Ignorera barnperspektivet

Jag definierar denna strategi som att man inte tar tillvara barnens egna uppfattningar om sin familje - och livssituation samt om den aktuella situationen, t.ex. institutions - eller familjehemsvistelse. Att inte ta tillvara barnens egen information, att lägga in egna tolkningar på det barnen gör och påstås säga, att tala om de biologiska föräldrarna i negativa ordalag mm ter sig ytterst förföljande. Det är synnerligen viktigt att barnperspektivet lyfts fram i utredningar och dylikt.

SoL 56§ ”Barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och barnen inte kan ta skada av det”. LVU 36§ innehåller en motsvarande regel.

Hessle (1991 s24) uppger att ”det är t.ex. uppenbart att man måste räkna med att barn och vuxna har skilda uppfattningar om verkligheten, vilket får en lång rad konsekvenser för t.ex. det sociala arbetet i samhällsvården. Barn uppfattar t.ex. problemen i familjen på ett annat sätt än vuxna”.

Edvardsson (1993a s18) skriver följande om testresultat på barnpsykiatriska kliniker: ”Hur mycket av detta sammanhänger med den av socialtjänst tillskapade stressituationen med berövande av kontakt med modern och hur mycket, om något, beror på den tidigare livssituationen? Genom att barnen har utsatts för en massiv stressituation blir osäkerheten om testresultatens innebörd närmast total. Det framstår som ett grundläggande metodiskt misstag att genomföra testningarna efter separationen från modern. Testningarna borde helst ha genomförts medan barnet bodde hemma. Även att förhindra umgänge med modern har med största sannolikhet inneburit att barnen mått mycket sämre under

testperioden”. Edvardsson fortsätter ”Det finns anledning att ställa sig mycket frågande till

informationsvärdet hos psykologens yttranden såväl av teoretiska och metodiska skäl som utifrån psykologens oacceptabelt snäva tillgång på direkt information från barnen själva, från barnens naturliga miljö och frånvaron av samspelsobservationer vad gäller samspelet med andra barn och vuxna, inkl modern”. ”När svårbegripliga yttranden som dessa presenteras borde alltid bifogas en kort beskrivning av metoderna och deras empiriska utprövning vad gäller mätteknisk tillförlitlighet

(reliabilitet) och validitet (generalisering till naturliga situationer)”.

Edvardsson fortsätter: ”De referensgrupper på vilka testen utprovats bör anges. Det bör också anges huruvida testen utprovats på referentgrupper av barn till ensamstående mödrar, som dessutom försatts i likartad svår stressituation och hur testresultaten därvid påverkats. Osäkerheten vad gäller tolkningsarbetet bör också tydligare anges. Yttrandena är egentligen inte begripliga för en

socialarbetare, jurist, socialnämndledamot eller domstolsledamot och kan lätt bli grovt missledande”. Utredaren i detta ärende verkar omedveten om att de flesta barn har svårt att förmedla sina känslor i ord.

Utredaren bryr sig inte om att F inte vill åka till sina morföräldrar. I de sociala utredningarna får ingen ur det sociala nätverket komma till tals om barnen. De kunde ha bidragit med värdefull information. De har sett barnen i deras naturliga miljöer under lång tid och uppgifter från dem kunde ha lett till ett annat handlande från soc sida. Men detta var kanske inte aktuellt eftersom dokumenten antyder att soc redan från början bestämt sig för att ett omhändertagande var det enda alternativet.

Ex ur X:s akt 930402: Handläggare 1 och X är på besök i familjehemmet i Kimstad för att informera barnen om Röda Stugan: ”K undrar om han kan få bli kvar hos GB, får ett nekande svar. Om mamma blir dum undrar J om han kan flytta till GB och KK, får ett nekande svar”. Jag utgår från att det är Handläggare 1 som står för de nekande svaren. Varför inte lyssna mer på barnen? Eller åtminstone ge sig tid till att förklara för barnen, istället för att bara ge honom nekande till svar?

6.54 Sekretessmissbruk

Jag definierar denna strategi såsom Jansson & Rönnbäck (1995 s53): ”att man missbrukar

sekretesslagen. Syftet är att dölja uppgifter som kunnat leda till en annan handläggning av ärendet”. Ex J får en censurerad version av BUP - utredningen från Skäggetorp. När ärendet anmäls till HSAN skickar de hela versionen av utredningen till honom. Vid jämförelse av de båda versionerna

framkommer det att i J:s version har socialsekreterarna tagit bort ett långt avsnitt, 23 rader, där det dels spekuleras om J:s missbruk och dels redovisas ett uttalande av K, där han säger att mamma slår honom och F. Socialsekreterare Handläggare 1 har bestämt sig för att satsa på mamman och man kan därför anta att denna information undanhålls för att den skulle kunna skada detta intresse om det kom fram att det var mamman som slog barnen.

I J:s version saknas även ett långt stycke, 14 rader, som handlar om uttalanden från F där hon uppger att mamma slår henne, att hon är ängslig att mamman kan höra hennes svar i samband med en testfråga som handlar om att bli arg samt en ”beskrivning” av J:s röst när han är ”full”. Detta skulle kunna dämpa soc uppblåsning av mammans positiva sidor om det kom fram.

Ex när J fick ut kopior på barnens akter upptäcktes att ett stort stycke saknas på en sida och att första stycket på sidan efter inleds med en udda mening som inte alls passar in i sammanhanget. Vem har manipulerat med akten och vad är det som fattas?

Ex när familjehemsmamman CJ vill ha skriftlig information från BUP Skäggetorp rörande barnen, skickas BUP - utredningen. Psykolog 1 Skäggetorp och Kurator 1 Skäggetorp BUP Skäggetorp underlät att kontakta K och F:s förmyndare för att be om hans medgivande att sända över

sekretessbelagda uppgifter.

Ex chefsöverläkare Chefsöverläkaren Linköping s brev till Tingsrätten innehöll uppgifter som rörde de berördas personliga förhållanden. Chefsöverläkaren Linköping kontaktade varken förmyndaren eller barnens pappa innan han sände in sitt brev med sekretessbelagda uppgifter till Tingsrätten.