Principen om barnets bästa i asylbeslut

En central fråga för undersökningen av asylbesluten var hur principen om barnets bästa används och vilken betydelse den får för ärendets utgång. Om vi ser till huruvida barnets bästa nämnts över huvudtaget så kan vi konstatera att detta skett i 71 procent av avslagsbesluten. Bland bifallsbesluten var det bara i 17 procent av fallen som barnets bästa nämndes. Det torde inte vara en slump att skillnaden mellan avslags- och bifallsbesluten är så stor. Det är rimligt att tänka sig att siffrorna illustrerar att barnets bästa-principen används som ett nödvändigt ont, en sista anhalt, i utredningar som lutar åt avslag. Barnets bästa-begrep-pet fyller då inte funktionen av att göra processen rättssäker utan är istället något som åberopas för att det exempelvis ska framstå som om barnet har fått en individuell utredning.

För att vidare illustrera hur barnets bästa-begreppet används i beslut gjordes en indelning enligt följande:

beslut där begreppet

1. inte nämns alls, nämns som en kort fras eller i negerande termer

beslut där barnets bästa beskrivs genom en

2. formell redogörelse

för lagstiftning utan anknytning till barnets upplevelser (som exempel på detta sätt att genomföra barnets bästa kan nämnas formuleringar om att beslutet “ej strider mot barnets bästa” alter-nativt att man uppger att man “tagit hänsyn till barnets bästa”) beslut där barnets bästa-principen

3. relateras till den enskildes

situation, såsom hälsotillstånd.

Vi finner då att i 43 beslut nämns barnets bästa inte alls. I negerande termer eller symboliskt används begreppet i 47 beslut. I 12 beslut reso-nerar Migrationsverket om barnets bästa i anknytning till det enskilda barnets situation, i huvudsak avgränsat till hennes eller hans hälso-tillstånd. Här kan också nämnas att barnkonventionen nämns i 13 beslut.

I de beslut där barnets bästa används som en tom fras så får en lika stor andel av barnen avslag, som bifall. Ser vi till de beslut där barnets bästa-principen kopplas ihop med hälsotillstånd så blir utgången emel-lertid bifall i 90 procent av ärendena. Mot bakgrund av det stora bortfal-let av beslut måste siffrorna tolkas försiktigt. Icke desto mindre verkar det vara så att om ett barn är sjukt så kan principen om barnets bästa ha en betydelse i prövningen. Men i övrigt används begreppet i huvud-sak som en tom fras utan någon reell betydelse. Det handlingsutrymme som lagstiftningen tillhandahåller avseende barnets bästa utnyttjas följ-aktligen inte i utredningar av enskilda ärenden.

6.6 Sammanfattande avslutning

Frågan om hur barns berättelser hanteras i asylbeslut är av relevans eftersom lagstiftningen tydligt anger att barn har en rätt att komma till tals i beslut som rör dem. De sätt på vilka principen om barnets bästa genomförs i asylbeslut ger kunskap om hur handläggare förvaltar sitt handlingsutrymme med avseende på barnets bästa-begreppet.

Sammantaget kan konstateras att barn under 2007 inte kom till tals i den utsträckning som kan förväntas utifrån riktlinjer i policydokument.

Det framkom sällan i beslutsskrivningar när barnet hade hörts eller, om så var fallet, varför man avstått från att höra barnet. Mitt intryck, efter att ha samtalat med omkring hälften av de handläggande

tjäns-temännen, är att samtalet med barnet fyller funktionen av att man vill leva upp till en formellt fastställd ordning, vilken tjänstemännen var väl medvetna om.

När det kommer till barns asylskäl så kan flera tendenser urskiljas i materialet. En ytlig läsning av asylbesluten ger vid handen att barn generellt inte har några egna skyddsskäl. Emellertid ger de berättelser som förmedlades om eller av barnen, en annan bild. Inte sällan har barn individuella asylskäl, men dessa förbigås till synes i utredningen, eller i vart fall framkommer det inte i besluten på vilket sätt barnets skäl för uppehållstillstånd har beaktats. Exempelvis åberopades i ett ärende att barnet riskerade att utsättas för förföljelse eftersom hon avlats i ett blandäktenskap, men detta ignorerades i prövningen. En handläggare bekräftade bilden av att barns asylskäl kommer i skymundan när hon berättade om att hon numera träffar barn och lyssnar till vad de har att säga, men att deras berättelser inte prövas i förhållande till utlän-ningslagens paragrafer om skyddsbehov.

I beslut där barns situation behandlas så är det avgränsat till sam-manhang där en bedömning av om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter – med fokus på hälsotillstånd. Det framkommer inte i besluten hur en samlad bedömning av barnets individuella situation hade gjorts. Helt klart är att det inte räcker med att bara vara anpassad till den nya hemmiljön för få uppehållstillstånd i Sverige. I flera av de ovan redovisade ärendena finns det anledning att ifrågasätta om utred-ningen har skett i enlighet med lagstiftutred-ningens och policydokumentens krav på en grundläggande utredning.

Sammantaget hade barnets bästa-principen en mycket liten betydelse för barns möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige under 2007.

Ser vi till vem som fick bifall så verkar medborgarskap var av betydligt större vikt för om en person får uppehållstillstånd, än de individuella erfarenheter hon eller han har bakom sig. Den förändring i utlänningsla-gens sjätte paragraf i femte kapitlet, som infördes 2005 och som gick ut på att tydliggöra principen och därmed ge den ett större genomslag, hade inte haft någon synbar effekt 2007. Mot bakgrund av att barnets bästa nämndes i väldigt många ärenden där barnet fick avslag (71%), men i förhållandevis få av bifallsbesluten (17%), är en relevant fråga om tjänstemännen på Migrationsverket ser det som ett nödvändigt ont. Barnets bästa verkar fungera som en sista anhalt vilken, liksom barnintervjun, måste till för att beslutet ska kunna skrivas under och

skickas till mottagningshandläggaren för delgivning. Är det fråga om ett bifallsbeslut behöver tjänstemännen inte nämnda begreppet över huvudtaget.

Sammanfattningsvis framkommer i besluten att Migrationsverket för-bigår möjligheten att faktiskt använda barnets bästa. Därmed utvecklas inte heller någon substantiell innebörd av begreppet i sammanhanget asylprövningen. Man kan också uttrycka det så att tjänstemännen inte utnyttjar det handlingsutrymme som lagstiftningen tillhandahåller och att asylsökande barn inte får den allomfattande prövning av sina asyl-skäl som de har rätt till. I det följande kapitlet presenteras en intervju-undersökning med 35 tjänstemän på Migrationsverket. Nu är frågan hur handläggare och beslutsfattare gör mer praktiska avvägningar om barnets bästa.