Ungdomssekreterarnas vilja att arbeta med ungdomarnas delaktighet och med deras bristande tillit till vux- envärlden samt det faktiska positiva utfallet av verksamheten på arenan gjorde mig nyfiken på hur vi teore- tiskt kan förstå denna process. Mats Trondman har i en studie av ett ungdomscafé i en mellansvensk kom- mun utvecklat tankar om cafépersonalens bemötande av ungdomar, vilket han kallar för kloka möten. För att förstå klokhet hänvisar han till tre filosofer: Knud E. Løgstrup, Alasdair McIntyre och Thomas av Aquino.9
Klokhet är enligt dessa filosofer något som inte kan betraktas som en given, färdig princip eller handlingar. Snarare handlar det om att ständigt söka vägledande principer och praktiska tillämpningar. ” … klokhet är …
förmågan att fälla goda moraliska omdömen och veta vad som ska göras i konkreta situationer.” (Trondman 2003
s. 67, kursivstil författarens). Att vara klok är inte något statiskt utan något som man blir, och den verkar på ett sökande sätt och bidrar till ett bättre samhälle genom att påverka andra att agera på ett konstruktivt sätt. Utifrån den framgångsrika verksamheten på caféet för ungdomar i riskzon och den filosofiska tanken om klokhet skapar Trondman begreppet mobiliserande och socialt produktiv delaktighetskultur. Det innebär att ska- pa förutsättningar för inflytande och tillhörighet, bekräfta och synliggöra ungdomar och ta tillvara deras idéer och tankar om verksamheten i olika situationer som uppstår. På det sättet handlar delaktigheten om tilltro till de unga i alla de vardagliga ögonblicken. Det innebär att de vuxna tar sitt ansvar och sätter gränser på rätt sätt beroende på individ, relation och sammanhang. Delaktighet innebär också att för att arbetet ska fungera måste personalen handplockas och alla ska bejaka grundidén för arbetet. Den ansvarige för verksamheten ska också kunna ha kontakter i kommunen med dem som har makt och resurser för att kunna representera ungdomarna i ett större sammanhang där de själva saknar möjlighet att bli hörda och sedda. På det sättet förankras verksamheten och förutsättningar för den i ett större sammanhang (Trondman 2003 s. 115 ff.).
Relationskapital och det asymmetriska ansvarets logik är andra begrepp som vuxit fram ur studien av caféverk-
samheten. Relationskapital bygger personalen på caféet upp när de handlar på ett sätt som gör att de får värde i de ungas ögon och betydelse i de ungas liv – ungdomarna dras till verksamheten, vill lyssna på de vuxna och lär sig sociala färdigheter som de har nytta av senare i livet. På samma sätt måste personalen lyssna på ungdomar, utmanas av dem och lära sig av dem. För att detta ska kunna fungera krävs det att personalen är medveten om det asymmetriska ansvarets logik. Det betyder att de vuxna tar sitt vuxenansvar. De har som vuxna inom verksamheten större ansvar för de ungas välbefinnande än de unga själva och kan inte bli vänner med dem eftersom en vänskapsrelation förutsätter jämbördigt ansvarstagande i en relation. Personalen får delvis en fostrande roll och sätter gränser men inte på ett moraliserande distanserande sätt. Att sätta gränser kan i sin tur innebära att de vuxna inte alltid blir populära bland ungdomarna (Trondman 2003 s. 96 ff.).
9 Här summeras filosoferna mycket kortfattat, för en fördjupning se Trondman (2003) Kloka möten – om den
Av de tre filosoferna som Trondman hänvisar till har Løgstrup formulerat tankar om tillit genom att hävda att människan inte bara relaterar till andra människor utan är även beroende av andra och litar på att andra ska svara och bemöta henne. Tilliten till andra är en grundförutsättning för det mänskliga livet utan att man för den skull tar över ansvaret för den andres liv (Trondman 2003 s. 38 ff). Tilliten och det goda har funnits före misstron, hävdar Løgstrup. I språket finns det spår av detta när vi kallar någon för ”ovän” vilket förutsätter att vänskap kan föregå ovänskap (Armgard 1971).
Även Randall Collins (2008) sociologiska teori om samhällskontrakt, d.v.s. det som gör att människor en gång beslutade sig för att gå ihop i samhällen, berör tillit. Samhällskontrakt anses vara byggt på förnuft och rationella val medan Collins hävdar att det bakom kontrakt måste finnas något som ligger på ett djupare plan. Detta djupare skikt handlar om tillit, en form av solidaritet som fanns före alla kontrakt.10 Människor
kan samarbeta med varandra, inte på grund av att man får fördelar av det utan för att man litar på att andra håller överenskommelser. Alla är lika och hör ihop. Nu menar inte Collins att samhället hela tiden sjuder av solidaritet utan i stället förekommer konkurrens och konflikt mellan olika grupper, organisationer och länder med ibland förfärliga konsekvenser. Men en grupp eller fraktion kan aldrig styra andra om den inte har solidaritet inom gruppen. Icke-rationella känslor är avgörande för denna solidaritet, även om de inte behöver uttryckas hela tiden. Däremot varierar omfattningen och styrkan i känslorna hos olika grupper och sammanhang (Collins 2008 s. 17 ff.).
Hur solidaritet och fördomar i och mellan grupper kan uppstå har Marilynn B. Brewer (1999) utvecklat i sin psykologiska teori om s.k. ingrupper och utgrupper. Ingrupper är alla de grupper där vi får vår identitet t.ex. familj, arbete, grannskap, föreningar, etniska grupper och religiösa och politiska sammanslutningar. Förväntningarna på samarbete och säkerhet främjar en positiv attraktion till gruppen och motiverar till- givenhet till normerna i den om hur man ska uppträda och bete sig. Detta innebär att man blir igenkänd som en god eller legitim ingruppsmedlem. Symboler och beteenden som skiljer ingruppen från lokala utgrupper blir viktiga för att reducera risken att ingruppens förmåner kan nås av utgrupper. Om känslan av medlemskap, grupplojalitet och identitet är beroende av att ingruppens gränser är tydliga mot utgrupper, kan delade erfarenheter och samarbete med utgruppen upplevas som hotfulla. Särskilt för personer, som är hänvisade till en enda gruppidentitet, kan hotet av förlorad särprägel överskugga strävan efter gemensam- ma mål och leda till motstånd till samarbete. Till exempel invandrare, som i samarbete eller i samexistens med det omgivande samhället ser att det finns en annan syn på religion eller på kön och uppfostran, kan ta avstånd från det omgivande samhället eftersom gruppens särart hotas av dessa för dem nya värderingar. På samma sätt kan grupper i majoritetssamhället ta avstånd från etniska grupper med andra vanor och traditioner som upplevs som främmande och hotande. Att värna om gruppens särart blir då viktigare än eventuellt samarbete även om samarbetet skulle kunna gagna gruppen, t.ex. i olika projekt i ett grannskap. Detta i sin tur kan leda till isolering och segregation eller ett tydligt avståndstagande från det omgivande samhället.
I samhällen där man kategoriserar människor efter religion eller etnicitet förekommer mer favorisering av ingrupper och antagonism mot utgrupper. Samhällen som är mer komplexa och där människor tillhör flera olika slags ingrupper kan reducera konflikter mellan olika grupper. Att tillhöra flera ingrupper minskar den enskildes beroende av en enda ingrupp som i så fall måste tillfredsställa alla psykologiska behov. Att tillhöra flera ingrupper främjar stabila demokratier (Brewer 1999).
Efter denna teoretiska översikt ska vi nu närmare se på arbetet på fritidsarenan.