Vid intervjuerna tillfrågades skolledarna om sin syn på vem som behöver handledning, och om vem som främst kan dra nytta av samtalen. Här beskrivs vad de svarade om behovet av handledning och om hur en hand- ledningsgrupp ska sättas samman:
Kan det vara så att de som jobbar i skolan aldrig har getts tillfälle att prata?
Några av informanterna, med en bakgrund i andra organisationskulturer, hävdar att lärarna i skolan inte är vana att prata med varandra och att lära av varandra på det sätt man gör på andra arbetsplatser. Tomas jämför i följande citat skolan och lärarna med sina tidigare erfarenheter av arbete inom försvarsmakten:
Jag har ju en bakgrund från en helt annan kultur … där det här med att lära av varandra var en självklarhet. Vi kunde ju inte … ta in någon från nån annanstans som skulle komma och tala om för oss hur det skulle genomföras … men i skolan finns det ju jättemycket kompetens, vi har jättemånga jätteduktiga lärare men man är väldigt försiktigt till att lära av varandra och dela med sig till varandra, sina erfarenheter och så vidare … intressera sig för andra … och ställa frågor och så vidare. Diskussioner i många fall består utav påståenden, mycket mer än utav frågor. Man är mer intresserad av att övertyga, mer än att intressera sig för vad andra … hur andra tänker och menar. (Ebbe)
Rita, som arbetat inom vården, säger att när hon började arbeta i skolan så fick hon alltid höra att ”skolan är trög” och att det tar så lång tid att genomföra förändringar i skolan. Bilden var så negativ säger hon. ”Men sen tänker jag också så här: varför har så många människor den bilden? Kan det vara så att de som jobbar i den här skolan aldrig har getts tillfälle att prata… och jag tror det”, säger Rita. Ebbe och Rita, hävdar liksom flera andra informanter, att skolans verksamhet måste organiseras så att den gynnar samtal, och de uppfattar handledda samtalsgrupper som angelägna för såväl lärare och rektorer som för annan personal inom skolan.
Att få handledning - det är någonting man kan längta efter!
De skolledare som valdes ut för intervjun hade alla erfarenheter av hand- ledning. Ett av de kriterier som jag använde vid urvalet, var att intervju-
personerna själva skulle ha erfarenhet av att ha blivit handledda. Det visade sig att informanterna gärna och mycket pratade om sådana egna hand- ledningserfarenheter, och i intervjuerna framhålls hela tiden skolledarnas behov av handledning, parallellt med lärarnas. Inga framhåller att ”grupp- handledning alltid kan vara en användbar metod … man kanske totalt snöar in i … sitt eget arbetslag, men så kommer det någon utifrån och lyfter någonting, så … börjar titta och tänka på … i andra banor än vad jag har tänkt tidigare”. Behovet av att möta nya perspektiv, och av att utmanas i sitt tänkande, kan gälla såväl lärarlag som skolledargrupper, säger hon. Judit delar denna uppfattning:
[…] jag tror att alla behöver det, alla behöver handledning. Det finns inte nån som är fullärd. Så att … det tror jag alla behöver handledning … i nån formation, så att säga … det … inte minst … dom högre cheferna i respektive stadsdel, dom skulle behöva handledning mer än vi andra, tror jag … och även rektorer, självklart, alltså. För att tiderna förändras och du måste hänga med, och … det kommer ju alltid upp frågor i ens huvud, i jobbet och överallt. (Judit)
Behovet av handledning är stort, framhåller Mia, ”alltså jag tycker det är stort! Jag skulle önska att vi kunde ha mycket mer av grupphandledning i skolan där jag är nu. Det skulle definitivt vara värdefullt, för det känns som om det skulle vara berikande om man får fler aspekter på sitt eget”. Ulla redovisar samma uppfattning, kontinuerlig handledning behövs för att de anställda ska få nya perspektiv och inte stagnera. Dessutom behöver man ”prata av sig”, säger hon:
[…] man … behöver gå och få prata av sig och få någon utomståendes … så egentligen så tycker jag att de skulle ha det, kontinuerligt, att det borde vara någonting som bara finns … framför allt så att man inte stagnerar. Fast det är ju lätt att man gör. Att man hela tiden får in någon utomstående som säger men här, ‘har ni tänkt på det här? Hur skulle det vara om ni provade det här eller vad händer om ni gör så här?’ (Ulla)
Så fort det finns en grupp så behövs det någon slags grupphandledning
Anders hävdar bestämt att ”handledning är hur bra som helst” och att det är någonting som alla borde ha rätt till. Flera skolledare hävdar att alla i skolan borde ha möjlighet till kontinuerlig handledning, oavsett om man
KAPITEl FEM
har uttalade problem eller inte, ”så fort det finns en grupp så behövs det någon slags grupphandledning”, säger Nils. Han menar att varje grupp har en potential att utvecklas, ”att komma framåt i utvecklingen … att man drar nytta av att man arbetar i grupp och utvecklar både gruppen och verksamheten”.
”Jag har haft grupphandledning överallt där jag har arbetat”, säger Inga som varit skolledare i 20 år. Syftet har varit att skolledarna ska kunna ”dra åt samma håll” och hitta ”en gemensam strategi att jobba efter”. Hon säger sig ha svårt att förstå de skolledare som inte inser gruppsamtalens poten- tial:
Vi har en del i vår grupp som har delat ledarskap, det vill säga de är två skolledare på samma skola, och de är oerhört starka, de känner att de behöver inte gruppen. De klarar sig själva. Och det blir en viss passivitet då, som jag inte riktigt förstår, man vill därifrån så fort som möjligt för att kunna jobba med sitt. (Inga)
Inga understryker skolledarnas behov av varandra och varandras stöd. Skolledare skulle behöva handledning i att hantera besvärliga situationer, säger Mia. Nora berättar om en skolledare i hennes skolas ledningsgrupp, som fått utstå mycket kritik från olika håll. Detta skulle skolledarna behövt tala om, med stöd av en handledare hävdar hon:
[…] för att … kunna stärka mannen i fråga … och för att vi skulle känna att vi verkligen är ett sammansvetsat gäng … så här avsätter man inga flera skolledare … utan nu skall vi lösa dom problem som är … inte bara skolledningens problem … utan det handlar om gruppen, vad som händer i gruppen … och att man utser syndabockar och allt det där. (Nora)
Men det är kanske ändå inte den viktigaste orsaken till att ledningsgrup- pen skulle behöva handledning, framhåller Nora. Hon ser handledningen som en förmån, en möjlighet att bli starka som grupp, ”kanske till och med tala samma språk”, säger hon. Nora menar att det är viktigt att skolle- darna är eniga och kan dra åt samma håll, för att ”dra lärarna mot det mål som man har - det övergripande målet”. Handledning kostar pengar, kon- staterar Nora, “men varför skulle inte vi kunna stärka vår ledningsgrupp även om det kostar pengar? För att vi nu skall ges ännu större … möjlighet att … dra den här skutan i rätt … på rätt köl”.
Tomas har fått handledning inom ramen för den statliga rektorsutbild- ningen, och han handleder själv arbetslag på skolan. Vid något tillfälle har han handlett övningar med sina skolledarkollegor, för skolledarna har enligt hans uppfattning samma behov av handledning som lärarna. Ulla är av liknande uppfattning, hon hävdar att skolledarna “absolut behöver handledning”. De är “ensamma och utsatta” säger hon och utbrister; “för vilken kvalitetstid, att få lov att sitta och få handledning - det är någonting man kan längta efter!” .
Andra som behöver handledning
Det finns även andra grupper i skolan som skulle kunna ha nytta av hand- ledning, understryker flera skolledare. Tomas hävdar till exempel att elev- erna skulle ha nytta av grupphandledning, och att lärarna när de själva får handledning kan tillägna sig metoder att använda tillsammans med elevgrupper:
Jag tror, … jag ser ingen skillnad på att lärarna skall jobba i grupper och att man tror att gruppen för lärarna är bra och värdefull … alltså varför kan den då inte vara värdefull för eleverna? … Alltså självklart … och det är väl en utav mina visioner som jag har att organisera skolan i små arbetslag om åtta tio nåja, sex åtta elever nånting i typ arbetsgrupper … för att utveckla gruppen som arbetsinstrument … lärande samtal/ grupphandledning, typ. Och då blir ju läraren handledare för de grup- perna. (Tomas)
Ebbe, Mia och Rita talar om grupphandledning som en självklarhet för elevhälsans personal. Kuratorer, psykologer och skolsköterskor har hand- ledning i grupp, men även speciallärare och specialpedagoger. Flera av dessa yrkesutövare handleder ju ofta i sin tur lärare:
[…] vi har ju en elevhälsa som har egen handledning varannan vecka. De är tre stycken och där är det egentligen ingen diskussion, de skall ha det. Det har aldrig varit någon som har sagt nej eller ens … Genom sin utbildning så ser ju de, … eller de har med sig det behovet själva. (Ebbe)
Ulla och Mia nämner särskilt den administrativa personalen som en yrkes- grupp som skulle uppskatta grupphandledning. De behöver stöd i att ”se elever och personal som kunder”, säger Mia, och Ulla talar om Carina på expeditionen som ”å ena sidan inte ska få veta någonting, och å andra sidan ska veta allt”.
KAPITEl FEM