Så här i slutet av detta kapitel kan vi konstatera att friluftsliv och miljöengagemang är
sammanlänkade på flera sätt. Studierna som presenterats ovan visar tydligt att miljöengagemanget kopplar till ett visst sorts friluftsliv; bortser man från de vanligt förekommande transporterna kan man säga att miljöengagerade ägnar sig åt enkla, relativt teknikfria aktiviteter med liten påverkan
156
på miljön. Det är lätt att tänka sig att ett enkelt friluftsliv ingår som ett sätt att inför andra och sig själv uttrycka en miljövänlig livsstil, även om detta friluftsliv inkluderar en del resande.
Om det framstår som enkelt att visa på att miljöengagemang hänger ihop med ett visst sorts friluftsliv är det desto mer osäkert om och på vilket sätt friluftsliv ger miljöengagemang. Men även om forskningen inte kan belägga enkla och entydiga samband så finns det ändå skäl att tro att friluftsliv i vid bemärkelse (naturkontakt, naturturism, utomhuspedagogik etc.) kan spela en roll när det gäller att väcka, vidmakthålla och fördjupa ett miljöengagemang. Viktigt här är att väga eventuella krav på tvärsäkra orsak-verkan samband mot frågans komplexitet (t.ex. var ligger naturen?, vad är friluftsliv?, vad är att vara miljöengagerad?, hur kan friluftsliv som
inspirationskälla isoleras från andra influenser som exempelvis litteratur, skolundervisning eller TV-program?). Forskningen pekar dock på att det är ett misstag att tro att det handlar om någon självklar automatik där allt friluftsliv är ”bra” för miljöengagemanget. För den fortsatta
forskningen är det bl.a. viktigt att nyansera både begreppet ”friluftsliv” och ”miljöengagemang”, förslagsvis i linje med den samspelsmodell som presenterades ovan. Här gäller det att arbeta vidare på möjligheten att kategorisera friluftslivets hur, var och varför – alltså vad är det för friluftsliv som verkar ha, respektive inte verkar ha, betydelse för miljöengagemang, och i vilka
sammanhang? Det är också viktigt att vidare problematisera olika innebörder av
”miljöengagemang” och där inte minst fokusera på konkreta handlingar som faktiskt påverkar uttag av resurser, energianvändning och återcirkulation.
Vad som framstår som intressanta riktningar för fortsatt forskning är frågor kring friluftslivets motiv och landskapsrelationer, vilket bland annat lyfts fram av temat ”samhörighetskänsla med naturen” och i samspelsmodellen presenterad ovan. Det här är också något som våra respondenter i forskningsprogrammets enkätundersökning gav stöd för när man så tydligt lyfte fram friluftslivets betydelse för djupdimensioner av människans humanekologiska situation som: ”att vara nära naturen”, att friluftslivet ger ”ökade insikter om naturens samspel” och en känsla av att själv vara en del av denna natur. De svaga kopplingarna mellan olika former av utevistelse och
miljöengagemang pekar dock på betydelsen av forskningsansatser som kombinerar naturkontakt med sociokulturella perspektiv. Relationen mellan friluftsliv och miljöengagemang bör ses inte så mycket som ett orsakssamband utan mer som ett dynamiskt samspel mellan individers sociala identitet, deras inbördes relationer och förhållningssätt till naturlandskapet (Wolf-Watz, 2011). Utifrån ett pedagogiskt perspektiv behövs mer forskning om på vilket sätt relationen mellan friluftsliv och miljöengagemang är avhängigt den pedagogiska kontexten och situationen, det vill säga lärandets individuella, sociala och kulturella förutsättningar. Det handlar till exempel om att
157
undersöka hur lärandet är kopplat till den enskilda individens tidigare erfarenheter av naturmöten och vilka vanor som finns av att vistas utomhus: man behöver bättre studera betydelsen av den kommunikation som sker mellan de människor som medverkar i mötet, och de erfarenheter, upplevelser och attityder som de ger uttryck för. Dessutom bör man klargöra innebörden av de sammanhang som naturmöten sker i, med vilket förhållningssätt till landskapet aktiviteterna genomförs, vilka motiv man har och vilken utrustning och vilka fortskaffningsmedel man använder sig av, etcetera.
Samtidigt är friluftslivet i ständig förändring och präglas, som inledningsvis påpekades, hela tiden av det industrialiserade konsumtionssamhälle det är en del av. Därigenom riskerar friluftslivet alltid att successivt impregneras av de negativa miljökonsekvenser som följer med detta samhälle. Därför kvarstår friluftslivets ambivalenta relation till en i stora stycken miljöfientlig
samhällsutveckling; friluftslivet är både en del av miljöförstöringen och en del i en pedagogik för att hindra den.
Referenser
Barrett, M. J. (2006). Education for the environment: action competence, becoming, and story. Environmental Education Research, 12(3–4), 503–511.
Becken, S., & Hay, J. H. (2007). Tourism and Climate change: Risks and Opportunities. Clevedon: Channel View Publications.
Beery, T. (2012). Nordic in nature: friluftsliv and environmental connectedness. Environmental Education Research, DOI:10.1080/13504622.2012.688799
Berns, G. N., & Simpson, S. (2009). Outdoor Recreation Participation and Environmental Concern: A
research Summery. Journal of Experiential Education, 32, 79-91.
Brügge, B., Glantz, M., & Sandell, K. (red.) (2011). (4e reviderade uppl.). Friluftslivets pedagogik: en miljö- och utomhuspedagogik för kunskap, känsla och livskvalitet. Stockholm: Liber.
Buckley, R. C. (2009a). Ecotourism. Principles and Practices. Wallingford UK: CAB International. Buckley, R. C. (2009b). Evaluating the Net Effects of Ecotourism on the Environment: a Framework, First
Assessment and Future Research. Journal of Sustainable Tourism. iFirst, 1-30.
Chawla, L. (2008). Participation and the ecology of environmental awareness and action. In A. Reid, B. B. Jensen, J. Nikel &V. Simovska (Eds.), Participation and Learning Perspectives on Education and the
Environment, Health and Sustainability (pp. 90–110). Dordrecht, The Netherlands: Springer.
Emmelin, L., Fredman, P., Lisberg Jensen E., & Sandell, K. (2010). Planera för friluftsliv: Natur, samhälle,
upplevelser. Stockholm: Carlssons bokförlag.
Faarlund, N. (1990). Om møtet med fri natur som metode i miljøundervisningen. Mestrefjellet, 37, 21-23, Hemsedal, Norge.
Fredman, P., Karlsson, S-E., Romild, U., & Sandell, K (red.) (2008). Vara i naturen - varför eller varför
inte? Delresultat från en nationell enkät om friluftsliv och naturturism i Sverige. Rapport No. 2. Östersund:
Forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring.
158
Muir, and the importance of community. The Journal of Environmental Education, 42(3), 181-192.
Gosling, E., & Williams, K. (2010). Connectedness to nature, place attachment and conservation
behaviour: Testing connectedness theory among farmers. Journal of Environmental Psychology, 30, 298-
304.
Gössling, S., & Hultman, J. (eds.) (2006). Ecotourism in Scandinavia: Lessons in Theory and Practice, Wallingford: CABI.
Henderson, B., & Vikander, N (eds.) (2007). Nature First: Outdoor Life the Friluftsliv Way. Natural Heritage Books, Toronto.
Hockett, K. S., McClafferty, J. A., & McMullin, S. L. (2004). Environmental concern, resource
stewardship, and recreational participation: A review of the literature (No. CMI-HDD-04-01). Virginia
Tech, College of Natural Resources: Conservation Management Institute.
Kellert, S. R. (2002). Experiencing Nature: Affective, Cognitive, and Evaluative Development, in Children and Nature: Psychological, Sociocultural, and Evolutionary Investigations. Cambridge, MA: The MIT Press.
Kvaløy, S. (1976). Ekologisk kris - natur och människa. Stockholm: LT. (Incl. an English summary). Mayer, F. S., & Frantz, C. M. (2004). The connectedness to nature scale: A measure of individuals' feeling
in community with nature. Journal of Environmental Psychology, 24, 503-515.
Mårtensson, F., Lisberg Jensen Ebba., Söderström, M., & Öhman, J. (2011). Den nyttiga utevistelsen?
Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang. Rapport för
Naturvårdsverket No 6407. Stockholm: Naturvårdsverket.
Nisbet, E., Zelenski, J., & Murphy, S. (2009). The nature relatedness scale: Linking individuals' connection
with nature to environmental concern and behavior. Environment and Behavior, 41(5), 715-740.
Naess, A. (1973). Ekologi, samhälle och livsstil: utkast till en ekosofi. Stockholm: LT.
Powell, R.B., & Ham, S.H. (2008). Can ecotourism interpretation really lead to pro-conservation
knowledge, attitudes and behavior? Evidence from the Galapagos Islands. Journal of Sustainable
Tourism,16,4.
Rickinson, M., Dillon, J., Teamey, K., Morris, M., Choi, M.Y., Sanders, D., & Benefield, P. (2004). A
Review of Research on Outdoor Learning. Shropshire: Field Studies Council Publications.
Sandell, K. (2006). Friluftsliv, platsperspektiv och samhällskritik. I Mårald, E., & Nordlund, C. (red.),
Topos: Essäer om tänkvärda platser och platsbundna tankar. Stockholm: Carlssons bokförlag.
Sandell, K., Arnegård, J., & Backman, E. (red.) (2011). Friluftssport och äventyrsidrott: Utmaningar för
lärare, ledare och miljö i en föränderlig värld. Lund: Studentlitteratur.
Sandell, K., & Sörlin, S. (red.) (2008). (2a reviderade uppl.). Friluftshistoria – från `härdande friluftslif´ till
ekoturism och miljöpedagogik: Teman i det svenska friluftslivets historia. Stockholm: Carlssons bokförlag.
Sandell, K., & Öhman, J. (2010). Educational potentials of encounters with nature: reflections from a
Swedish outdoor perspective. Environmental Education Research, 16(1), 113 - 132.
Sandell, K., & Öhman, J. (2012). An Educational Tool for Outdoor Education and Environmental Concern. Journal of Adventure Education and Outdoor Learning, DOI:10.1080/14729679.2012.675146.
Schultz, P.W. (2001). The structure of environmental concern: Concern for self, other people, and the
biosphere. Journal of Environmental Psychology, 21, 1-13.
SFS (2003:133). Förordning om Statsbidrag till friluftsorganisationer. Källa: Rixlex Utfärdad 2003-04-10. Weaver, D. B. (2008). Ecotourism. Wiley: Milton.
159
Wolf-Watz, D. (2011). Outdoor recreation and environmentalism: social and spatial perspectives. Licentiatavhandling, Karlstad: Karlstads universitet.
Wolf-Watz, D., Sandell, K., & Fredman, P. (2011). Environmentalism and Tourism Preferences: A Study of
Outdoor Recreationists in Sweden. Scandinavian Journal of Hospitality and Tourism, 11(2), 190-204.
Wurzinger, S. & Johansson, M. (2006). Environmental Concern and Knowledge of Ecotourism among Three
Groups of Swedish Tourists. Journal of Travel Research, 45, 217.
Öhman, J (2011). Pedagogiska perspektiv på barns naturkontakt. I F. Mårtensson, E. Lisberg Jensen, M. Söderström, & J. Öhman, Den nyttiga utevistelsen? Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för
barns hälsa och miljöengagemang. Naturvårdsverket rapport 6407, s 119-138.
Öhman, M. & Öhman, J. (2008). Friluftsliv för hälsa och livskvalitet. I Klas Sandell & Sverker Sörlin (red.),
Friluftshistoria – från `härdande friluftslif´ till ekoturism och miljöpedagogik: Teman i det svenska friluftslivets historia, s.102-117. Stockholm: Carlssons bokförlag.
161
10. Friluftslivet i samhällsekonomin
Peter Fredman, Mattias Boman, Linda Lundmark,
Bo Svensson & Kreg Lindberg
Inledning
Människors intresse för friluftsliv kan ta sig många olika uttryck i form av upplevelser, aktiviteter, samvaro, utrustning, resor och boende. Det innebär att vi som friluftsutövare inte bara finner nytta och nöje av vistelser ute i naturen, utan i de flesta fall också blir konsumenter av olika varor och tjänster. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv innebär det att friluftsliv omfattar konsumtion av såväl marknadsprissatta (t.ex. utrustning, transporter, boende och mat) som icke-marknadsprissatta (t.ex. upplevelser av och fri tillgång till attraktiva naturområden) varor och tjänster. Dessa båda kategorier skiljer sig åt i flera avseenden. Vår konsumtion ur den förstnämnda kategorin resulterar i ekonomiska transaktioner som blir synliga i det samhällsekonomiska systemet, medan den senare kategorin skapar upplevda värden som inte har ett lika självklart kommersiellt värde. Likväl kan de vara mycket betydelsefulla ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Exempel på icke marknadsprissatta nyttigheter är t.ex. förekomst av ren luft, växter och djurs existens, eller möjligheten till en vacker utsikt. Det monetära värdet av dessa nyttigheter kan mätas genom att exempelvis observera människors beteende eller ställa frågor om betalningsvilja, d.v.s. man skapar då en hypotetisk marknad där den svarande ombeds att ange sin maximala
betalningsvilja för en förändring i tillgången av en viss nyttighet (se Brännlund & Kriström, 1998, eller Alberini & Kahn, 2009). Marknadsprissatta nyttigheter har däremot ett pris som uppstår då utbud och efterfrågan möts. Många utövare av friluftsliv har kostnader i termer av exempelvis utrustning, resor, liftkort eller hyra av en guide. Summan av dessa representerar emellertid bara en del av friluftslivets totala ekonomiska värde, på liknande sätt som det pris vi betalar för
marknadsprissatta varor och tjänster i allmänhet bara utgör en del av det fulla värdet som vi tillskriver dem. Differensen mellan vad vi maximalt är beredda att betala (betalningsviljan) och kostnaden blir då ett så kallat konsumentöverskott. Medan kostnaderna är ett mått på friluftslivets direkta ekonomiska betydelse representerar konsumentöverskottet människors upplevda
ekonomiska värde (”netto”, utöver de direkta kostnaderna) från exempelvis konsumtion av friluftsliv. Sammanfattningsvis kan vi allstå konstatera att människor deltar i friluftsliv då
162
betalningsviljan överstiger kostnaderna. Lägg därtill att den direkta konsumtionen för friluftsliv resulterar i positiva effekter på den svenska ekonomin i termer av förädlingsvärden och
sysselsättning.
Kunskap om friluftslivets olika värden är viktig ur flera perspektiv. Vår ekonomi blir i allt högre grad beroende av tjänsteföretag, inte minst inom turism och upplevelser, och naturen utgör ett viktigt motiv för mycket resande vilket ofta kommer till uttryck genom olika friluftsaktiviteter. Vi behöver därför kunskap om friluftslivets ekonomiska bidrag inom såväl turistnäringen som varuproducerande branscher inom fritidssektorn (Ryan, 2003), och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det viktigt att kunna kvantifiera friluftslivets upplevda värden när beslut ska fattas som påverkar människors möjligheter att utöva friluftsliv, exempelvis vid utbyggnad av
infrastruktur, vattenreglering och skogsavverkning (Loomis & Walsh, 1997). I det här kapitlet ska vi därför ge exempel på de värden friluftslivet representerar avseende både marknadsprissatta och icke marknadsprissatta nyttigheter. Det bygger i huvudsak på studier gjorda inom ramen för Friluftsliv i förändring, inklusive den sammanställning över ekonomiska värden som publicerades tidigt i programmet (se Boman m.fl., 2013; Boman & Ezebilo, 2012; Fredman m.fl. 2008a och 2012). Vi inleder med att diskutera den konsumtion som friluftslivet i Sverige genererar för att därefter titta närmare på de värden som finns utöver de faktiska kostnaderna. Skog och fjäll är två viktiga miljöer för friluftsliv i Sverige, och jakt och fiske är två viktiga aktiviteter, något som återspeglas i den forskning som här presenteras. Avslutningsvis diskuterar vi vilka faktorer som påverkar storleken på friluftslivets ekonomiska värden jämte friluftslivets roll i den svenska ekonomin i termer av förädlingsvärden och sysselsättning.