Avsikten med föreliggande undersökning är, som tidigare nämns, att ta reda på hur och hur länge det förmoderna bruket att betrakta individen som en del av ett stånd överlevde i 1800-talets omvälvande samhälle, när stånden förlorade mer och mer av sin politiska betydelse. Med stöd i forskning som tillkommit efter och i viss mån utmanat ett än idag inflytelserikt äldre forskningsläge, ställer jag tre premisser för min undersökning: För det första betraktas ståndsindelningen som en förmodern typ av social stratifiering. Ståndet räknas följaktligen som ett socialt strata så länge det fungerade som socialt strata, och ståndstillhörigheten som social status så länge den fungerade som social status. För det andra är distinktionen mellan bonde och stånds-person ett exempel på ståndsindelning. För det tredje är social stratifiering något i högsta grad subjektivt, någonting som har betydelse just för att det ges betydelse i allt från språk till konsumtion. Sistnämnda premiss medför inte att jag ignorerar betydelsen av de objektiva förhållanden som påverkat eller påverkats av detta jektiva, utan bara att jag avfärdar nödvändigheten i att det objektiva avgör det sub-jektiva.
Med stöd i detta består min arbetsuppgift i att över tid identifiera och analysera samtida uppfattningar om distinktionen mellan bonde och ståndsperson. Undersök-ningen avgränsas till den svenska landsbygden i allmänhet och i nio socknar kring Västerås i synnerhet. De nio socknarna samlade kallar jag Västeråsbygden. Mitt fokus på individens förhållande till de i grund och botten korporativa stånden nyan-serar det yngre forskningsläget, som hittills lämnat individen därhän. I den mån social status eller kapital i någon stratifiering anknyter till ståndspersonsbegreppet talar jag om ståndsmässighet, till bondebegreppet om allmogemässighet. En viss individs sociala status är alltså i någon mån ståndsmässig eller allmogemässig, eller lite av varje, men alltid subjektiv. Ett visst kapital kan också vara ståndsmässigt eller allmogemässigt, i det att det är symboliskt för tillskrivandet av motsvarande status.
Undersökningen genomförs i besvarandet av följande forskningsfrågor. Alla svar förutsätts ta särskild hänsyn till förändring över tid.
1. Hur framställdes stånd i allmänhet, och distinktionen mellan bönder och ståndspersoner i synnerhet, i tabellverket?
2. I vilken utsträckning fanns en distinktion mellan bönder och ståndspersoner i lokalsamhället och hur förhöll sig denna uppfattning till kapital?
37 3. Hur var för social status symboliskt kapital fördelat bland jordbrukarna i lokalsamhället och hur förhöll sig denna fördelning till distinktionen mellan bönder och ståndspersoner?
4. Vilken roll hade gården i skapandet av jordbrukarens sociala status i lokal-samhället, och på vilket sätt användes jordbrukarens status för att förändra gården?
5. Hur påverkades uppfattningen om en distinktion mellan bönder och stånds-personer i lokalsamhället av att bönder visade prov på ståndsmässigt namn-skick?
6. Hur påverkades uppfattningen om en distinktion mellan bönder och stånds-personer i lokalsamhället av att ståndsstånds-personer visade prov på allmoge-mässigt förtroende?
Undersökningens lokalstudier, som motsvarar alla frågor utom den första, avgränsas enligt vad jag beskriver nedan till Västeråsbygden och perioden 1780−1900. Första frågan besvaras i kapitel 3, som därför avgränsas till tiden då tabellverket var i bruk:
1749−1859. Denna delundersökning skiljer sig från resten i det att den inte applice-ras på lokalsamhället. Den går istället ut på att lägga en grund för resten av under-sökningen, genom att jag analyserar en bild av ståndsindelningen som inte bara täckte hela landet, utan också genom prästerskapets speciella ställning torde ha haft inflytande över stratifieringen i lokalsamhället.
Andra och tredje frågorna behandlar ett och samma fenomen, men är ställda i motsatt riktning. Andra frågan besvaras i kapitel 4. Där tar jag vid där kapitel 3 slutar, och visar hur prästerskapet hanterade ståndsindelningen genom att vara för-medlande och bedömande länk mellan det stora samhällets syn på ståndsindelning-en, så länge denna alls förmedlades, och de enskilda jordbrukare som skulle placeras in i den. Jag studerar jordbrukarnas sociala status genom att analysera de titlar präs-terskapet använde för dem, och härleder utifrån dessa de kapital som var symboliska när titlarna skrevs. Tredje frågan behandlas i kapitel 5. Där kartläggs de studerade jordbrukarnas kapital i sig. Medan jag i kapitel 4 härleder den uppfattade stratifie-ringen till yttre omständigheter, visar jag i kapitel 5 i vilken mån dessa yttre omstän-digheter kunde föranleda andra uppfattningar.
Fjärde frågan besvaras i kapitel 6. Där tar jag fasta på gårdens betydelse för di-stinktionen mellan bonde och ståndsperson. Jag undersöker i vilken mån enskilda gårdar associerades till någon särskild social status, och hur denna status påverkades av och påverkade bilden av gården. Gården studeras alltså som kapital, dels i syfte att se i vilken mån detta kapital var symboliskt i skapandet av social status, dels för att se på vilket sätt jordbrukaren kunde använda sin status och sina andra kapital för att förbättra eller på annat sätt anpassa detta kapital.
Femte och sjätte frågorna är också ställda i motsatt riktning på samma fenomen.
Femte frågan besvaras i kapitel 7. Där visar jag hur stratifieringen utmanades av att bönder började bete sig som ståndspersoner, här representerat av användandet av tillnamn. Sjätte frågan besvaras i kapitel 8. Där visar jag på motsvarande tendenser
38
hos ståndspersonerna att ge sig in i de delar av lokalpolitiken som av hävd var starkt associerade till bondeståndet. Sedan forskningsfrågorna besvarats avslutas under-sökningen i en tudelad final. I kapitel 9 presenteras tre fallstudier som ytterligare belyser olika aspekter av undersökningen. I kapitel 10 sammanställs resultaten till en syntes.
Härnäst, i kapitel 2, presenteras Västeråsbygden och den population av jordbru-kare som större delen av undersökningen utförs på.
39
2 Västeråsbygdens jordbrukare 1780−1900
Större delen av undersökningen utförs på en bestämd population, för detaljstudier avgränsad till ett bestämt urval av den. Populationen omfattar alla jordbrukare som vid något av nio nedslag, jämfördelade över perioden 1780−1900, var mantals-skrivna i någon av nio specifika socknar på landsbygden kring Västerås och som där brukade mantalssatt jord. Det rör sig sammanlagt om 4 615 jordbrukare, dubbletter inräknade. Urvalet benämns tätgruppen och omfattar de jordbrukare i totalgruppen som i ett inledande skede bedömts särskilt värdefulla att studera ifråga om motsätt-ningen bonde−ståndsperson, personer som på ett eller annat sätt kan sägas ha något gemensamt med båda typerna av social status. Tätgruppen omfattar, inklusive dub-bletter, 418 jordbrukare.
I detta kapitel presenteras och diskuteras populationen och tätgruppen, jämte den metod jag använder för att avgränsa dem. I de första avsnitten definieras de olika konstellationerna. Därefter följer ett avsnitt om det källmaterial jag använder för att hitta de aktuella jordbrukarna. Slutligen presenteras populationen i hänseende till grundläggande egenskaper som är nödvändiga att känna till inför de applicerade delundersökningarna.