Krossa far barn relationen

Jag definierar denna strategi som att man på ett mycket medvetet sätt gör allt för att förstöra den relation som finns mellan barnen och fadern.

Edvardsson (1991 s200) påpekar detta om isolering - krossa mor - barn - relationen: ”Relationen mellan flickan och styvpappan krossar man utan betänkligheter”.

Edvardsson fortsätter: ”Sedan ger man sig mycket brutalt på att krossa mor - barn - relationen. Plötsliga separationer, hemlighållande av vistelseort, besöksförbud, minsta möjliga umgänge.

En ständig kamp pågår från byråns sida för att med alla förevändningar krossa och förstöra mor - barn - relationen. Man försöker också krossa flickans polska identitet”.

Edvardsson (1996 s33) menar ”att på detta sätt, vilket verkar vara vedertaget, bortse från den aktuella situationens inverkan, inkl direkt psykisk barnmisshandel genom att spärra föräldrakontakten”.

”Sociala utredningar har som praxis att inte väga in separationsskador vid framläggande av

beslutsunderlag, dvs undanhållande sker och myten att barnet lätt kan överge en familj och etablera sig i en annan torgförs underförstått. Det faktiska agerandet från socialförvaltningarna verkar enligt ett antal fall jag trängt in i ofta starkt inriktat på att bryta ner barn - föräldrarelationen. De förslag som läggs och de förfaringssätt som används motverkar inte sällan goda barn - föräldrarelationer. T.ex. kan det utan vidare gå en månad innan barn får träffa sin mor (eller far min kom) efter ett plötsligt omhändertagande. De umgängesintervall på flera veckor som ofta används är speciellt för små barn alltför långa, bl.a. då de har svårigheter med objektkonstansen (dvs. att hålla kvar bilden av föräldern, se Mahler 1968)”.

Ex: hela materialet visar tydligt ett mönster som innebär att barnen skall avskärmas från fadern. Handläggare 1 bidrar i stor utsträckning till att det skapas misstämning i relationerna mellan den biologiska fadern, hans sambo och familjehemmen samt även till morföräldrarna.

Familjehemsföräldrarna vägrar umgänge. Handläggare 1 gör allt hon kan för att begränsa/totalt förhindra umgänge mellan barnen och biologiske fadern, t.ex. så fick de inte träffas på 2.5 månader efter LVU:et 930804. Som orsak till det helt förhindrade umgänget i angavs: ”barnen måste få knyta an till familjehemmet i lugn och ro”. Från ärendets start har Handläggare 1 (utan att det fattats något formellt beslut i socialnämnden) använt sig av umgängesbegränsningar som medel i sina försök att krossa relationerna mellan barnen och fadern. Familjehemsföräldern CJ hävdar att hon inte orkar med att barnen träffar fadern och hans sambo oftare än max en gång per månad.

Familjehemsföräldrarna uppger att ”de är väldigt oroliga för hur barnen har det när de är hemma hos fadern”. Givetvis utan att presentera några sakliga belägg för den ”oron”. Familjehemsföräldrarna tycker att det är jobbigt när J och L kommer på besök. De uppger till Handläggare 1 att de ser att barnen reagerar negativt på umgänget med fadern och de ifrågasätter därför hur mycket barnen ska få träffa sin pappa (taget ur barnens akter).

Ex ur K:s akt 940516, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från familjehemsmamman CJ: ”CJ tycker det blir alldeles för jobbigt, det blir ingen ro för barnen och dessutom är de mer krävande före och efter besöken”.

Ex ur J och L:s anteckningar 930406: ”J på möte på soc.förv med Handläggare 3 (J:s handläggare) och Handläggare 1 (barnens och mammans handläggare). De förbjuder honom att ha kontakt med barnen första tiden. J får ej mer exakt veta var barnen och X finns”. Detta agerande från soc sida är minst sagt anmärkningsvärt. Det är ju faktiskt hos X som barnen blivit slagna och det är faktiskt om X som BUP speciellt påpekar att ”barnen inte ska placeras med modern enär hon är misstänkt förövare till vanvård alternativt barnmisshandel”. Det finns ingen saklig grund till beslutet att hemlighålla barnens vistelseplats för fadern och dessutom att förbjuda fadern att ta kontakt med barnen. Ex 930804 när barnen placeras 20 mil bort genom ett mycket överrumplande LVU, skriver

Handläggare 1 i K:s akt: ”undertecknad sökt J per telefon under 60 min upptaget”. J informerades inte förrän dagen efter.

Ex ur utredning D (familjerätten), sid 12, uttalande av RH (föreståndaren på Röda Stugan): ”J är biologisk pappa, vilket gör att det finns bindningar mellan honom och barnen, som man inte kommer i från”. Den sista bisatsen är anmärkningsvärd.

Ex barnens förmyndare UV skriver i ett yttrande till Länsrätten 931110: ”Jag anser det mycket viktigt att man ser till att kontakten mellan barnen och deras far bibehålles och underlättas så mycket som möjligt. Enligt det ”förslag till umgängestider” som Handläggare 1 upprättat efter kontakten med Silvfer skall barnen träffa J den första måndagen i varje månad. Enligt min mening bör det inte gå så lång tid emellan två träffar som en månad”.

Ex ur ett faxmeddelande till J från Handläggare 3 931022: ”Familjen C och PJ har ej accepterat ett besök 25/10”. Detta trots att barnens förmyndare, J och L vill att besök ska ske den 25/10 och att Socialsekreterare 1 , Råd och Stöd, har tillfälle att följa med då. Ingenting om varför familjehemmet inte accepterar besök. Jag ställer mig mycket frågande till huruvida det ska vara upp till familjehemmet att avgöra om umgänge ska ske eller ej.

Ex ur K:s akt 940809, Handläggare 1 rapporterar om ett telefonsamtal från barnens morfar: ”Såväl morfar som mormor har hört att barnen skulle komma till Linköping redan i början av september. Morföräldrarna anser att det blir för tätt inpå och att det blir för mycket för barnen”.

Ex ur advokat PH:s överklagande till Kammarrätten gällande det LVU beslut som fastställdes i länsrätten 950614, sid 3: ”Trots att socialtjänsten genom olika företrädare tidigare omtalat för mig att Linköpings Tingsrätts kommande slutliga beslut i vårdnadsfrågan skulle respekteras beslöt

socialtjänsten samma dag som det slutliga beslutet att barnen skulle omhändertas jämlikt LVU, socialtjänsten hade tidigare vägrat att träffa några som helst förliknelseuppgörelser i ärendet eftersom detta skulle avgöras av Linköpings Tingsrätt. Länsrätten beslöt den 10 april 1995 att ej fastställa det underställda beslutet. Socialtjänstens agerande visade dock med all tydlighet att socialtjänsten icke hade för avsikt att hjälpa och bistå J och L i deras vårdnadsroll.

Advokat PH fortsätter: ”tvärtom indikerade ifrågavarande omhändertagande på socialtjänsten fortfarande skulle göra allt för att slutligt separera barnen från J och L. Mot bakgrund av Linköpings Tingsrätts slutliga beslut och gällande sociallagstiftning skulle det ha ålegat socialtjänsten att genom råd och dåd göra allt för att J tillsammans med L skulle klara sin vårdnadsroll. Socialtjänsten måste ha varit medveten om att barnen genom de olika besluten fått uppfattningen att fadern J och L var mindre värda och utan makt. Efter Linköpings Tingsrätts beslut skulle det således ha ålegat socialtjänsten att hjälpa barnen till rätta hos J och L. Socialtjänsten har dock i strid mot lagstiftningens intentioner agerat tvärt om”. Jag instämmer i advokat PH:s yttrande. Dessutom framkommer det i brev som Handläggare 1 skrivit till överläkare BUP Elefanten daterat 950221 att Handläggare 1 redan i februari - 95 hade sin plan klar och inte tänkte ta någon som helst hänsyn till Tingsrättens beslut i vårdnadsfrågan hon skriver: ”Hur länge barnen ska vara placerade avgörs av Tingsrätten.

Om Tingsrätten beviljar fadern vårdnaden har han för avsikt att ta hem barnen. U.t. har för avsikt att ansöka om LVU”. Det är socialnämnden som skall göra en dylik ansökan, inte socialsekreteraren. Handläggare 1s inställning är fullständigt klar: oavsett om Tingsrätten tilldömer fadern vårdnaden om barnen, så tänker Handläggare 1 göra allt för att de ej får flytta hem. Inför barnens hemflyttning försöker morföräldrarna in i det sista förstöra detta. De ringer bland annat till BRIS 950412 och uppger att de är mycket oroliga. BRIS kontaktar Handläggare 1 och berättar om morföräldrarnas oro.

Ex: när J 950331 tillerkänns vårdnaden om barnen av Tingsrätten och soc slår till med LVU samma dag, så vill J och L och ombudet KA besöka barnen i familjehemmet. 950403 kontaktar de

familjehemmet som dock säger nej till besöket. Som skäl till det nekande svaret anges att ”de har sjuka hundar samt att barnen gjorde läxor och sedan skulle göra i ordning sig för kvällen”. Ex ur K:s akt 950407 kontaktar familjehemsmamman AB handläggare 1 och meddelar ”Barnens ombud Sundstöm har skrivit till familjehemsföräldrarna och önskat höra barnens synpunkter. A och JB (familjehemsföräldrarna) har sagt till ombudet ”vi stöttar ej vad ni än kommer fram till”. Vad är det för en inställning? Om barnen alltså säger till sitt ombud att de vill flytta hem till sin pappa och ombudet förmedlar detta till rätten så kommer inte familjehemsföräldrarna att stödja dem i

hemflyttningsprocessen? Familjehemsföräldrarna (och inte bara dessa!) tar sig onekligen friheter i att avgöra huruvida fadern och barnen skall återförenas. Det kan inte anses som en professionell inställning att yttra sig och agera som familjehemsföräldrar m.fl. överlag i detta ärende har gjort!