Det här kapitlet har belyst några av eu:s viktigaste inhemska åtagan- den på klimatområdet och hur de används för att förverkliga eu:s ambition att bli internationellt ledande på området. eu strävar efter att bli ledande av flera olika anledningar, inklusive att stimulera sin ekonomi och att etablera sig som en legitim ledare inför såväl sina egna medborgare som världssamfundet. En del rättsakter, i synner- het de som syftar till att kompensera andras brist på handlande – här exemplifierade av luftfartsdirektivet – har mötts av starka protester. Motståndet har i synnerhet kommit från länder som usa, Indien, Ryssland och Kina som hittills har visat sig vara relativt saktmodiga när det gäller att enas om ett globalt system för att hantera klimat-
eu:shandelmedutsl äppsrät ter … förändringar. Till följd av detta motstånd har eu förlorat en del av de externa effekterna av sina klimatåtgärder, vilket visar att även en av världens starkaste ekonomier kan uppleva svårigheter att förlita sig på sin marknadsmakt för att säkerställa ett gott miljöskydd och fortsatta åtgärder mot klimatförändringar på ett internationellt plan. Vilka förväntningar kan vi då ha när vi blickar framåt?
eu är mycket hängiven sina klimatåtaganden. Det långsiktiga målet för unionen är att skapa ett konkurrenskraftigt och utsläpps- snålt samhälle till år 2050, genom att minska de inhemska utsläppen med 80 procent jämfört med 1990 års nivåer. Målet slås fast i eu:s ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050”. Grundtanken i färdplanen är att flera åtaganden måste göras för att åstadkomma förändring. Bland annat måste eu främja använd- ningen av hållbara biobränslen och resurs- och energieffektiva indu- striprocesser. Man behöver också effektivisera energianvändningen i exempelvis byggnader, jordbruk och skogsbruk. eu-kommissionen, som har lagt fram färdplanen, är tydlig med att eu inte kan åtgärda klimatförändringarna på egen hand och att ett internationellt samar- bete krävs. Ambitionen de kommande åren är därför att fortsätta att engagera och motivera andra regioner och länder genom att formu- lera och genomföra en ambitiös inhemsk klimatpolitik – dock utan ”Brysseleffekten” som skulle ha kunnat substituera för bristen på klimatåtgärder utanför eu:s territorium.
Det finns många utmaningar på vägen mot eu-kommissionens framtidsvisioner. Först måste man på eu-nivån ta ställning till om man ska genomföra reformer (och i så fall vilka) för att minska anta- let utsläppsrätter och därmed höja deras pris. I nuläget finns det ett överskott på ungefär 2 miljarder utsläppsrätter på marknaden. Under 2013 slängde Europaparlamentet ut en livboj till eu ets-systemet genom att fatta beslutet att frysa ett stort antal utsläppsrätter så att deras pris kunde stabiliseras. Industrin har redan uttryckt en önskan om att genomföra regelbundna revisioner för att minska antalet utsläppsrätter, istället för att fatta sådana beslut ad hoc.
Priset på koldioxidutsläpp förväntas också påverkas när Australiens utsläppsmarknad kopplas samman med eu ets år 2018. Från och med 2015 kan australisk industri köpa upp till 50 procent av sina
utsläppsrätter i eu ets och tanken är att de två handelssystemen ska vara helt sammankopplade 2018. Innan sammanslagningen måste dock ett gemensamt regelverk skapas, vilket kan bli svårt, med tanke på att eu-kommissionen i ett nytt fall inför eu-domstolen yrkar på att rådet inledde förhandlingarna med Australien utan att ha mandat för detta (se Mål c-425/13).
Ytterligare ett viktigt kommande beslut rör luftfartsdirektivets framtida tillämpningsområde. eu-kommissionen har föreslagit att direktivet ska börja tillämpas igen, men då bara på flygsträckor inom europeiskt luftrum. Detta förväntas rådet tillsammans med Europaparlamentet ta ställning till under 2014. eu tycks ha dragit lärdom av sitt försök att ge eu ets en global räckvidd utan att basera detta på internationella överenskommelser. eu kan inte agera unila- teralt för att motverka de globala obalanserna i ansvar för klimatet – men med en fortsatt hög ambitionsnivå kan unionen utöva oerhört nyttiga påtryckningar i den riktningen.
Källor och litteratur
Litteraturen om det globala klimatskyddet är omfattande och för att förstå dess kärna rekommenderar jag Kati Kulovesis kapitel ”Exploring the Landscape of Climate Change Law and Scholarship: Two Emerging Trends” i E. Hollo, K. Kulovesi och M. Mehling (red.),
Climate Change and the Law (Hamburg: Springer, 2013) och min arti-
kel ”Ending the Honeymoon: Deconstructing Emissions Trading Discourses” (Journal of Environmental Law 21:443, 2009).
Det internationella arbetet mot klimatförändringar redogörs tyd- ligt på IPPCs hemsida (http://www.ipcc.ch). För intressanta redo- görelser för hur det internationella klimatskyddet fungerar, läs gärna Joanne Scotts kapitel, ”The Multi-Level Governance of Climate Change” i P. Craig och G. de Burca (red.), The Evolution of eu Law (Oxford: Oxford University Press, 2011), samt Robert O. Keohane och David G. Victors artikel, ”The Regime Complex for Climate Change” (Perspectives on Politics 9:7, 2011).
eu:shandelmedutsl äppsrät ter … jag till en bok redigerad av Andrew Jordan m.fl., Climate Change
Policy in the European Union (Cambridge: Cambridge University
Press, 2010). Läs också om eu:s klimatpolitik utifrån klimatkom- missionären Connie Hedegaards iakttagelser (http://ec.europa.eu/ commission_2010-2014/hedegaard/headlines/speeches_en.htm).
För en utmärkt beskrivning av eu:s klimat- och energipaket rekommenderar jag Kati Kulovesi, Elisa Morgera och Miquel Munoz artikel ”Environmental Integration and Multi-faceted International Dimensions of eu Law: Unpacking the eu’s 2009 Climate and Energy Package” (Common Market Law Review 21:829, 2009). En redogörelse av Direktiv 2009/29 finner man i min artikel ”The eu ets Directive Revised: Yet Another Stepping Stone” (Environmental
Law Review 11:279, 2009).
Debatten om hur marknadssystem används, eller kan användas, för att reglera miljön är ännu inte så omfattande inom juridiken men jag har skrivit en sådan analys; Emissions Trading Schemes: Markets,
States and Law (Oxford: Hart Publishing, 2013).
En omfattande litteratur har växt fram om utvidgningen av eu ets till flygbranschen. För en skarp beskrivning av förhållan- det mellan detta klimatskydd och internationell miljörätt hänvisar jag till Joanne Scott and Lavanya Rajamanis artikel ”eu Climate Change Unilateralism” (European Journal of International Law 23:469, 2012). Här är rättsfallet Air Transport Association of America m.fl. från 2011 (c-366/10) också högst relevant. För en analys av eu- domstolens domslut, se mitt bidrag; ”Legalising Environmental Leadership: A Comment on the cjeu’s Ruling in c-366/10 on the Inclusion of Aviation in the eu Emissions Trading Scheme” (Journal
of Environmental Law 24:345, 2012).
Vad gäller debatten om eu:s ledarambitioner med hänsyn till kli- matförändringar så rekommenderar jag Europaperspektiv 2008: EU och den globala klimatfrågan (P. Cramér, S. Gustavsson och L. Oxelheim,
red., Stockholm: Santérus förlag), samt Anu Bradfords artikel ”The Brussels Effect” (Northwestern University Law Review 107:1, 2012). De viktigaste officiella dokumenten vad avser eu:s insatser i detta sammanhang finner man på kommissionens hemsida om klimatför- ändringar (http://ec.europa.eu/dgs/clima/mission/index_en.htm).