SFL-studier om genrer och språk i

Fyra tidiga SFL-studier, nämligen Eggins, Wignell & Martin (1993), Wignell (1994), Veel & Coffin (1996) samt Caroline Coffins avhandling (2000, jfr också Coffin 2005, 2006a, 2006b) har spelat särskilt stor roll för dagens kunskap om historieämnets genrer och språk, och de har legat till grund för senare studier av historieämnets skriftliga textvärld, bl.a. Schleppegrell (2004) och Christie & Derewianka (2008). För min egen studie av lärobokstexter i historia (se ka-pitel 5 och 6) stöder jag mig på dessa studier vad gäller val av skolämne, typ av texter och analysmetoder. Likaså stöder jag mig på senare amerikansk SFL-forskning om genrer, register och lexikogrammatik i lärobokstexter i historia, som Fang, Schleppegrell och Cox (2006), Achugar & Schleppegrell (2005) och Schleppegrell och Oliveira (2006).

bygger samtliga sina studier på det empiriska material som samlades in under 1990-talet inom projektet Write It Right (WIR) i Australien.2 Undersökningar av materialet, som består av ett stort antal läroboks- och elevtexter samt andra skrivna texter från olika skolämnen, visar bl.a. att även om några genrer finns representerade i en rad olika skolämnen, som t.ex. återgivningar, gestaltar sig samma genre på olika sätt mellan olika skolämnen. Inom WIR-projektet har fokus därför legat på att beskriva språkliga strukturer i olika skolämnen för att kunna analysera de språkliga krav som ställs på elever i respektive skolämne. Bland annat fann forskarna att elever i skolämnet historia inte tränades i att arbeta med för ämnet viktiga genrer som förklaringar eller argument eftersom man främst fick skriva någon typ av narrativa texter (bl.a. Veel & Coffin 1996, Coffin 2000).

Uppfattningen att skolans olika skolämnen byggs upp av genrer med olika syften och funktioner (Wignell 1994:355) är grundläggande i forskningen om genrer inom SFL (se avsnitt 3.1). Studier av genrer inom skolämnet his-toria, bl.a. Eggins et al. (1993), Wignell (1994), Veel & Coffin (1996) samt Coffin (2000, 2005) visar hur abstraktionsnivån i genrerna successivt höjs när vissa språkliga och strukturella drag i genrerna förändras. Denna språkliga och strukturella förändring sker samtidigt som innehållet i texterna förändras och detta ställer större kognitiva och kunskapsmässiga krav på eleverna. Den största förändringen språkligt och innehållsmässigt har forskarna observerat i skolans mellanår (jfr The forth grade slump, Chall et al. 1990 och SO-chocken, Liberg 2006, jfr Malmbjer 2013). Detta är anledningen till att forskarna i ett flertal studier fokuserar genrer i lärobokstexter i skolans högre skolår när eleverna på allvar inleder sitt ”lärlingsskap” i de olika skolämnena (Wignell 1994:356).

SFL har urskilt tre typer av genrer i lärobokstexter. För det första genrer som mer eller mindre abstrakt hanterar och/eller förklarar historiska förlopp, för det andra argumenterande genrer och för det tredje beskrivande genrer.

Den första, minst abstrakta framställningen av historiska förlopp sker genom genren narrativ (narrative, se Wignell 1994, Coffin 2005) som är mer typisk för tidigare skolår (Wignell 1994). Den genre som följer närmast efter narra-tiven i fråga om abstraktionsgrad är återgivningen (historical recount, se Veel & Coffin 1996, Coffin 2005, 2006a) som syftar till att återge skeenden kronolo-giskt utan ansats att förklara varför något händer. Återgivningar är alltså steget efter narrativer i abstraktionsgrad, och liksom narrativer skildras det förgångna i återgivningar fortfarande utifrån principen ”den stora berättelsen” (the grand

2 wir var ett aktionsforskningsprojekt som startades i Australien i början av 1990-talet av forskare och lärare under programmet Disadvantaged Schools Project (DSP) i syfte att förbättra undervisningen i skolor med en stor andel elever från lägre socioekonomiska grupper (Veel & Coffin 1996).

narrative, Veel & Coffin 1996). Det handlar alltså om den traditionella ver-sionen av det förgångna där det inte görs några ansatser att problematisera his-toriska skeenden (Coffin 2006a:56ff.).

Den genre som ytterligare något höjer abstraktionsnivån är redogörelsen,

(his-torical account, se Veel & Coffin 1996, Coffin 2000) som anges ha två delsyften,

nämligen att återge och att förklara (Coffin 2000). Trots den förklarande an-satsen behandlar redogörelser fortfarande snarare vad som hände än varför det hände, vilket placerar den i samma ”stora-berättelse-ram” som återgivningen (Martin & Rose 2008:135, Achugar & Schleppegrell 2005:301, Veel & Coffin 1996). Återgivningar och redogörelser delar många drag. Eftersom återgiv-ningar saknar ansatsen att förklara saker ting, kan det dock handla om att helt enkelt räkna kausala element i texter för att skilja de båda genrerna åt (Coffin 2004:10f.).

Det mest abstrakta sättet att hantera historiska förlopp är genom genren

förklaring. Denna delas in i faktorsförklaring respektive konsekvensförklaring

(factorial explanation och consequential explanation, se Wignell 1994, Veel & Coffin 1996, Coffin 2000, Christie & Derewianka 2008). Syftet för de båda typerna av förklaringar är, som benämningarna antyder, att förklara orsaker till historiska skeenden respektive att redovisa konsekvenserna av det som skett. Till skillnad från redogörelser där det alltså endast finns en ansats att förklara, är kausaliteten explicit i förklaringar (Achugar & Schleppegrell 2005:301). Med förklaringar försvinner också temporaliteten som ordnande princip för texten (Christie & Derewianka 2008:125).

Genrestudier av historieämnets lärobokstexter inom SFL urskiljer även två argumenterande genrer, nämligen argumentation respektive diskussion

(expo-sition och discussion, se Eggins et al. 1993, Wignell 1994, Veel & Coffin 1996,

Coffin 2000, 2005, Christie & Derewianka 2008). Syftet för argumentation är att övertyga läsaren om en åsikt eller position (Veel & Coffin 1996:214), medan författaren i en diskussion lyfter fram mer än en åsikt eller position i en fråga och reflekterar över dessa olika positioner innan författaren (och lä-saren) kommer fram till konklusionen. Eftersom diskussionen lyfter fram olika tolkningar och perspektiv är den kompatibel med t.ex. ett postkolonialt per-spektiv på det förgångna, dvs. ett perper-spektiv som skiljer sig starkt från den tra-ditionella ”stora berättelsen” (Veel & Coffin 1996). Ur ett historiedidaktiskt perspektiv gör det genren till en viktig ”slutstation” för elever i högre skolår, eftersom de med denna genre kan sägas bemästra historieämnet (Christie & Derewianka 2008).

Den beskrivande genren benämns och beskrivs på olika sätt i tidigare studier. Eggins et al. (1993) presenterar två typer av beskrivningar, beskrivande

respektive rapport (descriptive report och report, se Eggins et al. 1993:83,89). I

genom att information om olika aspekter av ämnet eller delar av saken be-skrivs (se tabell 2:1). Den andra typen av beskrivning har ofta en organise-rande funktion i läroboken i historia, och den informerar om vad som kommer att tas upp utförligt senare i kapitlet, snarare än att fungera som en faktakälla (Eggins et al. 1993:89f.). Christie och Derewianka (2008) presenterar tre be-skrivande genrer, site study, period study samt site interpretation (Christie & Derewianka 2008:106ff., 117ff.). I de två första beskrivningarna, som har ge-mensamma schematiska och språkliga drag, ligger fokus på platsen för aktiviter i genren site study, medan fokus i genren period study ligger på mänskliga akti-viter under en specifik tidsperiod (Christie & Derewianka 2008:106ff.). Även i den tredje typen av beskrivning, site interpretation, står platsen i centrum, men här kombineras beskrivningen med tolkningar av det förgångna (Christie & Derewianka 2008:121f.).

De SFL-studier som refererats ovan har, förutom analyser av genrestruktur, också resulterat i språkliga analyser av respektive genres karaktär. Tabell 2:1 är en sammanställning av sådana resultat i flera studier, framföra allt Eggins et al. (1993), Wignell (1994), Veel och Coffin (1996), Coffin (2000, 2005, 2006), Achugar och Schleppegrell (2005), Martin och Rose (2008) samt Christie och Derewianka (2008). De språkliga drag som redovisas i tabellen är deltagare och processer, tidsuttryck samt kausalitetsuttryck.

tabell 2:1 Lexikogrammatiska drag i historieämnets genrer i högre skolår. Språkliga drag →

Genre ↓

Deltagare (och

processer) ^{Tidsuttryck Kausalitetsuttryck} Narrativ Deltagare, deras

handlingar och vad som gjordes mot dem fokuseras genom specifika referenser (Wignell 1994) Temporalt driven (Wignell 1994) Historisk åter-givning (Wignell 1994, Veel & Coffin 1996, Coffin 2005)

Generiska/grupper av människor och ting. ”Stor vit man” inklu-deras ofta (Martin & Rose 2008)

Temporal ram Explicita tids-uttryck vanliga, men inte lika be-tonade som i åter-givningar (Veel & Coffin 1996)

Fler kausala element än i åter-givningar, ofta re-aliserade inne i satsen, men också mellan satser (Veel & Coffin 1996).

Redogörelse (Veel & Coffin 1996, Coffin 2005)

Generiska och nomi-naliserade (Wignell 1994, Martin and Rose 2008). Kausala och er-gativa processer där aktören saknar agens (Achugar & Schleppegrell 2005) Förklaring (Wignell 1994, Coffin 2006) Två typer av för-klaring: faktors-förklaring och konsekvensför-klaring (Christie & Derewianka 2008)

Kausala element ofta inne i satsen; kausala rela-tioner ofta pake-terade som no-minalgrupper. Förklaringar byggs logiskt med kon-junktiva länkar i temaposition. Argumentation (Eggins et al. 1993, Wignell 1994, Veel & Coffin 1996, Coffin 2006) Generaliserande, no-minaliserade och täta nominalgrupper. Nominaliserade pro-cesser (Christie & Derewianka 2008). Generiska grupper. (Eggins et al. 1993) Tidssekvenser och händelser under en längre tid nominali-serade (Christie & Derewianka 2008) Diskussion (Coffin

2006, Christie & Derewianka 2008)

Processer och del-tagare nominali-serade (Christie & Derewianka 2008) Beskrivning 1

(Eggins et al. 1993) ^{Fokus flyttas från} agerande individer till grupper av människor Beskrivning 2

(Eggins et al. 1993, Wignell 1994)

Generiska/grupper av

människor ^{Händelser pla-}cerade i tidspe-rioder men inte alltid kronologiskt framställda

Av tabellen framkommer att deltagare och processer representeras i samtliga genrer, men på olika sätt. De agerande individerna man finner i tidigare skolårs berättelser övergår till grupper och generiska deltagare i senare skolårs återgiv-ningar och redogörelser, och representeras därefter i allt högre grad i genera-liserande nominalgrupper där också processer packats in. På det sättet suddas människor ut och handlingar blir ting (Eggins et al. 1993:75). Tabellen visar även hur temporalitet dels uttrycks på olika sätt i olika genrer, dels förlorar i

betydelse i genrer där kausalitet får ökad betydelse. I återgivningar och redogö-relser bildar temporalitet en ram inom vilken händelser återges eller redogörs för och uttrycks genom olika typer av tidsangivelser inne i texten, ofta i form av nominalgrupper. I övriga genrer, där tid inte används som en organiserande resurs på samma sätt som i återgivningar och redogörelser, uppträder tidsangi-velser inne i texten, och då ofta i form av nominalgrupper. Kausalitet uttrycks i återgivningar och i viss mån i redogörelser genom sambandsord mellan satser, medan kausalitet i förklaringar och i argumenterande genrer främst uttrycks inom satsen genom nominal- och verbgrupper.

Varje lexikogrammatisk förändring distanserar respektive genre lite mer från ett vardagligt sätt att skapa och tala historia när språkbruket rör sig allt längre bort från det talade språket mot ett specialiserat och vetenskapligt sätt att skapa och tala historia. Eftersom närliggande genrer delar drag, som dock är mer eller mindre betonade i respektive genre, är det språkliga avståndet mellan varje en-skild genre ofta litet men mellan genrerna i varje ytterpunkt är det språkliga avståndet stort (Wignell 1994:358). Utifrån dessa lexikogrammatiska föränd-ringar och den successivt ökade graden av abstraktion i genrerna beskriver Coffin (2005) och Martin och Rose (2008) den s.k. lärandevägen genom histo-rieämnets genrer (the learner pathway, Martin och Rose 2008:138f., jfr Coffin 2005:203) (se figur 2:1).

figur 2:1 Lärandevägen i skolämnet historia (Coffin 2005, Martin & Rose 2008).

På lärandevägen finns de genrer som bygger upp skolämnet historia i högre skol år, och den inleds med narrativ och avslutas med den diskuterande genren. Beskrivningar inkluderas emellertid inte. Den språkliga progressionen mellan genrerna på lärandevägen beskrivs bl.a. utifrån de aspekter som redovisats ti-digare i det här avsnittet, nämligen abstraktionsgrad, temporalitet och kausalitet.