Kommunikation bakom ryggen strateg

Jag definierar denna strategi såsom Edvardsson (1988 s7) ”emellanåt förekommande talande bakom ryggen och över huvudet på människor är föga problemlösande, föga demokratiskt, upplevs

destruktivt och måste upphöra”.

Det förekommer omfattande prat både bakom ryggen och över huvudet på fadern i detta ärende. Soc.sekr Handläggare 1 kontaktar faderns terapeut för att få reda på saker om J:s terapi.

Soc.sekr Handläggare 2 kontaktar familjens terapeut för att försöka få reda på saker om

familjeterapin. Familjehemsföräldrarna har kontakt med socialsekreteraren flera gånger i veckan. Morföräldrarna kontaktar familjehemsföräldrarna och överenskommer om umgänge med barnen utan faderns vetskap. Morföräldrarna har en omfattande kontakt med socialsekreterarna och gör allt de kan för att förstöra faderns umgänge med barnen. Familjehemsföräldrarna har en omfattande kontakt med tidigare familjehemsföräldrar. Tidigare familjehemsföräldrar besöker barnen i nuvarande familjehem utan att fadern är vidtalad. Socialsekreterarna har kontakt med chefsöverläkare Chefsöverläkaren Linköping som i sin tur bl.a. skriver olika intyg om familjen som han aldrig har träffat. Det mesta av ovanstående sker utan att fadern och hans sambo har en aning om det. De får vetskap om detta när de får tillgång bl.a. till barnens socialakter i slutet av 1995.

Ex ur K:s akt 950301, Handläggare 1 besöker familjehemmet A och JB och talar med

familjehemsmamman AB: ”under sportlovet hade J ringt och velat tala med K. K var på besök hos sina morföräldrar över natt vilket var planerat sedan tidigare. Både J och L blev mycket upprörda över detta”. Enligt J och L så hade de inte fått någon information om att K skulle vara hos sina morföräldrar.

Jag anser inte att det är ett dugg konstigt att J och L blev upprörda när de upptäckte att morföräldrarna gått bakom ryggen på dem.

Ex ur K:s akt, morfar ringer till Handläggare 1: ”önskemål om att hämta barnen ett par dagar innan de skall till J + L”

Åter igen så går morföräldrarna bakom ryggen på J och L, men denna gång görs

”överenskommelsen” med socialsekreterare Handläggare 1. Det var tydligen inte meningen att J och L skulle få reda på att barnen skulle vara hos morföräldrarna innan besöket hos dem. Morföräldrarna har fortsatt med sin lobbyaktivitet även i det nuvarande familjehemmet. De har flera gånger åkt ut och hämtat barnen för t.ex. ”eftermiddagsfika” etc hemma hos dem. J och L har inte meddelats detta flertalet gånger.

6.68 Minnessnedvridning

På grund av att det på väldigt många ställen i materialet, t.ex. i barnens socialakter, förekommer ”referat” på ända upp till 78 ord (nästan en halv A4 sida!) har jag valt att ta med en del om vad minnesforskningen säger om vår kapacitet att minnas saker och ting.

Edvardsson (1996 s85f) påpekar om minnesförändringar ”Inom modern minnesforskning (se t.ex. Loftus, 1982; Smith, 1993; Schwartz & Reisberg, 1991) är det vedertaget att skilja på tre olika minneskapaciteter hos människor. Vi har ett sensoriskt minne kopplat till varje sinne, som är mycket kort, om vi t.ex. nyper oss i skinnet och släpper så försvinner minnet på någon sekund. Vi har ett arbetsminne (korttidsminne), där vi under kort tid, högst 20 - 30 sekunder, hanterar information (jfr hur vi kan slå upp ett telefonnummer, memorera det, slå det och sedan försvinner det för oss). Det är naturligtvis bara en liten del av den tillgängliga informationen/intrycken som hanteras i arbetsminnet. Samtidigt klarar vi av endast 7+/- 2 informationsbitar. En liten del av informationen kan kodas in och organiseras in i långtidsminnet, där den i stor utsträckning dels glöms och dels förändras (utan att vi är medvetna om att minnena ändras).

T.ex. kan sådant som härrör från annat håll (före eller efter det inträffade) läggas till eller störa, snedvrida etc. minnet av en händelse. Tankar, känslor, motiv osv. som vi själva har kan också inverka och förändra minnen. Givetvis spelar tidslängden till erinringssituationen stor roll. Inom

minnesforskningen har t.ex. framkommit att människor kan rapportera olika minnen av samma starka händelse vid olika tidpunkter (t.ex. Neisser & Harsch, 1990). Vad gäller långtidsminne så skiljer forskningen på episodminne, i vilket vi minns enskilda händelser och på semantiskt minne, vilket är teoretiskt organiserat med begrepp, regler osv. Episodminnet är mer sårbart, medan det semantiska minnet är mer stabilt. Vidare talar forskarna om s.k. implicit minne, vilket gäller sådant som förmågan att cykla, simma osv. Vid en samtals - eller förhörssituation så uppkommer minnesrekonstruktioner, vilka i hög grad påverkas av föreliggande situation, motiv och intressen, ledtrådar, vem man talar med, uppfattade syften, hur frågorna ställs och vilka reaktioner som samtalspartnern ger på svaren. De minnesbilder som rekonstrueras kan därför skilja sig mycket åt mellan olika situationer”. ”Vi vill gärna tro att minnet fungerar som en videokamera eller bandspelare men forskningen ger en helt annan bild. Minnesforskaren Loftus (1982) har i en lätt tillgänglig bok pekat på en del av minnesforskningens resultat och problem. På sidan 184 formulerar hon i sammandrag en hel del av vad modern

minnesforskning visat. ”Minnet bleknar enligt ett talesätt. Men i själva verket växer det. Det som bleknar är kanske den ursprungliga varseblivningen, den faktiska upplevelsen av händelsen. Men varje gång vi erinrar oss en händelse måste vi rekonstruera minnet och därför ändras det för varje gång - färgas av efterföljande händelser, av ökad förståelse, av ett nytt sammanhang, av förslag från andra och av andra människors hågkomster. Allt det som ändrar minnet smälter samman med vår erfarenhet och vi blir säkra på att vi såg eller gjorde det vi minns”.

Loftus (1993) redovisar forskning som visar att det är lätt att få människor att tro att de varit med om en händelse som inte inträffat.

Sund (1996) redovisar följande om vad hon kom fram till i sin undersökning om vilka fel som kan uppstå vid omedelbart samtalsminne samt hur dessa fel uppstår. Sunds undersökning visade att försökspersonernas samtalsåtergivningar inte sällan genomgick förändringar, jämfört med det ursprungliga samtalet. Resultatet av undersökningen visade att hälften och ibland mer än hälften av samtalets ursprungliga innehåll faller bort samt att detta bortfall koncentreras till tre bortfallstoppar som återfinns i samtalets början, mitt och slut. Sund fann att de uppgifter som tenderade att falla bort var av skiftande karaktär och att de tycktes vara beroende av faktorer som t.ex. samtalets innehåll, struktur och längd. Sund fann även att försökspersonerna la till egna uppgifter i form av t.ex. synonymer, egna slutsatser och tolkningar m.m. Sunds resultat visade även att de uppgifter som försökspersonerna mindes bäst var det bärande temat i samtalet, d.v.s. kärnan i samtalet samt uppgifter som upprepas. Sund fann även att data antyder att försökspersonerna tenderar att överdriva uppgifter de vill understryka och som de ser som viktiga. Sund fann att de nya uppgifter som

tenderade att dyka upp i försökspersonernas samtalsåtergivningar bestod av följande: synonymer, egna tolkningar av uttryck, pragmatiska slutsatser utifrån uppgifter från ursprungssamtalet, andra slutsatser utifrån försökspersonernas egna erfarenheter, kunskaper, fördomar och traditionella tankesätt, rekonstruktionsfel för att t.ex. få logiken i erinrat material att gå ihop samt

försökspersonernas ”egna röster” i form av små nytillkomna ”terapeutiska uttryck”.

Sund fann även att försökspersonerna tenderar att lägga till stora mängder uppgifter själva när de skall återge samtalet. När samtalen varit röriga och oorganiserade, uppvisade försökspersonerna svårighet med att skilja på vem som säger vad. I vissa av samtalen var personförväxlingar relativt vanliga enligt Sund.

Jäderqvist m.fl. (1994 s6f) påpekar att ”minnesfel uppstår mycket lätt då olika faktorer påverkar vårt minne. Som mest klarar minnet av att hantera 7 +/- 2 informationsenheter samtidigt i huvudet. Enligt Nystedt (1972) ”tillförlitligheten i bedömningar kan bli lägre, när mängden information i

beslutsunderlaget överstiger bedömarens förmåga att hantera den”. Minnet påverkas dessutom av förhandsuppgifter, fördomar samt att minnet är aktivt. Minnesbilden ändras hela tiden, man har en tendens att fylla i luckor, logiskt och psykologiskt, vilket innebär att det alltid förekommer fel i minnesbilden. (se t.ex. Trankell, 1967, Smith, 1986)

Edvardsson (1995 s14) påpekar att ”minnen av uttalanden i samtal är nästan alltid mer eller mindre felaktiga. De citat som finns återgivna innebär sannolikt inte en exakt återgivning av vad som sades och dessutom kan fler yttranden som förändrar betydelsen ha fälts”.

Ex ur K:s akt 931112, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal med familjehemsmamman CJ, som ”citerar” K: ”Jag var bara lite rädd men inte så rädd att jag behövde ringa. Jag vet inte vad jag var

rädd för men jag trodde kanske att J kanske var full för att J sov så länge och snarkade så högt. Men sen trodde jag inte det”.

• Detta är ingen ovanlig längd på ”citat” som CJ levererar till Handläggare 1. I barnens akter framkommer det att CJ har ringt till Handläggare 1 flera gånger i veckan. Nästan varje ”telefonrapport” motsvaras av minst en halv sida ”citat” mm. Dessutom är det endast negativa saker som sägs om fadern och hans sambo. När det gäller dessa ”citat” kan man fråga sig detta mm: - Har familjehemsmamman hört rätt? - Har soc.sekr hört rätt? Har familjehemsmamman tolkat det barnen sagt? - Har hon använt sig av ledande frågor? - Har barnen uppfattat frågan på så sätt som familjehemsmamman avsåg? - Har familjehemsmamman antecknat exakt allt barnen säger? - Har skribenten (Handläggare 1) läst in rätt? - Har kanslisten hört och skrivit in rätt? - Hur kan familjehemsmamman minnas allt detta? Uppgifter av dylikt slag förtjänar inte att kallas fakta - den bör värderas som en osäker uppgift. Många s.k .fakta handlar mer om den som lämnar uppgiften än om det faktiska skeendet som personen rapporterar om. (se t.ex. Edvardsson 1996 s16).

Anderberg (1993 s42f) menar att ”det är uppenbart att fel som sker redan vid seendet och lyssnandet och som sedan förstärks vid tolkningen ytterligare förvrängs när de hamnar i minnets maskineri. Anderberg uppger att dessa fel antar stora proportioner när meddelandet vidareförs”.

Scharnberg (1992) påpekar att ”minnesbilderna kan på olika sätt bli förvridna och ändrade. Olika förvrängningar av minnesbilderna kan ske, beroende på om berättelsen baseras på egna autentiska upplevelser, på något man bara läst eller fabulerat”.

Ex ur K:s akt 940131, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från familjehemsmamman CJ som ”citerar” K: ”F bara lyssnar på J. Hon borde vara stor nog att veta vad som är rätt eller fel, för allt är inte sant som J säger och om du F skvallrar för J ska jag berätta för Handläggare 1 vad du, L och J talar om”.

Ex ur K:s akt 941116, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från familjehemspappan PJ: ”PJ säger att J ringt och talat om hur oduglig u.t. är och ”nu sköter vi det här med umgänget du och jag P, jag ordnar med resan tillbaka till Sävsjö när barnen ska besöka morföräldrarna för att morfar tycker att det är jobbigt. Sover barnen jag skulle vilja tala med dem?”

Ex ur F:s akt 941116, Handläggare 1 rapporterar om ovanstående telefonsamtal med

familjehemspappan PJ, som påstår att F skulle ha sagt följande: ”Jag är rädd för J, han kan vara arg nu när jag inte ville prata. Jag litar inte på L hon bara försvarar J när vi säger något om J. Jag vill att någon annan ska vara hos oss när vi är där, men det går ju aldrig J med på. VI kan få telefonnumret till morfar, men om J hittar det så blir han vansinnig. Någon kanske kan komma och titta till oss?” PJ säger då ”UV brukar väl komma till er? ”F: ”nej det har han aldrig gjort, men vi har ju varit hos honom och han har skjutsat oss en gång. F säger att hon är rädd för att J ska få veta vad hon har sagt, att ingen av dom som ljuger får veta vad hon har sagt (PJ får ej veta vilka hon menar). Det är mycket som vi borde prata om som vi inte har gjort för jag är rädd för att J ska bli arg och bara tycka om L (en grannflicka till J och L)”.

6.71 Hotstrategi

Jag definierar denna strategi som att man genom att hota med diverse saker försöker vinna fördelar till den egna intressesfären.

Ex ur F:s akt 940721, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal med familjehemsmamman CJ: ”CJ säger att J proppar i ungarna så mycket osanning så att CJ inte vet om hon och PJ orkar med att vara fosterföräldrar” . CJ undviker att precisera vad det skulle röra sig om för osanningar.

Ex ur F:s akt samma datum, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från familjehemspappan PJ: ”Telefon PJ, som säger att det svåraste för dem är att de inte blir trodda av vare sig förmyndaren eller BUP, när de informerar om barnens reaktioner i samband med deras umgänge med fadern”. Kan detta kanske bero på att familjehemsföräldrarna far med osanning eller överdrifter som är så

uppenbara att både förmyndaren och BUP:s personal upptäcker dem? Eller att familjehemsföräldrarna påverkar barnen att uppvisa dessa reaktioner?

Ex ur Handläggare 1s rapport om umgänge 940524 sid 2 tredje stycket: ”Barnens förmyndare vill att barnen träffar sin far var 14:de dag familjehemsmamman CJ säger bestämt ifrån”. - ”CJ säger bestämt ifrån att barnen inte bör utsättas för denna splittring och kluvenhet så ofta och att hon och PJ inte orkar ta hand om barnen på ett bra sätt om de ska vara så oroliga, att det gör dem ont om barnen. Att läget är ett annat när det är bestämt att barnen skall tillbaka till Linköping, att man då självklart skall ha en ökad kontakt då”. Familjehemsföräldrarna är barnlösa och det kanske är så att de har fäst sig så mycket vid barnen att de vill att de ska bli ”deras”?

Ex 930517, tre dagar efter X:s död säger Handläggare 1 till J att barnen ej har något behov av honom, att de skall placeras i familjehem och att hon har som målsättning att de aldrig ska komma hem igen.