Det har genomförts flera studier med uppföljningar över tiden avseende fritidsnyttjande av skog. De flesta av dessa serier av mätningar startades vid institutionen för skoglig landskapsvård på Sveriges lantbruksuniversitet under senare delen av 1960-talet med syftet att kartlägga hur skogen nyttjades för friluftsliv och hur skogsbruket kunde anpassas till friluftslivet. Då det vid starten av dessa mätningar inte fanns så väl utarbetade metoder för besökarundersökningar har metoderna successivt utvecklats vilket försvårar jämförelser över tid. Dock har man i några fall hållit fast vid äldre metoder trots dess brister för att möjliggöra beskrivningar av trender.
Rikstäckande enkäter har genomförts 1977, 1997 och med upprepning av vissa frågor 2011 (Hultman 1983, Hörnsten 2000, Lindhagen & Bladh, 2013). Enkäterna har riktats till ett
representativt urval av vuxna svenskar (15-75 år). I dessa enkäter har respondenterna tillfrågats hur ofta de på sin fritid besöker en skog, och man kan konstatera mycket små förändringar mellan de två undersökningstillfällena 1977 och 1997. I 2011 års undersökning har frågan om friluftslivets frekvens ändrats för att bättre harmoniera med andra undersökningar, vilket begränsar möjligheten till jämförelser över tid. I enkäterna har även svenskarnas husbehovsplockning av bär och svamp studerats. Andelen svenskar som plockat bär den senaste säsongen sjönk något mellan 1977 och 1997 och låg sedan kvar på den lägre nivån 2011. För svampplockningen kan vi däremot se en omvänd trend där andelen svampplockare är högre 2011 jämfört med de två tidigare
undersökningarna (Figur 3:1). Detta kan vara ett utslag av variationer i bär- och svamptillgång, och för en utförligare analys av trender i svenskarnas bär- och svampplockning se kapitel 4.
Figur 3:1. Andel av de svarande som plockat bär eller svamp under den senaste säsongen. Resultat från tre rikstäckande enkätundersökningar.
64% 40% 42% 38% 38% 54% 1977 1997 2011 Bär Svamp
51
Skogens friluftsfunktion genom lokala områdesstudier
Upprepade räkningar i fält har genomförts på Norra Djurgården i Stockholm (Kardell 1998), på Bogesundslandet nordost om Stockholm (Kardell 2003), skogarna öster och norr om Växjö (Kardell & Lindhagen 1995a, Lindhagen 1996) samt i tre skogar i Uppsala (Kardell 2008). I samtliga dessa undersökningar har den huvudsakliga kvantifieringen av friluftslivet skett med hjälp av rörliga observatörer. På Bogesundslandet och i Växjöstudien har observationerna gjorts från bil och den huvudsakliga mätvariabeln har varit parkerade bilar i anslutning till
rekreationsskogen. I tillägg till observationer av bilar har även antal resande per bil registrerats. I de övriga mer centralt belägna rekreationsskogarna har räkningen genomförts av en observatör till fots som på ett kartunderlag antecknat vilka besökare som iakttagits då man under
observationstiden rört sig utmed en förutbestämd slinga genom skogen. Metoden med observationer har både brister och fördelar jämfört med t ex fast monterade räkneverk. Den
främsta fördelen är att observationerna kan ge information om besökarnas ålder, kön, gruppstorlek, aktivitet mm. Den största nackdelen är att observationerna inte kan göras kontinuerligt utan endast vid vissa observationstillfällen. Det gör att man drabbas av en viss osäkerhet i resultaten då antalet besökare varierar kraftigt med olika tider i veckan, på dagen och under året. Dessutom spelar vädret en stor roll för hur många besökare som rör sig ute i skogen.
Norra Djurgården
Norra Djurgården utgör en del av nationalstadsparken i centrala Stockholm. Besöksmätningar genom fältobservationer har genomförts 1977, 1989 och 1996. Totalt sett har man kunnat konstatera en minskning av antalet observerade besökare med cirka en tredjedel (36 %).
Fördelningen mellan olika besökarkategorier kan inte beskrivas fullt ut på grund av problem med metoden, men observationerna visar på ett minskat antal motionärer medan antalet observerade barn ökat. Denna senare ökning beror helt på att antalet organiserade grupper från dagis och skolor ökat kraftigt i området. I 1996 års studie utgörs cirka en tredjedel av besöken av organiserade grupper.
Bogesundslandet
På Bogesundslandet nordväst om Stockholm har besöksvolymer analyserats genom bilräkning åren 1968/69, 1981 och 2001. Det uppmättes en kraftig minskning av antalet parkerade bilar mellan åren 1968/69 och 1981. En viss ökning på vardagar och lördagar kunde sedan konstateras i samband med studien 2001 medan en fortsatt minskning på söndagar kunde konstateras. Besöken har alltså blivit jämnare fördelade över veckan. Resultaten i rapporten är lite svårtolkade. I
52
rapporten beräknas minskningen mellan den första och den senaste undersökningen till ca 30 %. Viktar man däremot resultatet mot antalet vardagar respektive lördagar och söndagar finner man att den i absoluta tal lilla ökningen på vardagar tar ut minskningen på söndagar så att man får ett resultat med ungefär oförändrad antal besökande bilar.
I samband med observationerna har man även kunnat konstatera att fler besökare springer och cyklar på bilvägarna i området. Detta gäller särskilt i de östra delarna nära Vaxholms samhälle. Det har i undersökningen gjorts försök att även skatta andra friluftslivsaktiviteter än de som bedrivs i skogen. Här har man framförallt kunnat iaktta att golfbanan i området blivit mycket välbesökt. Räknar man in dessa nya aktiviteter ser man att utevistelsen i området totalt sett ökat men att nyttjandet av skogen som rekreationsmiljö verkar ha minskat.
Växjö
Studier av besökare i rekreationsskogar öster och norr om Växjö åren 1975 och 1991 genom bilräkning visar på små förändringar. Det finns en viss förskjutning mot att de områden som har strand mot Helgasjön har ett ökat besökstryck medan Fyllerydsskogen som inte erbjuder samma vattenkontakt uppvisar en viss minskning. En kompletterande enkätundersökning visar att andelen bilåkare minskat och att tiden man lagt på att ta sig till skogen minskat. Växjöborna besökte alltså mer närbelägna skogar 1991 jämfört med 1975. Vidare kan man i enkätresultaten se att en större andel besökte skogen ensamma, 26,5 % 1991 jämfört med 20 % 1975 och att andelen barnfamiljer minskat från 63 % till 48 %. På ett liknande sätt hade andelen som uppgav ”motionera och träna” som sitt väsentligaste syfte med skogsbesöket ökat från 19 % till 24 %. Syftet ”promenera och koppla av” hade minskat något men var ändå det syfte som flest av de svarande, ca 60 %, angav som det viktigaste.
Tre stadsnära skogar i Uppsala
Observationer med en rörlig observatör till fots i tre stadsnära skogar i Uppsala (Stadsskogen, Vårdsätraskogen och Nåntunaskogen) perioden 1988 till 2007 visar generellt på minskningar i antalet besökare. I den centralt belägna Stadsskogen konstaterades en viss uppgång i antalet observerade besökare mellan åren 1988 och 1999. Vid studien 2007 hade dock besökarantalet gått ner igen så att man kan konstatera en total minskning på cirka 22 %. I detta område har antalet barngrupper från dagis och skolor ökat på ett liknande sätt som på Norra Djurgården och detta hjälper till att hålla uppe besöksstatistiken. I de två skogarna i Vårdsätra och Nåntuna i södra Uppsala noteras kraftiga minskningar på drygt 40 % mellan mitten av 1990-talet och 2007. Här ser
53
man en kraftig minskning av antalet observerade barn medan andelen motionärer och hundägare ökar.