Påverkan av barn

Jag definierar denna strategi som att barnets beroendeställning utnyttjas till att ställa ledande frågor, använda manipulativa metoder, ge negativa suggestioner om föräldrarna, motarbeta umgänget med fadern mm. Barnen anpassar sig till makten och svarar det som förväntas. Svaren anförs sedan utan några som helst reservationer mot pappan i dokumenten. (se bl.a. Edvardsson 1991 och Jansson & Rönnbäck 1995)

Killén (1993 s105) skriver om ”överdriven anpassning” och menar att ”denna grupp försöker dölja både för sig själv och omvärlden hur dåligt de har det. De observerar den vuxnes hållning och humör och försöker uppföra sig på sätt som i möjligaste mån undviker att utlösa den vuxnes vrede eller andra skrämmande”.

Trankell (1967 s33) påpekar att ”vittnet har en benägenhet att rätta sig efter de nyanser i förhörsledarens frågor och uppträdande som återspeglar den senares förväntningar”.

Anderberg (1993 s42f) menar att ”det är uppenbart att fel som sker redan vid seendet respektive lyssnandet och som sedan förstärks vid tolkningen ytterligare förvrängs när de hamnar i minnets maskineri. Anderberg uppger att dessa fel antar stora proportioner när meddelandet vidareförs”. Holgersson (reportage i tidningen Medborgarrätt 1995) Underlag till presentation av tillämpad

vittnespsykologi och bakomliggande rättssäkerhetsaspekter. Seminarium hållet i Stockholm 26 - 27/8 - 95: ”Om man har som målsättning att till varje pris få ett barn att säga något av det som man själv tror har hänt, då kommer man säkerligen också att lyckas med det. Men det som då barnet säger är kanske inte sant.

Då har vi lurat barnet att ”ljuga”. Och kanske har vi fått barnet att tro att det har varit med om något hemskt som aldrig har hänt - och än värre att detta ”något” skulle ha utförts av en för barnet kär och viktig person”. Holgersson fortsätter ”Detta kan få ödesdigra konsekvenser för barnets hela framtid”. Ex ur K:s akt 940516, Handläggare 1 skriver: ”Talar med K om olika hemligheter. Att hemligheter som är läskiga och hemska kan vara jobbiga att bära på och göra så att man inte mår bra. Att vad som än hänt så finns det alltid många andra som varit med om liknande händelser. Att undertecknad känner barn som varit med om hemska saker, att de berättat för någon och sedan mått mycket bättre.

Undertecknad; ‘jag tror att du har hemligheter’. ”undertecknad informerar K om att hans och systerns akt är skyddade att ingen annan får läsa dem”. Handläggare 1 förutsätter att K bär på något och försöker genom att få honom att tro att andra barn har berättat saker för henne och att barnen sedan mått bättre och genom detta även förmå K att berätta något för henne. Att hon dessutom ljuger för K och säger att hans akt är skyddad för alla andra (utom henne förstås), när den uppenbarligen inte är det ter sig mycket oetiskt av Handläggare 1. (jag har t.ex. fått tillgång till K:s akt). Det är ett

synnerligen fult trick att påverka ett barn på detta sätt och det stärker ytterligare min absoluta övertygelse att Handläggare 1 inte borde arbeta med människor och i synnerhet inte med barn. Ovanstående agerande från Handläggare 1s sida bevisar även att Handläggare 1 inte har någon insikt i att socialförvaltningens agerande med upprepade omflyttningar och umgängesbegränsningar faktiskt kan ha hela eller del i skulden att J inte mår bra. Dessutom visar följande exempel att

Handläggare 1 har talat med familjehemsföräldrarna om barnens ”hemligheter” (som hon har bestämt att de bär på).

Ex ur K:s akt 940520, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från familjehemsmamman CJ: ”CJ har samtalat med K och berättade då om vad som hade hänt en anhörig som avlidit, och att det var en hemlighet men att CJ talade om för en vän och efteråt så ”kunde hon lämna detta”. Det är ju mycket märkligt att temat med ”hemligheter” och ”berätta för en vän” och ”må bättre” dyker upp i två olika ”enskilda” samtal med fyra dagars mellanrum. Detta innebär upprepad påverkan av K som kan leda till att han påverkas att tro att han varit med om något otäckt.

Ex ur barnens akter framkommer det att familjehemsföräldrarna rapporterar följande tema åtskilliga gånger: - ”barnen tycker att J ringer för ofta”, - ”J:s samtal med barnen är ofta inte bra för barnen, de vill helst inte prata med J”. Det är mycket lätt för den sociala omgivningen att skapa fenomen/symtom hos en person. Familjehemmens påståenden är inte källkritiskt granskade på något sätt. De är inte rimligt preciserade och de säger mer om rapportören än om barnen. Förväntanseffekter, oro, felaktig varseblivning och passande tolkning från familjehemsföräldrarna kan ha bidragit till barnens påstådda agerande och uttalanden.

Ex: Barnen utsätts kontinuerligt för regelrätta förhör, ledande frågor, manipulativa metoder och negativa suggestioner om sin pappa och hans sambo. Barnen får helt klart för sig att makten innehas av Handläggare 1 och familjehemsföräldrarna och inte av pappa och L. De anpassar sig till detta faktum och avger de svar som de tror att maktinnehavarna vill höra. Barnen har även fått helt klart för sig att när maktinnehavarna frågar något om pappa eller L så är det inte ”godkänt” med något positivt svar. F har till exempel berättat att Handläggare 1 tagit tag runt hakan på henne och sagt ”nu vill jag att du berättar sanningen”.

Dylikt agerande från en socialsekreterares sida är fullständigt oacceptabelt och visar tydligt vilken förtryckarmentalitet som Handläggare 1 innehar. Vem vet vilka skador ”barnens hjälpare”

(Handläggare 1s egen beskrivning av sig själv) kan åsamka dessa och andra barn? Handläggare 1 bryter bl.a. mot grundlagens krav på opartiskhet och saklighet genom sin kraftfulla påverkan av barnen. Hon utsätter dem för ren psykisk (och fysisk) misshandel. Att socialförvaltningen godtar dylikt agerande från en socialsekreterare tyder på att hela förvaltningen har allvarliga problem.

Ex ur K:s akt 940131: Här framkommer det att Handläggare 1 och familjehemsföräldrarna till och med har gjort K till sin spion. CJ (familjehemsmamman rapporterar till Handläggare 1 om ett samtal mellan

K och F: ”... och om du F skvallrar för J ska jag berätta för Handläggare 1 om vad du, L och J talar om”. Detta är en speciell strategi, påverkan genom hot.

Ex: K och F:s mamma var enligt J och L inte mycket för det religiösa. Hon var emot kyrkan o.dyl. (mycket p.g.a. det kvinnoförtryck som hon ansåg förekom där). Trots detta placerades ändå barnen efter hennes död i ett familjehem som mycket aktivt deltog i missionskyrkans aktiviteter och som hade en strängt religiös inställning till livet, barnuppfostran etc. 931005, K:s akt, familjehemsmamman CJ ringer till Handläggare 1 och rapporterar ”när K kom hem från skolan yttrade han ”tack gode gud för att jag får vara hemma”. Barnen har vistas i detta familjehem i ca två månader och barnen uttrycker sig på ett sätt som de aldrig (enligt J och L) skulle ha gjort förut. Här märks den påverkan barnen utsatts för tydligt. Tvärs emot barnens naturliga uppväxtmiljö, som inte innehöll några religiösa influenser.

Ex ur K:s akt 940602, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från CJ. K har förmodligen sträckt sig, blivit upprörd och ”hyperventilerat” för att han hade så ont enligt CJ. CJ hade sagt till K ”det är kanske så att du behöver prata lite om vad du går och tänker på”. Bara för att K visar att han har ordentligt ont (sträckningar har en förmåga att göra väldigt ont!) behöver väl inte detta betyda att han går runt och grubblar på något?

Genom dokumentationen framkommer att CJ har uppvisat en förvånande villighet gällande att ringa till Handläggare 1 och ”rapportera” allt möjligt. Under tiden som barnen vistades i detta familjehem, 930804 - 9412 23, ringde CJ och ibland även PJ 96 gånger till Handläggare 1 (enligt K:s akt). Både familjehemsföräldrarna och handläggaren uppvisar en oförmåga att uppfatta inverkan av situations - miljö - och förväntansförhållandenas påverkan av barnet. Genom att lämna och rapportera uppgifter av det slag som redovisats. Detta gör att dessa uppgifter måste anses som otillförlitliga. Indikationer av diverse slag kan lätt framkallas genom att man utsätter normala människor för isolering, provokationer, tvång, förödmjukelser etc. (se t.ex. Edvardsson, 1989 sid 33).

Ex ur utredning N (SoL), sid 4, Handläggare 2 skriver följande om F: ”Samtal med F, metod, intervju och nätverkskarta. Samtalen med F har skett i familjehemmet vid två tillfällen, 950531 och 950614”. Detta är inte en neutral plats. Barnet är i händerna på familjehemsföräldrarna.

Det kan tänkas att ”resultatet” av testen (F ritar t.ex. ingen ur sitt sociala nätverk på nätverkskartan, men däremot finns familjehemsföräldrarna med), skulle se annorlunda ut om ”testerna” gjorts hemma hos J och L.

Ex ur samma utredning, sid 5, Handläggare 2 om F: ”F säger att det är jätteskönt att vara i familjehemmet, hon konstaterar att hon alltid vill bo där och att det är hemma för henne”. Se

kommentaren ovan. Detta kan även vara en överlevnadsstrategi som F tar till. Hon säger det som hon tror att de som har makten vill höra. Det är troligt att det förhåller sig på detta vis. När man tar i

beaktande att F hittills, upprepade gånger och till flera olika personer, bl.a. till BUP - personalen i Värnamo, uppgivit att hon vill flytta hem till sin pappa. Genom att använda spekulativa, hypotetiska, ledande frågor och manipulativa metoder som helt saknar verklighetsförankring försöker både familjehemsföräldrar och socialsekreterare till varje pris få barnen att säga det som förväntas. De flesta barn kan till slut inte värja sig mot sådana metoder. Användandet av dylika metoder är ett mycket allvarligt hot mot rättssäkerheten både för barnen och för familjen. Det är även mycket oetiskt

att arbeta på ett sådant sätt. Man manipulerar barnen på sådana sätt som barnen ej förstår och inte kan försvara sig mot. Genom socialförvaltningens försorg har dessa barn flyttats åtta gånger sedan 1992. De har utsatts för en massiv påverkan av personer som inte har haft för avsikt att de någonsin skall få flytta hem till fadern och hans sambo. Det är denna påverkan som familjen nu kämpar med i familjeterapin som ska underlätta för familjen att äntligen få återförenas. Enligt fadern och hans sambo kunde de inte ens ana att barnen påverkats ”så till den grad mycket som de blivit”. Det kommer att krävas mycket stora insatser för att familjen överhuvudtaget skall kunna fungera tillsammans.

6.63 Omdefinieringsstrategi

Jag definierar denna strategi som att man genom att envetet t.ex. kalla barnen för bara halva deras efternamn, försöker omdefiniera deras identitet. Man försöker genom att ta bort faderns del av efternamnet ta bort barnens identitet som hans barn och samtidigt tar man ifrån fadern hans identitet som barnens fader. Man omdefinierar även t.ex. barnens beteenden så att de ska passa utredarens syfte.

Ex ur uppgifter från J och L (och medskickad textillapp): ”Familjehemmet C och PJ försökte konsekvent sudda bort barnens identitet som J:s barn. De (liksom soc.sekr Handläggare 1 ibland) kallade barnen för bara halva deras efternamn. Familjehemsföräldrarna märkte om deras kläder med endast mammans efternamn (namnlapp bifogas). Föräldrarna var överens om att barnen skulle ha både mammas och pappas efternamn.

Ex Handläggare 1 kallar övervägande J för J och inte för barnens fader i sammanhang där det skulle vara befogat att kalla honom för barnens fader. Hon omdefinierar J:s roll. Gör hon detta för att hon inte vill se J som pappa till barnen? Eller varför gör hon detta?

Ex ur utredning A (BUP Skäggetorp), sid 5, uttalande av Psykolog 1 Skäggetorp , gällande F: ”Vid första anblicken förefaller hennes lek samlad, koncentrerad, och uthållig men egentligen består den av ständiga små avbrott och förändringar i mer överordnade lektema”. Lägg märke till ordet egentligen. Jag anar försök att övertala läsaren om att det skulle röra sig om något konstigt eller anmärkningsvärt. Vad det skulle vara framgår inte. . Hur visar F detta? Enligt min erfarenhet av barn så är det inte ovanligt att barn i sexårsåldern leker på detta vis. Dessutom blandar psykologen in tolkningar i observationerna.