Inspektorer

Titeln inspektor är för agrarsamhället intimt förknippad med chefskapet över gods.

Det är också välkänt att dessa funktionärer ansågs vara ståndspersoner, om än lägre sådana, till skillnad från de underlydande arbetsbefälen, som inte var ståndspersoner alls.³⁶⁶ Jämförelser mellan ministerialböcker och mortalitetstabeller visar att så var fallet även i Västeråsbygden, åtminstone före 1860. Inspektorer räknades i

364 De äldsta beläggen finns i: Bouppteckning efter Johan Larsson i Norr Slyta, 29/6 1773, i Åkerbo häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:10, bouppteckningar 1773−1775, s. 587. Boupp-teckning efter Johan Jansson i Fräbbesta, 22/9 1773, i Åkerbo häradsrätts arkiv, vol. FII:10, bouppteckningar 1773−1775, s. 632.

365 Enligt sökning i: https://sok.riksarkivet.se/bouppteckningar.

366 Wirilander 1982, s. 94.

Figur 7. Exempel på hur termen hemmansägare används som rubrik snarare än titel kring 1810. Tunberg bodde inte på gården, utan ankomståret anger tillfället han köpte den. Källa: Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:13a, husförhörslängd 1805−1814, s. 60. Foto: ArkivDigital.

103 ket ständigt som ståndspersoner, medan rättare och trädgårdsmästare vanligtvis räknades till ståndstabellens övrigtkategori.³⁶⁷ Endast ett fåtal jordbrukare i tätgrupp-en skrevs med titeln inspektor i husförhörslängdtätgrupp-en, mtätgrupp-en de ägnas ändå ett eget av-snitt, eftersom titeln ifråga visar prov på en när det kommer till social status väldigt intressant utveckling. Förutsättningen är i sig problematisk: Den som var anställd vid en gård istället för att själv äga nyttjanderätten till den, var per definition inte jordbrukare. Ingen av inspektorerna i tätgruppen hade heller någon sådan tjänst, utan i samtliga fall kan den härledas från tidigare innehavda tjänster.

På gården Ullvi i Irsta socken, samma Ullvi som ovan, bodde år 1780 ”Fru” Ul-rika Nieroth. Hennes man, ”Insp^or:” Peter Dufva, hade gått hädan fem år tidigare.³⁶⁸ Han hade varit inspektor vid Brunnby, men så småningom blivit jordbrukare i Ullvi.

Ulrika är, trots inspektoratets hävdade höga sociala status, den enda inspektorsgemå-len i hela populationen som angetts med statusepitetet fru. För hennes del kanske ingenting annat var att vänta, eftersom hon var dotter till en greve.³⁶⁹ Mesalliansen skulle kunna vara förklaringen till att hon inte titulerades grevinna. Det intressanta är varför inget annat inspektorspar inom tätgruppen titelmässigt hävdades ha stånds-mässig social status, särskilt som det vid åtminstone ett tillfälle skedde utanför tät-gruppen.³⁷⁰

Vid 1700-talets slut fanns endast en inspektor i tätgruppen, nämligen Olof Fly-gare i Gillberga, Skultuna socken. Jag kan varken dementera eller bekräfta att han tjänstgjort, och då verkar det troligare att han skulle ha gjort det. Hans gemål skrevs med hustrutitel.³⁷¹ Genom stickprov på ett antal jordbrukare med släktnamn framträ-der i byn Löpdal i Säby socken den mindre jordbrukaren ”Inspect:” Johan Lundqvist med ”H^u Mad:” Anna Maria Thoring. Han hade sannolikt tjänstgjort vid Julita i Södermanland.³⁷² I såväl Flygares som Lundqvists fall var det fråga om två inspekto-rer som efter tjänstgöring slagit sig ner på anspråkslösa bondgårdar.³⁷³ Att de skrevs med inspektorstitel, samtidigt som de inte ansågs värdiga något ståndsmässigt statu-sepitet, annat än madame i Lundqvists fall, passar bra in på situationen att de varit ståndspersoner, men tämligen lågt ställda sådana, och sedan lämnat sina respektive tjänster, inte för att stiga i graderna, utan för att göra det som snarast hörde bonde-ståndet till. Det som skedde i titulerandet av dem var inte bara ett fångande av den sociala situationen, utan också ett bevis för att det redan 1780 fanns människor som stod på gränsen mellan att vara ståndspersoner och att vara bönder.

Nästa generation inspektorer verkade långt senare. I Rytterne socken, där det fanns flera gods och följaktligen flera inspektorer, fanns år 1855 två som hade

367 Jfr bilaga 3.

368 Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:5b, husförhörslängd 1775−1785, s. 336.

369 Westerdahl odat., s. 4.

370 Säby kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:3, husförhörslängd 1775−1794, s. 9.

371 Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:5b, husförhörslängd 1775−1795, s. 101.

372 Säby kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:3, husförhörslängd 1775−1794, s. 9.

373 Varken Gillberga eller Löpdal förekommer i någon ortsbeskrivning eller framställdes på annat sätt som herrgård el. dyl. Se kapitel 6. Jfr: Erixon 1921, s. 327ff.

104

tat sina respektive tjänster och istället blivit jordbrukare: Den äldre av dem hette Per Erik Lundqvist och hade nyligen slutat som inspektor för Tärnögodset för att istället bli arrendator av samma gods.³⁷⁴ Han arrenderade inte bara huvudgården, utan även räntan från landbogårdarna. För honom var alltså övergången från anställd till jord-brukare mer av en befordran än vad det var för Olof Flygare och Johan Lundqvist.

Arbetsplatsen var densamma, men befogenheterna var större och inkomsterna san-nolikt högre. Den yngre hette Johan Roos och var inspektor över Vikhusgodset fram till 1851, då han blev arrendator på Rytterne prästgård.³⁷⁵ Huruvida detta rent socialt var ett avancemang eller en tillbakagång är svårt att säga. Lundqvist och Roos hade det gemensamt att de som arrendatorer titulerades både arrendator och före detta inspektor.³⁷⁶ Detta var sannolikt ett sätt att kunna visa upp både den ekonomiskt högre ställningen som arrendator och den traditionellt ståndsmässigare som inspek-torstiteln innebar. Deras gemåler skrevs båda som hustrur, men i tabellverket räkna-des alla som ståndspersoner.³⁷⁷ Det är alltså åter fråga om mellanting, som ibland framställdes ståndsmässigt och ibland allmogemässigt. År 1870 titulerades ytterli-gare två jordbrukare på detta sätt: Johan Johansson i Tränhammar, Hubbo socken, hade varit inspektor över Fiholmsgodset i Rytterne men sedan blivit arrendator åt sin far.³⁷⁸ När han så småningom själv blev ägare till Tränhammar skrevs han bara som

”f. Inspectoren”.³⁷⁹ Carl August Pettersson arrenderade godset Hässlö i Badelunda, som han tidigare en kort tid hade varit inspektor för.³⁸⁰

Förhållandet mellan arrendatorstiteln och inspektorstiteln är komplicerat.

Per Erik Lundqvist arrenderade ett gods med räntor, han var arrendator enligt titelns äldre bemärkelse. I folkräkningstabellen räknades han till kategorin ”Arrendatorer, som ej äro i verklig tjenst och icke här förut upptagne, utom dem, som höra till Bonde-Ståndet”.³⁸¹ Det fanns ingen titel som bättre kunde beskriva hans situation.

Problemet var att arrendatorstiteln, som jag visar ovan, redan på 1820-talet slutat antyda ståndsmässighet för att istället antyda allmogemässighet. Lösningen blev att båda titlarna angavs. Man kan säga att arrendatorstiteln fick tillbaka lite av sitt forna värde genom att kombineras med inspektorstiteln. Per Eriks son, Carl Vindician

374 Rytterne kyrkoarkiv (ULA), vol. AIb:9, husförhörslängd för Lilla Ryttern 1843−1850, s. 285. Rytterne kyrkoarkiv (ULA), vol. AIc:1, husförhörslängd 1851−1860, s. 285. Något släktskap med Johan Lundqvist har jag inte funnit.

375 Rytterne kyrkoarkiv (ULA), vol. AIc:1, husförhörslängd 1851−1860, s. 69, 334.

376 Rytterne kyrkoarkiv (ULA), vol. AIc:1, husförhörslängd 1851−1860, s. 69, 285.

377 Rytterne kyrkoarkiv (ULA), vol. AIc:1, husförhörslängd 1851−1860, s. 69, 285. Se bi-laga 3.

378 Rytterne kyrkoarkiv (ULA), vol. AIc:2, husförhörslängd 1861−1870, s. 111. Mantals- och taxeringslängder för Hubbo 1870 (se bilaga 1).

379 Hubbo kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:14, husförhörslängd 1881−1890, s. 165.

380 Badelunda kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:11, husförhörslängd 1855−1863, s. 184. Badelunda kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:12, husförhörslängd 1864−1873, s. 222. Innan han kom till Hässlö var Carl August bokhållare. Munktorps kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:14a, husförhörslängd 1857−1863, s. 117.

381 Se bilaga 4.

105 Lundqvist, efterträdde sin far som arrendator, men eftersom han inte hade varit in-spektor stod endast arrendatorstiteln till förfogande. Han hade tjänstgjort som bok-hållare, och i den rollen räknats som ståndsperson i tabellverket, men detta kapital var sannolikt för lågt för att kunna åberopas som en finare titel än arrendator.³⁸² I likhet med Carl Ludvig Brostedt, som senare arrenderade granngodset Fiholm, för-svann Carl Vindician titelmässigt in i den icke självägande del av det försvinnande bondeståndet som gjort arrendatorstiteln till sin.³⁸³ Detta ska dock snarast ses som ett tecken på att husförhörslängderna blev mer neutralt inställda till social status. Carl Vindician skrevs som inspektor i båda sina gemålers bouppteckningar.³⁸⁴ Han räk-nades dessutom som ståndsperson i mortalitetstabellen i samband med sin första makas död.³⁸⁵ Jag nämner nedan att flera godsarrendatorer titulerades patron för att på så vis framstå i mer ståndsmässig dager. Varför detta inte skedde med Roos är förklarligt, med tanke på att han bara arrenderade en prästgård. I far och son Lun-dqvists fall användes titeln inspektor istället, i sonens fall trots att den inte var föran-ledd av en inspektorstjänst.

Vid två tillfällen förekommer att personer med titeln gårdsinspektor räknats som ståndspersoner i mortalitetstabellerna. I det ena fallet är det sannolikt fråga om che-fen för Skultuna bruks jordbruksverksamhet, och titelns förled motiverad av att bruksinspektorn bodde på samma gård: brukets huvudgård Hägervallen.³⁸⁶ I det andra fallet är det mer osäkert. Adolf Vilhelm Hessling var bokhållare på en gård i Uppland tills att han den 6 september 1835 flyttade till gården Ullvi i Irsta.³⁸⁷ I Ullvi skrevs han senast några veckor efter som ”Insp.”³⁸⁸ Redan två månader därpå hölls första lysningen inför det stundande äktenskapet mellan honom och änkan som bru-kade gården. I vigselboken angavs ”Gårds Inspectoren Adolf Wilhelm Hessling och Rusthållare Enkan Cathrina Ersdotter i Ulvi” och i motsvarande mortalitetstabell räknades de som ståndspersoner.³⁸⁹ Sedan Hessling genom giftermål blivit jordbru-kare skrevs han med titeln rusthållare, men behöll sin ståndsmässiga status.³⁹⁰

382 Rytterne kyrkoarkiv (ULA), vol. AIc:2, husförhörslängd 1861−1870, s. 337. Se bilaga 3.

383 Rytterne kyrkoarkiv (ULA), vol. AIc:4, husförhörslängd 1881−1891, s. 122.

384 Bouppteckning efter Carolina Christina Lundqvist, 19/11 1858, i Snevringe häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:28, s. 27. Bouppteckning efter Sofia Margareta Wenngren, 8/9 1868, i Snevringe häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:32, s. 420.

385 Se bilaga 3.

386 Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:10, husförhörslängd 1824−1834, s. 173−174.

387 Breds kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:11, husförhörslängd 1827−1835, s. 148.

388 Hans första husförhör var den 20 september 1835. Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:10, husförhörslängd 1826−1835, s. 133.

389 Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. EI:2, lysnings- och vigselbok 1775−1841, g. 1835. Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. G:2, statistiska tabeller 1787−1859, g. 1835.

390 Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:11, husförhörslängd 1836−1845, s. 139. Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. C:5, födelsebok 1819−1850, f. juli 1836. Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. G:2, stat-istiska tabeller 1787−1859, f. juli 1836.

106