Stugor och karaktärsbyggnader

Den centralsvenska gårdstypen, som var den dominerande i Västeråsbygden i början av den undersökta perioden, bestod av två delar: mangård och ladugård.⁶⁶⁶ Mangår-den innehöll utrymmen för människorna och ladugårMangår-den utrymmen för djuren. Det torde kunna anses etablerat att manbyggnaden i den förmoderna bondgården var det hus i mangården som innehöll stugan, det vill säga det utrymme som var försett med spis och som därför fungerade som matlagnings- och sovplats.⁶⁶⁷ Jag vill justera denna bild. En genomgång av syneprotokoll över Uppsala universitets gårdar i Väs-teråsbygden 1747 visar att de olika husen hade de funktioner som tillskrivs dem i tidigare forskning, men det framgår också av sammanhanget att det är problematiskt att överhuvudtaget tala om hus. Uppställning och benämningar visar att det var stu-gan som var den primära bebyggelseenheten, medan eventuella sammanhänstu-gande utrymmen, exempelvis kammaren, var andra enheter under samma tak.⁶⁶⁸ Protokol-len ger rentav intrycket av att stugan som utrymme var underordnad spisen. Ibland fanns ännu en stuga, vanligen i så fall utan spis.⁶⁶⁹ Den kunde sommartid användas som festlokal.⁶⁷⁰ Synsättet bekräftas i 1734 års lag, där samhörigheten inom taklaget markeras med ordet ”med”:

I mangården skola wara stufwa med förstufwu och kamar, så ock gästestufwa, ther gården så stor är, kellare [---] Tarfwar bonde flera hus; bygge sig til lä-genhet thet bästa han gitter.⁶⁷¹

Jag hävdar alltså att det på gängse bondgård vid denna tid strängt taget inte existe-rade några manbyggnader. Jag vill poängtera att mina resultat inte på något vis skil-jer sig från tidigare forskning när det kommer till de konkreta, fysiska föremål som

665 Mantalslängd för Badelunda 1809, 19/11 1808, för Barkarö 1809, 24/11 1808, för Ding-tuna 1809, 28/11−29/11 1808, för Hubbo 1809, 16/11 1808, för Irsta 1809, 21/11 1808, för Lilla Ryttern 1809, 16/11 1808, för Skultuna 1809, odat., för Stora Ryttern 1809, 16/11 1808, för Svedvi 1809, 4/11 1808, för Säby 1809, 5/11 1808, i Kammararkivet (ULA), mantalsläng-der för Västmanlands län, reproducerade av SVAR.

666 Ett alternativ till termen ladugård är fägård, men eftersom ladugård tycks ha varit gängse benämning i Västeråsbygden ansluter jag mig till Ulväng, som använder denna term. Ulväng 2008, s. 99.

667 Ulväng 2005, s. 205f.

668 Räntkammararkivet (UUA), vol. FIIad:3, synehandlingar 1746−1747.

669 T. ex. Syn över Frändesta akademigård, 18/5 1747, i Räntkammararkivet (UUA), vol.

FIIad:3, synehandlingar 1746−1747.

670 Ulväng 2004, s. 205.

671 Sveriges rikes lag. Gillad och antagen på riksdagen år 1734 (Stockholm: Institutet för rättshistorisk forskning, 1984), s. 63 (Byggningabalken 2:1).

171 byggnaderna utgjorde med sina väggar, spisar och tak, utan att det är bilden av en avgränsad manbyggnad som måste slopas. Det är till exempel sedan tidigare känt att olika stugor inom samma taklag ofta hade olika ålder, men de framställs i forskning-en ändå som forskning-en gemforskning-ensam forskning-enhet, forskning-en parstuga.⁶⁷²

Under gustaviansk tid förändrades situationen. Byggnadsskicket behövde inte nödvändigtvis ha förändrats det minsta, men synen på mangården förändrades. Istäl-let för att till exempel två stugor och en kammare delade tak talar protokollen om en stugubyggning eller mangårdsbyggning, uppdelad i flera rum. Först här kan man se en föregångare till dagens bostadshus, där det är den avgränsade byggnadskroppen som står i fokus, inte det enstaka utrymmet eller funktionen.⁶⁷³ Genom att även i språket samla spisen och festlokalen i samma enhet tog man ett stort steg i riktning mot den representativitet som en minoritet av gårdarna sedan lång tid tillbaka ägde i karaktärsbyggnaden. Termen karaktärsbyggnad är inom forskningen förknippat med militieboställen, eftersom den användes i syneprotokoll och typritningar.⁶⁷⁴ Karak-tärsbyggnaden var en fullvärdig byggnadsenhet, stor nog att rymma allt det som behövdes när den i huset boende inte nödvändigtvis skulle ha att göra med resten av gårdens hus. Dalin definierar ”karaktersbyggnad” som ”Hufvudbyggnad vid en väl bebyggd landtgård”.⁶⁷⁵ Utrymmet kring spisen var inte en stuga, utan ett kök, och köket var underordnat huskroppen, som ett rum av flera. Dessutom fanns spisar eller andra uppvärmningsanordningar även i andra rum. Karaktärsbyggnaden var inte en praktiskt syftande konstruktion som skulle hålla så länge den höll; den fanns för bekvämlighetens och representativitetens skull och skulle hålla så länge den kunde visa omgivningen att den huserade en förnäm person. Från utsidan skilde den sig från stugan genom att den var större, men ofta också genom att exempelvis vara rödfärgad, ha två skorstenar istället för en och vara prydd med brutet tak eller säte-ritak istället för stugornas sadeltak. Hela mangården låg dessutom i regel en bit bort från ladugården, och det fanns större utrymme för trädgård.⁶⁷⁶

672 Jfr: Ulväng 2004, s. 206−207.

673 Ibland används även ordet våningsbyggnad, t. ex. i: Av- och tillträdessyn över Ekeby mönsterskrivarboställe, 15/9 1817, i Länsstyrelsens i Västmanlands län arkiv (ULA), lands-kontoret, vol. GVIcc:1, handlingar rörande Livregementets grenadjärkårs boställen, 1800-talet.

674 Se t. ex. Fredrik Thisner, Indelta inkomster. En studie av det militära löneindelningsverket 1721−1833 (Uppsala: Uppsala universitet, 2014), s. 180ff.

675 ”Karaktersbyggnad”, i Ordbok öfver svenska språket af A. F. Dalin, bd 1 (Stockholm: eget förlag, 1850−1853), s. 812.

676 Om denna typ av bebyggelse, se t. ex.: Åke Nisbeth, ”Herremannens hus”, i Svenska hus.

Landsbygdens arkitektur − från bondesamhälle till industrialism (Stockholm: Carlsson Bok-förlag, 1995). Ulväng 2008, s. 160ff.

172

Karaktärsbyggnad var under 1600-talet ett krav för adelsmannen att få göra sin hu-vudgård till säteri.⁶⁷⁷ Det var ännu i början av 1800-talet krav på att karaktärsbygg-nad hölls för att så kallade berustade säterier skulle få behålla säterifriheten.⁶⁷⁸ När indelningsverket på 1600-talet organiserades och vissa berustade säterier anslogs till militieboställen överfördes begreppet till detta område.

Alle Regements-Officerare-Boställen hafwa Säterisfrihet, och å dem är gärna bygnad. För Compagnie-Officerare är wäl också wiss Caracters-bygnad föreskrifwen, men de som en sådan icke hafwa, erhålla i det stället Inqvarterings-penningar af Reserve-medlen, dock är Innehafwaren answarig för en efter Hemman-talet proportionerad bygnad å Man- och Ladugårdshus, olika bättre än Bonde-bygningar.⁶⁷⁹

Citatet visar två saker: För det första framgår att kravet på karaktärsbyggnad inte alltid följdes. För det andra jämförs denna typ av bebyggelse med, och skiljs från, bondens. I kontrast till officers- gällde för kaplansboställena: ”Å Capellans-Bohl äro

677 Om säterier, se t. ex.: Sundberg 1993, s. 58ff.

678 Nyström 1806, s. 125.

679 Nyström 1784, s. 113−114.

Figur 9. Exempel på äldre karaktärsbyggnad vid herrgård. Bysingsberg i Dingtuna socken 1981. Huset är betydligt större än en stuga och försett med säteritak. Foto:

Okänd, Västmanlands läns museum.

173 ej flere hus föreskrifne at byggas, än för Hemman i allmänhet [...]”⁶⁸⁰ Lagen stad-gade viss bebyggelse − karaktärsbyggnad förväntades inte − vid vilken gård på lan-det som helst.⁶⁸¹ Motsatsförhållandet mellan karaktärsbyggnaden och allmänhetens byggnadsskick visas ytterligare i samme författares beskrivning av civila boställen.

Hwarje Häradshöfdinge har bordt få ett Boställe, hwars Ränta besteg sig til 50 Daler Silfwermynt. Så wäl därå, som å den mindre Betjeningens Boställen, är någon wiss Caracters-bygnad icke föreskrifwen, utan beror sådant på hwarje Boställes beskaffenhet och hemmantal, så at bygnaden præsteras för så många hemman, som de äro, af hwilka gården består, och hwad å en bygnad icke be-höfwes, fullgöres å en annan, hwaraf följer at Husen både til Man- och Ladu-gård böra blifwa ansenligen bättre än Bonde-hus.⁶⁸²

En genomgång av bevarade syneprotokoll från boställen i Västeråsbygden visar att kyrkoherdar samt regements- och kompaniofficerare nästan alltid hade karaktärs-byggnader. Kaplaner, underofficerare och länsmän saknade dock karaktärsbygg-nad.⁶⁸³ Vid vissa större boställen saknades karaktärsbyggnad, men där uppförde innehavaren en privat sådan, som sedan genom köp gick från innehavare till inneha-vare.⁶⁸⁴

Parstugor och de mindre enkelstugorna, med andra ord de manbyggnader som inte fysiskt utan endast ifråga om synsätt skilde sig från 1700-talets stugusystem, förekom perioden ut, och inte bara på de allra minsta gårdarna. Det är svårt att svara på huruvida denna byggnadstyp kan sägas ha varit standard så sent som år 1900.

Sigurd Erixons redogörelse för bebyggelsen i Skultuna socken visar prov på en mängd hus av detta slag som existerade ännu 1921, men med tanke på att yngre hus i mångt och mycket förbises är det svårt att få en bild av i vilken mån de domine-rade.⁶⁸⁵ I Lagunda härad i Uppland, vars utveckling ifråga om manbyggnader är mycket lik Västeråsbygdens, var enkel- och parstugorna år 1900 vanliga men i mi-noritet gentemot yngre och större manbyggnader.⁶⁸⁶

680 Nyström 1784, s. 141.

681 Sveriges rikes lag. Gillad och antagen på riksdagen år 1734 (Stockholm: Institutet för rättshistorisk forskning, 1984), s. 63 (Byggningabalken 2:1).

682 Nyström 1784, s. 124.

683 Länsstyrelsens i Västmanlands län arkiv (ULA), landskontoret, serierna GVIc-e, handling-ar rörande militära, ecklesiastika och civila boställen 1637−1882.

684 Vid häradshövdingebostället Åsby i Rytterne uppfördes exempelvis en stor karaktärsbygg-nad senast på 1780-talet. Laga av- och tillträdessyn vid häradshövdingebostället Åsby, 19/6 1789, i Snevringe häradsrätts arkiv (ULA), vol. AIII:3, Protokoll vid extra förrättningar 1788−1800.

685 Erixon 1921.

686 Ulväng 2004, s. 210−211.

174

6.6.2 Herrgårdar

Bygdens herrgårdar hade redan vid periodens ingång tydliga karaktärsbyggnader.

Vid Brunnby, Gäddeholm och Tidö fanns sedan länge stenhus, och vid Fiholm lät baron Ridderstolpe uppföra ett åren 1772−1773.⁶⁸⁷ Under 1780- och 1790-talen byggdes stilenliga envåningshus vid bland annat Stensjö och Fiholms änkesäte Giresta.⁶⁸⁸ Vid många gårdar höll man emellertid fast vid de gamla trähusen från 1700-talets början och tidigare.⁶⁸⁹ Dessa hus var alltid ståndsmässigt byggda, verk-liga karaktärsbyggnader, men i åtminstone ett fall var huset så förfallet att det inte kunde bebos.⁶⁹⁰ I början av 1800-talet blev det vanligare att nya karaktärsbyggnader vid herrgårdar byggdes i två våningar.⁶⁹¹ Vid Stockumla i Dingtuna tog man till ett annorlunda knep. Den gamla manbyggnaden, som fortfarande står kvar, torde av stilen att döma ha uppförts i slutet av 1700-talet. Brukspatron Johan Magnus Schen-ström på Ramnäs bruk köpte gården omkring år 1800, sannolikt 1799.⁶⁹² Han var aldrig skriven vid Stockumla, men valde ändå att kosta på gården ny bebyggelse. En brandförsäkring av år 1810 visar att han då nyligen låtit uppföra en köksbyggnad mittemot samt företagit följande byggnadsprojekt.

En Korsverks Byggnad: I stället för Corps de Logis, eller i fonden af gården, 48 alnar från flyglarne N^o 1 och 2, innom få år upförd, beklädd med brädor 40 al^r lång och 16 al^r bred, 9 ½ alnar hög åt gården, och 5 al^r hög åt baksidan, målad med oljefärg, som föreställer 2^ne wåningar, samt flere fenster och decorationer, och gör för anseendet och prydligheten emot gården, en ganska god werkan.⁶⁹³

Brukspatronen hade alltså gjort om den gamla manbyggnaden till flygel och som ny manbyggnad uppfört en kuliss. Det falska tvåvåningshuset hade fronton med funge-rande urverk, och inhyste bland annat hemlighus.⁶⁹⁴ Det är idag rivet, men båda flyglarna står kvar. Stockumla är ett exempel på att en gårds manbyggnad inte nöd-vändigtvis fungerade som bostad, utan att dess främsta syfte var representativiteten.

Efter gustaviansk tid finns inte lika många exempel på nybyggnationer vid herr-gårdar, och med tanke på att källmaterialet är mer omfattande ju längre fram i tiden

687 Wrangel 1886, s. 125. Grau 1904, s. 250−251, 307. Huset i Tidö är anmärkningsvärt mycket större än någon annan manbyggnad i Västeråsbygden och går numera under namnet Tidö slott.

688 Ritning över Giresta, ca 1787 (privat ägo). Wrangel 1886, s. 128−129 (bild), 133−134.

689 Dessa står i flera fall kvar, t. ex. vid Bysingsberg och Gillberga. Jfr: ”Dingtuna” 1978, s. 16, 23.

690 Erixon 1921, s. 512−513.

691 T. ex. Grävlinge och Hagbyholm i Irsta. Svenska gods och gårdar 1940, s. 295−297.

692 Dingtuna kyrkoarkiv (ULA), vol. AI:12b, husförhörslängd 1795−1804, s. 379.

693 Brandförsäkring nr 07936, 20/10 1810, i Brandförsäkringsverkets arkiv (Cnh), brandför-säkringar 1782−1930, reproducerade av SVAR.

694 Brandförsäkring nr 07936, 20/10 1810, i Brandförsäkringsverkets arkiv (Cnh), brandför-säkringar 1782−1930, reproducerade av SVAR.

175 man kommer innebär detta sannolikt att färre herrgårdar nybyggdes. Det finns emel-lertid några få undantag, av vilka det ovan nämnda Forsby är det viktigaste för denna undersökning. När byn Forsby och kringliggande gårdar i Skultunagodset kring år 1820 lades i gemensam stordrift, skapades en väldigt stor brukningsenhet. Det ny-bildade lilla godset kom i händer på ståndspersoner, och i ljuset av denna kombinat-ion är det inte så konstigt att huvudgården snart nog försågs med ståndsmässig be-byggelse, i form av ett stort tvåvåningshus.⁶⁹⁵ Redan 1839 − huset uppfördes på 1830-talet − klassificerades Forsby som herrgård på Generalstabskartan.⁶⁹⁶ På de få övriga herrgårdar som fick nya manbyggnader under 1800-talet ersattes endast äldre.⁶⁹⁷ Det mest utmärkande draget hos herrgårdarnas nya manbyggnader var att det brutna taket ersattes av sadeltak.⁶⁹⁸