En intressant fråga att ställa sig är vad som händer utifrån ett samhällsperspektiv när friluftslivet blir naturturism? Ser vi till friluftslivet finns sannolikt stora vinster för samhället genom relativt små investeringar. Det kan gälla allt från barns lärande till fysisk och psykisk hälsa (se kapitel 7, och 3 i denna bok). Den enkätundersökning som forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring genomfört ”Friluftsliv 07” (se kapitel 2) visar bland annat att den självuppskattade hälsan minskar om människor inte har möjlighet att utöva friluftsliv. En majoritet av svenska folket anser att det är samhället som ska ansvara för att viss infrastruktur finns som gör naturen tillgänglig. I samma undersökning framgår till exempel att 65% av Svenska folket anser att vandrings- och skidleder ska finansieras med hjälp av skatter, och 70% tycker att det är positivt eller mycket positivt att det finns iordningställda lägerplatser och vindskydd. Utifrån ovanstående resonemang kring
gränsdragningen mellan friluftsliv och naturturism blir frågan; På vilket sätt bör samhället tolka sitt ansvar för att planera och investera i människors möjligheter till friluftsliv och i vilken utsträckning bör privata intressen ta ett större ansvar för naturturisternas behov?
Både friluftslivet och naturturismen skapar efterfrågan på resurser och service hos ett antal olika aktörer. Att naturresurser i form av till exempel skog, hav och fjäll utgör själva basen för friluftsliv och naturturism är självklart. Samtidigt innebär många former av friluftsliv att krav ställs på transportsektorn, möjligheter till övernattning och att få något att äta. Ledmarkeringar,
informationsskyltar och annat är ytterligare behov som människor har när de beger sig ut i naturen. Vem som ska tillhandahålla dessa tjänster är inte givet i skärningen mellan privat och offentligt. Den privata produktionen kan innefatta till exempel guidning, campingplatser och vandrarhem. Den offentliga produktionen omfattar t.ex. naturreservat, nationalparker och vandringsleder. Det finns också många exempel på kombinationer när exempelvis ett aktivitetsföretag inom
naturturism säljer sina tjänster och hyr ut utrustning men samtidigt använder offentligt finansierade leder och vindskydd.
185
Varför är det då viktigt att diskutera det offentliga ansvaret kontra privata initiativ när
investeringarna kanske ser lika ut oberoende av vem som gör dem eller vem som nyttjar dem? En viktig utgångspunkt ligger naturligtvis i skillnaden mellan kommunernas ansvar för den egna befolkningen när det gäller att tillgodose tillgänglighet för friluftsliv kontra kommunens ansvar när det gäller naturturism, dvs. icke-lokala besökare som utövar friluftsliv. På samma sätt kan man diskutera svenska statens ansvar för medborgarnas möjligheter att utöva friluftsliv kontra insatser för inkommande turister. Om kunden är en lokalboende eller turist kanske inte spelar så stor roll för företagen, de ger ju i båda fallen en lika stor intäkt. Ur ett regionalt eller lokalt
utvecklingsperspektiv är det dock viktigt att göra denna åtskillnad eftersom det får konsekvenser för hur den offentliga sektorn kan räkna hem de investeringar som görs. I huvudsak är det för regionen, eller kommunen, viktigt att inflödet av kapital är större än utflödet, och att inflödet är större än den summa som kommunen eller regionen investerat för att den regionala tillväxten ska bli positiv. På nationell och EU nivå gäller att det ska uppstå positiva omfördelningseffekter, det vill säga att störst inflöde bör ske till kommuner och regioner som bäst behöver det. Målsättningen är delvis en annan för företagen. För naturturismen blir detta förhållande mer komplicerat eftersom det ofta är privata företag som ska utveckla och hantera vinsten från en allmän nyttighet som är till för alla – frågan blir då vem som ska göra de investeringar som krävs när vinsten i stor
utsträckning hamnar hos en privat företagare, som också i många fall inte beskattas i regionen som de verkar i. Dessutom kan offentliga investeringar ligga i konflikt med privata intressen genom att det uppstår konkurrens mellan en privat aktör med vinstintresse och en offentlig resurs som finansierats med skattemedel.
Utveckling av naturturism har i hög grad uppmuntras i den svenska regionalpolitiska retoriken och olika handlingsplaner. Men storleken på den positiva potentialen hos naturturism för regional utveckling och landsbygdens företagande kan ifrågasättas. Lundmark och Müller (2010) visar att tillgång och efterfrågan har svårigheter att mötas. Från utbudssidan finns det stora variationer i tillgänglighet och i produkters kvalitet, vilket begränsar möjligheten att faktiskt livnära sig från naturbaserad turism. Ett exempel på en offentlig strategi för att skapa tillväxt genom naturturism ser vi i viljan att koppla ihop skyddad natur och ökad efterfrågan på naturturismprodukter. Även nationalparker och naturreservat motiveras ofta idag med att de bidrar till regional utveckling (Naturvårdsverket 2005). Utvecklingen av nationalparker och andra skyddade områden har i stor utsträckning främjats på grund av dess potential för regional utveckling med anknytning till naturturism i perifera och glest befolkade områden. Argumentet baseras på ekonomiska och sociala fördelar som observerats i och kring nationalparker i USA och Storbritannien. Denna utveckling tror man också kommer att ske i svensk kontext i form av en ökad turism som också
186
bidrar till en förbättrad arbetsmarknad. Forskning har visat på att inrättande av t.ex. nationalparker kortsiktigt innebär fler besökare (Weiler & Seidl, 2004; Fredman m.fl., 2007), men det är mer oklart hur besöksantalen ser ut på lång sikt och vilka effekterna blir i ett bredare regionalt
perspektiv. I en studie av Lundmark, Fredman och Sandell (2010) analyserades möjligheten för en sådan utveckling både i ljuset av politiska visioner om en positiv regional och lokal utveckling och från synvinkeln att skyddet av marken gör det svårare för glesbefolkade kommuner i Sverige att blomstra. Resultaten visar att andra faktorer än de skyddade områdena förklarar utvecklingen av en arbetsmarknad relaterad till turism. De faktorer som har störst positiv betydelse för
turismsysselsättning är befolkningstillväxt och närhet till skidliftar. Positiv befolkningsutveckling är också relaterad till en positiv förändring i antalet sysselsatta i skogssektorn. Värt att nämna är att studien i sig inte fokuserar på nytillkomna skyddade områden där turism varit en del i etableringsstrategin, utan inkluderar i hög grad äldre reservat och parker där näringsverksamhet många gånger har varit ett lågt prioriterat perspektiv (ibland rent av motarbetats). Vad som sker i anslutning till de relativt nya naturskyddade områdena i Sverige är för tidigt att uttala sig om. Vi kan sammanfattningsvis konstatera att möjligheterna för naturturism att skapa nya företag och bidra till sysselsättning ser olika ut och skiljer sig avsevärt i geografin, samt att kunskapen därom är påtagligt bristfällig. Politiker och bidragsgivare handlar ofta mer eller mindre i blindo i sina goda ambitioner att stödja utvecklingen av naturturism.