Kontextuell implikation

Jag definierar denna strategi som att man genom att komma med ett sammanhang med antydningar med språkets och skriftens hjälp, utan preciseringar och utan krav på evidens försöker få läsaren att se mönster och saker som inte finns.

Edvardsson (1996 s135) påpekar att ”maktmissbruk och förtryck med språkets hjälp, där man inte besvärar sig med att tala om vad man menar, och ännu mindre bryr sig om att redovisa några evidens”. ”Genom intensionellt inriktade språkspel fria från krav på konkreta evidens kan vilka

negativa bedömningar och antydningar som helst fabriceras i makt - intressefältet och tillgodose andra samarbetande myndigheters önskemål i den irrationella konsensusformeringen”.

Edvardsson (1996 s133) påpekar att ”vagt tal om ”behov” etc. inte har i sakliga utredningar att göra. Spekulativa litterära formuleringar har inte heller i sakliga utredningar att göra. Edvardsson refererar Hayakawa (1964). Denne menar i ett klassiskt arbete om språkets inflytande på vårt sätt att tänka och handla också att språket är handlingsbestämmande. Han menar att vi lever i två världar (s 30f): Dels världen av händelser omkring oss, dels den värld vi känner genom ord (den verbala världen). Denna verbala värld bör förhålla sig till den yttre världen som en karta till den terräng som den avbildar. Om en människa (t.ex. utredare) har en falsk karta ”kommer hon ständigt att råka i svårigheter, använda sina krafter till ingen nytta och över huvud begå dumheter”. (s 32). Tyvärr drabbar utredares falska kartor även andra människor och samhället. Hayakawa kontrasterar en intensionell inriktning med en extensionell. Men intensionell inriktning avses ”vanan att låta sig ledas av blotta orden snarare än av de fakta, som orden ger anvisning på (s 195). Den extensionella inriktningen kan betraktas som grundorsaken till en mängd fel och misstag. Meningsfulla yttranden blandas ihop med meningslösa. En mängd kartor utan samband med terrängen produceras inom den naivistiska utredningskulturen. Det ena ordet ger det andra. Tänkandet går i cirkel eftersom ingen information utifrån tillförs.

Edvardsson refererar även Ofstad (1979, kap 8) som har diskuterat språket vid maktutövning och menar att det förekommer distansering i tänkande och ordval.

Klichéer och floskler med vagt och oklart tankemässigt innehåll används för att autistiskt förvränga verkligheten. Inom socialtjänsten förekommer distanserande och förtingligande uttryck, t.ex. ”ärende”, ”behandling”, ”insats”, ”prioritering” osv. T.ex. kan ”prioritering” uttryckt på annat sätt betyda ”strunta i”, ”samarbete” kan betyda ”kontroll”, ”bistånd” kan betyda ”förtryck” osv. Socialtjänstens

verklighetsförvrängande autism framgår bl.a. av dess i utredningstexterna omfattande ignorans vad gäller klienternas livsvillkor, perspektiv, kritik och resurser. Därav följer att utredarna föga vet vad de talar om när de sysslar med abstrakta resonemang i texterna. Falska kartor konstrueras.

Clevesköld m.fl. (1992) hävdar att ordval i utredningar bör präglas av saklighet. Med det menas en strävan att finna uttryck som svarar mot vad man vill säga utan att lägga in känslor.

Hayakawa (1964 s91) skriver ”De känslopåverkade affektiva konnotationerna hos ett ord är den slöja av personliga känslor som ordet väcker till liv” (konnotation = de förest. som är förknippade med ordet).

Jansson & Rönnbäck (195 s23) påpekar att ” man använder sig av språket för att förstärka och övertyga sig själv men framför allt för att övertyga andra. Genom sitt sätt att skriva skapar man en tankestyrning hos läsaren. Underförstått ger ordvalet ett annat budskap, som läsaren tolkar genom associationer eller bilder som orden skapar.

Naess (1971, kap 6) Saklighetsnormer. Om en text bryter mot någon av dessa normer är den att beakta som osaklig. Normerna har sammanfattats av Gunnarsson m.fl. (1993 s5f): Norm tre:

”uppgifterna bör inte redovisas på ett sådant sätt att det föreligger risk att läsaren kan tolka dem på ett annat sätt än författaren”.

Ett genomgående mönster i detta material pekar på att främst J men även L enligt utredaren (och familjehemmen) är oförmögna att klara omsorgen om barnen. Det uppges att de inte ser barnens behov, de upplevs som samarbetsovilliga och aggressiva, framför allt i kontakten med berörda myndigheter. När J och L utnyttjar sin medborgerliga rättighet att överklaga och att anmäla t.ex. utredaren, så anklagas de för att ”de använder anmälandet som strategi” och således inte är något att bry sig om. (taget ur Handläggare 1s brev till överläkare Svendin på BUP elefanten).

Ex ur utredning A (BUP Skäggetorp), sid 6, om mamma X: ”Hon är lätt uttröttbar dels av barnen men möjligen också av annat”. Vad detta ”annat” skulle bestå av framgår inte. Det överlåts åt läsaren att göra egna tolkningar.

Ex ur samma utredning sid 2f: ”Dagen innan K och F ska träffa sina föräldrar för ett utredningssamtal, frågar hon mig om pappan får komma om han är full. Den dagen är för övrigt K alldeles uppjagad när han kommer till mottagningen. Då han vid ett senare tillfälle enbart ska träffa pappan i samma ärende är han inte lika orolig”.

Tolkningen av detta uttalande överlåts till läsaren i och med att psykologen inte preciserar det hon anser vara orsaken till K:s ”uppjagad - beteende” och inte heller redogör för varför hon anser att han inte var lika orolig när han skulle träffa bara fadern.

Ex ur Utredning D (familjerätten), sid 14, uttalande av Handläggare 1: ”930723 skulle man åka och besöka det tilltänkta familjehemmet. J ringer och anger problem med magen som orsak till att han ej kan åka med till det tilltänkta familjehemmet som planerats ske 9.00”.

Kinden fortsätter: ”U.t. informerar om vikten av att veta vad man säger ja eller nej till samt risken för att J ska må ännu sämre om han ej följer med nu”. Det är tydligen inte tillåtet att drabbas av magsjuka när man har kontakt med socialtjänsten. Vilka är för övrigt ”man”? Handläggare 1 skriver att J ”anger” problem med magen. Detta får läsaren att tolka uttalandet som att J kanske inte uppgivit den ”sanna” orsaken till varför han ej vill/kan följa med.

Antydningar om att orsaken till barnens beteende är möte med fadern:

Ex ur K:s akt 931019, Handläggare 1 skriver ”Telefon CJ. J och L har besökt barnen föregående eftermiddag som planerats tillsammans med Socialsekreterare 1 , Råd och Stöd. J, L och k gick upp på övervåningen, Socialsekreterare 1 satt kvar i köket. K var ledsen när J och L åkt, men talade inte mer om dem under ”godnattstunden” . Ämnet var frimärken. På morgonen var K hispig och flamsig”. CJ preciserar inte vad hon menar och hon lämnar heller ingen situationsbeskrivning. Genom detta så förleds läsaren till tolkningen att K:s beteende har något med besöket dagen innan att göra.

Ex K:s akt 940603, Handläggare 1 skriver ”J har besökt K:s skola under en lektion föregående dag. På kvällen hade K berättat ”konstiga historier” (uppgifter från familjehemsmamman CJ)

Ex ur utredning G (BUP Värnamo), sid 2, Psykolog 2 Värnamo skriver: ”K är den av syskonen som farit mest illa av uppväxtförhållandena”. Här förleds läsaren att tolka in att även F farit illa. Detta motsägs dock av flera referenter t.ex. dagispersonal, BVC m.fl. som ej har uppfattat barnens uppväxtförhållanden som farliga.

Ex ur samma utredning, sid 2, uppgifter från familjehemsmamman CJ om K. ”Han vill ogärna prata med pappa i telefonen och frågar sällan efter honom”. Här förleds läsaren att tolka att det skulle vara fel på pappan. Det presenteras en enda tolkning, inga andra tolkningsalternativ presenteras. Andra möjliga tolkningar kan t.ex. vara att K ”känner” familjehemmets inställning visavi fadern och rättar sig efter de som har makten. Det kan även vara så att K kanske inte vill att familjehemsmamman skall stå bredvid och tjuvlyssna och ev. anteckna det han säger till pappan och därför inte ringer till honom. Ex ur samma utredning, sid 5, uppgifter från K:s lärare: ”Enligt klassföreståndaren är K orolig kring umgängeshelgerna när han ska eller har varit hos pappa i Linköping. I höstas visade K oro när hennes manlige kollega fanns i närheten”. Här förleds läsaren att tolka in ett samband mellan ”oro kring umgängeshelger” och ”oro när manlig kollega är närvarande”.

Läsaren förleds att tolka att det händer något hos fadern som gör att K är rädd för män. Det finns dock flera möjliga förklaringar som ej presenteras. Det framgår inte heller vilka konkreta beteenden som avses med termen ”oro”.

Ex ur K:s akt 941107, Handläggare 1 skriver: ”Brev från CJ med kopia på teckning föreställande en dödskalle, som J ritat då han var på väg att hämta barnen i samband med umgänge över en helg”. Här förleds läsaren att tolka att det skulle kunna röra sig om något ”sjukt”. Som att ”J ritar dödskallar när han ska träffa barnen”. Enligt J var det så här: Han var i skolan med K och under en lektion så bad K J att han skulle rita något åt K. J frågade vad K ville att han skulle rita och K visade på ett märke med en dödskalle och ville att J skulle rita av den åt honom. J ritade av märket och K blev jätteglad och stolt över att hans pappa kunde rita så bra. Han visade stolt upp teckningen för sina

klassrummet och fick syn på märket med dödskallen, när J frågade honom vad han ville att J skulle rita.

Ex ur utredning N (SoL), sid 9, Handläggare 2 skriver om ett samtal med barnens mormor och morfar: ”De har märkt på K att han gått ner i vikt sedan han flyttade hem till J och L. F har vid åtminstone ett tillfälle under den här tiden fått gå hem från skolan på grund av magont”. Här förleds läsaren att göra tolkningen att barnen ej får någon mat hos J och L.

Retoriskt uttalande (det man säger att man gör), fasaden: Ur utredning D (familjerätten) ”vi anser att, en särskilt förordnad förmyndare bör utses för barnen, att de bör få stanna i familjehemmet och inte flyttas fler gånger”. Detta är alltså fasaden, det man säger att man gör, men vad man faktiskt gör är att återigen flytta på barnen, till ett helt nytt familjehem, med helt främmande människor och främmande miljö. Detta görs 941227

6.79.1 Litterära tekniker

Språkliga dimridåer och retorik, litterär eller teoretisk, skall inte användas i utredningstext utan utredaren skall klargöra vad saken gäller konkret.

Ex ur utredning A (BUP Skäggetorp), Psykolog 1 Skäggetorp skriver ”Det uppstår ingen samlek mellan barnen trots F:s ansträngningar. Orsakerna till det kan vara flera. En kan vara en depressiv känsla inom K, som gör att ingen glädje blommar upp vare han leker på egen hand eller tillsammans med systern”

Ex ur samma utredning, Psykolog 1 Skäggetorp skriver om K: ”En 7:10 årig pojke, som under lång tid levt under förhållanden som varit honom så övermäktiga, att hans inre nu ter sig mer som en mardröm”. Ex ur samma utredning, Psykolog 1 Skäggetorp skriver: ”Det återkommande temat i K:s psykologiska material är, hur fientlig och skrämmande omvärlden är. Hur stora ansträngningar han än gör, är han för liten att klara sig på egen hand. Han kämpar för att inte gå under”.

Ex ur samma utredning, Psykolog 1 Skäggetorp skriver om F: ”Den psykologiska bild F ger av sig själv som barn i det psykologiska utredningsmaterialet är, att barn i mycket hög grad är offer för omständigheter i tillvaron. De lever i en oberäknelig, skrämmande och oförutserbar miljö. Föräldrar brister i tillsyn, omsorg och omvårdnad.

De finns, men är inte att påräkna som ett självklart stöd eller som stabiliserande i tillvaron. F framställer föräldrar som vill men som inte har förmåga att genomföra sina intentioner visavi barn”.