89
(Reg. Prop. 2009/10:238) gör att det är bl.a.de icke-västerländska invandrarnas inställning till olika aktiviteter inom denna sfär som det borde vara intressant att erhålla data om. Men tyvärr är dessa data precis som t.ex. SCB:s, för skakiga för att genomföra några vetenskapligt hållbara analyser. Majoriteten av utlandsfödda respondenter i såväl våra som t.ex. ULF-undersökningen är födda i angränsande nordiska länder med likartade traditioner och syn på friluftsliv. Ett annat sätt att närma sig frågan är genom en mer upptäckande s.k. induktiv analys d v s vi vill försöka spåra ingredienser i icke-västerländska invandrares kulturer som kan förklara de skillnader som kan spåras i våra (Karlsson 2012) och även i andras studier (ex. Hadders och Rosengren 2006, Johansson (red.) 2006, Moshtat 2008 samt Ouis 2009 )
Det bör framhållas att vi skiljer mellan begreppen invandring och etnicitet. Med invandring avser vi de som flyttat eller flytt till Sverige, exempelvis på grund av arbete eller flykt från eländiga sociala och politiska villkor. Med etnicitet avser vi kulturella innebörder och skillnader som olika grupper, i detta fall invandrare har (Hastrup 2010). Kultur bör här ses som något praktiserat, dynamiskt och föränderligt, och inte något essentiellt givet (Bladh 2002).
Vi har från våra empiriska data kunnat identifiera vissa karaktäristiska skillnader (Karlsson 2012); Personer som är uppväxta i ett utomeuropeiskt land, besöker t.ex. i betydligt lägre grad
naturområden än personer från Västeuropa. På grundav begränsade valida data kommer vi dock med utgångspunkt från andra genomförda undersökningar, s k informativa intervjuer med invandrare samt genomgången litteratur om framförallt olika kulturers natursyn att försöka fånga den mångfald av synsätt vi kommer att möta i och med den allt mer genomgripande
globaliseringsprocessen. Det är inte bara i våra data som vi kan spåra skillnader mellan etniska grupper. I exempelvis en nyligen presenterad amerikansk studie fann forskarna att det borde vara kulturella skillnader mellan ”Hispanic”, ”African-American” och ”Whites” som förklarar erhållna skillnader i ”outdoor recreation” aktiviteter (Krymkowski m.fl. 2012). Manning (2011) som sammanfattar nordamerikansk forskning om etnicitet och friluftsliv pekar dock på att sambanden mellan sub-kulturella faktorer och friluftsliv är komplexa, och samvarierar med faktorer som klass och kön.
Vår explorativa upptäckande analys utgår i hög grad från några grundbultar i alla kulturer, nämligen uppfattningar om rum och tid, som här kommer att utnyttjas på ett något fritt sätt. Det rum som framförallt är relaterat till friluftslivet är det nationella rummet. Friluftslivet var som tidigare nämnts i huvudsak en nationell företeelse som nu alltmer blir global i och med större mobilitet i exempelvis i form av invandring och turism. Det nordiska friluftslivet har dock ofta lyfts fram som särpräglat med en tydlig naturkontakt och enkla naturbaserade aktiviteter, ofta
90
anknutna till allemansrätten. Ett exempel på detta är det norska friluftslivets ”att gå på tur” som har format starka nationella symbolvärden, som också kan innehålla en tydlig ideologisk
civilisationskritik i motivet varför friluftsliv utövas (Tordsson 2011). Ser man på de konkreta friluftsaktiviteterna och deras motiv är det däremot svårare att skilja mellan nordiska, europeiska och nordamerikanska mönster och sammanhang. Friluftsliv kan därför i stort betraktas som ett västerländskt fenomen, men i ett nordiskt sammanhang med en stark förankring i den nordiska naturen och i vårt fall den svenska kulturella kontexten. Vår hypotes är således att icke-
västerländska invandrares lägre friluftslivsaktivitet beror bland annat på detta. Naturumgänget i ursprungslandet är förmodligen utslagsgivande för åtminstone en första generation av invandrare, medan en ökad integration får friluftsvanorna att bli mer likartade (Jmfr Emmelin et.al. 2010 kap 8)
Ett annat resultat från en svensk studie visar att många invandrare har stor rädsla för ett av de rum som sträcker sig över mer än hälften av Sveriges yta, nämligen skogen (Blomqvist 2003). Detta är något som också framkommer i de informativa intervjuerna (Karlsson 2012). Många känner rädsla för att gå ut i skogen. Man har inte kontroll över situationen. Man bör kanske erinra sig om att skogen under lång historisk tid väckt rädsla även i den västerländska historien (Schama 1995). För många flyktingar har skogen också varit en otillgänglig arena på grund av krig och oroligheter (Rosengren 2006)
Flera av de projekt som genomförts kring naturmöten och invandrare pekar på att lokalkännedom och kunskap om platser är viktigt för att ta del av friluftslivsaktiviteter (Hadders & Rosengren 2006, Moshtat 2008). Att ha en förtrogenhet med en viss typ av landskap är något som ingår i livsformen och sammanhanget man växer upp i och socialiseras in i. Barndomens landskap har ofta en stark ställning som positivt landskap oavsett kulturbakgrund.
När det gäller tid är självklart skillnaden mellan arbetstid och fritid en viktig faktor för friluftsliv eller inte. Det som framförallt har betydelse för uppdelningen av tid hänger ihop med de olika livsvärldar och livsformer som invandrarna kommer från, exempelvis från jordbruksdominerande miljöer eller urbana industriella miljöer, som har betydelse för om fritidexisterar eller inte. På liknande sätt som en öländsk bondes friluftsliv skiljer sig från en stadsbo i Stockholms
villaförorter, så skiljer sig en kurdisk bondes erfarenheter av friluftslivsaktiviteter från en stadsbo uppväxt i Teheran. Jordbrukande samhällen och miljöer är vad som brukar benämnas
uppgiftsorienterade d v s att uppgiften är att föda upp boskap eller få en så bra skörd som möjligt. Detta innebär att det är svårt att urskilja en fri tid under vilken man kan utöva preciserade
91
kan man urskilja arbetstid och fritid vilket har en stor betydelse för framväxten av friluftslivet samt dess vidare förankring i alla sociala grupper. Ett exempel på detta är semesterns betydelsefulla roll för olika friluftslivsaktiviteter (Karlsson 2012). Vår hypotes som följer av detta är att invandrare som kommer från nomad- eller jordbruksmiljöer har i utgångspunkten mindre benägenhet till svenska friluftslivsaktiviteter. Pågående industrialiserings- och urbaniseringsprocesser runt om i världen ger nya förutsättningar för människors naturkontakt.
Skillnader i natursyn – en viktig dimension för friluftsliv
För att ännu mer visa på den mångfald av faktorer som påverkar friluftslivsintresset vill vi ytterligare lyfta fram olika kulturers natursyner. För det första att det i språket och därmed i tänkandet finns ett naturbegrepp, vilket inte är givet. Ett historiskt exempel på detta är att under antikens Grekland fanns inte begreppet natur, vilket kan förklara den turism som fanns vid denna tid främst var kulturturism (Gerö 2008 och Karlsson 1994). Det är romartidens naturbegrepp som har påverkat västerländsk kultur i hög utsträckning. Den innebar i korthet en distanserad
naturblick, vackra vyer från den villa man vistas i eller från den utsiktsplats man befinner sig på (Cornell 1973). Numera är en vacker sjöutsikt något eftersträvansvärt, vilket visas i att villor eller bostäder med vacker sjöutsikt betingar ett högre pris eller dyrare hyra än sådana utan denna utsikt. I många kulturer exempelvis afrikanska och indiska kulturer (liksom i stor utsträckning svensk och europeisk bondekultur) betraktas människor däremot ingå i naturen på ett mycket annorlunda sätt jämfört med den distanserade blicken. De upplever nämligen ett nära organiskt förhållande till denna. I dessa kulturer finns fortfarande den ursprungliga synen att det finns såväl onda som goda andliga väsen i naturen, framförallt i afrikanska kulturer (Kanth 2005 och Dowden 2010). Det bör kanske påpekas att se det andliga i naturen även finns i hos många i Sverige, framförallt i
skogsområden (t.ex.Ersson m.fl.1985)
I de östasiatiska kulturerna, i t.ex. kinesiska och japanska kulturer, betraktas natur och kultur som inklusiva logiska kategorier d.v.s. de tillsammantaget ingår en helhet som i sig är motsättningsfylld (Asquith & Kalland (ed.) 2004). Naturen är en syntes av både ”ren natur” och kultur. I den
västerländska kulturen betraktas däremot kategorierna exklusiva eller åtminstone försöker vi på olika sätt skapa åtskillnad mellan natur och kultur. Ett exempel på hur kinesers syn på vad som är vacker natur påverkar deras friluftsliv är en studie från Nya Zeeland (Lovelock m.fl. 2012). Det som de intervjuade kineserna inte upplevde som vacker natur var den rena naturen utan det som var vackert var olika mänskliga skapelser i naturen satta i ett naturligt sammanhang. Ett likartat exempel på detta är japansk natursyn. Ett exempel är det som ofta betecknas som bonsaiträd på
92
svenska, men på japanska betecknar bon, skålen, och sai, trädet, där var och ens och bådas i förenings estetiska utformning är av avgörande betydelse för upplevelsen.
I enkäten ”Friluftsliv 07” ställdes frågan om olika landskap och platser är natur eller inte. Det är relativt klart att skogar, fjäll, sjöar och hav av en stor majoritet betraktas som natur, medan exempelvis trädgårdar och parker i städer inte självklart betecknas som natur. Natur betraktat som vildmark har en stark ställning i nordisk natursyn. De japanska och kinesiska exemplen visar på kulturella skillnader. Ett exempel på parken som arena utgör en studie om några muslimers syn på denna som en plats för gemenskap (Gentin 2006). Rosengren (2006) refererar på liknande sätt hur informanter från mellanöstern gör kopplingen mellan natur och fest, där umgänge, grillning och naturupplevelse i parkmiljö är en viktig del.
Denna explorativa analys av olika invandrares kulturella bakgrund antyder att t.ex. natursyn har betydelse för hur man möter den del av svensk eller nordisk kultur som vi benämner friluftsliv. Precis som när vi diskuterar klass och genus ovan förs vår diskussion om kulturella skillnader i relation till friluftslivet på en strukturell nivå. Kulturer är ”sega” strukturer, men skall inte ses som slutna eller statiska. På individnivå tillkommer naturligtvis en mängd faktorer som blir
betydelsefulla, som ålder, utbildning, kön, inkomst, erfarenheter av friluftsliv och nordisk natur mm. Erfarenheter från integrationsprojekt visar att naturmöten många gånger kan fungera som en fruktbar mötesplats (Hadders & Rosengren 2006, Moshtat 2008). Kulturell mångfald kommer sannolikt att ha ökad betydelse i det framtida friluftslivet och kanske också bidrar till dess förändring (Skogen & Jonsson 2009).
Globaliseringen innebär att det som ingår i det nutida svenska/västerländska friluftslivet kommer att påverka andra kulturer. Några exempel på detta är geocaching och surfing som hör samman med ett urbant konsumtionssamhälle som idag får en alltmer global räckvidd. Detta kan illustrera den motsatta utvecklingen när det gäller globaliseringen, den s.k. västerniseringen. Surfingens historia kan kanske illustrera en inte ovanlig historisk utveckling. Den uppstår i Hawaii och blir så småningom en livsstil bland västerländska ungdomar, som söker sig till områden i olika delar i det globala rummet för att utöva sin aktivitet. Det har utvecklats runt denna en livsstil med exempelvis speciella utrustningar, kläder och musik (Karlsson 2001). En liknande utveckling kan också konstateras när det gäller slalomåkning (Karlsson 2006). Jogging är exempel på en
motionsaktivitet som vi ifrån våra data kan identifiera som global till sin karaktär, åtminstone vad gäller urban ungdom. Mobilitet och rörlighet kopplat till globaliseringsprocesser, exempelvis invandring och turism, ger således nya förutsättningar för framtidens friluftsliv.