De proletära kvinnorna och sexualiteten

Med ett kvinnohistoriskt perspektiv förefaller det tveksamt att se kvinnor enbart som objekt för mäns handlingar. Kvinnor måste också betraktas som

349Jan Sundin, 1991, s 248 f.

350I Torna härad slapp kvinnan böta så sent som på 1690-talet, då straffen för sexualbrotten anses ha varit som hårdast, om det var hennes första förseelse, vilket mannen aldrig kunde räkna med.

handlande subjekt och vi måste på allvar fråga oss varför kvinnorna handlade som de faktiskt gjorde. I det här sammanhanget torde det vara viktigt att ana-lysera kvinnornas handlingar utifrån hur deras totala situation såg ut. Vi kan inte utgå från att kvinnor genomgående blev lurade eller tvingade till lägers-målen. Sådana förklaringar har säkert relevans i en del av fallen – men som vi skall se har myntet också en annan sida.

I materialet, lägersmålsprocesserna i Torna härad, finns åtskilliga exempel där det genom vittnesmålen framkommer att kvinnorna inte bara uppmuntrat män i omgivningen, utan också själva tagit initiativen till den sexuella kontakten. Här handlar det antagligen främst om kvinnor från den agrara underklassen, och inte om bonddöttrar.³⁵¹ De proletära kvinnorna framstår ofta som både initiativrika och handlingskraftiga, och deras beteende förefaller ibland förvånansvärt frigjort. I flera fall berättar vittnen om hur kvinnan självmant gått och lagt sig i mannens säng i samband med fester eller när man arbetat tillsammans. Det tidigaste fallet jag funnit i undersökningen är från 1688.³⁵² Med tiden blir sådana berättelser vanligare, men detta speglar kanske mest att målen efter hand blir fylligare och vittnesskildringarna fler i takt med att barnafäderna börjar nekar till brottet. Genom vittnesmål får vi till exempel veta att pigan Bengta Jeppsdotter självmant gick och la sig i sängen hos drängen Jöns Svensson. I ett annat fall berättar vittnet som sov i samma rum om hur Hanna Nilsdotter smög upp om natten och la sig hos den skräddare som var i huset på sömnadsarbete. Och i ett fall från år 1800, får vi till exempel veta att husmansdottern Kjerstina Olsdotter kom in och frågade drängen Jacob om han inte hellre ville sova hos henne, ute i halmhuset.³⁵³

Som vi sett i kapitel 2, beträffande förarbetena till 1734 års lag, uppfattade man just kvinnliga initiativ i samband med lägersmål som ett problem. Från Åbo län undrade man hur man skulle förfara med de ”många ålderstigna pi-gor” som lockat omyndiga pojkar till lägersmål.³⁵⁴

Vi kan alltså konstatera att kvinnor, trots de svåra följderna, inte bara kunde förföras utan även själva ibland tog initiativen. Sexualiteten är förvisso en drivkraft i sig, men den räcker inte som förklaring när de kvinnliga initiativen framstår som klassbundna beteenden. Det agrara samhället var ett skiktat samhälle och om vi, av pedagogiska skäl, renodlar resonemanget kan vi utgå

351För den äldre perioden går det inte att socialgruppera kvinnorna, men man kan utläsa av målen att det handlade om tjänstepigor.

352Torna häradsrätt, 1688, vårtinget, nr 9; se även 1703, vårtinget nr 12.

353Torna häradsrätt, 1820, ht nr 110; 1789, st nr 22; 1800, ht nr 26.

354Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736. Band 7, s 396.

från att det fanns åtminstone två huvudkategorier av kvinnor, med helt olika förutsättningar i livet:

KATEGORI I: Döttrar till bönder eller borgare:

– Här hade kvinnan en viktig funktion vid egendomsöverföringen.

– Kvinnans äktenskap var en angelägenhet för hela familjen.

– Giftomannainstitutet fyllde således en viktig funktion.

– Kvinnan var tvungen att värna om sin oskuld för att bli gift.

KATEGORI II: Proletära kvinnor:

– Här medverkade kvinnan inte vid egendomsöverföringen.

– Giftomannainstitutet saknade funktion.

– Kvinnan var tvungen att själv finna en friare.

– En graviditet ledde vanligtvis till äktenskap om lagstiftningen var sträng.

– Synen på sexuell kontroll/självkontroll blev ambivalent.

Den första kategorin kvinnor består för landsbygdens del av bonddöttrar.

Generellt kan man säga att det var den här kategorin kvinnor som lagstift-ningen utgick ifrån. Våra äldsta lagar, landskapslagarna, var bondelagar och deras regler kring böndernas frierier, trolovningar och giftomän överfördes tämligen oförändrade till såväl Landslagen som till 1734 års lag.

I egenskap av döttrar till besuttna deltog dessa kvinnor i egendomsöverfö-ringen mellan generationer och släkter. Här var det alltså av största vikt att de barn kvinnan födde blev legitima arvingar, och inte oäkta barn som stod utan-för arvsrätten. I de här samhällsskikten var det viktigt att kvinnan var sexuellt tillförlitlig.

I bondeklassen var en kvinnas äktenskap hela familjens angelägenhet och någon egentlig rätt att själv välja make hade kvinnan inte. Det var följaktligen till den lagstadgade giftomannen friaren skulle vända sig om han var in-tresserad, och giftomannens samtycke var nödvändigt för att äktenskapet skulle få ingås. Om kvinnan lyckades kringgå reglerna och äkta en make på egen hand, gav lagstiftningen giftomannen rätt att göra henne arvlös. Påpekas bör i detta sammanhang att det inte fanns något lagligt stöd för att gifta bort en kvinna mot hennes vilja. Tvärtom föreskrev 1734 års lag, GB 1:5, att ”ej må någon till giftermål tvingas”, ett stadgande som förvisso bör vägas mot GB 6:1, som gav föräldrarna rätt att göra dottern arvlös om hon gifte sig utan deras samtycke.

För kvinnorna i kategori I blev det följaktligen viktigt att värna om sin oskuld. Ett moraliskt snedsteg äventyrade kvinnans möjlighet att bli bortgift, och den därmed förbundna möjligheten att komma över ett eget hem och hushåll och uppnå den maktposition som stod en bonddotter till buds. Vi bör

hålla i minnet att det ekonomiska välstånd som var förknippat med bonde-ståndet tillkom kvinnor i första hand via äktenskapet, genom hemgift och giftorätt.

Av detta följer att det personliga incitamentet att lyda lagen bör ha varit stort bland bonddöttrarna, och vi finner dem mycket riktigt sällan i dom-böckernas lägersmålsprocesser. Bondeungdomarna förefaller också ha haft en sträng moraluppfattning och hyst en starkt fördömande syn på den utomäk-tenskapliga sexualiteten. (Se kapitel 4.7). Den empiri jag gått igenom indi-kerar också, som vi sett, att den sociala kontrollen inte bestod i övervakning och förmynderi i första hand, utan snarare i en självkontroll. Unga män och kvinnor umgicks tämligen fritt på landsbygden, både i vardagens arbete och vid helgens fester, och även bonddöttrarna var ute och tjänade som pigor i andras hushåll, om deras arbetskraft inte behövdes i hemmet. Det förefaller alltså troligt att unga bonddöttrar hade en klar uppfattning om vad som var ett ärbart beteende och att de var måna om att följa reglerna.

Den andra kategorin kvinnor består för landsbygdens del av döttrar till arbetskarlar, dagsverkstorpare, soldater och liknande. Här handlar det om kvinnor som kan gå under benämningen proletära. Den primära skillnaden mellan kvinnorna i kategori I och II är, som jag uppfattar det, att de senare inte medverkade vid egendomsöverföringen mellan generationerna. De var självförsörjande och hade vanligtvis börjat arbeta i andras hushåll redan som barn. För de här kvinnorna fyllde inte giftomannainstitutet någon direkt funktion. Det fanns helt enkelt inget för friaren att förhandla med giftomannen om. Här fanns ingen hemgift att diskutera och inget framtida arv att locka med. Om de här kvinnorna skulle bli gifta fick de själva försöka skapa kontakter och locka till sig friare, och det enda de hade att locka med var kanske just sig själva.

Att äktenskapet intresserade de här kvinnorna i lika hög grad som bond-döttrarna kan vi utgå ifrån. Äktenskapet var praktiskt taget enda möjligheten för en fattig, omyndig kvinna att skapa ett eget hem, och ju äldre hon blev desto svårare blev det att få anställning som tjänstepiga.³⁵⁵

Här uppstår då den paradoxala situationen att de proletära kvinnorna kunde gynnas av en sträng sexuallagstiftning. Om mannen riskerade att drabbas av ett verkligt hårt straff, var det också troligt att han friade om kvinnan blev

355I en undersökning om kvinnor som födde oäkta barn i Skurup socken 1800–1820, fram-kom att de 7 kvinnor i undersökningen som förblev ogifta (av 37), med stigande ålder fick allt svårare att försörja sig. Fem av dem slutade sina dagar på fattighuset, en sjätte stod uppförd i husförhörslängden som fattighjon utan bestämd vistelse vid sin död och den sjunde kvinnan dog som inhyses på en gård där en av hennes oäkta döttrar hade tjänst. Opubl C-uppsats, Marie Lindstedt, 1989.

gravid. Om sexualiteten däremot avkriminaliserades skulle de här kvinnorna lätt kunna råka illa ut. Om männen börjar uppfatta sexuellt umgänge som till intet förpliktande, blir konsekvensen att kvinnorna lämnas ensamma med ansvaret för barnens försörjning och omvårdnad. Just detta förefaller inträffa i Sverige på 1800-talet då de ogifta mödrarna blir så kolossalt många, samtidigt som barnafäderna i regel går fria från ansvar.

Det är viktigt att påpeka att båda kategorierna kvinnor alltid förekommit samtidigt och att det bara är proportionerna mellan dem som förskjuts. Under 1600-talet och första hälften av 1700-talet tillhörde majoriteten av kvinnorna kategori I. Därför kunde också lagstiftaren obesvärat bortse från den andra kategorin kvinnors existens. Med den explosionsartade befolkningstillväxten, och åtföljande proletarisering, från 1700-talets andra hälft och framåt, blev proportionerna efter hand de omvända, och kategori II den största gruppen.

Under hundraårsperioden 1750–1850 ökade antalet bönder endast med ca 10 procent, från 186.569 till 206.939. Under samma period mer än fyrdubblades antalet obesuttna på landsbygden, från 47.924 till 203.051.³⁵⁶ Medan bön-dernas frierier präglades av förhandlingar och ekonomiska uppgörelser utvecklade de obesuttna grupperna andra former för makesökning där sexuellt umgänge kunde leda till äktenskap.

Den speciella resurs kvinnor besitter, förmågan att föda barn, är viktig både för kvinnor och män och för hela samhället. Den biologiska reproduktionen organiseras också alltid på något sätt i ett samhälle, och hur detta sker får konsekvenser både för kvinnor och män.

I ett samhälle där det ekonomiska överskottet var litet och osäkert, och där det krävdes generationers ackumulerade ansträngningar för att skapa materi-ell trygghet och välstånd, blev egendomsöverföringen mmateri-ellan generationerna väsentlig och viktig att värna om. Sett på samhällsnivå blev det också angeläget att ordna individerna i stabila familjerelationer då familjeenheterna också var produktionsenheter. I ett sådant samhälle blir kontrollen över kvinnornas reproduktionsförmåga viktig. Samhällets stränga sexuallagstiftning gällde även för männen, men kvinnor och mäns olika roller vid reproduktionen, och samhällets patriarkala struktur, medförde att övertramp fick allvarligare konsekvenser för kvinnorna.

Kvinnans sexualitet och reproduktionsförmåga var en tillgång, men kunde också innebära en fara och ett riskmoment. Det var av yttersta vikt att kvinnor som deltog i egendomsöverföringen också var sexuellt tillförlitliga och inte på eget bevåg inlät sig i relationer med män som av ekonomiska eller

356Ang proletariseringens omfattning se Christer Winberg, 1975, 17.

andra skäl inte passade in i släkten. Det var också viktigt att hon inte födde barn med en man som inte var villig att ingå äktenskap.

Sambandet mellan kvinnans roll vid egendomsöverföringen och hennes sexuella beteende behöver dock inte ses som enkelt eller oförmedlat och här menar jag att föreställningarna kring den kvinnliga hedern och ärbarheten, med dess klara bindningar till just den sexuella hedern, skall ses som den viktigaste förmedlande länken (se kapitel 6). Vi behöver inte tro att 1700-talets män och kvinnor enbart resonerade utifrån ekonomiska termer i umgänget mellan könen, och inte heller att de anade ekonomiska faktorer bakom de moraliska, alternativt religiösa, värderingar de anammade. Den kulturella föreställningen om en kvinnas heder fick en egen djupare innebörd åtskild från pragmatiska övervägningar. Det är betydligt troligare att unga män och kvinnor i första hand resonerade utifrån just moraliska föreställningarna om kvinnlig heder och ärbarhet. Det bör ha fallit sig naturligt för en bondson att välja sig en ärbar, okränkt hustru, och han kunde påräkna vissa förebråelser från omgivningen om han själv kränkte en kvinnas heder. För en bonddotter bör det ha känts både viktigt och riktigt att leva som en ärbar piga, och hon bör ha insett att ett frigjort sexuellt beteende allvarligt kunde skada henne. På sätt och vis blev kvinnor mer könsrelaterade än män.

Medan kvinnans heder relaterades till den sexuella hedern, kunde det för mannen, som var en juridiskt och ekonomiskt myndig individ, vara viktigare att hålla avtal och stå för sitt ord.

Det agrara samhällets tydliga patriarkala struktur kan aldrig tänkas bort, utan utgör den konkreta ram inom vilken relationerna mellan könen utspelade sig. De givna reglerna kring partnerval och äktenskapsbildning hade en utpräglat patriarkal utformning som tillät män att förhandla om kvinnor.

Detta behöver dock inte betyda att den manliga önskan om en stabil familje-bildning och en tryggad egendomsöverföring stod i strid med kvinnornas in-tressen. Mäns och kvinnors intressen inom bondeklassen bör snarare ha sam-manfallit när det gällde synen på egendomsöverföringen och äktenskapet. För mannens del var det viktigt att hans egendom överfördes till hans egna legi-tima arvingar och för kvinnan var det viktigt att mannen till de barn hon födde också tog sitt ansvar för försörjningen. Och för båda slutligen bör det ha framstått som önskvärt att ett bärkraftigt och varaktigt hushåll upprättades.

Den agrara underklassens kvinnor bör ha funnit det betydligt svårare, och också betydligt mindre välmotiverat, att leva efter bondesamhällets moralföreställningar, när den materiella grunden saknades. I en samhällsklass där giftomannainstitutet saknade funktion blev det nödvändigt för kvinnorna att själva knyta kontakter med det motsatta könet, och bli sina egna äktenskapsförhandlare. Risken att råka illa ut var givetvis stor, samtidigt som

det var svårt att leva upp till bondesamhällets föreställningar om ett ärbart beteende. Mången kvinna med mer eller mindre proletär bakgrund bemödade sig säkert om att följa reglerna även om de passade illa, antingen för att hon menade att hon var fattig men ärlig och gudfruktig eller för att hon ville undvika andras förakt och ekonomisk misär.

I undersökningen av lägersmålsprocesserna från Everlöv var underklasskvin-norna i majoritet bland de ogifta mödrarna under 1800-talet. Det finns andra svenska undersökningar som pekar i samma riktning (se nedan). Några säkra belägg för att detta mönster sträcker sig längre tillbaka i tiden än till sent 1700-tal är dock svåra att finna. I materialet från Torna härad är det inte möj-ligt att socialgruppera kvinnorna förrän husförhörslängderna börjar föras, dvs under tidigt 1800-tal. Detta beror på att kvinnorna själva inte hade titlar som angav deras position i samhället. Man måste således utgå från kvinnans faders samhällsställning och denna förblir i flertalet fall okänd i äldre tid.

Utifrån mina resonemang om kvinnans roll vid egendomsöverföringen kan man hypotetiskt anta att det även tidigare mest varit obesuttna kvinnor som blivit ogifta mödrar. Men antagandet är inte reservationslöst. Man måste ställa frågan om bondeskiktet även i äldre tid verkligen var besuttet i Skåne, vilket inte är självklart under 1600-talets utarmande krigföring i landskapet.

Vi vet också att en stor del av jorden låg öde och obrukad. Därmed kan inte heller innehavet av jord ha utgjort en lika viktig förutsättning för partnerval som senare då jorden blev en bristvara i Skåne.

Vad visar då andra undersökningar om de ogifta mödrarnas klasstillhörighet?

Jan Sundin har analyserat de ogifta mödrarnas sociala bakgrund.³⁵⁷ Sundins arbete är den kvantitativt sett största svenska undersökningen av den utomäk-tenskapliga sexualiteten och omfattar 5 olika undersökningsområden och ett långt tidsperspektiv. Den omfattande undersökningen har varit möjlig genom att Sundin i huvudsak arbetat med stämningslistor och saköreslängder.

Tidigare undersökningar har varit både få och små. Sundin utgår från titlarna i saköreslängderna och han redovisar fördelningen efter titlar uppdelade i två perioder; tiden före respektive efter 1789. För tiden fram till 1790 hade prak-tiskt taget samtliga kvinnor antingen en förklenande titel eller ingen alls.

Sundins beteckning i tabellen blir då ”Förkl. titel”, nästa beteckning är ”övr.

obesuttna”. Därmed tycks Sundin förutsätta att det faktum att kvinnan fått en förklenande titel indikerade att hon var obesutten. För perioden efter 1789

357Jan Sundin, 1991, s 234. Dessa resultat återfinns även i För Gud, Staten och Folket, 1992.

saknas de förklenande titlarna och en överväldigande majoritet av kvinnorna hamnar i gruppen ”övr. obesuttna”. Vad som innefattas i denna kategori får vi inte veta mer om än att det för kvinnornas del ”döljer sig en mycket stor mängd pigor” i gruppen. Som jag kommer att resonera kring i kapitel 6 mar-kerade emellertid de förklenande titlarna kvinnans moraliska fall genom brot-tet, inte hennes tidigare sociala tillhörighet. Benämningar som piga och änka saknar också allt värde när det gäller att socialgruppera kvinnor eftersom dessa titlar enbart tar sikte på civilstånd. Sundin drar själv slutsatsen att det i första hand var obesuttna som begick lägersmålen. Men han reserverar sig för att många av titlarna som han hänfört till gruppen obesuttna egentligen mest markerade ungdom, såsom pigan, drängen, gesällen. Sundins slutsats blir, att de som dömdes för lägersmål antingen var unga eller obesuttna. När det gäller kvinnornas sociala hemvist blir det därmed vanskligt att dra några säkra slutsatser av Sundins undersökning.

För 1800-talets del finns det även andra undersökningar som visar att de ogifta mödrarna mestadels kom från samhällets obesuttna skikt. Detta visar till exempel Sten Carlssons kohortstudie av 747 flickor, födda 1800–1829, i Östra Vingåkers socken i Södermanlands län. För kvinnornas utomäktenskap-liga födslar fann Carlsson ”ett klart och ganska genomgående samband mellan social nivå och frekvensen av utomäktenskapliga barn.³⁵⁸ Hans Normans undersökning om Den utomäktenskapliga fruktsamhetens lokala variationer, 1977, gäller utomäktenskapliga födslar under perioden 1851–1880 i Örebro län. Norman har socialgrupperat de ogifta mödrarna utifrån deras fäders yrkesposition. I likhet med Sten Carlsson finner Norman att den utomäktenskapliga fruktsamheten visade sig vara störst i de lägsta sociala grupperna.³⁵⁹