Gården, i betydelsen gård på landet, har en funktion i nästan alla historiska lokalstu-dier. Som hem dyker den upp i undersökningar om byggnader och möblering.552 Som egendom och källa till försörjning figurerar den i undersökningar om arv och rotfasthet.553 I dess kameralt abstrakta form, hemmanet, dyker den upp i samband med skatteköp, säteribildning och som grund för rösträtten vid sockenstämman.554 Ett särskilt forskningsfält, som täcker alla dessa aspekter, utgörs av gårdens roll i en godsstruktur, antingen som godsherrens huvudgård eller som underlydande.555 Slut-ligen ska de lokalhistoriska synteserna nämnas, de som berör specifika gårdar sna-rare än gården som fenomen eller exempel.556
I alla dessa sammanhang har distinktionen mellan bonde och ståndsperson en funktion, ibland i de människor som figurerar i undersökningarna, men allra oftast internaliserat i en kategorisering av gårdar i två typer, vanligen benämnda dar och herrgårdar. Mest utpräglad är distinktionen i godsstrukturen, där bondgår-den är underordnad och herrgårbondgår-den överordnad.557 Där finns en särskild relation mellan bondgård och herrgård, som motiverar kategoriseringen. I andra samman-hang tenderar distinktionen vara så given att kategoriseringen finns med i arbetet som en omedveten premiss. Kategorierna definieras vanligen noggrant, men någon motivering av varför kategoriseringen är relevant förekommer sällan.558 Ekonom-historikern Göran Ulväng menar att herrgården kan urskiljas som den gård som uppfyller minst fyra av följande sex krav, underförstått att det annars rör sig om en bondgård.
1. Gården bör ha haft adliga eller ofrälse ståndspersoner som ägare/bru-kare.
552 T. ex.: Åström 1993. Ulväng 2004. Steinrud 2008, s. 173ff.
553 T. ex.: Rosén 1994. Perlestam 1998. Holmlund 2007. Dackling 2013.
554 T. ex.: Göran Rydeberg, Skatteköpen i Örebro län 1701−1809 (Uppsala: Uppsala universi-tet, 1985). Jörgen Kyle, Striden om hemmanen. Studier kring 1700-talets skatteköp i västra Sverige (Göteborg: Göteborgs universitet, 1987). Kerstin Sundberg, Resurser och sociala relationer. Studier av ett lokalsamhälle i förändring 1600−1800: Österhaninge och Väster-haninge socknar (Lund: Lund University Press, 1993). Malmström 2006.
555 T. ex.: Thoré 2001. Göran Samuelsson, I godsets skugga? Frälsebonden på Ängsö. Familj och arbete 1700−1880 (Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet, Stockholms universitet, 2004). Lillemor Nyström, I skuggan av en borg. Vardag och fest på Krapperups gods 1881−1995 (Göteborg: Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet, 2014).
556 T. ex.: Biby. Ett fideikommiss berättar, red. Anna-Sophia von Celsing & Rebecka Millha-gen Adelswärd (Stockholm: LanMillha-genskiöld, 2014).
557 Ur denna distinktion har något av en herrgårdens idealtyp vuxit fram. Jfr t. ex.: Land och stad 1994, s. 83ff.
558 Jfr t. ex.: Åström 1993, s. 13f, 38f. Malmström 2006, s. 12. Ulväng 2008, s. 9−12. Ulväng antyder dock vid tillfälle att det är en skillnad i ekonomisk struktur som sätter ramarna för hans kategorisering. Ulväng 2004, s. 12.
147 2. Gården bör ha varit säteri, det vill säga gården ska före reduktionen
på 1680-talet ha fått säterifrihet och därmed varit befriad från grund-skatter.
3. Till gården bör ha hört ett gods bestående av underlydande gårdar el-ler torp med räntepliktiga bönder elel-ler torpare och/elel-ler gårdar som inköpts och drivits i sambruk med huvudgården.
4. En påtagligt hierarkisk och differentierad arbetsstyrka bör ha funnits.
Arbetet ska ha letts av en inspektor eller rättare och vid sidan av drängar, pigor och statkarlar ska det ha funnits anställda med special-funktioner såsom huskaplaner, betjänter, lakejer, hushållerska, ko-kerskor, kammarjungfrur, kusk, trädgårdsmästare, linvävare, snick-are, smeder etc. Om gården var utarrenderad, så ska det ändå ha fun-nits ett hierarkiskt hushåll för ägarens behov, eller så ska arrenda-torns hushåll ha haft motsvarande uppbyggnad.
5. På gården bör det ha funnits ett ståndsmässigt boende, bestående av en eller flera byggnader, som ska ha haft en klart differentierad rums-indelning med dels rum för familjens representation och boende i form av salar, förmak, kabinett och sängkamrar, dels särskilda ut-rymmen för hushållets arbete och boende i form av kök, förvarings-rum, vävkammare, mangelbod, brygghus och sängkamrar.
6. Utöver bostaden bör det ha funnits trädgårdar och/eller parker.559 Ulväng gör inte anspråk på att förstå intentionen bakom kategoriseringen i bondgår-dar och herrgårbondgår-dar, utan erbjuder alltså istället en metod för att, med hjälp av ett slags idealtyper, kategorisera en gård som antingen det ena eller det andra. Genom att bedöma gård för gård efter modellen, kan man alltså säga hur vanligt förekom-mande herrgårdar var i olika sammanhang, men inte i hur stor grad de förtjänar att kallas herrgårdar. Modellen uppfyller sitt syfte väl, men den har en svaghet i den föregivna tidlösheten. Ulväng motiverar det faktum att definitionen inte kräver upp-fyllnad av alla kriterier med att ”många herrgårdar i historisk tid helt enkelt inte uppfyllde dessa krav, samtidigt som de av sin samtid betraktades som herrgårdar.”560 Resonemanget implicerar dels att fyra kriterier ska ha varit uppfyllda samtidigt för att gården vid samma tillfälle ska ha ansetts för herrgård, dels att kriterierna är des-amma år 1700 som idag. Hade det rört sig om en extensionell definition hade det varit trovärdigt, men arbetet sammantaget visar inga tecken på att det skulle vara en extensionell definition. Ulväng diskuterar varken användandet av termen herrgård eller dess bakomliggande begrepp som historiskt fenomen. Samtidigt ger hans − välgjorda, ska sägas − historik över herrgårdens utveckling genom tiderna intrycket att kriterierna knappast kan ses som tidlösa. Nyckeln till att förstå kriteriernas ur-sprung ligger i hur herrgårdar framställs i äldre forskning. Ulväng har inte uppfunnit kriterierna, utan snarare försökt definiera en allmänt men okritiskt accepterad
559 Ulväng 2013, s. 292−293.
560 Ulväng 2008, s. 11.
148
typ som kan spåras tillbaka till det tidiga 1900-talets etnologer.561 Denna idealtyp är i grund och botten inte tagen ur luften, utan vilar på empiriska rön, och bara det fak-tum att forskarkåren före Ulväng inte kommit på tanken att tydligt definiera idealty-pen, tyder på att den haft potential att överleva.
Begreppen bondgård och herrgård florerade emellertid långt innan folklivsforsk-ningen fattade intresse för dem. Distinktionen har uppstått i tätt samspel med stånds-indelningen, men ändå helt och hållet funnit sin plats i det moderna samhället, möj-ligen eftersom den, till skillnad från indelningen av människor i stånd, inte gått i clinch med individualismen och andra ideologiska processer. Termerna är belagda sedan 1500-talet och uppkom som beteckningar för kategorier i en förlängd stånds-indelning, det vill säga att bondgård ursprungligen var detsamma som bondens hem-gård och herrhem-gård detsamma som herremannens hemhem-gård.562 Distinktionen låg alltså helt och hållet i människan. Med tiden övergick den steg för steg till att istället ligga i gården. Dalin definierar ”herregård” som ”Landtgods, som bebos af en herreman, eller bebygdt för ståndspersoner.”563 Detta visar övergången från att människan definierar gården till att gården definierar sig själv. Att gården ska ”bebos af en herreman” antyder det förstnämnda, eftersom det är människan som står i fokus. Att stället är ”bebygdt för ståndspersoner” antyder däremot snarare att det är husen, det vill säga en del av gården i sig, som definierar den.
Sedan ståndsindelningen av människor försvunnit, ligger all distinktion med nödvändighet på gården. Hur man idag än väljer att definiera kategorierna, så har det, menar jag, aldrig att göra med den sociala tillhörigheten hos någon till gården knuten människa, utan det är gårdens egen, av människan oberoende, ställning som spelar roll. Forskarsamhället har ännu inte berört denna förändring. Den forskning som bedrivits inom ämnet är bred och ingående, men tar avstamp i fasta, tidlösa definitioner av vad som är en bondgård och vad som är en herrgård. Ingen uppmärk-samhet har getts begreppen i sig, inte heller deras roll som etiketter i en bakomlig-gande kategorisering.
6.2 Metod
Denna delundersökning är den teoretiskt mest komplexa, eftersom studieobjektet − gården − här studeras både som något som indirekt påverkade social status, det vill säga ett symboliskt kapital, och som något som påverkades av social status. Detta
561 Jfr t. ex. hur Sigurd Erixon i Skultuna bruks historia använder en sådan distinktion för att dela in i kapitel, men utan att motivera. Erixon 1921, s. 308, 469.
562 ”Bonde-gård”, i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), bd 5 (Lund: C. W. K. Gleerups förlag, 1925). Där anges inte ordagrant att ursprunget är detta, men att döma av de äldsta formerna och hur de använts så får det anses uppenbart.
563 ”Herregård”, i Ordbok öfver svenska språket af A. F. Dalin, bd 1 (Stockholm: 1850−1853), s. 690.
149 innebär att jag måste studera flera olika aspekter av gården, och människans relation till den.
Å ena sidan behandlar jag två konkreta sidor av gården som har en uppenbar potential att fungera som kapital för såväl gård som jordbrukare: stordriften och manbyggnaden. Med stordrift avses, som jag nämner ovan, brukande av så pass mycket jord att kapitalistiska snarare än självförsörjande tendenser kan anses ha legat bakom.564 Med manbyggnad avses ett särskilt hus i mangården av sådant utse-ende att den kan anses åtminstone delvis ha fyllt en rent statusmanifesterande funkt-ion.565 Källmaterialet för denna del av delundersökningen är omfattande. Förutom de källor som presenteras på annat håll, i vilka gården också framträder, använder jag mig av kartor, skiftesprotokoll, brandförsäkringsprotokoll, bouppteckningar, proto-koll över laga av- och tillträdessyner vid boställen samt antikvarisk och lokalhisto-risk litteratur.
Å andra sidan studerar jag hur gården framställdes som helhet. Som källmaterial använder jag dels ortsbeskrivningar, dels så kallade bänklängder, det vill säga de styrdokument enligt vilka placeringen i kyrkan gjordes. Det ligger i båda genrernas natur att det är den fasta platsen som står i fokus, snarare än de flyktiga männi-skorna. Att jag valt båda materialen beror på att de visar upp gården i olika syfte:
Ortsbeskrivningar är regionala eller nationella angelägenheter, tillkomna för att sprida kunskap om lokalsamhällen till en extern publik. Bänklängder, protokoll över de enskilda socknarnas beslutade fördelning av kyrkbänkarna, är interna angelägen-heter som istället visar kategoriseringens betydelse för människorna som faktiskt satt på de berörda gårdarna. Denna aspekt av delundersökningen berör i vissa fall de konkreta detaljerna, men det är helheten som står i fokus. De bilder som förmedlas i ortsbeskrivningar och bänklängder förhåller sig alltså till sakuppgifterna om huvud-byggnad och geografisk enhet på samma vis som social status förhåller sig till kapi-tal. Av den anledningen använder jag dessa begrepp även här, och menar att gården, lika väl som människan, kan vara stratifierad.566
Jag argumenterar ovan för att begreppen bondgård och herrgård har en mer dy-namisk historia ifråga om relationen till människan än vad som tidigare framhävts.
Detta hindrar mig inte från att använda termerna när jag anser det påkallat. Precis som i avhandlingens övriga kapitel är det relationen och gränsfallen mellan det ståndsmässiga och det allmogemässiga som står i fokus, och för de gårdar som inte kan anses ha stått nära gränsen är det inte problematiskt att använda beteckningar som bondgård och herrgård. Att det överhuvudtaget funnits behov av att definiera
564 Gadd 2000, s. 211ff.
565 Begreppet manbyggnad är laddat med flera konnotationer som, vilket jag visar i avsnitt 6.3 nedan, inte nödvändigtvis går ihop. I ett utgångsläge − hermeneutiskt snarare än som logisk premiss − kan manbyggnaden definieras som gårdens bostad. Jfr: Ulväng 2004, s. 14, 129ff, 174ff, 205ff.
566 Jag talar dock bara om ”status”, inte ”social status”, för gården.
150
skillnaden på det sätt som Ulväng gör beror på är för att gränsfall existerade.567 Det enda sättet på vilket jag skiljer mig inte från forskningsläget i den här frågan, är att jag ser mellantingen som en produkt av osäker status i samtiden, snarare än som svårbedömda fall som behöver en stämpel.