Den fråga som forskningsfronten idag söker svar på och som framstår som svår att finna en lösning på är hur det kan komma sig att män- niskohandeln ökar, trots de många och omfattande rättsliga instru- ment som har instiftats och alla politiska åtgärder som har vidtagits?
Frågor om demokrati och mänskliga rättigheter är viktiga i eu:s utrikespolitik och unionen vill gärna uppfattas som en normativ stormakt på detta område. Av Ole Elgströms kapitel i denna bok
människohandelsomut tryck … framgår dock att eu snarare uppfattas som en ekonomisk stormakt. Detta kan innebära en utmaning för eu:s insatser på global nivå mot människohandel. Europeiska unionen har fortsatta problem med sin interna samordning och harmonisering vad gäller åtgärder mot män- niskohandel. Detta påverkar eu:s förmåga att tala med en enad röst, och framför allt påverkar det uppfattningen av eu som en enad aktör i frågan när den avhandlas på den globala arenan.
Det är framför allt synen på prostitution, migration och det arbetsrättsliga ramverket som skapar samordningsproblem inom eu, och samtliga problemområden är kopplade till den efterfrågan som gör att människohandeln inte minskar utan snarare ökar. Kopplingen till efterfrågan är viktig och även politiskt känslig. Den stora utmaningen ligger inte enbart i att anta ett regelverk för män- niskohandel specifikt utan även i att skapa en bredare samsyn kring regler för migration, anställningsvillkor, och reglering av sexmark- naden. Trots eu:s nya strategi mot människohandel – som tydligt understryker vikten av sektorsöverskridande åtgärder – måste frågan om efterfrågan prioriteras tydligare och mer unisont i unionens politik. Något som exempelvis inte berörs tillräckligt i eu:s strategi mot människohandel är konsumenternas ansvar. Detta är något som borde lyftas tydligare av både politiker och aktivister. Hur hjälper vi konsumenter att välja produkter och tjänster som är producerade under rimliga och rättvisa villkor, fria från människohandel?
Hur betydelsefullt är då eu-samarbetet för att skapa den samsyn och medvetenhet som krävs för att utrota människohandeln? Ponera att frågan om efterfrågan är så laddad att en samsyn inom eu inte är sannolik. Skulle det spela någon roll? Staterna har var och en för sig ett tydligt folkrättsligt och europarättsligt ansvar att förebygga och lagföra människohandel och skydda människohandelsoffers rättig- heter. Samtidigt kan vi konstatera att det ännu finns stora obalanser vad gäller resurser, politisk vilja och förmåga att implementera de internationellrättsliga ramverk som reglerar staters ansvar för att bekämpa människohandel. Frågan om staters rättsliga ansvar aktua- liserades dock sent under resans gång, primärt efter Rantsev-domen 2010, och detta ansvar tas sällan fullt ut, trots att frågan om män- niskohandel började komma upp på den politiska agendan på allvar
redan i början på 1990-talet. Rantsev-domen var därför välkommen och efterföljande praxis från Europadomstolen visar att domstolen bidrar till att sanktionera staters ansvar för människohandel.
Det är dock alldeles tydligt att det tar tid för både europeisk och internationell lagstiftning att få genomslag på nationell nivå; att det är svårt att lagföra människohandelsbrott, att brottsbekämpande myndigheter inte kan prioritera så som önskas, att det handlar om dyra brottsutredningar och att det är svårt att implementera rät- tighetsskyddet fullt ut på grund av det stora antalet aktörer som måste involveras. En övergripande utmaning är de höga kostna- derna och svåra processerna, ofta av transnationell karaktär, för att lagföra förövare och hjälpa offer. Stora skillnader mellan stater kan försvåra transnationellt samarbete, men det är inte osannolikt att eu-samarbetet och annan internationell samverkan sammantaget höjer enskilda staters ambitionsnivå vad gäller implementering av den internationella rätten.
Sammanfattningsvis är den absolut största utmaningen inte längre att skapa en helt ny europeisk eller internationell rätt, utan att förbättra och implementera existerande lagstiftning samtidigt som arbetet med en sektorsövergripande och samstämmig politik mot människohandel inom eu förstärks. eu:s samordning, översyn och helhetsgrepp har förbättrats sedan antagandet av Lissabonfördraget och Stockholmsprogrammet, men faktum kvarstår att det är de nationella myndigheterna som ska implementera åtgärderna. Det är viktigt att se att den europeiska efterfrågan utgör en av flera centrala drivkrafter som genererar människohandel. Så länge eu inte klarar av att lyfta denna fråga effektivare internt så lär unionen inte heller uppnå den internationella legitimitet som krävs för att få genomslag i kampen mot människohandel på global nivå.
Källor och litteratur
Detta kapitel har tagit sin utgångspunkt i och bygger till stora delar på Eurostats och kommissionens rapport Trafficking in Human Beings (Luxembourg: Publications office of the eu, 2013) samt ”eu:s stra-
människohandelsomut tryck … tegi för utrotande av människohandel 2012–2016” (com(2012) 286 slutlig).
Forskningen om människohandel har vuxit kraftigt sedan början på 2000-talet och litteraturen om människohandel växer konstant. Louise Shelleys bok Human Trafficking. A Global Perspective (New York: Cambridge University Press, 2010) ger en utmärkt introduk- tion till och överblick över människohandelsproblematiken. Boken förklarar drivkrafterna bakom människohandel, redogör för de sociala och samhälleliga konsekvenserna och dess kostnad, samt förklarar affärsmodellerna som gör människohandeln så lukrativ. Där utöver behandlar boken människohandel i Asien, Centralasien, Östeuropa, Europa, usa, Latinamerika och Afrika. Boken tillhandahåller således ett globalt perspektiv som ofta saknas i denna typ av forskning. I antologin Human Trafficking and Human Security (London: Routledge, 2009) studeras människohandel från ett säkerhetsorienterat perspek- tiv och den behandlar såväl den enskildes rätt till ett tryggt och säkert liv som kopplingen mellan organiserad brottslighet, människohandel och globala säkerhetsfrågor som terrorism och smuggling av vapen, droger och människor. I denna bok finns ett regionalt fokus; tre kapi- tel behandlar särskilt de utmaningar som Östersjöregionen står inför. Ett flertal böcker behandlar eu:s insatser mot människohandel från ett jämförande perspektiv. Ett exempel är Matilde Ventrellas bok The Control of People Smuggling and Trafficking in the EU. Experiences from the UK and Italy (Farnham: Ashgate, 2010) som behandlar eu:s
åtgärder inom brottsbekämpnings- och migrationspolitikområdena och som jämför nationell lagstiftning i det förenade kungariket och Italien. Ventrellas bok fokuserar på smuggling av migranter och flyktingar. Heli Askola fokuserar i sin bok med titeln Legal Responses
to Trafficking in Women for Sexual Exploitation in the European Union
(Oxford: Hart Publishing, 2007) på den svåra frågan om kopplingen mellan prostitution och människohandel och hur denna fråga hante- ras i europarätten. I antologin Combating Trafficking in Human Beings
for Labour Exploitation (Nijmegen: Wolf Legal Publishers, 2011)
behandlas människohandel för arbetskraftssyften. Boken jämför systematiskt ett antal europeiska länders politik och lagstiftning på området med fokus på brottsutredningar och skydd för män-
niskohandelsoffer. eu:s åtgärder för att bekämpa människohandel i syfte att utnyttja arbetskraft behandlas särskilt i ett kapitel.
Det internationellrättsliga regelkomplexet för människohandel beskrivs och analyseras ingående i The International Law of Human
Trafficking av Anne T. Gallagher (Cambridge: Cambridge University
Press, 2010). Denna bok utgör ett standardverk och är nödvändig för den som vill förstå hur lagstiftningen kring människohandel har vuxit fram inom folkrätten och europarätten. Venla Roth drar i sin mycket värdefulla bok Defining Human Trafficking and Identifying its
Victims: A Study on the Impact and Future Challenges of International, European and Finnish Legal Responses to Prostitution-Related Trafficking in Human Beings (Leiden: Martinus Nijhoff Publishers, 2012) vik-
tiga slutsatser om det internationella rättsliga ramverket och svårig- heterna att implementera det samma i nationella rättsordningar utifrån en studie av Finlands lagstiftning på området. Frågan om implementering av Palermoprotokollet i nationell rätt med fokus på Ryssland, Polen och Sverige behandlas av Dominika Borg Jansson i hennes akademiska avhandling med titeln Harmonizing National
Laws on Human Trafficking by Implementing Article 3 of the Palermo Protocol. Problems and Reform (Uppsala: Uppsala University, 2013).
eu har en särskild sida för människohandel, http://ec.europa. eu/anti-trafficking/index.action. Även Internationella organisatio- nen för migration (iom) har en hemsida som innehåller mycket intressant information vad gäller människohandel, http://www.iom. int/cms/en/sites/iom/home.html. Detsamma gäller fn:s drog och brotts bekämpningsbyrå (unodc), http://www.unodc.org/unodc/en/ human-trafficking/index.html?ref=menuside. Amerikanska utrikes- departementet publicerar en årlig rapport i vilken nationella åtgärder mot människohandel analyseras, Trafficking in Persons Report, http:// www.state.gov/j/tip/rls/tiprpt/index.htm.