Individer och grupper som representation av sociala deltagare 119

lexikala kategorier i de beskrivande ”intresseväckande” textdelarna skiljer sig mellan läroböckerna beroende på innehållet i respektive textdel.

6.3. Representation av sociala deltagare

I det här avsnittet och i nästa avsnitt, 6.4, redovisas resultaten från analyser av sociala deltagare i materialet. Begreppet social deltagare och metoderna för att analysera sociala deltagare har beskrivits i avsnitt 4.3.4. I det här avsnittet inleder jag med att redovisa mänskliga representationer av sociala deltagare (6.3.1). Därefter redovisas platser som representation av sociala deltagare (6.3.2) sedan abstrakta och metaforiska fenomen som representationer av so-ciala deltagare (6.3.3). Efter det redovisar jag resultat av analyser av representa-tioner av sociala deltagare i visuella textelement (6.3.4). Avsnittet avslutas med en sammanfattning av resultaten (6.3.5). Parallellt med resultatredovisningen i detta avsnitt kommer jag att kommentera vad som kan antas vara eventuella utmaningar för läsaren.

6.3.1. Individer och grupper som representation av sociala

deltagare

Antalet sociala deltagare som representeras som individer är litet i mitt ma-terial, och de utgörs i stort sett uteslutande av ”stora vita män” (jfr Martin och Rose 2008:132). Därtill kommer drottning Viktoria som ”stor vit kvinna”. Exempel på individer som representation för sociala deltagare finner man i samtliga genrer i materialet, men de är jämförelsevis få i de textdelar där det finns flera omnämnanden av individer handlar det ofta om en och samma person, som till exempel i Maxi:3 där Livingstone får stort utrymme i

text-delens bakgrund. Vissa ”stora vita män” dyker upp i samtliga läroböcker, där de nämns någon enstaka gång och spelar samma roll i texten. Satsen ”Redan 1884 sammankallade den tyske rikskanslern Bismarck en stormaktskonferens i Berlin” (Perspektiv:3), är t.ex. typisk för representationen av Bismarck. Det är relativt lätt att identifiera människan bakom egennamnet ”Bismarck”, men om representationen görs med ett underförstått antagande om att individen redan är känd för läsaren, som i satsen ovan, kan en läsare som inte känner till Bismarck från tidigare undervisning eller allmän kunskap om historia få problem. En sådan läsare kan också ha svårt att fråga vem Bismarck är utan att förlora ansiktet.

Gruppord som ”européerna” och ”engelsmännen” är mycket vanliga repre-sentationer i texterna, och de bidrar mycket till generalisering av innehållet, men de leder även till en förenkling av historiska skeenden. Författarna lämnar tolkningen av vilka ”engelsmän” eller vilka ”européer” det handlar om – och vilka som inte är inblandade – till läsaren.

Både individer och grupper representeras i texterna ofta av pronomen, både personliga, t.ex. ”de” och relativa, ”som”. Pronominalisering förekommer i alla texter, inte minst i talat språk, men i en kontextreducerad skriven text kan dessa språkliga strukturer innebära en utmaning, eftersom läsaren måste hålla reda på vilken nominalgrupp som pronominaliseras i texten. Denna utmaning åter-kommer jag till i redovisningen av spårning av sociala deltagare i avsnitt 6.4.

En annan typ av generisk representation av sociala deltagare görs genom pronomenet man, som i satsen ”I Paris drömde man om ett herravälde” (Perspektiv:3). När det gäller pronomen som ersätter nominalgrupper måste läsaren spåra vilken social deltagare i texten som pronomenet hänför sig till i texten, men i fråga om man måste läsaren gå utanför texten för att förstå vem eller vilka det handlar om.

Verbala och mentala processer är ovanliga i hela läroboksmaterialet, vilket innebär att sociala deltagare som talar eller upplever något sällan represen-teras i texterna. I några textdelar finner man emellertid ett jämförelsevis stort antal verbala eller mentala processer. Sådana processer korrelerar ofta, men inte alltid, med andelen individer i textdelen i fråga, t.ex. i Hoo:5, där Hergé uttalar sig om sin uppväxt. Innehållet i verbala eller mentala processers anförda satser används ibland för att representera den syn på världen som rådde vid den tid som skildras. Ett exempel är följande textutdrag från Hoo:4.

exempel 6:12

Men flera européer ansåg att den ”vite mannen” var överlägsen och därför hade rätt att härska över den ”svarte afrikanen”, ”gule asiaten” och den ”röde

in-dianen”. Överlägsenheten var ju redan bevisad genom att Europa var rikare än alla andra världsdelar (Hoo:4).

Citationstecknen i textutdraget i exempel 6:12 markerar att uttrycken inte är författarens egna ord utan att de ingår i den syn på världen och människor som omfattas av ”flera européer” och som återges av författaren. Det är emellertid inte endast de citerade uttrycken som representerar dåtidens syn på världen, utan även åsikten om Europas överlägsenhet, vilken inte är markerad med ci-tationstecken och därför kan vara svårare att tolka som en social deltagares åsikt. För att förstå det måste läsaren vara medveten om att det är ”flera eu-ropéer” som anser det som framställs i texten, med eller utan citationstecken (jfr Wineburg 1991).

När sociala deltagare representeras i omständigheter i satsen tonas delta-garens roll ner genom att distansera den från satsens kärna, processen (Martin och Rose 2007a). Vanligast är representationer genom omständigheterna

sätt, sällskap, roll och synvinkel (Holmberg & Karlsson 2006). I satserna ”För Flodén hade alla människor lika värde inför Gud” (Hoo:4) och ”För

euro-péerna spelade Afrika fram till 1800-talet en ganska obetydlig roll i kolonialt hänseende” (Hoo:4) lyfts synvinkelsomständigheterna fram genom sin pla-cering först i respektive sats. Därigenom ges deltagarna en mer framskjuten roll än de andra sociala deltagarna i de båda satserna. Genom att använda denna typ av omskrivning för en verbal eller mental process, exempelvis ”Flodén tycker” eller ”européerna anser”, behöver läroboksförfattaren inte lägga orden direkt i deltagarens mun, och författaren kan därigenom undvika verbala och mentala processer. Den språkliga utmaningen för läsaren kan emellertid bli ännu större än vid tolkningen av en verbal eller mental process som i exempel 6:12 ovan.

Ett annat exempel på omskrivning är representationen av sociala deltagare i en rollomständighet, som i satserna ”att ca 10 miljoner unga män och kvinnor fördes bort från Afrika som slavar” (Mgt:3) och ”där stora delar av den svarta befolkningen utnyttjades som tvångsarbetare under fruktansvärda förhål-landen” (Perspektiv:3). Den här typen av struktur är inte ovanlig i materialet och den ingår, som i de två exempelsatserna, ofta i passivt konstruerade satser. Den här typen av struktur bidrar till att både de sociala deltagare som agerar och de som utsätts för behandlingen blir mindre tydliga i satsen.

6.3.2. Plats och tid som representation för sociala deltagare

De sociala deltagarna i mitt material representeras i stor utsträckning genom platser och i viss mån som tid. Representationer i form av namn på nationer eller kontinenter fyller samma funktion som gruppord som ”britterna” eller ”kongoleserna”, dvs. att generalisera och i viss mån förenkla historiska ske-enden, eftersom författaren genom att använda ett gruppord eller ett na-tionsnamn inte behöver klargöra vilka britter eller vilka människor i ett land

som är inblandade i de aktuella skeendena.

Det är inte ovanligt att länder och kontinenter personifieras i texter när de ingår som deltagare i handlingsprocesser eller verbala processer och mentala processer (van Leeuwen 1996:59f.), vilket utdraget i exempel 6:13 visar. Representationer för Tyskland markeras med fet stil.

exempel 6:13

Tyskland kom sent in i kapplöpningen om kolonier och fick hålla till godo med det som blev över […]. Men genom sina erövringar i Östafrika hindrade de brit-terna från att fullfölja sin Kap-Kairolinje. (Perspektiv:3)

Exempel 6:13 visar dels hur landet Tyskland personifieras genom verbgruppen ”fick hålla till godo”, dels hur stark den semantiska kopplingen är mellan na-tionsnamnet och de människor det representerar, detta genom pronomenen ”sina” och ”de” i meningen som följer.

Platsens roll som representation av en social deltagare kan vara mer eller mindre tydlig i texterna beroende på både den grammatiska och den seman-tiska roll som platsen spelar i satsen. I satsen ”Afrika söder om Sahara var ännu oberört av europeisk expansion” (Epos:3) är det lättare att identifiera platsen som representation av de sociala deltagare som lever där än att göra motsvarande identifiering av platsangivelsen ”ett jätteområde” i satsen ”[de afrikanska hövdingarna] överlämnade ett jätteområde till Leopolds privata fö-retag” (Epos:3). I den senare satsen framställs platsen som ett mål i en hand-lingsprocess, medan platsangivelsen ”Afrika söder om Sahara” beskrivs i en rela-tionell process, vilket gör det lättare att se platsen som representant eller symbol för de människor som lever där. Utmaningen i den senare satsen ligger snarare i att identifiera vilken social deltagare som representeras i nominalgruppen ”eu-ropeisk expansion” eftersom mänskliga deltagare helt saknas i satsen.

6.3.3. Abstrakta och metaforiska fenomen som representation