Vid intervjuerna ställdes frågor om informanternas syn på vad man kan åstadkomma med hjälp av handledning, och om de märkt några skillna- der i verksamheten/organisationen som kunde kopplas till grupphandled- ningen, och hur de i så fall sett ut. I det följande beskrivs skolledarnas svar på dessa och liknande frågor.
Förbättrat samarbete
Förbättrat samarbete nämns som en konsekvens av grupphandledningen. ”Jag har tre arbetslag och där har jag genomfört ett antal aktiviteter med ett, och några aktiviteter med ett annat och jag tycker att de som jag har genomfört mest med … har bäst samarbete, det tycker jag!”, säger Tomas. Han menar att även om inte arbetslagsutveckling är det huvudsakliga syf- tet med samtalen, blir detta ändå ofta en bieffekt;
Nej, men alltså samtalen blir ju en metod. Det sker ju en parallell pro- cess där, alltså samtalen utvecklar ju gruppen, det är ju inte bara det man pratar om … utan det är en parallell process, som finns, som utvecklar gruppen, och ökar tilliten och förståelsen för varandra. Så det är ju … man vinner två saker och det ... några gånger som jag genomfört de här
lärande samtalen så har ju parallell processen varit viktigare än det vi pratat om. (Tomas)
Nils säger att grupphandledningen kan leda till att kompetenserna i arbets- laget utnyttjas bättre, och att gruppen börjar sträva mot samma mål:
Man vet att man jobbar mot samma mål, man vet vilka metoder man använder och man vet vilka kompetenser man ska använda i gruppen för att man ska fördela arbetet till exempel. (Nils)
Det finns också exempel på att gruppen kan bli alltför stark genom hand- ledningen. Inga berättar om ett tillfälle då hon som skolledare hade grupp- handledning tillsammans med andra kollegor, och där gruppen blev så stark att chefen reagerade:
Där blev det en splittring mellan chefen och vår grupp. Vår skolledar- grupp blev väldigt stark, och vår chef var inte med och hon kände sig hela tiden åsidosatt och utanför så hon sa upp den handledningen, vi fick inte ha den längre. Vi blev… (ohörbart) och vi började våga säga emot, och säga nej, och det var inte populärt. (Inga)
Lärarna finner egna lösningar
Några av informanterna framhåller att förutom att handledningen bidrar till att lösa problem, och till att bättre hantera svårigheter av olika slag, kan den också stärka personalens egna förmågor. Studiedagar förändrar ingenting i praktiken, säger Inga, ”Jag tycker att det ger väldigt liten effekt. Man är på den här studiedagen och så kommer man tillbaka och så gör man som man alltid har gjort”. Däremot kan handledningssamtalen bidra till att utveckla lärarnas beredskap för att hantera liknande problem på egen hand i framtiden, genom att förhållningssätt approprieras som kan vara dem till nytta nästa gång som problem uppstår. Skolledare berättar att när de började arbeta på skolan upplevde de det som att lärarna alltid behövde hjälp av ledning eller experter när någonting blev problematiskt, men att de med hjälp av grupphandledning skaffat sig en förmåga att själva finna lösningar på problem, och att de nu är i mindre behov av hjälp från andra håll:
Dels tycker jag pedagogen växer i sitt sätt att se på barnet, och sen tycker jag att man prövar olika lösningar … här tycker jag att det är väldigt klart … jag märker det när jag pratar med personalen … att de
KAPITEl FEM
har andra lösningar än vad de hade innan. För de var desperata (‘det går inte det här, vi kan inte ha det så här’), och sen ser de lösningar. (Inga) Ja, jag tyckte att jag kunde se den förändringen att man blev medveten om sina egna möjligheter, och också en vilja att utan mig samtala om situationer och tillsammans leta kraft … och leta lösningar tillsammans. Det tycker jag att jag kunde uppleva. Och liksom en förståelse för att det här är det vi har att lösa, och nu måste vi lösa det tillsammans. Alltså att från att ha bett om en resurs försöka lösa det tillsammans. (Vera)
Parallellt med att gruppen handleds i att hantera ett specifikt ärende sker en annan sorts situerat lärande. Detta lärande kan, som Inga framhåller i citatet, innebära att lärarna upptäcker sin egen kapacitet, att de handleds i att upptäcka sina egna resurser, och därmed inser hur de i fortsättningen kan hantera liknande problem.
Kan befästa en känsla av otillräcklighet
Det kan å andra sidan finnas en risk för, om handledningen är konsultativ och handledaren är snabb med att komma med råd, att vad de handledda lär sig är att deras egna förmågor inte räcker till, vilket kan befästa en känsla av otillräcklighet:
Väldigt restriktiv skall man vara, som handledare måste man vara väl- digt observant på att nu är det ett råd jag ger … för att det blir ingen självväxt av råd … det blir ingen självständighet. (Anders)
Lärandet i konsultativ handledning kan för lärarnas del komma att handla om, inte bara problemets innehållsliga aspekter, utan också de egna begränsningarna, att det finns problem som går utanför deras egen för- måga och som kräver experthjälp. Upplevelserna av att de egna resurserna är otillräckliga finns invävda i lärosituationen, eller uttryckt på ett annat sätt; lärandet är situerat, vilket innebär att situationen i vilken lärandet sker är en fundamental del av det som lärs. Handledares olika sätt att handleda, genom att ge snabba råd eller genom att bidra till att stärka de handleddas kompetens, gör alltså skillnad i vad som blir följden av ärendehandled- ningen.
En form av modellärande
Ulla hävdar att grupphandledning är en särskilt nyttig arbetsform i skolan eftersom ”vi jobbar med grupper hela tiden”. Hon säger, liksom andra
informanter, att ”man lär sig sätt att arbeta med eleverna”. Handledare bör eftersträva att arbeta med lärare på sätt som stämmer överens med hur lärarna förväntas arbeta med elever. Mia uttrycker liknande tankar om att det handledande arbetssättet kan överföras till elever, och nämner särskilt elever som inte använt tiden i skolan på rätt sätt, och som i en handledd grupp, tillsammans med andra elever, skulle kunna samtala om egna mål, framtidsplaner och framkomstvägar. Tomas framhåller att ” det är ju en process det här… att lära sig tänka reflekterande och få förståelse för det också”, och den kunskapen kan man använda med grupper och klasser.
Kan avsluta dåligt fungerande samarbete
När konflikter uppstått har handledning kunnat vara till hjälp, ibland för att kunna gå vidare med samarbetet, men vid andra tillfällen för att kunna fatta väl underbyggda beslut om att avsluta samarbetet, eller för att splittra ett dåligt fungerande arbetslag. I följande citat berättar Inga om ett tillfälle då hon som skolledare tillsammans med en kollega genom handledning fick hjälp att hantera en konflikt, vilket ledde till att samarbetet avslutades, vilket Inga var nöjd med:
[…] ja det var en gång för tre år sedan, då anställde jag en biträdande rektor på min skola. Och vi kom inte överens, vi drog inte jämnt, jag tyckte att han gick bakom ryggen på mig och han mådde inte bra för han tyckte att jag inte lyssnade på honom. Så det blev väldiga konflikter mellan oss och då var vi så nära och skulle jobba som skolledare båda två. Då tog jag upp det med min personalchef och sa att ‘det funkar inte för oss, vi kan inte jobba ihop, jag klarar inte det’. Och då fick vi två handledning av en psykolog […] det var ju mer konflikthandledning, och det var jättebra. Vi skildes åt sedan som goda vänner, men kunde inte jobba ihop. Men det var jättebra, och det var väl en ... tio gånger tror jag vi hade det, à två timmar. Så det var mycket! (Inga)
Judit berättar hur man vid ett tillfälle anlitade en handledare på hennes skola, vars uppgift var att ”titta lite på arbetslagen och … försöka trimma ihop dem och se vad vi behövde jobba med”, eftersom lagen inte hade någon samsyn och ”varje arbetslag var en egen liten ö”. Först genomfördes en gemensam introduktion, och sedan träffade handledaren varje arbetslag vid fem tillfällen à två timmar … ”och till slut blev hans analys en grund för att spräcka arbetslagen och börja på ny kula”. Ulla har liknande erfa- renheter:
KAPITEl FEM
Bra eller dåligt. Jag tror, att här handlar det om, sist man hade några här, då kom alla överens om att vi skall nog inte arbeta tillsammans. Det tycker jag … då har man ändå kommit fram … alltså det är ett stort steg att kunna säga det till varandra att ‘ vi skall nog inte … det här fungerar inte, vi är för olika eller vi har för olika … alltså, oavsett … att komma så långt att ta det steget. Då tycker jag handledaren har gjort ett gott arbete ändå … att få dem till den insikten. Tycker jag. Det var jag lite imponerad av … när jag faktiskt kände att dom kom fram till varför de inte vill jobba tillsammans, eller bör inte, ‘vi försöker nu men sen så skall vi inte göra det’. (Ulla)
Det kan bli ärr som aldrig går bort
Anders säger att det finns tillfällen när man bör undvika grupphandled- ning, då det kan finnas risker. Han påstår att om det finns en gammal konflikt mellan två personer i ett arbetslag, kan den förvärras i en hand- ledningssituation, ”genom att saker och ting sägs som man aldrig kan ta igen, eller som aldrig kan förlåtas eller att det man säger till den andre kan bli ett ärr som aldrig går bort”. Anders hävdar att ”det lilla som finns i en konflikt eller schism, den kanske man ändå kan hantera utan att den stör i arbetet så mycket, men den kan ju plockas fram i en handledningssituation och så blir den så stor att den inte blir hanterbar”. Ulla berättar om ett gruppsamtal hon upplevde som ITiS-handledare, när gruppens deltagare började anklaga varandra, ”och det blev jättejobbigt, och … folk sprang ut och … de började gråta och det var … mycket mer än vad jag trodde … där fick jag ju stoppa mig, för att det var inte mitt uppdrag riktigt”. I den situationen fick Ulla hämta skolledaren, som såg till att gruppen fick annan handledning, vid sidan av. Vera har också erfarenheter av att stoppa ett samtal som tagit fel riktning:
Jo det var ju en grupp, där det var en person i gruppen som gärna ville prata om relationer, hon ville få in det i kontraktet och jag avgränsade det. Sen så blev det så vid ett par tillfällen ändå, alltså det blev påhopp, personliga påhopp på någon annan … (Vad gjorde du då?) Jag stoppade det. Det tyckte jag var jättesvårt … för då var det mellan två personer som var oense om hur man skulle göra någonting … en tredje person hoppade på den ena av de där två och sa; ‘du gör alltid …’, ‘jag tycker att du …’, och den fjärde personen var helt utanför och visste inte vad de pratade om. Så då kunde jag bryta det utifrån det ... ‘ska ni reda ut det här så måste vi alla förstå vad det handlar om och då föreslår jag att ni löser det här någon annan gång, annars blir det här konstigt, jag kan inte strukturera det här samtalet’ sa jag. (Vera)
Ulla ger exempel på ett handledningsuppdrag som hon enligt egen mening över huvud taget aldrig borde ha åtagit sig. Hon skulle handleda sju afri- kanska män, som ”inte ett enda dugg brydde sig om vad jag sa, efter- som jag var kvinna”. Då var det tur att ITiS-handledarna hade tillgång till handledning på handledningen, framhåller Ulla.
Det finns handledningssituationer som lett till att deltagare farit illa. I intervjuerna ges exempel på handledningssituationer som lett till upp- rörda känslor och till och med sjukskrivning. Inga, Ulla och Nora beskri- ver sådana tillfällen. Inga berättar om två skolledare som ”totalt gick in i väggen” i samband med avslutningen av en handledningsomgång som genomfördes på internat, och att resultatet blev långtidssjukskrivning och att de båda deltagarna sedermera slutade som skolledare:
Vi hade ett sånt handledningstillfälle då vi åkte bort över en natt. Det var avslutningen på den där handledningen som vi hade med gruppen, och då åkte vi bort över en natt och så fick varje person presentera sitt liv. Och det har ju några lätt för. Men det var två personer som totalt gick in i väggen alltså och tyckte att de hade ett sånt dåligt liv jämfört med alla andra, så de slutade som skolledare – båda två. (Inga)
Nora nämner också en deltagare i en handledningsgrupp som blev sjuk- skriven. Nora hävdar att det berodde på att hon redan var i en svacka, men beskriver en utlösande konflikt i gruppen:
[…] vid nåt tillfälle på slutet alltså … för vi hade på nåt vis tyckt att … att hon kan ju inte sitta här … alltså hon hade på nåt sätt inte rätt att vara här om hon inte på nåt vis delade med sig … så att det blev att man sa det, “det här är ju helt fel att du sitter med här men aldrig delger eller lägger dig i oss, våra problem, talar om våra svårigheter och du kan inte … eller vill inte … det blir det ju konstigt då. (Nora)
Ingen av skolledarna påstår att handledningen i sig skulle ha framkallat deltagarnas problem. Snarare, framhåller de, kan personer med påtagliga egna problem, ha svårt att orka med gruppsamtalen. Handledarna måste vara lyhörda, säger Judit, och uppmärksamma på om det är något som kommer upp som inte är bra, och som behöver följas upp individuellt. Är det någonting som handledningssamtalen lärt mig, säger hon, så är det att lyssna, också till undertonerna, ”och verkligen lärt sig respekt alltså, försöka lägga band på sig när man tycker att ‘den här idioten skall jag inte lyssna på en dag till … utan att man försöker och ser …”.
KAPITEl FEM