Detta kapitel kommer att handla om strategier för att uppnå effektivitet vid genomförande och utformning av stora investeringar.
En investering i överensstämmelse med nationalekonomisk terminologi definieras enligt Dixit and Pindyck (1994, p.3) se även Pindyck (1986 sid. 1-2) och Pindyck (1990, sid. 1-4 ) som ”the act of incurring an immediate cost in the expectation of future reward”. Att investera är alltså att genomföra en aktivitet som innebär en omedelbar kostnad med en förväntning om att den ska ge avkastning i framtiden.
Tre strategier för att genomföra och utforma investeringar som kan öka investeringarnas effektivitet kommer att behandlas i det här kapitlet. De tre strategierna vid genomförande är skalförstoring (Scale), sortimentsamordning (Scope) och etappvis utbyggnad (Stage Construction). Även de fördelar som uppnås vid genomförande med hjälp av de tre strategierna behandlas. En genomgång av litteratur som belyser olika aspekter av dessa strategier och deras effekter kommer att göras.
2.1 inledning
Motivet till statliga eller kommunala investeringar kan vara antingen att man vill uppnå en effektiv fördelning av resurserna eller att man vill uppnå samhällsekonomisk effektivitet. Eftersom investeringar som genomförs i offentlig regi inte utsätts för samma konkurrensförhållanden som de som råder inom privat sektor är det angeläget att närmare studera effektiviteten när de kommunala investeringarna hanteras och finansieras. Oavsett vilket mål som är för handen kan kanske genomförandet av statliga och kommunala investeringar effektiviseras med hjälp av samma produktionsmetoder som används för att höja effektiviteten vid investeringar inom handel och industri på konkurrensutsatta marknader. Utnyttjandet av Scale, Scope och Stage Construction med avsikt att uppnå Economies of Scale och Scope och Economies from Stage Construction har som syfte att bidra till att effektivisera de statliga och kommunala investeringarna. Chandler (2004, sid, 594) betraktar Economies of Scope och Economies of Scale som de dynamiska krafterna bakom utvecklingen av den industriella kapitalismen. Stage Construction diskuterades tidigt av Marglin (1963, sid.70) som förordade att man utvecklade NPV1 metoden mot mer dynamiska investeringsbeslut. Det är fullt möjligt att dessa produktionsmetoder också kan ha väsentlig betydelse inom den samhälleliga sektorn d.v.s. i statliga och kommunala investeringar. I fortsättningen av kapitlet presenteras i tur och ordning de tre produktions- och investeringsstrategierna samt deras användbarhet vid olika typer av investeringar med särskild uppmärksamhet mot kommunala investeringar. Detta leder fram till de forskningsfrågor som jag vill ställa och dessa frågor presenteras i kapitel tre.
52
2.2 Skalförhöjning oCh Skalfördelar
Den första av de tre investeringsstrategierna handlar om Scale, om att använda skalförhöjning (Scale expansion) för att effektivisera investeringen genom att uppnå skalfördelar (Economies of Scale). Huvuddelen av litteraturen inom området skalförstoring handlar om den privata sektorn framförallt industriell verksamhet men också om industriell verksamhet inom offentlig sektor. Man kan reflektera över om förhållanden som beskrivs kan vara analoga med stora investeringar i mindre kommuner. Möjligheten att utnyttja skalfördelar finns inom många olika områden. Ofta talar man om industriella skalfördelar men skalfördelar kan uppnås exempelvis inom handel, inom sjöfart, och inom byggnation för att nämna några andra investeringsområden där det är vanligt att man använder skalförstoring för att uppnå förbättrad effektivitet.
Definition – effekter av skalförhöjning
Economies of Scale föreligger enligt Pindyck och Rubinfeld (2005, sid. 237) i översättning exempelvis ”när en fördubbling av ”output” kräver mindre än en fördubbling av kostnaderna”. Economies of Scale finner man således i relationen mellan kvantitet och kostnader. För ytterligare definitioner med samma innebörd se fotnoter nedan.2 3
Mätning av Economies of Scale
Economies of Scale mäts ofta enligt Pindyck och Rubinfeld (2005, sid. 238) som cost-output elasticitet Ec. Ec är den procentuella förändringen av produktionskostnaden som är resultatet av en 1 % ökning av output. Ec är detsamma som förhållandet mellan marginalkostnaden och den genomsnittliga produktionskostnaden, d.v.s. Ec=MC/AC.
• Om Ec är mindre än 1 innebär detta att en ökning av ”output” medför Economies of Scale.
• Om Ec är större än 1 innebär detta att en ökning av ”output” medför Diseconomies of Scale.
• Kostnaderna ökar proportionellt mot ”output” och det föreligger varken Economies eller Diseconomies of Scale.
Att använda skalförhöjning vid genomförande av investeringar för att uppnå Economies of Scale är således möjligt i vissa intervall av produktionen.
Orsaker/skäl till Economies of Scale
När man vid genomförandet av investeringen ökar producerad kvantitet är det troligt att företagets genomsnittliga produktionskostnad för denna kvantitet åtminstone i ett intervall faller. Orsakerna enligt Pindyck och Rubinfeld (2005, sid. 237) kan vara: 1. att om företaget genomför investeringen genom att utnyttja storskalig produktion kan arbetskraften arbeta specialiserat med uppgifter där de är mest produktiva. Man kan jämföra med att när man bygger en stor skola så har man möjlighet att bygga specialsalar för olika typer av undervisning.
2. att skalförhöjning kan öka flexibiliteten. Företaget kan vid genomförandet av investeringen variera mixen av input som behövs för produktionen så att produktionsprocessen kan organiseras mer effektivt. Så kan vara fallet när man beslutar om dimensionering av kommunala kraftvärmeverk. Även vid skolinvesteringar kan skalhöjning och flexibilitet användas för att nå effektivare utbildning.
3. att inköpskostnaderna kan sänkas när man vid genomförande av investeringen köper in större kvantiteter av råvaror och halvfabrikat. Kommunala kraftvärmeverk kan till exempel köpa in större kvantiteter bränsle som olja, pellets eller sopor.
Den vanligaste förklaringen annars till att skalekonomi uppstår när investeringen genomförs brukar vara att fasta kostnader fördelas över en större ”output” (se till exempel Besanko, Dranove, Shanley, 2000, sid.75). Detta kan exempelvis gälla vid skalhöjning av större fastigheter (produktionsanläggningar). Inom kommunal sektor övervägs ibland vid genomförande av investeringar skalförhöjning och skalekonomi kan åstadkommas vid dimensionering av skolor, äldreboenden och idrottsanläggningar. En skalökning kan medföra att de fasta kostnaderna sprids över fler undervisningstimmar, fler timmar av äldrevård eller fler idrotts- och motionstimmar.
Silberston (1972) studerar skäl till positiva effekter (Economies of Scale) av skalförhöjning vid genomförande av investeringar för företag som kan producera mer än en produkt och att företaget kan äga flera anläggningar. Robinson (1931) finner skäl som arbetskraftsspecialisering, integrering av processer, vertikal disintegrering, ekonomi hos stora maskiner, balansering av processer och ekonomier från stora reserver. Pratten and Dean (1965) finner likartade skäl som odelbarheter, fördelar av ökande dimensioner, fördelar av specialisering, fördelar från stora reserver, förbättrad organisation av produktionen och från effekter av lärande. Silberston (1972) anser att dessa företeelser inte tillräckligt väl förklarar sättet på vilket sätt fördelarna har samband med olika dimensioner hos skalförhöjningen. Silberston (1972) reklassificerar därför källorna till Economies of Scale för att visa vilket bidrag som olika faktorer ger. Källor till Economies of Scale vid genomförande av investeringar när skalförhöjning tillämpas är enligt Silberstons (1972) systematisering:
a. de som påverkar kapitalkostnaderna per enhet
a.1. ursprungliga fasta kostnader. Vissa kostnader är konstanta oavsett hur stor
produktionen är t.ex. designkostnader, forsknings- och utvecklingskostnader. Ju större produktion ju lägre blir dessa kostnader per enhet. Jämför Besanko, Dranove, Shanley (2000) ovan om kostnader som sprids över en större output.
a.2. rörelsekapital. användning av lagervaror medför fördelar i lagerhållning.
54