En annan handledningstyp som kunde särskiljas i samband med den andra läsningen är professionsutvecklande handledning. Sådan handledning utmärks av att samtalen är frivilliga för deltagarna, ”vill man inte så är det ingen idé”, som Ebbe uttrycker det, och att de genomförs under en längre period, på särskilt avsatta tider. Utmärkande är också att handled- ningen sker på lärarnas villkor, vilket innebär att de själva tar makten över sin professionella utveckling. Syftet är att stärka lärarprofessionen, i vid bemärkelse. eller vad som med ett amerikanskt uttryck skulle kunna kallas
empowerment49. Deltagarna tar själva initiativ till och styr, eller medverkar
i, alla beslut som gäller handledningens innehåll och utformning. De är även delaktiga i valet av handledare, vilken ofta hämtas utanför skolan. Innehållet i samtalen kan beröra vardagsarbetets alla aspekter och utgår från den verklighet som deltagarna lever och arbetar i, deras behov och förutsättningar. När handledningsfrågor väljs är det lärarnas egna funde- ringar, förkunskaper och intressen som bestämmer innehållet. Fokus riktas i första hand mot lärarnas tänkande om sin praktik, om yrkesrollen och om motiv och bevekelsegrunder, men innehållet kan också ha existentiella dimensioner, ”de svåra frågorna” som t.ex. Nora beskriver, och handla om val, värderingar och människosyn. Andra viktiga syften kan vara att skapa bryggor mellan teori och praktik, att utveckla gemensamma begrepp och ett gemensamt yrkesspråk. Det handlar om att bli medveten om, och ana- lysera sitt eget arbetssätt, att få syn på och kunna sätta ord på sin egen yrkesteori, att kritiskt granska egna val och värderingar och att utveckla det gemensamma yrkesspråket. Ebbe beskriver syftet med professionsut- vecklande handledning som ”att stanna upp, att fundera på hela tiden vad som är meningen med det vi gör – är det bra, är det dåligt, vad ska vi förändra?”
49 Empowerment är ett sätt för organisationen att dela ledarskapsmakten med
de anställda, genom att uppmuntra och bemyndiga de anställda inom organisa- tionen att ta egna initiativ för att förbättra verksamheten (Savery & Luks, 2001).
Komplexitet och autonomi
Skolans verksamhet är komplex och dynamisk, förändring är det normala tillståndet. Lärare och skolledare påverkas hela tiden av oförutsedda hän- delser och av den mångtydighet som är karakteristisk för skolpraktiken. Scherp & Scherp (2007) hävdar att den styrningslogik som innebär att ”preciserade mål, mätningar, nationella prov, betyg, utvärderingar, kon- troller, ökade krav och inspektioner ger allt högre kvalitet i skolverksam- heten” (s.14) motsägs av den professionella skolvardagen, där erfarenheter visar att det inte är möjligt att ha full kontroll över allt som händer. Fler rutiner och regler gör inte allting förutsägbart, och skolreformerna får inte alltid de konsekvenser som åsyftats. De goda resultat som många verk- samheter lyckas uppnå hänger i stället samman med skolledares och lära- res förmåga att autonomt och professionellt hantera föränderligheten och komplexiteten i skolvardagen:
Särskilt i verksamheter som skolan, där behovet av att reagera direkt inför en komplex kravsituation i klassrummet är utmärkande, ges knap- past någon tid för att reflektera över hur man ska agera för att det ska stämma överens med de mål man lagt fast på skolan. Lärares agerande styrs snarare av hennes egen pedagogiska grundsyn”. (Scherp 1999, s. 12)
Skolledares, och lärares, professionalitet ligger i förmågan att hantera och organisera verksamheten utifrån lokala premisser, att utnyttja till- gängliga resurser på bästa och mest effektiva sätt utifrån verksamhetens egna, specifika villkor. (ibid.)
Skolan är beroende av professionella som kan hantera en oklar situation
Skolans mål utgörs av politiska kompromisser som är mångtydiga och måste tolkas. Det finns ett friutrymme vad gäller hur målen ska uppnås, och det är inte möjligt att genom föreskrifter reglera alla förhållanden i lärarnas yrkesvardag, eftersom dessa kommer att variera. Det går helt enkelt inte att detaljreglera verksamheten, lärarnas arbete påverkas av en mängd faktorer som är omöjliga att känna till i förväg, många av de situa- tioner som de ställs inför är oförutsägbara. Elevernas bakgrund, situation och förutsättningar varierar och mötet med den enskilda eleven utformas från fall till fall, från situation till situation. Det betyder att skolan är bero- ende av professionella som kan hantera en oklar situation och som kan lösa organisationens arbetsuppgifter med hjälp av sin beprövade erfaren- het, sina värderingar och sin personliga moral.
KAPITEl FEM
Det finns alltså ett stort friutrymme eftersom målen är otydliga, men också för att elever är olika. Det ligger i organisationens, såväl som i lärarnas intresse att detta friutrymme finns. Verksamheten behöver professionella lärare för att hantera alla olika uppgifter som skulle vara omöjliga att reg- lera på ett rättvist och rimligt sätt, och lärarnas professionalitet visar sig som allra tydligast i förmågan att hantera oförutsedda händelser. Handled- ningen spelar en viktig roll för lärarna som ska hantera dessa osäkerheter, moralfrågor och relationer. Den professionsutvecklande handledningen bedrivs följaktligen inom en organisation där målen är oklara, där moral förhandlas och förmedlas och där lärarnas relation till elever och föräldrar är grundläggande, vilket riktar fokus mot vad Scherp (1999) kallar den ”inre styrningen”:
Den lokala praktiken på skolor tyder på att det är nuet och akuta frå- gor som styr medarbetarnas agerande och inte målformuleringarna. Vi behöver kanske överge det rationella målstyrningstänkandets yttre styr- ning och bygga på och påverka den inre styrningen”. (Scherp 1999 s. 12)
För organisationen är det viktigt att personalen har förmågan att när det krävs kunna agera snabbt, självständigt och med stöd av varandra, och med stor flexibilitet utifrån elevens situation och behov. Ledningen befin- ner sig i allmänhet långt ifrån personal och elever och varken kan eller bör agera i enskilda situationer (Hasenfeld 1983; Höjer, Beijer & Wissö 2007). En av skolledarnas i studien, Vera, utrycker särskilt att hon märkt att handledning haft den effekten att lärarna ”blev medvetna om sina egna möjligheter, och också en vilja att utan mig samtala om situationer, och tillsammans leta kraft, och leta lösningar tillsammans”.
Lära av erfarenheter
Man kan inte undgå att lära av sina erfarenheter, men samma händelser kan innebära olika sorters lärande för olika människor. Några upprepar samma misstag gång på gång, medan andra drar slutsatser av sina erfaren- heter som hjälper dem att bete sig på ett mer ändamålsenligt sätt nästa gång. Människor tycks ha en tendens att se vad de förväntar sig att se och att ignorera eller avvisa händelser, upplevelser och iakttagelser som inte stämmer med deras befintliga föreställningar. Lärande genom erfarenhet kan förstärka gamla tankemönster, fördomar och stelnade värderingar om de inte ifrågasätts. Handledarens roll är därför betydelsefull. Hans/hennes uppgift är bland annat att utmana deltagarnas tänkande och att föra in nya
perspektiv, och/eller att uppmuntra gruppens deltagare att göra det. Såsom en av de intervjuade skolledarna (Ninni) uttrycker det; ”man får aha-upp- levelser […] det är ju så lätt att tro att det är bara som jag tänker…”.
Utveckla yrkesspråket
Det nya resurstilldelningssystemet och friskolereformen gör att föräldrar nu fritt kan välja mellan olika statliga och fristående skolor för sina barn. Samtidigt har reformerna medfört att konkurrensutsättningen och mark- nadiseringen ökat kraven på lärarna, som på ett tydligare sätt måste kunna redovisa sin verksamhet och framställa den på ett säljande sätt. Därmed blir det allt viktigare att utveckla en förmåga att beskriva sitt arbete, att sätta ord på sina professionella värderingar och att översätta sina yrkes- mässiga erfarenheter till ett språk som utomstående kan förstå. Lärarna måste kunna kommunicera med föräldrar och politiker för att legitimera sin verksamhet, och förklara vad de faktiskt gör. Allmänheten har också fått ett ökat intresse för skolan, och ställer större krav på insyn och kon- troll, media fylls med rapporter och kommentarer om skolverksamheten och lärarna blir alltmer påpassade. Det är viktigt att även lärarnas röster hörs i debatten, och att de gemensamt utvecklar ändamålsenliga begrepp för detta. Diskursen är av avgörande betydelse för vad som sker i verksam- heten, och genom att det professionella språket utvecklas, påverkas också verksamheten. I intervjustudien talar skolledare om vikten av att i hand- ledning utveckla ett gemensamt språk, och därmed en kollektiv kunskaps- grund. Handledningssamtalen innebär här en möjlighet att gemensamt klargöra begrepp, att tolka formuleringar i styrdokument och att diskutera de värderingar som finns nedlagda i språket.