Såväl ”tätortsnära” som ”friluftsliv” är som vi sett ganska svårfångade begrepp (vilket även kan sägas om ”natur”, se vidare Saltzman, 2006; Stenseke, 2010). Med utgångspunkt från
Glesbygdsverkets (2003) och SCBs (2008) definitioner skulle man kunna säga att en nedre gräns för en tätort ligger någonstans mellan 200 och 3000 invånare. Det tätortsnära området ligger någonstans inom 5 till 45 minuters bilresa från en sådan ort, vilket motsvarar en radie på 6.7 till 60 km vid en hastighet av 80 km/h (vilket är den genomsnittliga reshastigheten på statliga vägar i Sverige, se Vägverket, 2005). I propositionen ”Framtidens friluftsliv” används också följande definition (Regeringens proposition 2009/10:238): ”Tätortsnära natur brukar definieras geografiskt som en zon med minst en kilometers radie runt tätorten. Ju större ort desto större zon, eftersom fler då besöker den kringliggande naturen. I Storstockholm omfattar den tätortsnära zonen ett område med 30 kilometers radie runt centrum. Tid och tillgänglighet kan också användas för att definiera
139
vad som är tätortsnära natur.” Här använder man sig alltså inledningsvis av en ren
avståndsbeskrivning, men i de vidare skrivningarna kan man ändå förstå att nyttjandet ges en betydelse eftersom man anser sig behöva en större zon kring större tätorter. På den mindre skalan ryms inom denna radie också det som Boverket (2007b) kallar för ”bostadsnära natur”, nämligen gröna områden och ytor inom 300 meter från bostaden.
När det gäller skog stämmer också ovanstående avgränsningar tämligen väl överens med det som Kardell (1980) beskriver som den ”tätortsnära rekreationsskogen” vilken ligger ”inom bekvämt promenad eller reseavstånd från permanentbostaden”. Ett drygt decennium efter Kardell definierar Skogsstyrelsen (1991) tätortsnära skogsmark som ”… sådan mark som enligt skogsvårdslagen definieras som skogsmark och vars beskaffenhet och belägenhet är sådan att markerna i mycket hög grad utnyttjas för rekreation …”. I denna definition skriver Skogsstyrelsen bort mindre skogsmarker som ligger inne i tätorten som ”skog i tätort” vilka inte ryms i denna definition eftersom skötseln av dessa områden antas vara mer ”parkliknande” och alltså inte passar in i de skogsskötselråd som kommer senare i skriften. Ett försök att hantera avgränsningen av natur (skog) inne i staden görs av Rydberg och Aronsson (2004) där man menar att ”Skog skulle kunna definieras som trädbevuxna områden med ett naturligt förekommande fältskikt som inte kontinuerligt klipps”. I nutid ger Skogsstyrelsen på sin hemsida följande definition: ”Tätortsnära skog är den skog som finns nära och inom en tätort och vars främsta funktion är att den nyttjas av tätortens befolkning. Det innebär att gränsen för vad som är en tätortsnära skog bestäms mer utifrån det antal människor som utnyttjar skogen än hur långt bort skogen ligger.”(Skogsstyrelsen 2012) Skogsstyrelsen definition inkluderar alltså skog inom tätorten men är i övrigt ganska lik den från 1991 i och med att man knyter definitionen till att skogen nyttjas för rekreation.
Vad gäller begreppet ”friluftsliv” har en officiell definition tillkommit relativt sent i friluftslivets mer än 100-åriga historia; inte förrän i 1999- års friluftsutredning, där man använde sig av en direktöversättning av den norska definitionen: ”Vistelse och fysisk aktivitet utomhus under fritid för att uppnå miljöombyte och naturupplevelse.” (Ds. 1999: 78). Med tiden kom formuleringen om fritid att försvinna och istället tillkom strofen ”utan krav på tävling” till den nuvarande
officiella definitionen (www.friluftsradet.se, Fredman et al, 2008a): ”Vistelse utomhus i natur- och kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling”.
De olika definitionerna ger alltså utrymme för en mycket vid tolkning av vad som är tätortsnära friluftsliv när det gäller avstånd, sannolikt avsevärt vidare än vad som normalt brukar avses.
140
Exempelvis anger Hörnsten & Fredman (2000) att svenskarna i genomsnitt har drygt två kilometer från bostaden till sin närmaste rekreationsskog och skulle föredra att ha den ännu närmare (cirka 1 kilometer).
Svårigheterna med att ringa in friluftslivsbegreppet har inneburit en tradition där olika
samhällsaktörer tenderat att tolka olika delar av friluftslivets komponenter som centrala beroende på den egna verksamhetens syfte; inom pedagogisk verksamhet har friluftslivets möjligheter till miljöombyte och naturupplevelse framhävts, medan organisationer med fokus på fritids- och rekreationsfrågor snarare fokuserat på värdet av fysisk aktivitet osv. (Emmelin, 1997). Samhällets företrädare har vid olika tidpunkter i historien betraktat friluftsliv som ett viktigt medel för att uppnå olika syften, och därmed också kommit att förespråka vissa former före andra. Den norske friluftsforskaren Alf Odden (2008) menar att det tätortsnära friluftslivet i Norge länge betraktats som ett ”andra klassens friluftsliv” av de som haft kontroll över begreppsdiskussionen, i huvudsak akademiker och planeringstjänstemän. Enligt Odden är det i första hand det fysiskt krävande och kunskapsbaserade friluftslivet som än idag betraktas som statusfyllt, och ”gott” i Norge - ett friluftsliv som innebär ”lange turer och aktiviteter som krever erfaring, involvering och et relativt høgt ferdighetsnivå” (Odden, 2008: 32). Det som betonats inom norsk friluftspolitik och- planering har alltså varit ett kvalificerat, kunskaps – och tidskrävande friluftsliv, knappast de vardagliga promenaderna i närnaturen.
Även om man inom svensk friluftspolitik, där intresset för tätortsnära respektive
landsbygdsanknutet gått i vågor sedan 1940-talet, ofta haft en bredare och mer inkluderande syn går liknande tendenser att se i den svenska akademiska debatten. I Naturvårdsverkets rapport
Planering och förvaltning för friluftsliv (2005), presenteras en figur där man ur ett så brett
perspektiv som möjligt försökt ringa in friluftsliv som akademiskt studieområde i Sverige: Figuren ”… försöker indikera friluftslivets innehåll, karaktärsdrag och avgränsningar” (ibid., s. 18). Utifrån figuren kan man dra slutsatsen att tätortsnära aktiviteter - vardagsnära, motionsbaserade eller ”sportifierade” aktiviteter - såsom picknick/grillning, cykling, solbad, terrängcykling etc., snarast skulle kunna placeras i friluftslivets yttre "gränsland".
Idag verkar det emellertid som att sådana ”traditionella” föreställningar om vad som utgör ”egentligt” friluftsliv trots allt är på väg att försvinna bort. Idag intar folkhälsoperspektivet en självklar plats då man motiverar såväl lokala som regionala och nationella satsningar på friluftsliv. Detta sker inte minst mot bakgrund av den senaste naturvårdsskrivelsen En ny samlad
141
naturvårdspolitik (Skr. 2001/02:173) och mot regeringspropositionen Framtidens friluftsliv
(Regeringens proposition 2009/10:238) där man talar om ett ”inkluderande friluftsliv”, ett friluftsliv som ska göras tillgängligt för alla, genom insatser för såväl ökad fysisk tillgänglighet som mentalt upplevd sådan. Av dessa framgår också att det tätortsnära friluftslivet betraktas som ett särskilt prioriterat område. Utgångspunkten är att det är denna natur som majoriteten av
befolkningen vistas i, och att det också är den vardagliga motionen och rekreationen som har störst betydelse för folkhälsan. Med hänsyn till detta har det också blivit angeläget att försöka vidga existerande synsätt kring vilka typer av friluftslivsvanor samhället bör understödja.
Utifrån det förda resonemanget kan vi alltså konstatera att natur för allemansrättsligt friluftsliv i sin genuina form kan betraktas som en kollektiv nyttighet. Denna natur är i Sverige fritt tillgänglig genom samhällets försorg, vilket också innebär att den saknar ett marknadspris. Så länge konkurrensen med annan markanvändning och mellan friluftsutövare är liten så är detta inget problem, men i tätortsnära områden finns ofta många motstridiga intressen. Risken är då att värdet av natur för allemansrättsligt friluftsliv underskattas i förhållande till andra satsningar som har ett tydligt marknadsvärde (t.ex. nybyggnationer). Om en sådan underskattning blir för kraftig kan det i sin tur leda till en markanvändning som på sikt riskerar att erodera den resurs som natur för allemansrättslig friluftsliv utgör i och kring våra tätorter. Vi har i detta kapitel sett att naturens värde för tätortsnära friluftsliv påverkas av bland annat fysiskt avstånd, aktivitetstyp, tidpunkt för friluftslivet (vardag, helg, semester), och demografi (barn, vuxna). Alla dessa faktorer samverkar på ett komplext sätt när det gäller att ge människor behovstillfredsställelse och hälsa av sina naturbesök. Genom att försöka förstå hur dessa faktorer genererar välbefinnande från den tätortsnära naturen, så kan beslutsfattare också bättre förstå vad som skapar värdet av tätortsnära friluftsliv. Därmed bör de också stå bättre rustade för att hantera det på ett bra sätt i förhållande till andra intressen i våra tätorter.
Referenser
Barnombudsmannen. (2007) Upp till 18 - fakta om barn och ungdomar. Barnombudsmannen rapporterar BR 2007:4. Barnombudsmannen & Statistiska centralbyrån.
Becken, S. (2002) Analysing International Tourist Flows to Estimate Energy Use Associated with Air
Travel. Journal of Sustainable Tourism, 10 (2), s 114-131.
Björklid, P. (2005) Närmiljö- hinder eller resurs? Om trafikens inverkan på barns uppväxtvillkor. I: Johansson, M & Küller, M (red) Svensk miljöpsykologi, s 141-158. Studentlitteratur, Lund.
142
Boman, M. & Ezebilo, E.E. (2012) The value of nature close to home for outdoor recreation in Sweden. I: Fredman, P., Stenseke, M. & Liljendahl, H., Mossing, A & Laven, D. (red) The 6th International Conference on Monitoring and Management of Visitors in Recreational and Protected Areas: Outdoor Recreation in Change – Current Knowledge and Future Challenges. Stockholm, Sweden, August 21–24, 2012. Proceedings. Rapport nr 19, Forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring, Östersund.
Bostedt, G. (1997) Public goods in Swedish forests: Essays on nonmarket valuation and environmental
policy. Silvestria 34 (Doctoral thesis), Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, Swedish University of
Agricultural Sciences.
Boverket (2007a) Landskapets upplevelsevärden i miljömålsarbetet : hur ett uppföljningssystem för landskapets upplevelsevärden kan skapas och administreras. Boverkets Rapportserie.
Boverket (2007b) Bostadsnära natur - inspiration och vägledning. Boverket Publikationsservice, Karlskrona.
Brännlund, R. & Kriström, B. (1996) Miljöekonomi. Studentlitteratur, Lund.
Cornes, R. & Sandler, T. (1996) The theory of externalities, public goods, and club goods. Cambridge University Press, Cambridge.
Emmelin, L., Fredman, P., Lisberg Jensen, E. & Sandell, K. (2010) Planera för friluftsliv. Natur, samhälle, upplevelser. Carlsson Bokförlag, Stockholm.
Fhyri, A. & Hjorthol, R. (2009) Children’s independent mobility to school, friends and leisure activities. Journal of Transport Geography, 17(5), s 377-384.
Fredman, P., Boman, M., Lundmark, L. & Mattsson. L. (2008a) Friluftslivets ekonomiska värden – en
översikt. Rapport nr. 5, Forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring, Östersund.
Fredman, P., Karlsson, S-E., Romild, U. & Sandell, K. (red.). (2008b) Vilka är ute i naturen? Delresultat
från en nationell enkät om friluftsliv och naturturism i Sverige. I samförfattarskap med: Bladh G., Boman
M., Emmelin L., Ernerfeldt Burman L., Fredman P., Haraldson A-L., Henningsson S., Karlsson S-E., Lindhagen A., Lundmark L., Mattsson L., Müller D.K., Norman J., Petersson Forsberg L., Romild U., Sandberg M., Sandell K., Stenseke M., Öhman J. Rapport nr. 1, Forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring, Östersund.
Fredman, P., Karlsson, S-E., Romild, U. & Sandell, K. (red.). (2008c) Vara i naturen - varför eller varför
inte?. Delresultat från en nationell enkät om friluftsliv och naturturism i Sverige. I samförfattarskap med:
Bladh G., Boman M., Emmelin L., Ernerfeldt Burman L., Fredman P., Haraldson A-L., Henningsson S., Karlsson S-E., Lindhagen A., Lundmark L., Mattsson L., Müller D.K., Norman J., Petersson Forsberg L., Romild U., Sandberg M., Sandell K., Stenseke M., Öhman J. Rapport nr. 2, Forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring, Östersund.
Fredman, P., Karlsson, S-E., Romild, U. & Sandell, K. (red.). (2008d) Besöka naturen - hemma eller borta?
Delresultat från en nationell enkät om friluftsliv och naturturism i Sverige. I samförfattarskap med: Bladh
G., Boman M., Emmelin L., Ernerfeldt Burman L., Fredman P., Haraldson A-L., Henningsson S., Karlsson S-E., Lindhagen A., Lundmark L., Mattsson L., Müller D.K., Norman J., Petersson Forsberg L., Romild U., Sandberg M., Sandell K., Stenseke M., Öhman J. Rapport nr. 3, Forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring, Östersund.
Fredman, P., Karlsson, S-E., Romild, U. & Sandell, K. (red.). (2008e) Vad är friluftsliv? Delresultat från en
nationell enkät om friluftsliv och naturturism i Sverige. I samförfattarskap med: Bladh G., Boman M.,
Emmelin L., Ernerfeldt Burman L., Fredman P., Haraldson A-L., Henningsson S., Karlsson S-E., Lindhagen A., Lundmark L., Mattsson L., Müller D.K., Norman J., Petersson Forsberg L., Romild U., Sandberg M., Sandell K., Stenseke M., Öhman J. Rapport nr. 4, Forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring, Östersund.
143
Gibson, J. (1979) The ecological approach to visual perception. Houghton Mifflin, Boston. Glesbygdsverket. (2003) Glesbygdsverket Årsbok 2003. Edita Norstedts Tryckeri, Stockholm. Hardin, G. (2008) The tragedy of the commons. Science 162, s 1243-1248.
Heft, H. (1997) Affordances and the body: an intentional analysis of Gibson’s ecological approach to visual
perception. Journal for the Theory of Social Behaviour, 19(1), s 1-30.
Hörnsten, L. (2000) Outdoor recreation in Swedish forests : implications for society and forestry. Silvestria
169, Acta Universitatis agriculturae Sueciae, SLU.
Hörnsten, L. & Fredman, P. (2000) On the distance to recreational forests in Sweden. Landscape and Urban Planning 51(1), s. 1-10.
Isemo, A (2011) Familjerna blir större och de väljer att stanna i stan. Göteborgs Posten 3 januari 2012. Kardell, L. (1980) Skog för fritid. SLU, ALA – Arbetsgruppen lantbruk och samhälle nr 5.
Kardell, L. & Lindhagen, A. (1995) Stadsliden i Umeå. En friluftsskog mitt i staden. SLU, Institutionen för skoglig landskapsvård. Rapport 61.
Lindhagen, A. 1996. Forest recreation in Sweden. Four case studies using quantitative and qualitative
methods. SLU, Institutionen för skoglig landskapsvård. Rapport 64.
Lindhagen, A. & Naumburg, J. (2002) Landskapets upplevelsevärden i miljömålsarbetet : hur ett
uppföljningssystem för landskapets upplevelsevärden kan skapas och administreras. SLU, Institutionen för
skogshushållning. Rapport 15.
Lundholm, E. (2006) Are movers still the same? Characteristics of interregional migrants in Sweden 1970-
2001. Tijdschrift voor Economische en Sociale Geografie, 98(3), s 336–348.
Maas, J., Verheij, R.A., de Vries, S. Spreeuwenberg, P. Schellevis, F.G. & Groenewegen, P.P. (2009) Morbidity is related to a green living environment. Journal of Epidemiology and Community Health, 63:967-973.
Musgrave R.A. & Musgrave, P.B. (1989) Public finance in theory and practice. New York: McGraw-Hill. Nationalencyklopedin. (2011) Turist. http://www.ne.se/sve/turist
Nationalencyklopedin. (2011) Tillgänglighet. www.ne.se 2011-12-09
Nationalencyklopedin. (2012) Tätort. http://www.ne.se/lang/tätort, hämtad 2012-09-20.
Naturvårdsverket. (2009) Statistikprogram för friluftsliv– ett förslag. Rapport 5975. Naturvårdsverket, Stockholm.
Norborg, L. (1995) Sverige. I Nationalencyklopedin. Bd. 17, ss. 498-537.
Näringsdepartementet (1999): Statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer, Ds: 1999:78 Odden, A (2008) Hva skjer med norsk friluftsliv? : en studie av utviklingstrekk i norsk friluftsliv 1970-200. Avhandling (ph.d.) - Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondhei
Pozar, T. (2009) Kungsholmen på tillväxt – rekordökning av barn. Vårt Kungsholmen Direktpress 12 december 2012.
Regeringens proposition 2009/10:238. Framtidens friluftsliv.Stockholm: Regeringskansliet. Regeringens skrivelse 2001/02:173. En ny samlad naturvårdspolitik. Stockholm: Regeringskansliet. Rydberg, D. & Aronsson, M. (2004) Vår tätortsnära natur – en bok om förvaltning och skötsel. Skogsstyrelsens förlag.
144
Saltzman, K (2006): Challenging Nature: A site for hazardous waste and rare birds . Ethnologia Scandinavica. 2006, vol. 36, s. 21-36
Sandberg, M (2012) ”De är inte ute så mycket”. Den bostadsnära naturkontaktens betydelse och utrymme i
storstadsbarns vardagsliv. (Avhandling) Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi,
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Göteborg.
Sandell, K. & Svenning, M. (2011) Allemansrätten och dess framtid: Utredning om allemansrätten. Rapport 5975. Naturvårdsverket, Stockholm.
SCB. (1914) Statistisk Årsbok för Sverige 1914. Stockholm: Norstedts. SCB. (1996) Statistisk Årsbok 96. Stockholm: Norstedts.
SCB. (2008) Beskrivning av statistiken, MI0810. SCB, Stockholm. SCB (2012) Statistisk årsbok för Sverige. SCB, Stockholm. Skogsstyrelsen (1991) Tätortsnära skogsbruk. Rapport nr 1.
Skogsstyrelsen (2012) http://www.skogsstyrelsen.se/Upptack-skogen/Upplev-skogen/Skog-nara- dig/Tatortsnara-skog/
Stenseke, M (2010) Hur beaktades friluftslivet vid bildandet av Kosterhavets nationalpark? Forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring, Göteborgs universitet. Rapport nr 13.
Tillberg, K. (2001) Barnfamiljers dagliga fritidsresor i bilsamhället: ett tidspussel med geografiska och
könsmässiga variationer. Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.
Turistdelegationen. (1995) Turismens begreppsnyckel: En översikt över internationellt rekommenderade
begrepp med definitioner för turism. Turistdelegationen, Stockholm.