Utgångspunkten för merparten av innehållet i den här boken är friluftsliv som begrepp och företeelse (se även kapitel 1) utifrån den definition som bl.a. Naturvårdsverket ställt sig bakom;
Vistelse utomhus i natur- och kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling. Det säger sig självt att begreppet är brett och spänner över en rad aktiviteter, i olika
176
syften eller för att nå specifika mål – exempelvis rekreation, naturupplevelser, socialt umgänge, lära sig nya saker, fysisk aktivitet, spänning, avkoppling, miljöombyte, utforska nya platser etc. – något som i sin tur resulterar i någon form av ”utbyte” (t.ex. välbefinnande eller bättre hälsa), vilket i vid mening kan betraktas som ett värde för individen och samhället (Manning, 2011). Människors intresse för utomhusupplevelser kan alltså ta sig många olika uttryck i form av
aktiviteter, resor, sociala nätverk och konsumtion av varor och tjänster, vilket innebär att friluftsliv har nära relationer till bland annat fritid, idrott, turism, folkhälsa, regional utveckling och
livskvalitet (Emmelin m.fl., 2010).
För detta kapitel är det av särskilt intresse att titta närmare på relationen mellan friluftsliv som företeelse, turism och regional utveckling. Som utgångspunkt för resonemanget kan vi ta figur 11:1 som illustrerar relationen mellan friluftsliv och turism, där det förra kan ses som en delmängd av den rekreation vi ägnar oss åt på fritiden. Observera att cirklarnas storlek inte representerar några absoluta värden, de används för att illustrera de principiella relationerna mellan fritid, rekreation, friluftsliv och turism.
Figur 11:1. En principiell illustration av relationen mellan fritid, rekreation, friluftsliv och turism. Källa: Emmelin m.fl. (2010)
Fritid
Friluftsliv
Rekreation
177
Turism kan i generella termer beskrivas som människors vistelser och aktiviteter bortanför den vanliga hem och arbetsmiljön. Turism som begrepp omfattar resor både i tjänsten och på fritiden, men av uppenbara skäl (då vi talar om friluftsliv) har detta kapitel tyngdpunkten åt det senare. Det finns gott om litteratur, både vetenskaplig och mer praktiskt inriktad, som beskriver vad turism är och hur den kan definieras (se t.ex. Weaver & Lawton, 2002; Tribe, 1997; Hall & Page 2006). Kännetecknande för turism är att den omfattar; (i) människors förflyttning och vistelser på olika destinationer; (ii) resan till destinationen och vistelsen på destinationen, inklusive de aktiviteter man där ägnar sig åt; (iii) resan och vistelsen sker bortanför individens normala bostads- och arbetsplats; (iv) vistelsen på destinationen är av tillfällig art; samt (v) att destinationen besöks för annat syfte än permanent boende eller arbete på platsen. Av denna beskrivning ligger det nära till hands att betrakta turism som en fritidsaktivitet där syftet är rekreation i någon form. Det faktum att människor vistas utanför sin vanliga omgivning skapar som regel en efterfrågan på varor och tjänster, och ur ett kommersiellt perspektiv kan turism också ses som en form av flyttad
konsumtion. De flesta definitioner av turism inkluderar även arbetsrelaterade besök (tjänsteresor) liksom besök hos släkt och vänner. Det är också viktigt att skilja mellan turism och resande. All turism omfattar någon form av resande, men allt resande är inte turism.
De tolkningar och definitioner av turism som tillämpas av svenska myndigheter bygger på den begreppssamling som sammanställs av World Tourism Organization (www.unwto.org) som är ett FN organ för turismfrågor. Ansvarig myndighet för turism i Sverige är Tillväxtverket, och nu gällande definition av turism formuleras enligt följande (Tillväxtverket, 2011): Turism omfattar
människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften. Turistnäringen är ett samlingsbegrepp
som utgörs av summan av de verksamheter i olika branscher som är riktade till och konsumeras av människor när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning (för en beskrivning av svensk turism och turismnäring, se Lundmark m.fl., 2011).
Om människor som reser och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning betraktas som turister så bör de turister som vistas i naturpräglade miljöer med andra ord kunna betraktas som
naturturister. Naturturism är ett begrepp som intuitivt är enkelt att förstå och används flitigt, men som är svårare att fånga i mer exakta termer. Fredman m.fl. (2009) har i en utredning kring naturturismens omfattning och statistik föreslagit en definition där naturturismen betraktas som en underkategori till turismen generellt (se även Fredman & Tyrväinen, 2011): Naturturism omfattar
människors aktiviteter när de vistas i naturområden utanför sin vanliga omgivning. I konsekvens
178
summan av de verksamheter i olika branscher som är riktade till och konsumeras av naturturister.
Det innebär alltså att utbudet av naturturism, i likhet med övrig turism, kommer att definieras utifrån ett efterfrågeperspektiv.
Om vi nu återvänder till figur 11:1 så ligger det nära till hands att identifiera naturturismen i skärningen mellan friluftsliv och turism. Det innebär att friluftsliv och naturturism som företeelser sammanfaller i hög grad, särskilt ur ett konsument (utövande) perspektiv: Den som vistas på platser utanför sin vanliga omgivning med huvudsakligt syfte att vistas i och uppleva någon form av naturmiljö är som regel utövare av friluftsliv, och omvänt den som utövar friluftsliv utanför sin vanliga omgivning är som regel är att betrakta som naturturist. Att utöva friluftsliv, och i synnerhet om det innebär att resa till och vistas utanför sin vanliga omgivning, medför som regel efterfrågan på varor och tjänster. Man behöver transportera sig, äta, kanske övernatta och vistelser i
främmande miljöer kanske innebär att man deltar i guidade turer, köper kartor och guideböcker mm. Sådan konsumtion ger upphov till ekonomiska effekter i den region där utgifterna sker. Den innebär också ett utrymme att utveckla mer profilerade produkter och tjänster som vänder sig till friluftsutövare och naturturister. Sett ur ett producentperspektiv kan således naturturism betraktas som en form av kommersiellt organiserat friluftsliv. Vistelse i naturen utanför den vanliga omgivningen innebär också som regel att andra aktörer, som normalt inte brukar räknas till turismnäringen, exempelvis myndigheter, markägare och intresseorganisationer, indirekt blir en del av det naturturistiska utbudet eftersom den sker i ett natur- och kulturlandskap som i hög grad påverkas av dessa. Det kan gälla förvaltning och utformning av nationalparker, naturreservat, vandringsleder, skogsskötselmetoder, natur- och viltvård, men också information om naturen samt utformning och tillsyn av regler och lagar. Relationen mellan friluftsliv och naturturism kan sammanfattas med hjälp av några centrala teman hämtade från boken Planera för friluftsliv (Emmelin m.fl., 2010);
Förflyttning från den vardagliga miljön?
- Friluftsliv: Ofta inte, men det är heller inte ovanligt. - Turism: Alltid, utifrån vedertagna definitioner.
Är verksamheten kommersiell?
- Friluftsliv: Kan vara, men ofta inte i högre grad än det vardagliga livet. - Turism: Det är det i regel och ofta på ett mycket påtagligt sätt.
179
Bygger verksamheten på och stimulerar naturintresse?
- Friluftsliv: Lyfts i regel fram som ett centralt element.
- Turism: Kan förekomma och är ibland själva profilen men är oftast inte i fokus.