eu:s klimatskydd, här exemplifierat av eu ets, är i stort konstru- erat för att förverkliga eu:s ledarambitioner på global nivå. Dessa ambitioner har sporrat mycket vetenskaplig debatt. De har genererat vetenskapliga studier av eu:s ledarskapsroll i klimatfrågor, men också av förhållandet mellan medlemsstaterna och eu-institutio- nerna i klimatpolitiken och av relationen mellan eu och andra stora ekonomier inom den internationella klimatregimen. Exempel på detta är de studier som har publicerats av statsvetarna Charles Parker och Christer Karlsson vid Uppsala universitet. De tidigare avsnitten i detta kapitel har visat att eu:s ledarskap i det här sammanhanget yttrar sig på åtminstone två sätt: genom uppmuntran av faktiska
åtgärder mot klimatförändring och som substitut för underlåtenheten
att vidta åtgärder i andra regioner. eu ets är ett uppenbart exempel på eu:s försök att skapa en grundpelare för ett framtida globalt sys- tem för handel med utsläppsrätter. Att man utvidgat möjlig heterna att koppla eu ets till andra handelssystem med utsläppsrätter illustrerar eu:s försök att få till stånd en bred delaktighet i arbetet mot klimatförändringar. Det gör också införandet av möjligheten att investera vinster från utsläppshandeln i åtgärder för att minska påverkan, och hantera effekterna, av klimatförändringar.
Den ledande forskaren i miljörätt Cinnamon Carlarne vid Ohio State University, hör till dem som bedömer att eu:s ambitioner har fungerat som en drivkraft för den nuvarande fn-klimatregimen och försöken att förhandla fram ett post-Kyoto ramverk. Skälet är att eu så tydligt uppmuntrar till att klimatåtgärder beslutas via internatio- nella förhandlingar. Ett exempel på detta är att luftfartsdirektivet kräver att aktörer som är verksamma inom eu, men som har sin hemvist utanför unionen, deltar i utsläppshandeln bara så länge som det saknas en internationell överenskommelse kring utsläpp från luftfarten. eu:s huvudsakliga strategi för att tackla klimatproble- men, eu ets, antogs dessutom med utgångspunkt i vad som hade föreslagits på internationell nivå – även om eu inte var tvunget att införa just utsläppshandel för att leva upp till sina internationella åtaganden. Ur detta perspektiv utgör eu en ledande referenspunkt
eu:shandelmedutsl äppsrät ter … när det gäller försök att leva upp till internationella ambitioner på klimatområdet.
Ett exempel som belyser eu:s mer kraftfulla ledarskap på klimat- området är strävan att kompensera för underlåtenheten att vidta åtgärder utanför unionens gränser – om än bara tillfälligt. Luft farts- direktivets tillämpningsområde är en uppenbar kompensations- mekanism av detta slag, och visar hur eu sprider sina värderingar till den globala nivån. Här stammar eu:s politiska och ekonomiska inflytande från dess marknadsmakt. eu använder sin marknadsmakt för att säkerställa att de egna normerna och sedvänjorna efterlevs även av den övriga världen. Med tanke på den inre marknadens inter- nationella attraktionskraft finns det skäl att tro att eu kan säkerställa att just det här miljöproblemet står kvar på dagordningen i globala sammanhang.
Strävan efter att bli global ledare i miljöfrågor är inte en ny ambi- tion för eu. I frågor som rör miljöskydd har eu ofta tagit initiativ, till exempel genom att förespråka reglering av kemikalier och skydd av biologisk mångfald. Unionen har också varit pådrivande för att göra internationella handelsinstitutioner – exempelvis wto – ”grönare”. eu har dock utövat ett särskilt starkt ledarskap när det gäller åtgär- der mot klimatförändringar. När eu-kommissionens ordförande Barroso mottog Nobels fredspris 2012, pekade han exempelvis ut kampen mot klimatförändringar som ett exempel på ”eu:s konkreta engagemang i världen”.
Varför är engagemanget i klimatfrågan en så viktig angelägenhet för eu, och varför strävar unionen mot globalt ledarskap i detta avseende? Till viss del beror det på klimatförändringarnas natur. Problemet delas av hela världen, vilket inte bara förutsätter att världssamfundet agerar på global nivå, utan också innebär att varje lokal åtgärd mot klimatförändringar spelar en bredare roll – och har betydelse också internationellt. En annan viktig aspekt av eu:s internationella ledarskap i klimatfrågor är att det utvecklas i en tid då behovet av internationellt ledarskap är stort. Det internationella misslyckandet i klimatfrågan har blivit uppenbart. Vare sig juridiska alternativ, eller närmare detaljer kring framtida åtgärder har kunnat beslutas inom fn:s klimatförhandlingar sedan Kyotoprotokollet
löpte ut 2012. I en artikel från 2009 har forskarna Kati Kulovesi, Elisa Morgera och Miquel Munoz påpekat att en sådan öppning i den multilaterala klimatregimen lämnar utrymme för aktörer att vidta åtgärder individuellt.
Utöver detta ger ledarskapet i klimatfrågan en stimulans för eu:s ekonomi. eu ets har utmålats som en möjlighet för eu att säker- ställa sin ekonomiska konkurrenskraft på den globala marknaden. eu strävar nämligen efter att etablera sig som ledande inom teknik- utvecklingen för att motverka klimatförändringar, men efterfrågan på grön teknologi kan bara öka om det finns en bred enighet om att utsläppen av växthusgaser måste minska. Enligt eu:s klimatkommis- sionär Connie Hedegaard är eu ets en nyckelstrategi för unionen i kapplöpningen om grön tillväxt och gröna jobb.
Som nämnts tidigare i kapitlet ligger det också i unionens intresse att av konkurrensskäl uppmuntra internationella åtgärder mot klimatförändringar. Det europeiska näringslivet hamnar i ett ogynnsamt läge så länge som eu:s strikta och ambitiösa regler kring klimatförändringar inte kan omvandlas till en global överenskom- melse som ställer lika strikta krav på de utomeuropeiska företagen, som på de europeiska. Detta är ännu ett motiv för eu att sätta stor press på andra stater att samverka i kampen mot miljöproblemen, inklusive klimatförändringarna.
Att inta en ledarroll i arbetet mot klimatförändringar är också viktigt ur legitimitetssynpunkt, av åtminstone tre anledningar. För det första har ett sådant ledarskap kapaciteten att legitimera eu:s långtgående regler inom området och på så sätt ”skydda” eu mot en potentiell rättslig prövning vid wto. Med andra ord, skaffar sig eu möjligheten att rättfärdiga eventuella handelshinder med hänvisning till globalt accepterade miljökrav. För det andra så har medborgarnas avvisande av Fördraget om upprättande av en konsti- tution för Europa (2005) inneburit att europeiska ledare länge sökt desperat efter frågor som kunde mottas bättre och legitimera eu som en rättslig auktoritet. Arbetet mot klimatförändringar uppfattas vara en sådan fråga. För det tredje bedöms ledarskap i klimatfrågan öka eu:s trovärdighet på den internationella arenan. För att vara mer specifik kan sägas att eu, för att vara en trovärdig global ledare
eu:shandelmedutsl äppsrät ter … är tvunget att lyckas implementera sin klimatrelaterade agenda inom unionen, samtidigt som den kopplas till externa åtgärder mot klimatförändringar. Detta gäller särskilt ur utvecklingsländernas synvinkel, eftersom dessa anser att regioner, så som eu, bidrar till att klimatförändringar sker, och därför begär de att exempelvis eu tar sitt ansvar innan ens utvecklingsländerna överväger sin medverkan.
Motiven bakom de beskrivna ledarambitionerna är mångsidiga, vilket oundvikligen påverkar hur rättsakterna på klimatområdet konstrueras och införs. Robert O. Keohane och David G. Victor, två ledande amerikanska akademiker på området, menar att de mång- facetterade skälen för att vidta åtgärder mot klimatförändringar leder till att varje försök att skapa en omfattande regim är orealistiska. De föreslår istället att fokus måste riktas mot hur dessa distinkta rätts- akter samspelar i ett ”regimkomplex” för styrning av klimatåtgärder. Frågan som då väcks är om – och i så fall hur – eu:s klimatregim passar in i en global regim med anspråk på gränsöverskridande jurisdiktion och normer från flera olika nivåer i rättssystemet, den globala, den regionala och den nationella nivån.