Samtidigt som det finns flera tecken på att många européer är tvek samma till en fortsatt fördjupning av det europeiska samarbetet är stödet för medlemskapet som sådant, och för den nuvarande utform ningen, förhållandevis starkt. En stor majoritet av de européer som tillfrågas i Eurobarometern och andra europeiska opinionsundersök ningar svarar att den europeiska integrationen som sådan är bra, och att de som helhet bedömer att det har varit till fördel för deras land att vara medlemmar i EU. Den inställningen har stärkts de senaste tjugo åren. Sverige är inget undantag. Svenskarnas inställning till med lemskapet i EU har gått från ett övervägande motstånd under större delen av 1990-talet, till att under 2000-talet bli alltmer positiv. Detta har synts i såväl Statistiska Centralbyråns (SCB) undersökningar, som i de studier av europaopinionen som regelbundet genomförs vid SOMinstitutet och Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Utvecklingen mot en mer stabilt positiv EUopinion har skett trots att svenskarna brukar betraktas som mest tveksamma till integrationen, näst efter britterna. Vi bör dock komma ihåg att detta stöd för medlemskapet gäller den bredd och det djup som det nuva rande samarbetet omfattar, och därmed inte kan tas till intäkt för ett medborgerligt stöd för en mer fördjupad integration framöver.
Skillnaden mellan stödet för det europeiska samarbete som vi har idag och stödet för ett eventuellt fördjupat samarbete kan illustreras av svenskarnas inställning till euron. Opinionen har pendlat en del kring millenniumskiftet, för att sedan efter folkomröstningen 2003
ligga relativt konstant, med omkring hälften av svenskarna negativa och strax under 40 procent positiva till att införa euron som valuta i Sverige. I media brukar det lyftas fram att den negativa inställningen till euron delvis bör förstås utifrån att Sverige under större delen av 2000talet har haft en god ekonomi och att den svenska kronan där med har klarat sig jämförelsevis bra. Kopplingen till konjunkturens svängningar blev extra tydlig i samband med den ekonomiska krisen hösten 2008, då andelen svenskar som var positiva till att Sverige skul le införa euron ökade. Denna trend kulminerade i november 2009, då en majoritet skulle ha röstat ja om en folkomröstning hade hållits. När Sverige sedan visade sig klara krisen någorlunda väl, medan flera andra europeiska länder (inte minst Grekland) fick stora ekonomiska pro blem, svängde folkopinionen. I maj 2010 svarade omkring 60 procent av svenskarna att de skulle rösta nej till att införa euron som valuta.
Figur 1. Svenska EMU-/euro-sympatier 1997–2010
Anmärkning: Uppgift saknas för hösten 2003, då folkomröstningen ägde rum (14 sep 2003).
Källa: SCB. Sedan maj 2004 lyder frågan: ”Om vi idag skulle ha folkomröstning om att ersätta kronan som valuta, skulle du då rösta Ja eller Nej till att införa euron som valuta i Sverige?”, innan ställdes frågan om de svarande i huvudsak var för eller mot ett svenskt medlemskap i EMU.
Den här konjunkturkänsligheten ger en påminnelse om den speciella lösning som EMUsamarbetet innebär, med harmoniserad valuta
politik utan samtidig harmonisering av skatter och omfördelning på europeisk nivå. Denna situation och dess problem diskuteras mer utförligt i kapitlet av Gustavsson i denna bok. Av opinionssvängning arna är det möjligt att se att det inte enbart är den makroekonomiska situationen i medlemsstaterna som kan påverkas av den ovanliga lösningen. Den kan också tänkas ha betydelse för det medborger liga stödet och förtroendet för den gemensamma valutan. Samtidigt är det svenska fallet speciellt, eftersom Sverige än så länge inte har infört euron som valuta. Frågan är därför om samma känslighet för ekonomiska svängningar finns när det gäller attityder till euron i hela Europa, och speciellt i de länder som redan har infört euron som valu ta. Om Sverige ska införa euron bör vi göra det vid ett tillfälle som är ekonomiskt gynnsamt. Därför är den svenska opinionens koppling till konjunkturläget ganska naturlig. Men så behöver det alltså inte vara bland européer i allmänhet. Figur 2 visar åsiktsförändringar över tid bland invånare i samtliga EUmedlemsländer. Som syns här har
Figur 2. Europeiska åsikter för eller emot en europeisk monetär union med en gemensam valuta, euron (procent)
Källa: Eurobarometern 1999–2009. Frågan lyder: ”Vilken är din åsikt om föl- jande påståenden? Var god ange för varje påstående ifall du är för eller emot – en europeisk monetär union med en gemensam valuta, euron.” Observera att procentsatserna hela tiden avser det totala antalet medlemsländer, vilket under perioden ökar från femton år 1999 till tjugofem år 2004 och sedan tjugosju år 2007. Svaren är här och i efterföljande figurer och tabeller viktade efter befolk- ningsstorlek i respektive medlemsland.
stödet för en europeisk monetär union och euron stadigt legat på omkring 60 procent eller högre. Det enda undantaget är året närmast efter införandet av euron då stora prisökningar var mycket uppmärk sammade och kritiserade i media, och vi kan se att stödet föll ett par procentenheter. Till skillnad från i Sverige ser vi i Europa som helhet ingen förändring i samband med den ekonomiska krisen.
Men stabiliteten i åsikter bland européer i allmänhet döljer det faktum att det finns stora variationer mellan länder. En närmare ana lys av Eurobarometern 2009 visar exempelvis att lägst andel personer som är för EMU och euron hittar vi i Storbritannien (27 procent), följt av flera andra länder som står utanför eurozonen (flera öst och centraleuropeiska länder samt Sverige och Danmark). Bland de län der som redan har euron som valuta ligger däremot andelen posi tiva invånare i nästan alla fall över genomsnittet, även om Portugal (54 procent) ligger strax under. Något oväntat är Slovakien det land som har högst andel invånare som är för EMU och euron (89 pro cent), följt av länderna i eurozonen.
Trots variationen mellan länderna är majoriteten av medborgarna i länder med euron positiva. Opinionen är stabil över tid och verkar inte ha påverkats av den ekonomiska krisen under 2008 och 2009. Däremot har utvecklingen av förtroendet för Europeiska central banken
(ECB) följt en lite mer ryckig utveckling med bara strax över 40 pro
cents stöd vid inledningen av 2000talet, följt av en uppgång till en bit över 50 procent strax före krisen, för att nu åter vara nere på samma nivåer som vid periodens början. Förtroendet för den poli tiska institution som styr över euron är med andra ord klart lägre än stödet för den gemensamma valutan som sådan. Det väcker natur ligtvis frågor om hur stort förtroende ECB skulle kunna ha i ett EU med fiskal union. Eftersom de senaste opinionsmätningarna inte omfattar 2010 går det inte att utesluta att förtroendet för ECB har fallit ytterligare något efter hanteringen av enskilda länders situation, exempelvis Grekland. Det vore rimligt att tro att euroländerna, som är mest berörda av ECB och har mest erfarenhet, också skulle upp visa störst förtroende – men så är inte fallet. Även om finländarna har störst förtroende för ECB ligger även svenskar och danskar högt, samtidigt som britterna uppvisar allra lägst förtroende för central
banken. Här är det tydligt att annat än egen erfarenhet och ekonomi har betydelse.
Ett av argumenten för att ha en gemensam valuta är att den, under vissa antaganden, ska göra de nationella ekonomierna mindre utsatta vid ekonomiska kriser. Givet detta är det också relevant att under söka om det finns skillnader mellan medborgare i länder som har infört euron som valuta och de som inte har gjort det, när det gäller hur trygga de har känt sig under den ekonomiska krisen. Vi kan se att de som bor i länder som har infört euron har känt sig något mer ekonomiskt trygga på grund av euron, medan medborgare i länder utanför eurozonen har upplevt något mindre trygghet av att enbart vara EUmed lemmar. Skillnaden mellan grupperna är dock mycket liten (48 jämfört med 45 procent), och ger inget tydligt stöd för att medborgarna skulle uppfatta att euron som sådan skapar större eko nomisk trygghet vid kriser.