Kompetensöverskridningar, brister i kompetensen

Jag definierar denna strategi såsom Jansson & Rönnbäck (1995 s46): ”att man ej håller sig till sitt yrkesområde utan uttalar sig inom andra yrkesområden som man saknar kompetens för”.

Edvardsson (1996 s28) påpekar att ”till frågan om tillförlitlighet hör rimligen frågan om kompetens. Det kan t.ex. i emellanåt förekomma att utredare utan medicinsk eller klinisk psykiatrisk/psykologisk kompetens gör medicinska bedömningar, t.ex. sjukförklarar människor. En utredare ska vara vaken för olika tecken på t.ex. ohälsa, men hänvisa bedömningen till fackmän med lämplig kometens”. Edvardsson (1989 s 31) påpekar att det förekommer ”hänvisning till bedömarens kompetens,

utbildning etc. som om det vore en garanti för att det som uttalas är korrekt och inte bör ifrågasättas”. Ex ur socialakt 921223, HL 1 ringer till fosterhemsmamman EK och ”informerar om att barnen ej får lämnas ensamma med modern eller fadern under den tid som utredningen pågår”. Därefter ringer HL 1 till X och ”informerar om ovanstående, att hon får träffa barnen tillsammans med annan person efter överenskommelse med EK”. Jag kan ej finna saklig grund för dessa umgängesrestriktioner som dessutom anger att besöken skall ske under övervakning. Barnen är SoL-placerade! Det framkommer ej vem det är som fattat beslutet om umgängesrestriktionen så det får antas att det är HL 1 själv som fattat det beslutet.

HL 1 begår i och med detta en kompetensöverskridning. Det är inte hennes sak att besluta om eventuella umgängesrestriktioner. Det ska socialnämnden fatta beslut om.

Ex 930517 Kinden och Handläggare 3 informerar J om att de ska utse två förmyndare för barnen. Det är inte socialsekreterare som skall utse förmyndare. Det är nämnden som skall lämna in en ansökan till överförmyndaren som i sin tur skall ansöka hos Tingsrätten om att utse förmyndare.

Ex ur K:s akt 940411, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal med CJ (familjehemsmamma): ”CJ bedömer att K kan behöva prata med psykolog i anslutning till besöken hos J”. Innehar CJ psykologkompetens?

Ex ur utredning D (familjerätten), uttalande av Handläggare 1: ”J behöver terapi”. Handläggare 1 saknar kompetens för att kunna bedöma barns behov av terapi.

Ex ur utredning B (SoL), sid 2a, Handläggare 1 skriver: ”undertecknad, J och X accepterar hemmet”. Det är inte Handläggare 1s accepterande av familjehem som är väsentligt. Familjen ska ha utretts som blivande familjehem. Det framkommer ej om detta skett gällande denna familj. När det gäller J och X:s accepterande av familjehemmet är det mycket väsentligt att utredaren tar reda på hur det förhåller sig med accepterandet eftersom detta rör sig om SoL - placering och som sådan alltså skall ske i samförstånd med de biologiska föräldrarna.

Ex Chefsöverläkaren Linköping s yttranden över F:s underlivsbesvär är enligt min åsikt även de kompetensöverskridningar.

Brister i kompetensen

Ex ur ombudet KA:s anmälan till Länsstyrelsen, kritik mot förvaltningens kontakter med Tingsrätten punkt 2:

”Dels försumlighet att tillgodose barnens behov av företrädare, genom God man och interimistisk förordnad förmyndare”.

Tingsrätten: ”Uppger att båda skrivelserna från sociala förvaltningen (930518, angående åtgärd i vårdnadsfrågan och 930609 angående God man) har missförståtts, då de ej var tydligt utformade som anmälningar. Skrivelsen 930518 bestod av en utredning på ett journalblad som avslutades med ett beslut, att anmäla behov av förmyndare. Till utredningen var bifogat en barnpsykiatrisk utredning. Personal vid Tingsrätten tolkade skrivelsen som en bilaga till J:s egen inlämnade ansökan. Brevet av 930609 angående God man tolkades som en upplysning från socialsekreteraren”. Länsstyrelsens sociala enhets synpunkter på ovanstående: ”Utredningen visar att handläggarna omgående vidtagit åtgärder, för att barnen skulle få en legal företrädare”. ”Däremot framgår brister vad avser hur anmälan utformats. Ett missiv som klart utvisade, att socialnämnden anmälde förhållandet, såsom anges i socialtjänstförordningen skulle ha följt enhetschefens utredning och beslut”.

Ovanstående visar att handläggaren och enhetschefen (Handläggare 1 och Silvfer) uppenbarligen saknar kunskap om hur man författar en anmälan angående dels God man och dels förmyndare. Det är dessutom inte socialsekreteraren som skall besluta att en anmälan om behov av God man ska lämnas in till Tingsrätten. Det är socialnämnden som ska fatta sådana beslut. Det är heller inte enhetschefen som ska fatta beslut om behov av interimistisk förmyndare. Det är socialnämndens uppgift. Tingsrätten beskriver tydligt att båda skrivelserna var så dåligt utförda att båda skrivelserna missuppfattades.

Länsstyrelsen är återhållsam i sin kritik av handläggaren och enhetschefen. Detta är ingenting ovanligt i yttranden från tillsynsmyndigheter rörande ärenden som av olika anledningar genomgår granskning där.

Ex ur F:s akt 940413: Det framgår av Handläggare 1s anteckningar att hon hyser allvarliga misstankar om att F utsätts för sexövergrepp i samband med besöken hos fadern i Linköping. Följande uppgifter kan utläsas. Första anteckningen kommer 940413, om att F har underlivsbesvär.

940425 sker ett s.k. samrådsmöte med representanter från BUP, barnkliniken, polisen och soc. Handläggare 1 framlägger sina misstankar och läkaren i gruppen rekommenderar att F

läkarundersöks, dels efter besök hos fadern och dels då hon vistas i familjehemmet. 940503 tar Handläggare 1 kontakt med chefsöverläkare Chefsöverläkaren Linköping som

rekommenderar att F undersöks före och efter besöken i Linköping och att noggrann dokumentation görs och att samtligt material vidarebefordras till Tingsrätten (som ska avgöra vårdnadsfrågan). September - oktober - 94 görs några kommentarer om att F kan ha orsakat sina besvär själv. Jag anser att det är mycket anmärkningsvärt att utredaren inte startar en utredning enligt 50§ SoL i april - 94 för att ta reda på vad som orsakar F:s underlivsbesvär. Det är även anmärkningsvärt att Handläggare 1 ej gör någon polisanmälan om hon nu hyser så starka misstankar mot fadern. Handläggare 1 överväger inte ens om det kan finnas fler tänkbara förövare utan riktar helt in sig på pappan. Det är mycket angeläget att dokumentation om utredningsprocessen görs när det handlar om sådana här starka misstankar mot någon.

Den absolut allvarligaste bristen i dokumentationen är att det ej framkommer att ärendet har utretts, avslutats från soc sida med en tydlig och saklig bedömning om vad som har framkommit under utredningen, hur man kommit fram till om åtgärder skall vidtas eller på vilka grunder inga åtgärder vidtas. Genom att saken ej har utretts och avslutats kan Handläggare 1 fortsätta att förmå sig själv och andra att misstänkliggöra umgängestillfällena med fadern.

Inför vårdnadsförhandlingen i Tingsrätten våren - 95, skickar t.ex. Chefsöverläkaren Linköping in ett yttrande där han bl.a. skriver ”att F regelmässigt varit röd irriterad och haft flytningar i underlivet efter umgängestillfällena hos fadern. Orsakerna till dessa besvär, är så vitt jag förstår ännu inte fullt klarlagd, något som bör tas på stort allvar innan en omprövning av vårdnaden kan bli aktuell”. Då har alltså F utsatts för två gynundersökningar där man ej hittat något anmärkningsvärt. Dessutom uppger F själv 941025 (F:s akt, Handläggare 1 talar med CJ) ”att

hon inte pillar så mycket”. Men i och med att Handläggare 1 undanhåller denna information, så kan hon t.ex. förmå Chefsöverläkaren Linköping att skriva intyg som misstänkliggör fadern. Detta är oetiskt och oprofessionellt.