I det här kapitlet har vi kunnat konstatera att det medborgerliga stö det för den europeiska integrationen som sådan är stabilt. Detta stöd gäller dock samarbetet i dess nuvarande form och inte nödvändigtvis framtida förändringar. Stödet för EMU och euron är relativt starkt i de länder som har infört valutan, och över tid har medborgerligt
motstånd baserat på nationell identitet försvunnit i dessa länder. Det är därför en trolig utveckling även för nya medlemmar framöver. För politiker som önskar införa euron som valuta krävs en förståelse för att euromotståndare bland medborgarna utanför eurozonen kanske inte kan övertygas av ekonomiska argument, eftersom den nationella identifikationen är betydelsefull för motståndet.
Europas medborgare har efterfrågat mer insatser från EU på det sociala området, och att mer av EU:s budget borde gå till sådana frågor. Men viljan att verkligen harmonisera medlemsstaternas poli tik, eller att ge EU beslutsrätt inom dessa områden, är klart svagare. Forskning har visat att territoriell identifikation är betydelsefull för medborgarnas åsikter gällande en fortsatt utveckling mot ett mer fiskalt och socialt Europa. För majoriteten av medborgarna är den nationella identifikationen starkare än den europeiska. En stark nationell identifikation påverkar inställningen till ett framtida socialt Europa negativt, och minskar därmed också det potentiella stödet för en fiskal union. Men vi kan också vända på frågan, så som vissa fors kare menar att vi bör göra, och utgå ifrån att institutionella system kan generera en känsla av samhörighet och solidaritet när de väl är på plats. Skulle en harmoniserad välfärdspolitik kunna tänkas leda till att fler människor kände sig som europeiska medborgare, och därmed på sikt skapa medborgerligt stöd?
Faktum är att 42 procent av de tillfrågade européerna i en Euro barometerundersökning 2008, angav att en harmoniserad välfärds politik inom EU skulle stärka deras känsla av att vara en europeisk medborgare. Det är nästan dubbelt så många som svarade att denna känsla skulle stärkas av att exempelvis ha rätt att välja EUpresident. Men det bör tilläggas att andelen ”vet ej” svar var mycket stor, och att de övriga svarsalternativen var rätt konstiga. Med andra ord bör inte allt för stora växlar dras av detta resultat. Detta även om exempel som Storbritannien har visat att det, trots interna splittringar, går att stödja utvecklingen av en territoriell identifikation genom satsningar på gemensam välfärd. Flera viktiga skillnader finns naturligtvis mel lan EU och Storbritannien. Inte minst viktigt är att uppbyggnaden av det offentliga sjukvårdssystemet i Storbritannien skedde i ett läge där inget annat liknande system existerade sedan tidigare – och dessutom
efter att landet hade varit i krig och dess medborgare hade kämpat sida vid sida mot en gemensam fiende i flera år. Att, som i EU:s fall, utgå från en situation med befintliga och rejält varierande nationel la välfärdssystem, och en identifikation som är klart svagare än på nationell nivå, är med andra ord en svår utmaning.
Dessutom är det viktigt att åter påpeka att identifikation samspe lar med egenintresse och ideologi. De nettobidragsgivande medlems staterna i EU har de mest generösa välfärdssystemen, och har oftast någorlunda välskötta nationella ekonomier. Medborgarna i dessa länder har i stor utsträckning en stark nationell identifikation. Då spelar det mindre roll att en del invånare i samma länder också kän ner sig som européer. Tidigare forskning visar att flernivåidentifi kation leder till ett lägre stöd för omfördelning på europeisk nivå jämfört med en dominerande europeisk identifikation. Att på kort sikt få medborgare i nettobidragsgivande länder att stödja en fiskal union i Europa verkar därmed inte speciellt troligt – i alla fall inte om det innefattar överföring av politiskt ansvar till EU, gemensamma skatter och en ökad omfördelning av resurser på europeisk nivå. Frå gan är förstås vad som då blir alternativet, och i vilken utsträckning medlemsstaterna kommer att klara av att upprätthålla de nuvarande nationella välfärdssystemen inom ramen för den europeiska integra tionens utmaningar.
Eftersom vi har ett medborgerligt stöd för EMU, men inte för en utveckling mot fiskal union, kan vi se det som att medborgarna svarar ja på frågan om den ekonomiska och monetära unionen överlever utan en fiskal union, i alla fall på kort sikt. I praktiken är situationen problematisk, vilket framgår av andra kapitel i boken. Frågan är då hur beslutsfattare kan hantera och förhålla sig till folkopinionen. Om folkviljan ska följas bör ansvar för skatter och välfärdspolitik ligga kvar på nationell nivå, och ansvaret för politiska beslutsfattare blir i så fall att hitta de lösningar som bäst garanterar att detta är möjligt. Å andra sidan finns det som sagt tecken på att medborgarna önskar att EU tar ett tydligare ansvar för att hantera ekonomiska kriser och social välfärd– men opinionen är motsägelsefull eftersom majorite ten samtidigt inte är villig att stödja överföring av beslutsrätt till EU eller en ökad harmonisering på skatte och välfärdsområdet.
Här finns därmed arbete att göra för politiker:
• Det verkar finnas ett folkupplysningsbehov om storleken på EU:s budget i relation till medlemsstaterna, och vad som fak tiskt är möjligt att göra med så lite resurser.
• Nationella politiker behöver sluta att ”skylla på EU” vid impo pulära beslut, annars är det svårt att bygga en långsiktig legiti mitet för detta flernivåsystem.
• Idéer och argument gällande harmonisering på det sociala om - rådet behöver konkretiseras så alla vet vad vi talar om. Då bör vi även diskutera alternativen och deras konsekvenser, inte minst utifrån att många stater redan nu har problem med att garantera sina medborgares välfärd.
• Till sist vet vi att det största stödet för ett mer socialt Europa finns bland personer med en stark europeisk identitet. Även om den gruppen är liten blir den långsamt större med mer inte gration på individnivå. För den som vill se en utveckling mot en fiskal union är det därför viktigt att stödja identitets och integrationsgynnande projekt på medborgarnivå.
Sammantaget är det mycket viktigt att förklara vilka alternativen är och vilka konsekvenser olika förändringar kan komma att få. En besviken folkopinion som känner sig förd bakom ljuset kan hota hela integrationsprojektets framtid. På kort sikt ger forskningen Ferrera rätt, det saknas en tillräckligt stark identifikation på europeisk nivå för att en fiskal och social union ska ha ett medborgerligt stöd. Habermas ser däremot en sådan utveckling som naturlig och den enda rädd ningen för de europeiska välfärdsstaterna i framtiden. Framtiden får utvisa om han får rätt.
Källor och litteratur
En god introduktion till politiskekonomiska perspektiv på den grad visa utvecklingen av den inre marknaden och vad den har kommit att innebära för medlemsstaternas möjligheter att driva en självständig
nationell ekonomisk politik finns i Dermot McCanns The Political Eco-
nomy of the European Union (Cambridge: Polity Press, 2010). För en
översikt över de institutionella skillnader som finns mellan olika med lemsstater vad gäller deras välfärdssystem, är Gösta EspingAnders sons Three Worlds of Welfare Capitalism (Cambridge: Polity Press, 1990) en klassiker, liksom Peter Hall & David Soskices Varieties of capitalism:
the institutional foundations of comparative advantage (Oxford: Oxford
University Press, 2001).
Mer specificerad litteratur, där systembyggnadsteorier kopplas till den institutionella och strukturella förändringen i Europa och dess konsekvenser för välfärdsstaterna, är Stefano Bartolinis Restructuring
Europe: centre formation, system building and political structuring between the nation state and the European Union (Oxford: Oxford University
Press, 2005) och Maurizio Ferreras The Boundaries of Welfare. Euro-
pean Integration and the New Spatial Politics of Social Protection (Oxford:
Oxford University Press, 2005). I bägge dessa fall bygger författarna vidare på forskning av Stein Rokkan och inte minst på Thomas H. Marshalls Citizenship and social class and other essays (Cambridge: Cam bridge University Press, 1950). Mycket skrivet finns också om euro peisk identitet, men en bra bok som tar upp frågan ur flera perspektiv är Michael Bruters Citizens of Europe? The Emergence of a Mass European
Identity (New York: Palgrave Macmillan, 2005).
Om vi går över till forskning om människors attityder till den europeiska integrationen så finns det en stor uppsättning litteratur i ämnet, inom allt från valforskning (se Maria Oskarsons bidrag om utanförskap och den ekonomiska krisen, och hennes presentation av både svensk och europeisk valforskning, i EU och den globala krisen.
Europaperspektiv 2010, redigerad av Lars Oxelheim, Lars Pehrsson och
Thomas Persson (Stockholm: Santérus)) till mer allmän attitydforsk ning. Många forskare som studerar attityder till EU bygger vidare på David Eastons klassiska verk A Systems Analysis of Political Life (Chi cago: The University of Chicago Press, 1965) och artikeln ”A Re- Assessment of the Concept of Political Support” (British Journal of
Political Science 5:4, 1975). Bland de mest kända är Matthew Gabels Interests and Integration. Market Liberalization, Public Opinion and Euro- pean Union (Ann Arbor: The University of Michigan Press, 1998)
och flera efterföljande artiklar, exempelvis ”Public Support for Euro pean Integration: An Empirical Test of Five Theories” (The Journal
of Politics 60:2, 1998). Två andra centrala författare inom europeisk
integrationsforskning, såväl vad gäller attityder som policy och elit studier, är Liesbeth Hooghe och Gary Marks. Deras ”Does Identity or Economic Rationality Drive Public Opinion on European Integra tion?” (PS: Political Science & Politics 37:3, 2004), behandlar precis som Gabel skillnaden mellan egennytta och identitet som förklaringar till attityder om europeisk integration. Ett stort antal artiklar på ämnet förekommer dessutom varje år i tidskriften European Union Politics, som varmt rekommenderas till den som vill hålla sig ajour inom detta ämnesfält.
Mer specifikt fokus på attityder till euron har ekonomiskpsykolo gisk forskning som Anke MüllerPeters ”The significance of national price and national identity to the attitude toward the single European currency: A Europewide comparison” (Journal of Economic Psychology 19:6, 1998). Bland nyare forskning på ämnet kan Susan Banducci, Jefferey Karp och Peter Loedels artikel ”Economic interest and pub lic support for the euro” (Journal of European Public Policy 16:4, 2009) re kommenderas. I Kampen om euron (Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 2004) finns flera kapitel om var för svenskarna röstade nej. Maria Oskarsons ”Varför euron splittrar Sverige”, Staffan Kumlins ”Välfärdsmissnöje och välfärdsskepticism” och Linda Bergs ”Hemkänsla” är de kapitel som tydligast knyter an till det här kapitlets fokus på samspel mellan identitet, ekonomisk egennytta och välfärdsattityder.
Välfärdsattityder är för övrigt ett stort forskningsområde i sig självt. För en överblick se gärna Staffan Kumlins kapitel ”The Wel fare State: Values, Policy Preferences, and Performance Evaluations” i Oxford Handbook of Political Behavior, redigerad av Russel Dalton och Hans-Dieter Klingemann (Oxford: Oxford University Press, 2009). Mycket forskning om välfärdsattityder är också signerad Stefan Svall fors, men här tänkte jag framförallt tipsa om The Moral Economy of
Class. Class and Attitudes in Comparative Perspective (Stanford: Stanford
University Press, 2006), eftersom detta begrepp används i kapitlet. Attityder till välfärd på europeisk nivå är inte lika väl undersökta,
men ett exempel är Steffen Maus ”Democratic Demand for a Social Europe? Preferences of the European Citizenry” (International Journal
of Social Welfare 14:2, 2005), och Linda Bergs Multi-level Europeans: The Influence of Territorial Attachments on Political Trust and Welfare Attitudes
(Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 2007). Att institutionell utformning påverkar olika former av välfärdsattityder, och att vi därför bör sammanföra policyforskning med attitydforsk ning, har uppmärksammats av Susanne Mettler och Joe Soss i deras artikel ”The Consequences of Public Policy for Democratic Citizen ship: Bridging Policy Studies and Mass Politics” (Perspectives on Politics 2:1, 2004). Från det svenska forskningsprogrammet Välfärdsstatens Politiska Sociologi har det också kommit ett stort antal artiklar och böcker på detta tema, exempelvis The Political Sociology of the Welfare
State: Institutions, Social Cleavages, and Orientations redigerad av Stefan
Svallfors (Stanford: Stanford University Press, 2007) och Maria Sole vids Voices from the Welfare State (Göteborg: Statsvetenskapliga insti tutionen, Göteborgs universitet, 2009). Wim van Oorschots artikel ”Making the difference in social Europe: deservingness perceptions among citizens of European welfare states” (Journal of European Social
Policy 16:1, 2006) bidrar dessutom med intressanta resultat om varför
vissa samhällsgrupper uppfattas som mer förtjänta av samhällets stöd än andra.
Till sist ett par ord om Eurobarometern som huvuddelen av kapitlets analyser bygger på. Eurobarometern finansieras av Europeiska kom missionen. De ordinarie (standard) undersökningarna genomförs två gånger per år i form av besöksintervjuer med standardiserade svars formulär som intervjuarna fyller i elektroniskt. Det förekommer även undersökningar av specifika teman. Intervjuerna genomförs av natio nella opinionsinstitut som ansvarar för översättning och genomför ande. Urvalet är slumpmässigt och förväntas vara representativt för de olika ländernas befolkningar. De flesta länder har omkring 1 000 svarande, medan de största som Tyskland har 2 000 och de minsta som Malta har 300. Statistiska vikter används för att väga alla svar i undersökningen i förhållande till den folkmängd de representerar.