rättigheter?
av Andreas Moberg
Respekt för mänskliga rättigheter hålls fram som en självklar ut - gångspunkt för alla medlemsstater i Förenta Nationerna (fn). Sam- tidigt utgör skillnaden i skydd för individers mänskliga rättigheter en av vår tids största globala obalanser. I vårt moderna, globala samhälle saknar nio tiondelar av jordens befolkning den trygghet som skapas av fullt funktionsdugliga demokratier. Två tiondelar av jordens befolkning lever i extrem fattigdom, på mindre än 1,25 usd om dagen. Internationella frivilligorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch rapporterar så gott som dagligen om de otroliga skillnader i livsvillkor, avseende skydd för mänskliga rättigheter, som jordens befolkning uppvisar. Hur man kommer till rätta med bristande skydd för mänskliga rättigheter och bristande respekt för demokratiska principer är kärnfrågor för den som vill jämna ut dessa globala obalanser.
eu är fast övertygat om att respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer är en nödvändig grund, en nyckelsten, för en varaktigt framgångsrik fattigdomsbekämpning. Unionens utvecklingspolitik bygger på detta antagande (se Arne Bigstens kapitel i denna bok). eu:s Höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik, Baronessa Catherine Ashton, förklarar att mänskliga rättigheter är en ”silvertråd” som löper genom all eu:s utrikespolitik. eu har sedan december 2009 en egen, bindande, rättighetsstadga och eu:s domstol har till och med hunnit med att knäppa självaste fn:s säkerhetsråd på näsan i en fråga om garantier för skydd för individuella mänskliga rättigheter.
I juni 2012 publicerade Europeiska unionens råd (rådet) ett stra- tegiskt ramverk för eu:s arbete med att sprida respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Rådets strategiska ramverk, med tillhörande åtgärdsplan, är ett betydelsefullt steg framåt för eu:s utrikespolitik, särskilt som det utgör det första försöket att skapa en sammanhållande struktur för alla eu:s utrikespolitiska åtgärder med fokus på skydd för demokratiska principer och mänsk- liga rättigheter.
Det första fröet till en gemensam utrikespolitik för eu såddes i slutet på sextiotalet och växte via sjuttiotalets formaliserade europe- iska politiska samarbete, genom åttiotalets ökade krav på eu som en fristående politisk aktör, via Europeiska enhetsakten 1987 hela vägen in i Maastrichtfördraget 1993. Det politiska målet att sprida mänskli- ga rättigheter och främja respekt för demokratiska principer har visat sig livskraftigt och successivt har det vuxit sig starkare och starkare. Efter de senaste ändringarna av eu:s grundfördrag 2009 återfinns den programmatiska förklaringen i artikel 21 i eu-fördraget, där vi läser att eu skall verka för att föra fram de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas universalitet i resten av världen. Fördraget berättar dock inte varför eu har tagit på sig denna uppgift, och det är inte helt enkelt att ge ett konkret svar på frågan. Kanske är svaret alltför självklart? Kanske är svaret helt enkelt: Därför att eu är väl skickat att göra det?
Föreliggande kapitel handlar om ett av de utrikespolitiska instru- ment eu skapat för att bekämpa fattigdom och bristande respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Instrumentet är en speciell avtalsklausul som eu använder i sina externa avtal, dvs. avtal med stater utanför eu. Avtalsklausulen i fråga är en juri- disk konstruktion som ger avtalets parter möjlighet att häva eller suspendera avtalet ifall motparten misslyckas med att leva upp till avtalade förväntningar avseende skydd för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och principen om rättsstaten. Genom att en suspensions- och hävningsmöjlighet på denna grund förs in i avtalet tydliggörs denna möjlighet. Det vore svårt för endera part att få till stånd hävning eller suspension av samarbetet på grund av brott mot dessa värden utan tillgång till avtalsklausulen.
k aneuav tal abortdenglobal a … Avtalsklausulens huvudsakliga syfte är att förmå parterna att upp- rätthålla ett godtagbart skydd för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och principen om rättsstaten. Motpartens sätt att förhålla sig till dessa värden görs alltså relevant för det aktuella avtalsförhål- landet, oavsett vad avtalet reglerar i övrigt.
En förutsättning för att avtalsklausulerna skall ge effekt är att avtalet i sig är tillräckligt åtråvärt för parten. Detta är viktigt för att denne dels ska acceptera att klausulen görs till avtalsinnehåll parterna emellan, och dels se till att undvika att klausulen aktiveras. Det handlar alltså om en sorts byteshandel. Man kan också beskriva det som ett hot/löfte om avbrutet/fortsatt samarbete. I littera- turen på området förekommer ofta liknelsen ”morot eller piska” då företeelsen, som kommit att kallas politiskt villkorande (political
conditionality), diskuteras.
Detta kapitel förklarar hur eu skapat, använt och kan använda dessa avtalsklausuler (härefter mr-klausuler; mr som förkortning för mänskliga rättigheter) för att jämna ut den globala obalansen i skydd för mänskliga rättigheter. Härnäst förankras klausulerna i nutid genom ett historiskt tillbakablickande avsnitt. Den historiska tillbakablicken följs av ett avsnitt som förklarar hur mr-klausulen är uppbyggd som juridisk konstruktion. Därefter följer ett avsnitt som kartlägger vilka typer av avtal som innehåller mr-klausuler samt vilka stater eu har dessa avtal med. eu:s användande av mr- klausulerna står sedan i fokus, eftersom beslut att åberopa klausulen – precis som beslut att avstå från att åberopa klausulen – är centrala för hur väl mr-klausulen kan anses uppfylla sitt syfte. Därefter avslu- tas kapitlet med en diskussion om hur eu använder mr-klausuler och ifall man bör förändra något för att lyckas bättre med att jämna ut den globala obalansen i skydd för mänskliga rättigheter i världen.