SortimentSamordning oCh deSS effekter

Sortimentsamordning är den andra av våra tre strategier vid genomförande av stora investeringar. Syftet mad användningen av strategin är att uppnå samordningsfördelar i investeringen. Studier av sortimentsamordning vid kommunal verksamhet är få men desto fler finns från industriell sektor och exempelvis finansiell sektor och flygverksamhet. Inom offentlig verksamhet finns studier från användning av sortimentsamordning vid genomförande av investeringar inom högre utbildningsverksamhet, teatrar samt inom elektricitets- och naturgasföretag.

Definition av effekter av sortimentsamordning

Sortimentsamordning (scope) innebär att vid genomförandet av en investering, två eller flera produkter (output) samordnas i en produktions- eller distributionsprocess och utnyttjar en gemensam input så att nettokostnaderna för båda produkterna sammantaget blir lägre än om de båda produkterna producerats eller distribuerats var för sig utan denna samordning. Den kostnadsminskning som uppstår ses som en fördel av sortimentsamordning (Economies of Scope). Panzar and Willig (1975) var de forskare som först myntade begreppet ”Economies of Scope”, som benämning på en attraktiv ekonomisk egenskap hos produktion. Economies of Scope innebär enligt Panzar and Willig (1981, sid. 268): ”Cost savings which result from the scope of the enterprise.

60

There are economics of scope where it is less costly to combine two or more product lines in one firm than to produce them separately.” Detta innebär att Economies of

Scope utgörs av kostnadsfördelar som är ett resultat av samordningen i företaget och inte enbart av skalförhöjning. Det föreligger Economies of Scope när kostnaderna blir lägre om två eller flera produktlinjer inom ett företag kombineras än om de produceras åtskilda. Men detta räcker inte för att Economies of Scope ska uppstå. Det krävs också enligt Panzar and Willig (1981, sid. 271) ”the presence of a sharable quasi-public input”. Det krävs med andra ord också en input som kan delas av två (eller flera) produktlinjer så att kostnaderna blir lägre vid gemensam produktion än vid separat dito. Man talar om att kostnaderna är ”subaddative”. Panzar and Willigs definition är den mest klargörande men likartade definitioner finns. 4 5

Det finns inte något omedelbart samband mellan Scope och Scale vid genomförande av stora investeringar men de kan förekomma tillsammans. Vid sortimentsamordning kan skalan i produktionen höjas eller kostnaderna per kvantitet av output sänkas samtidigt som kostnaderna sänks av att man uppnår ett bättre utnyttjande av den gemensamma delbara ”input” som är närvarande. Economies of Scope omfattar då både effekterna av skalförhöjningen och fördelen av användning av en gemensam ”input”. Economies of Scope kan också förekomma som enbart kostnadssänkningar från användning av en gemensam ”input”. Det är fullt möjligt att Economies of Scope kan föreligga samtidigt som man har Diseconomies of Scale om det handlar om en produktionsprocess med högutbildad arbetskraft som uppvisar lägre kostnader i lägre produktionsintervall. Det är också möjligt att ett företag med ”joint production” (gemensam produktion) kan uppvisa Economies of Scale medan Economies of Scope saknas eftersom man saknar en gemensam input (jfr Pindyck och Rubinfeld, 2005, sid 241).

Mätning av Economies of Scope

Vid genomförande av investeringar med hjälp av samordning kan det vara önskvärt att beräkna effekterna av samordningen. Panzar and Willig (1981, sid, 269) visar på att det kan förekomma även weak Economies of Scope och till och med Diseconomies of Scope. Man mäter graden av Economies of Scope genom att kalkylera med vilken procentsats som produktionskostnaden reduceras när två eller fler produkter samordnas i en produktion jämfört med om de produceras var för sig.

Graden av Economies of Scope är SC. Ekvationen nedan mäter graden: SC= (C (q1) + C (q2) - C (q1, q2)) /C (q1, q2)

C(q1) representerar kostnaden att producera q1. C(q2) representerar kostnaden att producera q2 och C(q1,q2) representera kostnaden för att producera båda tillsammans Ju högre procentsats ju högre grad av Economies of Scope föreligger. Om SC är negativ föreligger Diseconomies of Scope (Pindyck and Rubinfeld, 2005, sid. 241- 242).

Diseconomies of Scope

Diseconomies of Scope innebär att när en investering genomförs kostnaderna kan bli högre av samordningen och att det därför då är bättre att tillverka produkterna var för sig (Panzar and Willig, 1981, sid. 269). Enligt Pindyck and Rubinfeld (2005, sid. 241) kan detta inträffa om produktionen av den ena produkten på något sätt stör produktionen av den andra produkten.

Exempel på shareable input

Det som möjliggör scope vid genomförandet av en investering är således en input som kan delas eller användas av två eller flera produktlinjer. Panzar and Willig (1981, sid. 269) ger fem olika exempel på sådan input.

1. En shareable input kan när investeringen genomförs vara en del av tillhandhållandet av produktionskapacitet i form av till exempel en generator som kan användas vid olika tidpunkter av den ena och den andra produktlinjen.

2. En shareable input när en investering genomförs kan utgöras av odelbar utrustning (eller av en fabriksbyggnad) som kan användas för flera produktlinjer inom samma företag.

3. En shareable input när en investering genomförs kan vara en värmekälla som räcker längre än till tillverkning av bara en produkt.

4. En shareable input när en investering genomförs kan bestå av human kapital (ofta i form av ägar-know-how) som kan utnyttjas vid produktion av mer än en vara.

5. En shareable input när en investering genomförs kan bestå av en vara som oundvikligen ger upphov till biprodukter vid sidan av primärprodukten. Ett exempel på en sådan input är får, där ull är huvudprodukten och fårkött är en biprodukt.

Från ett perspektiv med kommunala investeringar kan man tänka sig följande shareable input när investeringen genomförs som exempel:

1. Vid genomförande av en investering i lokaler som kan användas för olika verksamheter vid olika tidpunkter på dagen, till exempel skola på dagen och föreningsaktiviteter på kvällen, kan lokalerna utgöra shareable input.

2. Vid genomförande av en investering kan själva byggnaden utgöra shareable input som kan användas till olika slag av liknande verksamheter. I ett kulturhus samordnas olika kulturella aktiviteter som kan dra nytta av varandra se Sahlin-Andersson (1986). Av hennes fall från ett kulturhus i Umeå6 kan man utläsa att kommunen använt sig av samordning av kulturverksamhet för att få tillstånd en teater i kommunen. Vid

62

samordning av kongressverksamhet och evenemangsverksamhet med idrottsverksamhet för att öka utnyttjandegraden av arenorna och därmed kunna sänka nettokostnaderna för anläggningarna. Respektive arena fungerar som shareable och odelbar input i dessa fall.

3. En shareable input (värme) när en investering genomförs kan tänkas vara sopor som används i ett kraftvärmeverk för produktion av värme och el. Även själva kraftvärmeverket kan vara en shareable input för produkterna el och värme.

4. En shareable input vid genomförande av en investering kan vara know-how i en situation där en skola delar lokaler med en teater och där know-how från teaterverksamheten kan tas tillvara i skolverksamheten. Här föreligger två shareable input dels själva byggnaden och sedan teater-know-how som delas mellan teaterverksamheten och skolverksamheten. 5. Vid genomförande av investering i skolor kan undervisning vara en shareable input som ger barn kunskaper men det är också en kollektiv vara som kommer hela samhället till godo.

Användning av shareable input

Bailey and Friedlaender (1982), som hade ett nära samarbete med Baumol, Panzar and Willig (1982) konstaterar att Panzar and Willigs (1981) exemplifiering av shareable input som förklaring till hur Economies of Scope uppstår visar att en vanlig produktionsfunktion inte räcker till för att förklara detta. Den måste kompletteras. Man måste studera hur input kan användas inom produktionen på olika sätt. Bailey and Friedlaender (1982) ger exempel på fem olika användningar av shareable input som kan användas vid genomförande av en investering där sortimentssamordning används.

1. en input som delar sig i två output. Vid ”joint production of wool and mutton” är det

får som är delbar input och som resulterar i produktion av både ull och kött. Denna typ av Economies of Scope existerar utan att skalfördelar (Economies of Scale) finns med i bilden. Här resulterar själva denna delbara input, som får utgör, i de båda produkterna.

2. förmåga till flexibilitet. Tillverkning med hjälp av löpande band passar bäst för

enproduktstillverkning i stor skala. Robotar i kombination med datorer kan bidra till skalfördelar i produktionen även för mindre grupper av delar. Detta åstadkoms genom att man utnyttjar robotens förmåga att byta från en arbetsuppgift till en annan. Förmågan till flexibilitet innebär att flera produkter kan hanteras av samma robot och man uppnår genom automatisering Economies of Scope och Scale. Roboten utgör ” the shareable input”.

3. överkapacitet hos fasta tillgångar. Närvaron av fasta produktionsfaktorer till exempel

och Economies of Scope. Fasta produktionsfaktorer är ofta grund för Economies of Scale men de är samtidigt odelbara input där överkapacitet kan förekomma. Genom att man kan tillvarata överkapaciteten till ytterligare en produkt kan även Economies of Scope uppnås.

4. input-output som nätverk. Economies of Scope kan också uppnås genom att man

använder sig av nätverk. Nätverksidén har till exempel flygbolag använt sig av för att kunna öka sina planstorlekar och höja kapacitetsutnyttjandet i planen. Vad man gör är att använda sig av så kallade spokes (ekrar) och hubs (nav) där man i en hub samordnar sina flygningar (one-stop services) från olika destinationer (spoke cities). Flygplanet är shareable input i produktionen av flygningar från en hub till en spoke city och skalan kan höjas genom den samordning av tidtabeller som görs för flygningar till och från ”hubben” och att större plan kan användas vid flygningar ut från en hub. Andra affärsområden som använder sig av nätverksidén för att nå Economies of Scale och Scope är telekommunikationsindustrin och åkeriverksamhet.

5. delning av imaginära tillgångar eller know-how. Bailey och Friedlaenders (1982) sista

exempel på fall där flerproduktsdiversifiering förekommer är när man delar på imaginära tillgångar som forskningsaktiviteter eller know-how (t.ex. produktionskunskap som kan delas mellan flera produktlinjer).

Från ett kommunalt investeringsperspektiv kan man finna liknande exempel på användning av delbar ”input”.

1. En motsvarighet till en input som delar sig till flera output kan vara sopor som input i kraftvärmeverk som producerar värme och el.

2. Robotiserad verksamhet är kanske sällsynt än så länge i kommunal verksamhet men flexibilitet i användning av input i form av lokaler kan medföra att lokalerna kan användas till olika verksamheter som både till undervisning och till föreningsverksamhet på kvällstid.

3. Ett kraftvärmeverk har en stor fast produktionsfaktor som kan medföra överkapacitet av ånga som man kanske inte kan ta tillvara själv utan säljer vidare. Man producerar två varor, ånga för eget bruk och ånga till försäljning.

4. Att skapa Economies of Scope and Scale med hjälp av nätverk i form av något som liknar ”spokes and hubs” borde vara möjligt inom kollektivtrafiken.

5. Delning av know-how för att uppnå Economies of Scope är fullt möjligt inom kombinationer som exempelvis av utbildnings- och teaterverksamhet, utbildnings- och idrottsverksamhet och utbildnings- och fritidsverksamhet.

64

Economies of Scope och institutionell teori

Utgångspunkten i den här studien har inte varit institutionell teori. Teeces (1980) kritik från institutionella utgångspunkter av Panzar och Willigs (1975) tankar är inte relevanta i denna studie men är värda att notera och redovisas som information för läsaren:

Teece (1980) är inte nöjd med den förklaring som Panzar and Willig (1975) ger till hur flerproduktföretag formas. Teece (1980) anknyter till Williamsons (1975, 1979) förklaring av vertikal integrering och vill utvidga den till att förklara även diversifiering. Han vill förklara företagets scope (produktsortimentsamordning) utifrån institutionella förhållanden hos marknaderna. Han hävdar att en kostnadsfunktion som visar på Economies of Scope inte säger något om företagets scope.

Utom i två fall, dels när Economies of Scope är baserat på ägarknow-how och dels vid allmän och upprepad användning av ”specialintervall” av odelbara fysiska tillgångar är flerproduktsföretaget ett effektivt sätt att organisera ekonomisk aktivitet. Teece (1980) hänvisar till att Panzar och Willig (1975) och Willig (1979) har hävdat att närvaron av Economies of Scope ger upphov till flerproduktsföretag. Teece (1980) påstår att Panzar och Willigs (1981) slutsatser är för starka: ”Economies of Scope provide neither a necessary nor a sufficient condition for cost saving to be achieved by merging specialized firms.” Teece (1980) påstår att möjligheten att bedriva handel med “den gemensamma input och tjänster som är

förenade med den” är bestämmande för om Economies of Scope kräver att företaget

blir ett flerproduktsföretag. Kan man bedriva handel med denna gemensamma input behövs inte flerproduktsföretaget. Han ser bara två typer av input som kan identifieras där Panzar och Willigs (1981) antaganden om marknadsbrister håller. Dessa antaganden håller som redan omtalats enligt Teece (1980) bara vid gemensam input av know-how och vid odelbara fysiska tillgångar.

Teece (1980) konstaterar att det antagligen finns ett antal olika tillfällen där Economies of Scope kan tillvaratas av specialiserade företag som sluter kontrakt på marknader för att få tillgång till en gemensam input. Å andra sidan menar han också att det finns viktiga tillfällen när flerproduktsföretag behövs för att fånga scope economies.

I en senare artikel söker Teece (1982) vidareutveckla sina tankar och på basis av institutionell teori utveckla en teori om hur vinstsökande företag på en konkurrensutsatt marknad försöker diversifiera för att undvika höga transaktionskostnader vid handel med tjänster av specialiserade tillgångar.

Vi kan konstatera att när vi rör oss med icke-vinstinriktade organisationer och inom reglerade marknadsområden är det knappast aktuellt med handel med ”gemensam input” däremot kan det vara av intresse att se om multiproduktsföretag förekommer inom offentlig sektor och i så fall vilka shareable input liksom vilken användning av dessa som faktiskt förekommer.

Exempel på genomförande av investeringar inom reglerade marknader och mätning av kostnadseffektivitet

ett elektricitets- och naturgasföretag

Såväl Baumol, Panzar and Willig (1981) som Bailey och Friedlaender (1982) studerar fall där man förutsätter marknad med perfekt konkurrens. Mayo (1984) studerar däremot genomförande av en investering inom offentlig sektor med reglerad marknad. Han ville studera hur kostnadsfunktionen utvecklas inom en reglerad marknad som elmarknaden. Reglering av offentliga företag säger Mayo (1984) har försvarats av att företagens långsiktiga genomsnittskostnader faller med ökad output i dessa företag. Därför anser man att kostnadseffektivitet uppstår när ett enda företag tillverkar produkten samtidigt som man förväntar sig att regleringen förhindrar monopolprissättning. Men enligt Mayo (1984) har en lång rad studier pekat på att reglering av dessa företag eller industrier inte garanterar att de reglerade företagen har kostnader som är på lägsta möjliga nivå vid en given produktion. Det förefaller som om kostnader orsakade av regleringen stör de kostnadsbesparingar som storskaligheten borde medföra. Mayo (1984) utgår ifrån Baumol, Panzar and Willigs (1988) formulering av Economies of Scope och weak Economies of Scope och konstaterar att åtminstone weak Economies of Scope måste föreligga om investeringen ska genomföras av den offentliga organisationen. Mayos (1984) syfte är att undersöka om kostnadseffektivitet som anses karakterisera flerproduktstillverkande offentliga företag utjämnas av ökade kostnader som uppstår på grund av bristande konkurrens mellan energislag. Mayo studerar den reglerade elektricitetsindustrin, mera precist investeringar i företag som producerar såväl gas som elektricitet. Economies of Scope enligt Mayo (1984), i den mån det existerar för ett företag som producerar gemensamt elektricitet och naturgas uppstår genom företagets förmåga att föra samman icke perfekt delbara input som behövs för att framställningen av båda varorna. Dessa kvasi gemensamma (quasi-public) input består av tjänster från anställda och fordon, gemensamma mätare, gemensam reklam, gemensam ekonomifunktion och kanske också goda kunskaper i produktion eller företagande. Mayo (1984) anser att det är oklart om Baumol, Panzar and Willigs (1981) påstående om förekomst av Economies of Scope i flerproduktsföretag också kan utvecklas att gälla reglerade marknader. Tveksamheten beror på två faktorer:

66

1. Att specialistföretag hindras att etablera sig när marknaden är reglerad. Detta kan medföra att flerproduktsföretag överlever trots avsaknad av ens weak Economies of Scope.

2. Eftersom reglering av elektricitets- och naturgas generellt motverkar monopolprissättning kan motivationen till kostnadsminimering tunnas ut i en reglerad miljö. Att motivationen tunnas ut beror på att flerproduktstillverkarna har en mindre elastisk efterfrågekurva än motsvarande företag med enproduktstillverkning.

För att kunna undersöka kostnadseffektiviteten vid investeringar i gas- elektricitetsföretaget som verkar inom en reglerad marknad utvecklar Mayo två kostnadsfunktioner för flerproduktsföretag. Funktionerna bygger på Baumol, Panzar and Willigs (1988) så kallade ”multiproduct quadric cost function”.

Den ena kostnadsfunktionen som han utvecklar tar hänsyn till att fasta kostnader kan variera beroende på kombinationen av de produkter som tillverkas. Han kallar funktionen för ”Flexible Fixed Cost Quadratic (FFCQ) model”. Den andra kostnadsfunktionen som han kompletterar Baumol, Panzar and Willigs (1988) basmodell med tar hänsyn till varierande faktorpriser hos input.

mayos (1984) slutsatser efter genomförda beräkningar var:

1. Att för elektricitets-gas industrin blir Ray Economies of Scale, det vill säga skalförhöjningen i ett flerproduktsföretag (Baumol, Panzar and Willig (1982, sid. 47-49) och Economies of Scope högre vid beräkningar med hans framtagna modell än med den som Baumol, Panzar and Willigs (1988) utvecklade. Detta beror på att hans så kallade FFCQ modell tar hänsyn till besparingar i fasta kostnader genom användning av flerproduktstillverkning. Besparingar i fasta kostnader ökar det ”output” område där Ray Economies of Scale och Economies of Scope förekommer. Studien visar enligt Mayo (1984) på att det förekommer Economies of Scope för små företag och i de företag som vid samordning av produkttillverkningen producerar nära produkternas ”outputaxlar”. Men när denna flerprodukts output växer så leder frånvaron av konkurrens till kostnadsineffektivitet och eventuellt till Diseconomies of Scope.

2. Att kostnadsskillnader för output mellan en- och flerproduktstillverkare beror på skillnader i konkurrensmiljön.

Mayos studie för tankarna till den utveckling som skett från värmekraftverk till kraftvärmeverk i svenska kommuner. Enligt Mayo (1984) skulle mindre företag vara mer kostnadseffektiva än större företag. Detta förefaller inte alltid stämma. Det är tveksamt om detta stämmer för kraftvärmeverk eftersom storlek i sådana anläggningar anses vara viktigt för effektiviteten.

lokala offentligt drivna teatrar

En annan studie från offentlig sektor är Fazioli och Fillipines (1997) studie av kostnadsstruktur och produktmix hos lokala offentligt drivna teatrar.

Författarna tillämpar en ”translog multiproduct cost function” på ett material från 28 lokala teatrar i Emilia Romagna regionen i Italien. Teatrarna ägs av lokala myndigheter. Fazioli and Filippine (1997) vill genom att studera kostnadsstrukturen beräkna Economies of Scope och Economies of Scale samt dessutom undersöka om det föreligger ett behov av att reformera effektiviteten i det gällande bidragssystemet till teatrarna.

Författarnas slutsatser är:

1. att Economies of Scale förekommer men eftersom efterfrågan på teaterföreställningar är begränsad är det svårt att dra nytta av förhållandet.

2. att marginalkostnaderna per föreställning är lägre för stora än för små teatrar samt att det lönar sig bättre att använda sig av redan gjorda uppsättningar av föreställningar än att producera nya. Detta motverkades av det dåvarande bidragssystemet.

3. att det finns Economies of Scope i teaterverksamhet och en möjlighet för shared input. Detta menar författarna visar att ingen effektivitetsökning kan åstadkommas genom att omorganisera teaterverksamheten så att teatrarna skulle specialisera sig på speciella typer av föreställningar.

2.3.1 Sammanfattning

Vissa typer av investeringar lämpar sig för sortimentssamordning med vars hjälp man kan uppnå synergieffekter och höja skalan på investeringen vid genomförandet. För att dessa effekter av samordning ska uppstå krävs en delbar input och minst två output som båda kan utnyttja denna input.

1. Definition av Scope: Sortimentsamordning av två eller flera output (produkter) med hjälp en shareable input (delbar insatsvara).

2. Definition av Economies of Scope: Fördelar från sortimentsamordning kan uppstå när två eller flera output (produkter) samordnas i en produktionsprocess och då utnyttjar en gemensam input (insatsvara) så att kostnadenw sammantaget blir lägre än om dessa output hade producerats var för sig.

3. Mätning: Mätning av Economies of Scope (including Scale) kan ske på olika sätt med olika utgångspunkter:

a. Graden av Economies of Scope mäts i procent av den kostnadssänkning som troligtvis uppstår genom den gemensamma produktionen se Panzar and Willig (1981). b. Hänsyn tas till fasta kostnader. Flexible Fixed Cost Quadric (FFCQ) model (Mayo,

68

cost function hos Mayo, (1984). Hänsyn tas till kostnadsstruktur och produktmix i en Translog multiproduct cost function hos Fazioli och Fillipines, (1997).

4. Diseconomies of Scope: Detta föreligger när kostnaden som en följd av samordningen