) uppger följande: ”Då modern vid olika tillfällen reagerat och ifrågasatt har detta av utredaren ansetts som ett negativt beteende och modern har då bl.a. klassats som en ”samarbetsovillig” klient.

Man kan i allt material från myndigheter och familjehem se ett mönster där J utpekas som syndabock. Ex familjehemmen som inte ”orkar” med sitt uppdrag p.g.a. J:s beteende och förmyndarens agerande mm. Detta kan röra sig om projiceringar. Familjehemmen och handläggaren projicerar sina

misslyckanden till J som får ta på sig skulden och ansvaret för att myndigheternas ”hjälpinsatser” inte ger önskat resultat. K väter i sängen - J får skulden, ”för att J håller på och ringer”, F har besvär med flytningar - J får skulden trots att han är den som har minst kontakt med F, som t.ex. träffar

familjehemspappan varje dag. Ingenstans i hela det omfångsrika materialet finns några diskussioner om huruvida ”hjälpinsatserna” som familjen utsätts för

har varit adekvata eller ej. När J har framfört egna förslag, klagomål, kritik mm mot myndigheter och ”hjälpinsatser” som kontaktfamilj, familjehem etc. har utredaren, om hon nu överhuvudtaget brytt sig, tolkat allt negativt och oftast vänt allt mot J, dvs. en snäv tolkningsrepertoar av primär syndabockstyp. Detta trots att ovanstående är en medborgerlig rättighet. Utredaren utpekar kategoriskt J som orsak till de problem som uppstår. ”J har svårt att ge barnen realistiska budskap. Han kan lova saker utan eftertanke vilket gör att de blir väldigt besvikna” Besvikelsen behöver nödvändigtvis inte bero på J. Det kan finnas andra orsaker som inte redovisas. ”J har svårt att se sin roll som vårdnadshavare och pappa och sätta den i samband med barnens behov”

Ex ur utredning E (LVU), s 2, uttalande av Handläggare 1: ”Vecka 28 var det överenskommet att K och F skulle vara hos J och hans ”sambo” L. Detta blev ej av, J anger som skäl att han blev sjuk. J meddelade sig ej till barnen angående de ändrade planerna beträffande v.28”. J och L:s version: ”Vi kom överens med RH om att barnen skulle vara hos henne i början av vecka 28, då L behövde vila. Då vi skulle ta över barnen i slutet av veckan hindrades detta av Handläggare 1 som kallade J till ett möte (och som vägrade flytta det till en tid då vi ej skulle ha barnen). Hon vägrade uppge innan vad mötet skulle handla om, bara ”om barnen”. Handläggare 1 och Handläggare 3 försökte vid detta möte tvinga J att svara ja eller nej till familjehemmet i Vrigstad, 20 mil bort, utan att han fick mer information än att de var scoutledare!

Efter detta möte var vi så oerhört ledsna och upprörda att vi efter samråd med RH beslöt att barnen skulle kvarstanna hos henne tills vidare. Vi utgick från att hon talade om detta för barnen.”

Ex ur utredning F (SoL) bilaga 1 yttrande från familjehemsmamman AB ”Innan barnen flyttade hem till J hände det vid två tillfällen att F fick ont i magen i skolan och ville bli hämtad. Det ena tillfället var inför helgen 24-26/3 då barnen skulle hem till J.” ”Även fredagen därefter ringde F:s lärare då F åter hade ont i magen. Barnen skulle hem till pappan den aktuella helgen.” Familjehemsmamman antyder att det beror på att F ska träffa sin pappa som hon får ont i magen. Det kan finnas många andra orsaker till magont men detta sägs det ingenting om. Dvs. imperfecta enumeratio föreligger. Både utredare och familjehemsföräldrar försöker göra J till syndabock utan att ange på vilka sakliga grunder de anser sig ha rätt att göra detta.

6.25 Försök att framhäva ”den dålige fadern”

Jag definierar denna strategi som att utredaren m.fl. gör allt för att påvisa att J är olämplig som vårdnadshavare och pappa till sina barn.

Ex ur utredning B (SoL) Handläggare 1 rapporterar om uppgifter från fritidspedagog MA: ”F fungerar bättre tillsammans med mamman. Barnen är helvilda när fadern ska klä på dem”.

Ex ur utredning D (familjerätten) sid 14, uttalande från Handläggare 1: ”Det var tänkt att barnen skulle vara med J och L vecka 28 men det blev inte så, J hörde inte av sig.” Detta motsägs av J och L:s egna anteckningar: ”överenskommer med RH att skjuta upp umgänget med barnen lite”.

Ex ur samma utredning: ”J säger sig i flera år ha varit orolig för hur barnen haft det, men har av rädsla för bråk inte gjort för att försöka åstadkomma en förändring.” Detta motsägs dels av ett intyg från Socialsekreterare 3 , sociala jouren, där det intygas att J under 91-92 haft samtalskontakt för råd och stöd om hur han skulle kunna hjälpa barnen och X, och dels att J genomgått kognitiv terapi på eget bevåg för att bl.a. slippa fler depressioner och för att bättre kunna stödja barnen.

Ex ur K:s akt 931019, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från CJ (familjehemsmamma), som berättar om ett besök av J, L och Socialsekreterare 1 , Råd och Stöd: ”K talade om att han hade läxor, detta bemöttes ej av vare sig L eller J. Inga frågor beträffande medicin, kamrater eller något som intresserade K”.

Ex ur K:s akt 931214, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från CJ: ”CJ har noterat att K:s oro har samband med J:s besök och inför lovet i november när K ska besöka J i Linköping”.

Ex ur K:s akt 940718, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal med barnens mormor: ”Mormor säger att hon såg att K var orolig på fredagen innan K skulle till J. Mormor kan ej beskriva hur J visade sin oro annat än att J var annorlunda”.

Ex ur utredning N (SoL) sid 12, Handläggare 2 skriver om J: ”Det är enligt utredarens bedömning därför anmärkningsvärt att han inte är mer insiktsfull i kopplingen till psykisk anspänning och hans alkoholmissbruk än att han ändå väljer att ta hem sina barn under en period han lever under psykisk press”.

J:s agerande med att ta hem barnen när han efter 2.5 års kämpande äntligen tillerkänns vårdnaden om sina barn ter sig inte så värst anmärkningsvärt när man beaktar soc agerande med barnen under dessa 2.5 år. Barnen har genom socialtjänstens försorg flyttats åtta gånger, utsatts för ett flertal utredningar, polisförhör, nya miljöer, nya människor mm. J saknar förtroende för de sociala

myndigheterna och var kanske därför rädd att soc skulle slå till med ett oberättigat LVU eller liknande och tar därför hem barnen. Utredarnas och familjehemsföräldrarnas systematiska osaklighet och ständiga försök att svartmåla J ter sig mycket oetiska. Utredaren uppger inte någon enda positiv egenskap hos J.