Termen possessionat lanserades i tabellverket redan 1802, men inte i syfte att fun-gera som titel, utan som ett nytt ord som kunde täcka in alla ståndspersoner med olika titlar och bakgrund som hade det gemensamt att de var räntetagande godsher-rar. När termen över ett halvt sekel senare, vid nedslaget 1855, lanserades som posit-ionstitel i husförhörslängderna, var det i ett betydligt blygsammare format. De män-niskor tabellverksformuleringen syftade på hade redan ståtliga, vanligen akade-miska, positionstitlar. De som fick bära titeln 1855 var istället de som saknade någonting bättre. Titeln fyllde därmed samma funktion som patron, men uppstod inte ur association till bruksvärlden, utan direkt ur jordbruksterminologin.
Titeln possessionat förekommer i bouppteckningsmaterialet med start i en boupp-teckning av år 1847, i vilken den döde jordbrukaren Mats Thunberg tillskrivits den.401 Thunberg var en av de första jordbrukarna i bygden att ibland behandlas som bonde, ibland som ståndsperson. I husförhörslängden som gällde vid hans ankomst
399 Eskilstuna Kloster och Fors kyrkoarkiv (ULA), vol. C:8, födelse- och dopbok 1835−1847, f. 1842.
400 Lillhärads kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:5, husförhörslängd 1881−1891, s 78. Torpa kyrkoar-kiv (ULA), vol. AI:16, husförhörslängd 1876−1880, s. 87. Ängsö kyrkoarkyrkoar-kiv (ULA), vol.
AI:12, husförhörslängd 1874−1892, s. 59, 81. Bouppteckning efter Emil Frans Oskar Holm-qvist, 2/12 1879, i Yttertjurbo häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:9, bouppteckningar 1866−1886. Bouppteckning efter Vilhelm Ludvig Berg, 26/3 1886, i Åkerbo häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:62, bouppteckningar 1886−1887. Bouppteckning efter Carl Fredrik Peterson, 4/9 1890, i Tuhundra häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:9, bouppteckningar 1887−1893.
401 Bouppteckning efter Mattias Thunberg, 7/8 1847, i Siende häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:18, bouppteckningar 1843−1847.
108
till bygden 1807 angavs han som ”Rusthollaren”, hans gemål med statusepitetet
”Hustru”.402 Redan i husförhörslängden därpå är emellertid rusthållartiteln borttagen, utan att ha ersatts med annat än ”Hr” (herr). Makan var emellertid fortfarande hustru.
Så förblev läget tills de båda hade dött. I tabellverket räknades Mats till en början som bonde, men från 1825 bland ”Possessionater utan både Caractèrer och tjenst”.
När han dog registrerades han som ståndsperson. I bouppteckningen angavs han som
”Possessionaten Herr” och hon för första gången som ”Fru”.403
Det är inte konstigt att termen possessionat började användas som titel vid 1800-talets mitt. I och med 1840 års folkräkningsformulär knöts possessionaterna närmare bönderna. Näringen blev där en viktigare gemensam egenskap än att vara ståndsper-son kontra att vara bonde. När possessionaterna i tabellverket hade stått sida vid sida med avskedade ämbetsmän utan jord, är det rimligt att termen i första hand skulle ha förknippats med ståndsmässighet, men när de istället stod sida vid sida med bönder-na, är det genast jordmängden som skiljer dem från sina grannar i dispositionen.
Därmed inte sagt att titeln inte betraktades som ståndsmässig. Ministerialböckerna från 1831−1859 innehåller ytterligare exempel än de nedan angivna på jordbrukare som där skrevs som possessionater och som i anslutning till detta registrerades som ståndspersoner i mortalitetstabellen.404 Snarare ska den ses som en ståndsmässig ver-sion av den närliggande bondekategorin, ett sätt att göra distinktionen mellan bonde och ståndsperson till en grad- istället för en typskillnad.
Vid nedslaget 1855 lanserades alltså titeln possessionat i husförhörslängderna.
Pionjärer var Carl Viktor Cederblad, Frans Henrik Johan Schartau och Per Adolf Thunberg.405 Thunberg var son till ovanstående Mats, och efterträdde honom som ägare till Mälby. Osäkerheten i social status följde med, för alla de tre barn Per Adolf hann få innan tabellverket avskaffades fördes i mortalitetstabellen till bonde-ståndet, medan Per Adolf själv ständigt räknades som possessionat i folkräkningsta-bellen. Dessa uppgifter sammanlagda visar att en possessionat i kyrkoherdens, och därmed i förlängningen omgivningens, ögon inte nödvändigtvis var ståndsperson, utan att titeln var ståndsöverskridande. Jordbrukarna Erik Norberg i Skällby och Erik Beckius i Gillberga, som i husförhörslängderna snarast framställdes som bön-der, räknades i tabellverket som possessionater, Norberg även som ståndsperson.406 Detta innebär att det uppstått en tidigare obefintlig möjlighet för bönder att mani-festera anmärkningsvärd framgång i jordbruket, motsvarande det sätt som gällde för arrendatorer under 1800-talets första hälft. Det innebär också att begreppet bonde
402 Hubbo kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:6, husförhörslängder 1795−1811, s. 86.
403 Bouppteckning efter Mattias Thunberg, 7/8 1847, i Siende häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:18, bouppteckningar 1843−1847.
404 Se bilaga 3.
405 Hubbo kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:12, husförhörslängd 1855−1862, s. 95. Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:11, husförhörslängd 1836−1845, s. 325. Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:13b, husförhörslängd 1854−1864, s. 201.
406 Se bilaga 3 och 4. Om Norberg, se dock avsnitt 9.2, där hans osäkerhet ifråga om social status förklaras.
109 blev tvetydigt; samma person kunde föras som possessionat i motsatsförhållandet bonde−possessionat och som bonde i motsatsförhållandet bonde−ståndsperson.
Detta var en given följd av tabellkommissionens beslut att 1802 dela upp ståndsbok-föringen i folkräkningsformuläret i två delar. Cederblad och Schartau satt visserligen på stora jordbruk, men de hade också utpräglat ståndsmässig härkomst, vilket gör att titeln possessionat kan sägas ha fyllt den funktion som sekreterartiteln hade fyllt 30 år tidigare.407 De räknades båda som ståndspersoner i mortalitetstabellerna.408
Vid nedslaget 1870 hade possessionaternas antal ökat till sju, varav fem nya. Av dessa fem var tre snarast att betrakta som andra generationens possessionater, barn till ståndspersoner som varit ståndspersoner just för att de själva varit barn till ståndspersoner.409 Även om detta fenomen inte var lika tydligt hos Cederblad och Schartau 15 år tidigare så fanns ändå kopplingen, för båda deras respektive fäder hade vid tillfälle varit jordbrukare.410 Det visar alltså att possessionatstitelns roll som upprätthållare av ståndsmässighet kunde fungera över mycket lång tid. Att endast härkomsten skulle ligga till grund för den är emellertid att ta i. Alla de nämnda satt på gårdar som i alla hänseenden var att betrakta som herrgårdar, vilket betyder att de även ifråga om manifestation passade in i mallen av att vara ståndsperson. Det enda de saknade var ämbetstiteln, som därför kan sägas ha spelat ut den avgörande roll den hade i början av seklet.
De ytterligare två possessionater som tillkom inför 1870 var av betydligt enklare härkomst. Den ene, Johan Pettersson i Folkesta, var son till en rik bonde och hade själv aldrig sysslat med annat än jordbruk.411 Vid nedslaget 1855 skrevs han som hemmansbrukare, och hans gemål, en skeppardotter, alltid hustru.412 Den andre var Johan Gustav Odelberg, tredje generationens jord- och kvarnbrukare på gården Åkesta i Skultuna socken. Han var son till den tidigare nämnda rusthållaränkan
407 Mantals- och taxeringslängder för Irsta och Skultuna 1855 (se bilaga 1). Badelunda kyrko-arkiv (ULA), vol. AI:11, husförhörslängd 1855−1863, s. 325. Jäders kyrkokyrko-arkiv (ULA), vol. C:3, födelse- och dopbok 1792−1846, f. 1821. Om Schartau, se avsnitt 9.3.
408 Se bilaga 3.
409 Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:19, husförhörslängd 1866−1876, s. 310. Hallstaham-mars kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:12, husförhörslängd 1865−1874, s. 189. Hubbo kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:13, husförhörslängd 1863−1873, s. 46.
410 Husförhörs- och mantalslängder för Irsta 1810 (se bilaga 1). Rolf Hagstedt, ”Schartau, Frans”, i Svenskt biografiskt lexikon (SBL), bd 31 (Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 2000−2002), s. 473.
411 Bouppteckning efter Per Andersson i Munkhammar, 6/9 1864, i Västerrekarne häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:19, bouppteckningar 1860−1864, s. 596. Tumbo kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:15, husförhörslängder 1845−1851, s. 135. Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:17b, husförhörslängd 1846−1855, s. 378. Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:18b, husförhörs-längd 1856−1865, s. 377. Västerås domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv (ULA), vol. AIa:14b, husförhörslängd 1853−1861, s. 272.
412 Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:17b, husförhörslängd 1846−1855, s. 378. Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:18b, husförhörslängd 1856−1865, s. 377. Västerås domkyrkoför-samlings kyrkoarkiv (ULA), vol. C:10, födelse- och dopbok 1816−1831, f. 1824.
110
Christina Forsling som 1840 benämndes änkefru, så även generationen innan hade legat på gränsen mellan att vara bönder och att vara ståndspersoner. Kvarndriften spelade sannolikt in. Själv skrevs Johan Gustav 1855 utan positionstitel men med statusepitetet ”Herr”.413 Han tabellregistrerades som possessionat och ståndsper-son.414
I ljuset av att bönder kunde vara possessionater lika väl som ståndspersoner kunde vara det, är det viktigt att uppmärksamma att det fanns bönder som till jord-värdet var jämnstora med exempelvis Johan Pettersson och Per Adolf Thunberg, men som inte angavs som possessionater i husförhörslängden.415 Att titeln possess-ionat var ståndsöverskridande är extra tydligt i ljuset av att det ibland förekommer tillsammans med statusepitet, och ibland inte. Kring 1870 skrevs possessionater i vissa socknar med statusepitet och i vissa utan, vilket tyder på att olika präster kan ha haft olika uppfattning om titeln och det den stod för.416
Efter 1870 förekommer titeln inte inom tätgruppen. 1885 bars den emellertid av en person i Irsta socken som inte ens var jordbrukare, nämligen ”Possessionat, f.
jernkramhandlanden” Fredrik Greijmer. Greijmer var gift med änkan efter en rik bonde och hade därmed i praktiken blivit ägare till dennes herrgård Ullvi.417 Ullvi var dock utlejt, men eftersom possessionatstiteln i första hand syftade på ägande var det möjligt att bära den ändå. Ett motsvarande fall är statskommissarien Gustav Öijer, som 1855 ägde, men inte brukade, en herrgård i bygden, och som i egenskap av jordägande före detta ämbetsman räknades som possessionat i folkräkningstabel-len.418
Vid nedslaget 1885 brukades Åkesta av ”Godsägar J. G. Odelbergs Enka” Erika Christina Utterström.419 Titeln godsägare ska ses som possessionatstitelns direkta efterträdare, men det finns en viktig skillnad: begreppet anknyter genom efterledet direkt till övriga jordbruksanknutna positionstitlar. Den utveckling possessionatsti-teln genomgått när den blev ståndsöverskridande och snarare en bättre variant av hemmansägare än en ren motsats, hade godsägartiteln nu alltså fullbordat. I och med att bönderna tidigare i stor utsträckning blivit hemmansägare, och att ståndsperso-nerna på detta vis hade möjlighet att via possessionatstiteln bli godsägare, så var
413 Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:13a, husförhörslängd 1854−1864, s. 123.
414 Se bilaga 3 och 4.
415 T. ex.: Carl Vilhelm Eriksson i Ullvi. Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:14, husförhörslängd 1866−1876, s. 134.
416 Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:19, husförhörslängd 1866−1876, s. 310, 388. Hallsta-hammars kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:12, husförhörslängd 1865−1874, s. 189. Hubbo kyrkoar-kiv (ULA), vol. AI:12, husförhörslängd 1855−1862, s. 95. Hubbo kyrkoarkyrkoar-kiv (ULA), vol.
AI:13, husförhörslängd 1863−1873, s. 46, 97. Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:13a, hus-förhörslängd 1854−1864, s. 123. Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:13b, hushus-förhörslängd 1854−1864, s. 201. Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:14a, husförhörslängd 1865−1874, s. 127. Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:14b, husförhörslängd 1865−1874, s. 200.
417 Irsta kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:15, husförhörslängd 1876−1885, s. 139.
418 Se bilaga 4.
419 Skultuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:16a, husförhörslängd 1885−1893, s. 114.
111 alltså artskillnaden mellan bönder och ståndspersoner upplöst. Bonden och stånds-personen var inte längre väsensskilda grupper, utan sorterades in som grader i samma skala.
Precis som med termen possessionat, som ursprungligen syftade på ägare av stora landbogods men så småningom blev titel för ägare av betydligt mindre jord, har godsägartiteln oftare använts av ägare till stora gårdar än ägare av verkliga gods. År 1900 bars godsägartiteln av sju jordbrukare i bygden. Flera kom direkt ur hemmans-ägarnas led.420 De tillhörde alla bygdens största jordägare, men det fanns många som var i precis samma storlek eller ännu större som istället angavs som exempelvis
”Hemmansegare”. 421 Vid sidan av godsägartiteln förekommer titlarna säteriägare och lantbrukare bland tätgruppens större jordbrukare. Liljewall visar att lantbrukar-titeln kring 1870 sattes på större jordbrukare och i viss mån ståndspersoner, men att den 30 år senare kunde bäras av nästan vilken jordbrukare som helst, även de riktigt små. Inom tätgruppen förekommer den 1885 och 1900, och då enbart på ett fåtal av de allra största jordbrukarna.422 Bouppteckningsmaterialet visar 50 lantbrukare i bygden, fördelade över perioden 1851−1899.423 Säteriägartiteln är mer sällsynt. Den förekommer i två bouppteckningar från 1820-talet, upprättade på säteriet Fröslunda i Skultunas grannsocken Haraker, och då vid två bönder, av vilka åtminstone den ene bara ägde en liten del av Fröslunda.424 Ovanstående Mats Thunberg, som i sin bo-uppteckning av år 1847 skrevs possessionat, titulerades säteriägare i dödboken. I motsvarande mortalitetstabell registrerades han som ståndsperson. I husförhörsläng-der förekommer titeln 1885 och 1900 på två förmögna jordbrukare som frånsett säteriägandet helt och hållet saknade ståndsmässiga kapital.425
420 Badelunda kyrkoarkiv (ULA), vol. AII:1, husförhörslängd 1895−1907, s. 183, 237.
Badelunda kyrkoarkiv (ULA), vol. C:3, födelse- och dopbok 1820−1874, f. 1846. Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AIIa:1, församlingsbok 1896−1902, s. 189. Hallstahammars kyrkoar-kiv (ULA), vol. C:4, födelse- och dopbok 1809−1860, f. 1857.
421 T. ex.: Erik August Welander i Amsta. Hallstahammars kyrkoarkiv (ULA), vol. AIIa:1, församlingsbok 1895−1900, s. 85.
422 Badelunda kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:14a, husförhörslängd 1884−1894, s. 161. Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:20, husförhörslängd 1876−1886, s. 370. Hubbo kyrkoarkiv (ULA), vol. AIIa:1, församlingsbok 1900−1911, s. 71, 100. Säby kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:12, husförhörslängd 1883−1892, s. 179. Säby kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:13, husförhörslängd 1893−1902, s. 151. Liljewall 1995, s. 324−325.
423 Enligt sökning i: https://sok.riksarkivet.se/bouppteckningar.
424 Bouppteckning efter Olof Ersson i Fröslunda, 12/6 1822, i Norrbo häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:7, bouppteckningar 1814−1825, s. 773. Bouppteckning efter Olof Jansson i Fröslunda, 11/3 1829, i Norrbo häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:8, bouppteckningar 1826−1834, s. 439.
425 Anders Fredrik Andersson på säteriet Gillberga i Dingtuna och hans måg och efterträdare Johan Viktor Törnblom. Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AIIa:2, församlingsbok 1896−1902, s. 514. Bouppteckning efter Anders Fredrik Andersson på Gillberga, 15/10 1883, i Tuhundra häradsrätts arkiv (ULA), vol. FII:8, bouppteckningar 1871−1886, s. 1029.
112