Handledning i socialt arbete4 har sina rötter i de frivilliga hjälporganisatio-
nernas arbete i USA och England vid slutet av 1800-talet. I England var Octavia Hill (1838 – 1912) en av pionjärerna (Bernler & Johnsson 1985). Hon verkade som handledare för de frivilliga välgörenhetsarbetarna och gav genom brev och besök stöd i svåra situationer. Dessutom ingick i hen-
3 Handal hävdar att begreppet kritisk vän dyker upp bl.a. hos Simons (1987)
och Tiller (1990) och att det sannolikt har sina rötter i gruppen kring Lawrence Stenhouse i England (Handal 2007, s 29).
4 Socialt Arbete i dess olika former ägnar sig åt de många och komplexa samspelen
mellan människor och deras miljö. Dess uppgift är att stödja alla människor att utveckla sina möjligheter till fullo, berika sina liv och att förhindra sociala pro- blem. Professionellt socialt arbete är inriktat på problemlösning och förändringar. Således är socialarbetare ombud för förändring i samhället och för de individer, familjer och grupper de tjänar. Socialt arbete är ett interrelaterat system av värden, teori och praktik. (International federation of social workers, www.ifsw.org/home 070211)
KAPITEl TVå
nes uppgifter att kontrollera att arbetet utfördes i enlighet med intentio- nerna. I USA startade på 1880- och 90-talen många hjälporganisationer som byggde på frivilligarbete genom s.k. friendly visitors. Dessa frivilligar- betare besökte behövande familjer, erbjöd stöd och försökte påverka famil- jens livsstil. Fast anställda rekryterare fungerade som handledare för frivil- ligarbetarna. De skulle lära ut organisationens principer och metoder och de skulle övervaka arbetet på fältet, ge råd och stöd och tillsammans med medarbetarna fatta beslut som gällde arbetet i familjerna och som tjäns- temännen var ansvariga för. Handledningen gavs såväl individuellt som i grupp. Efterhand utvecklades en modell för handledning som byggde på
komponenter som än idag anses viktiga inom amerikansk supervision;5
administrativ kontroll, utbildning och stöd (ibid.).
Vid 1900-talets början startades i USA skolor för att utbilda professionella socialarbetare. Man började också intressera sig för att utforma handled- ningsmodeller och för att utbilda handledare i socialt arbete. Den hand- ledningsmetodik som tidigt utvecklades var inspirerad av casework-meto- diken, vilken innebär att individen och individens hela situation ses som ett case, det vill säga i sin helhet utgör föremål för behandlarens intresse, och bildar utgångspunkt för diagnos och behandling. Social caseworkers var som yrkesgrupp unika i världen vad gäller socialt arbete. De skaffade sig tidigt akademisk status (masters degree), de var först med att teore- tisera om handledning som en speciell pedagogik och de strävade efter att utveckla systematiska metoder för verksamheten Dessa tidiga handled- ningstraditioner gäller i stort sett fortfarande, men vid skilda tidpunkter har olika komponenter i handledningen betonats. När casework-metodi- ken under 1920-talet influerades starkt av psykoanalysen kom detta att påverka handledningen i socialt arbete, som än i dag är påtagligt färgat av psykodynamiskt tänkande. Det märks till exempel i handledningens pro- cessinriktning (se sid 35) och i de många referenserna till psykoanalytiska och psykoterapeutiska teorier i litteratur om handledning i psykosocialt arbete. I teorier om psykoterapeutisk handledning görs heller ingen klar åtskillnad mellan psykoterapeutisk och psykosocial handledning (Egelund 1999).
5 Det amerikanska ordet supervision är ett övergripande begrepp som inom
pedagogiskt arbete inbegriper handledning med lärare och annan personal, men också mer administrativa funktioner.
Den första svenska utbildningen för handledning i psykosocialt arbete startade 1982 på Socialhögskolan i Göteborg. Den omfattade inlednings- vis 20 p, men utökades senare till att omfatta 30 p, och erbjöds på flera universitet och högskolor i landet (Umeå, Lund, Örebro och Stockholm). Det var under 80-talet som kraven på handledning växte sig starka. Enligt en utredning som gjordes av Socialstyrelsen var socialsekreterarnas möjlig- heter att få handledning på betald arbetstid vid den tiden mycket ojämnt fördelade. I vissa län hade ungefär hälften av socialsekreterarna tillgång till handledning, medan andra län redovisade mycket lägre procenttal. Sedan dess har det skett en kraftig utveckling av handledningsverksam- heten. Handledning är idag ett viktigt inslag i yrkespraktiken för de flesta som är verksamma inom socialt arbete. År 2002 hade 78 % av Sveriges socionomer handledning, men tillgången till handledning varierar bero- ende på arbetsuppgifter. Inom social barnavård och försörjningsstöd har så gott som alla handledning, medan andelen som har handledning bland dem som arbetar med äldre- och handikappomsorg är cirka 50 % (Höjer, Beijer & Wissö 2007). Trots verksamhetens omfattning vet man dock inte så mycket om verksamheten, eftersom endast ett fåtal utvärderingar har genomförts (ibid.).
Orsakerna till handledningens starka ställning inom socialt arbete anses bland annat vara att handledningen stärker organisationens legitimitet. Tillgången till handledning ger intryck av en verksamhet med ett pro- fessionellt förhållningssätt, vilket gör att välutbildad personal med höga ambitioner för sitt arbete söker sig dit. Motsatsen, det vill säga en orga- nisation som inte erbjuder personalen handledning, kan få svårare att rekrytera personal. Handledningen stärker också samhällets förtroende för verksamheten, eftersom personalens insatser genom handledningen såväl övervakas som stöds. Ett annat skäl till handledningens utbredning inom socialtjänsten är att den skapar lugnare arbetsförhållanden och att en del relationsproblem inom personalen tas om hand, chefer och arbetsledare avlastas arbetsuppgifter som annars skulle ligga på deras bord. Samtidigt finns en risk att avhändandet av detta ansvar kan ha en negativ påverkan på arbetsledarnas möjligheter att styra verksamheten, påpekar Höjer, Bei- jer och Wissö.
Caseworktraditionen i skola och utbildning
Inom skolan är det framförallt i handledningen av lärare som arvet från caseworktraditionen kan märkas. Handledare anlitas i samband med han-
KAPITEl TVå
tering av olika sorters yrkesmässiga problem, det kan gälla samarbetspro- blem i arbetslaget, problem relaterade till elever och föräldrar eller svårig- heter som rör undervisningen. I de två sistnämnda exemplen är det ofta en specialpedagog som handleder lärarna, men handledaren kan också vara en representant för den psykiatriska barn- och ungdomsvården, eller en socialsekreterare (Bladini 2004; Sahlin 2005). Handledningen som ges är ofta av konsultativ karaktär, vilket innebär att handledaren/konsulten är en (utifrån kommande) expert som anlitas för att vara behjälplig i en viss situation eller med en viss fråga. Uppdraget är i regel tidsmässigt avgränsat och när problemet är löst eller uppgiften avklarad, är konsultens arbete avslutat (Hylander 1995; Caplan 1970; Willumsen 1995; Dahlin 1990; Keiser & Lund 1986).
I specialpedagogernas handledning, liksom i annan ärendehandledning, märks inflytandet från caseworktraditionen. Till exempel engageras hand- ledare för att hjälpa till vid utformandet av åtgärdsprogram för elever i behov av särskilt stöd, varvid lärare får hjälp att se individen i sitt livs- sammanhang, och att förstå på vilket sätt faktorer i elevens totala situa- tion samspelar för att hindra eller stödja elevens utveckling. Det är denna helhetssyn med rötter i casework-traditionen, som gör det möjligt att formulera kvalificerade problembeskrivningar till grund för upprättandet av åtgärdsprogram (Bernler & Johnsson 1985). Caseworktraditionen är starkt influerad av psykoterapitraditionen, vilket också satt sina spår i spe- cialpedagogernas arbete. Enligt Bladini (2004) är det framförallt indivi- dualpsykologi och systemteori som utgör det specialpedagogiska arbetets teorigrund.