Exempel på landsting där någon form av systematiskt prioriteringsarbete har

Det finns dock några landsting/regioner som arbetat med utveckling av systematiska prioriteringar. De två landsting/regioner som verkar ha arbetat längst tid med prioriteringar är Landstinget i Östergötland samt Västra Götalandsregionen.

Västra Götalandsregionen (VG-regionen) har sedan 2001 arbetat med att utveckla en arbetsmodell för prioriteringar. Medicinska sektorsråd är ansvariga för att ta fram vertikala rangordningslistor (per medicinsk specialitet), vilket skett sedan 2002. Inom VG-regionen fanns det sedan tidigare en kommitté för etik-, prioriteringar och vårdgarantifrågor och 2005 bildades ett särskilt

prioriteringsråd med uppdrag att samordna och bereda det regiongemensamma prioriteringsarbetet och bland annat utarbeta förslag till metoder för horisontella politiska prioriteringar, samt att yttra sig över strategiska förändringar av

tillämpningen av medicinska metoder inklusive läkemedel. Utveckling av en arbetsmodell för horisontella prioriteringar pågår. (Västra Götalandsregionen 2002 och 2005)

I Landstinget i Östergötland, till skillnad från i Västra Götaland, har den politiska nivån redan varit aktiv i prioriteringsprocessen, som numera är

integrerad i arbetet med uppdragsbeskrivningar och åtagandebeskrivningar inför avtalsskrivningen. Vertikala rangordningslistor inom några områden har funnits under en relativt lång tid – i flera fall finns rangordningslistor upprättade inom sjukdomsgrupper från landstingets tidiga arbete med ”medicinskt

programarbete” sedan 1997. Vårdchefer är ansvariga för att de vertikala

sjukdomsgruppsvisa rangordningslistorna hålls uppdaterade samt för att upprätta konsekvensbeskrivningar för vad effekterna blir om alla sjukdomstillstånd inte kan åtgärdas utifrån tilldelade medel. Medicinska rådgivare har bistått politiker och tjänstemän samt granskat beslutsunderlagen från centrum/kliniker eller motsvarande.

Innan politikerna fattat ett beslut som innehåller en prioritering har man arrangerat diskussionsdagar med företrädare från alla stora sjukdomsgrupper, tjänstemän samt politiker. Det första öppna politiska prioriteringsbeslutet som fattades år 2003, där en lista på vårdåtgärder som inte längre skulle ingå i landstingets vårdutbud (s k ”utbudsbegränsningar”) presenterades, fick stor uppmärksamhet. Öppna politiska beslut har sedan dess presenterats årligen. Besluten har inte bara handlat om bortval utan har under senare år framförallt inneburit tillskott av nya resurser till olika områden eller uppdrag åt vårdchefer att utveckla gemensamma riktlinjer, vårdprogram eller arbetsmetoder.

Exempel på andra landsting där någon form av systematiskt prioriteringsarbete har påbörjats är:

• Landstinget i Värmland har utarbetat prioriteringsprogram som fastställts av landstingsfullmäktige. (Landstinget i Värmland 2006) En

prioriteringsberedning placerad under fullmäktige fanns vid intervjutillfället. Beredningen avvecklades i och med majoritetsskiftet vid valet 2006. Ett centralt prioriteringsråd har inrättats med representation från de sju divisionerna i hälso- och sjukvården samt från landstingets etikgrupp. • Örebro läns landsting har arbetat fram ett policyprogram för öppna

prioriteringar som ännu inte formellt beslutats men vars principer finns med i direktiv för budgetarbetet och ska ingå i uppdrag och överenskommelser. • I Jämtlands läns landsting har den etiska kommittén under 2005/06

kompletterats med en grupp tjänstemän och verksamhetsföreträdare för länets kommuner. Kommittén ska huvudsakligen arbeta med prioriteringsfrågor och gemensamt har de arbetat fram en modell för länsövergripande prioriteringar av hälsorelaterade behov.

• Samrådsgrupper med kommunerna finns i flera landsting. Prioritering är också ett av ämnena för samråd. I Västmanland berör samråden samarbete och ansvarsfördelning när det gäller hjälpmedel, hemsjukvård och

effektivisering av vårdkedjor.

• Landstinget Västerbotten har en tradition sedan 1995 att arbeta med prioriteringar och etiska frågeställningar. I Västerbotten genomfördes ett centralt projekt (2001-2003) med syftet att föreslå en ledningsorganisation för prioritering. Det innefattade även en rad aktiviteter såsom avgränsade prioriteringsprojekt, seminarier och formandet av centrala riktlinjer för prioritering. Enkäter för uppföljning, den senaste 2005, har riktats till basenheterna rörande prioriteringar, indikationssättning och

förbättringsarbete. En grupp för etiska frågor i vården har funnits i länet sedan 1997 och etiska ombud finns inom flertalet vårdenheter. År 2006 etablerades en central arbetsgrupp för prioriteringar på uppdrag av den centrala landstingsledningen. Det pågår också ett arbete med

medborgardialog i form av folkhälsonämnder där politiker kontinuerligt träffar medborgare och frågor som rör prioriteringar diskuteras med utgångspunkt i ett studiematerial. (Västerbottens läns landsting 2005)

• I Norrbotten pågår ett länsövergripande treårigt etikprojekt sedan 2006, ”Etik i praktiken”. Bakgrunden till detta var ett arbete som pågick i Arvidsjaur under 2001-2004 och som sedan ledde fram till ett länsövergripande projekt som nu involverar 25 av 33 enheter. I projektet diskuterar man prioriteringar och etik, från relationer till prestationer. En återkoppling av erfarenheter av att praktisera den nya kunskapen görs sedan till den länsövergripande projektgrupp.

• Stockholms läns landsting utvecklade under åren 2003-2005 ett underlag för vertikala prioriteringar att användas vid prioriteringar på klinisk,

administrativ och politisk nivå. Målet var bl a att få fram 15 underlag, minst ett från varje medicinskt programråd, samt att testa arbetsmetoden med en framtagen manual. Vid den utvärdering som gjordes efter testperiodens slut rekommenderades att projektet borde förankras i landstingets administrativa och politiska ledning och att det fortsatta arbetet borde bedrivas genom samverkan med andra landsting med sikte på en gemensam nationell etisk plattform för prioriteringsfrågor. (Karolinska Institutet 2005)

• Regional samverkan om vertikala prioriteringar finns i Uppsala-

Örebroregionen där 23 specialistråd har bildats med verksamhetschefer och andra företrädare. Avsikten är att rangordningar ska fungera som beslutstöd men en sådan lista ska inte bli bindande och ej heller föreskriva vad som inte ska göras.

• Likaså pågår ett samarbete kring utveckling av vertikala prioriteringar inom den Södra sjukvårdsregionen mellan Region Skåne, Landstinget Blekinge, Landstinget Halland och Landstinget Kronoberg.

• I Gävleborg utarbetade en särskilt tillsatt prioriteringsgrupp redan 1990 vad som beskrivs som enkla prioriteringslistor över olika sjukdomstillstånd inom olika verksamhetsområden. Hur och i vilken grad dessa tillämpas ute i

verksamheterna i dagsläget är dock oklart.