Med anledning af en insändare i K. V.
Inför Första maj 1906 lät högertidningen Karlskrona Veckoblad publicera en insändare som gick till våldsamt angrepp mot den foster-landsfientliga arbetar rörelsen. Insändarens uppmanade till bojkott av förstamajtåget, och besvarades av Sjöberg med följande artikel.
Den ställning, som arbetarnes egna tidningar intaga till politiska och kommunala frågor, kan naturligtvis icke vara densamma eller bli likstäld med den ställning som de nu reger ande kapitalisternas tidningar intaga. Detta helt änk elt därför, att arbetarne icke ha det så, som de vilja och kunna ha det, medan kapitalisterna, de som makten hafva, nu få regera hur de vilja med det som borde vara allas gemensamma egen-dom och allas gemensamma rätt att deltaga uti.
Alltså strida arbetarne med alla till buds stående medel för att få samhällssystemet annorlunda och de maktägande göra detsamma för att allt skall bli såsom det är.
De socialdemokratiska arbetarne ha för sig uppstäldt ett stort och vackert mål – störst och vackrast därför, att det gäller alla människor. De kämpa icke sin kamp för enbart den egna fördelen, utan de vilja att alla människor i alla samhällen skola blifva lyckliga.
Det nu regerande ruttna bourgeoisieväldet vill att arbet-arne skola stå där de stå; de skola fortsätta att arbeta och slita samman stora kapitaler åt dem som ingenting göra, de skola vara nöjda med sin lott och ej våga prata om, att det skulle kunna vara bättre!...
För att i yttersta nödfall kunna göra [sig] af med de värsta upprors elementena, håller man fast vid det gamla, för dömda sättet att göra upp tvister emellan olika nationer – man tillgriper kriget!... I våra dagar tillställas krig mera för att vända bort sitt folks uppmärksamhet från inre oegentligheter och missförhållanden, än för att »landets väl« ford rar det!...
Det är så innerligt lätt att kasta fram någon storpolitisk fråga, då de förtryckta i landet börja att resa sig, därigenom afvändande tanken på det egna intresset, ty alla, det må ock vara trasproletären, älska det land som sett dem födas!...
Krigets iscensättande kan också vara af intresse för dem, som däraf kunna skörda ekonomiska fördelar, och många äro de blodiga strider, som utkämpats helt och hållet för att bringa guld i händerna på enskilda kapitalister och stora trustar!...
Detta är krigets välsignelse för de maktägande!...
Arbetarne veta, att det är deras lif i första hand som går till spillo i ett krig, och då de ha förstånd tillräckligt att inse att det finnes ett annat sätt att göra upp tvister nationer emellan, så arbeta de naturligtvis för att sätta detta system i värkställighet – tvisters afgörande genom skiljedom!...
«Älsken hvarandra...«!
Att slakta människor är så rått och äckligt, att hvarje människa med känsla och förstånd bör afsky det, äfven om ordet därtill komma från en kung!... Men då det gäller att skaffa guld i egen pung känner odjuret-kapitalisten intet äckel!...
Därför säga arbetarne – kulturens bärare – tydligt ifrån:
Bort med militarismens förbannelse!...
Därför säga desamma ifrån, tydligt och klart: Upp till antimilitaristisk propaganda!...
Vi älska vårt land, men vi älska också människorna, de må vara födda i Sverige eller ett annat land!...
*
Och nu till den »fosterlandsvän«-(hattmakare?), som likt en »blind valp« tumlar kring i Karlskrona Veckoblads spalt-er. Läs ofvanstående och försök, om det är eder möjligt, att förstå det också!... Och sedan detta:
Arbetarna i Karlskrona och hela Blekinge, som själf äga Blekinge Folkblad, dela antagligen icke eder mening om tidningens redigering, ty de vilja ha orättvisorna på-pekade och afhjälpta och äro rakt icke nöjda med att t. ex.
»en fredlig medborgare öfverfalles af polis« eller »att dåliga individer tillåtas räknas till samma kår som den i öfrigt hederliga polisen« eller »att de små tjufvarne (arbet arne) bli straffade, medan de stora (kapitalisterna) gå fria« eller »att ämbetsmän rikta sig på det allmännas bekostnad« etc., etc.
Vårt språk är antagligen rått och oförskämdt i edra öron då det gäller eder och de andra »blodsugarne«, men vi tala så, att vi bli förstådda!... Ni och edra gelikar kan kalla oss
»pack«, vi taga oss friheten att i utbyte använda det först citerade ordet, när vi vilja säga eder en komplimang!...
Skönlitterära alster bjuda vi våra läsare då vi ha några, men framför allt då vi ha plats för dyliga, ty vårt utrymme är inkräktat af agitatoriska artiklar och notiser samt distinkta meddelanden om orättvisorna på platsen i det offentliga och enskilda.
Hvad vi ha kunnat spörja, äro arbetarna nöjda med sin tidnings redigering, så länge dess utrymme icke tillåter den att gifva den mera gediget innehåll, men påträffar vår
»foster lands vän«(hattmakare?) en enda arbetare, som har något att invända, så var god sänd honom hit, ty annars är det ni säger lögn!...
Vi »sprida hat och misstro i sinnena«, ja det är sant!...
Hat mot dem, som behandla arbetarne som djur, och misstro mot dem, som kalla sig arbetarnes vänner, men
endast vilja att arbetarne skola förråda sina kamrater och deras sak!... Vi göra detta genom »de mest råa och simpla nid skrifverier mot allt och alla«, säger »fosterlandsvän«
vid are. Det är lögn, ty bitter sanning är icke nidskrifveri!...
Och icke häller är det alla människor, som äro dåliga, ty då skulle vi icke plocka ut en »hattmakare« här och en
»garfvare« där, utan i så fall indelade vi staden i lämpliga distrikt och tog ett i stöten i upptuktelse!
Om »fosterlandsvän« alltid varit bland de »svenskar, som hittills på alla områden varit bland de allra främsta«, som han uttrycker sig, så vilja vi säga honom den osmink ade sanning-en, att han nu står allra längst tillbaka hvad sund logik och vanligt »bondförstånd« beträffar, ty annars skulle han icke tala om »det som varit och är oss kärast«!... Det nuvar ande samhällssystemet är honom kär ast, men arbet arne svårast och förhatligast och då kan han väl i all rimlighets namn icke begära att arbetarne och han skola kunna arbeta samman!...
Orsaken till att landets ungdom reser till Amerika är tyd-ligen den, att de där äro bättre värderade än här och deras arbete likaså. De få mera för sitt slit, och degenererad adel och lättjefull bourgeoisie äro de icke trälar under, ty sådana finnes icke där, utan alla arbeta!... Aldrig hörde vi att någon reste till Amerika därför, att socialdemokratin utbreder sig i Sverige!.. De som få det »värkligt bra« där inne enligt
»fosterlandsväns« idé om »värkligt bra«, det är väl en och annan guldgräfvare, men de allra flesta få det så bra som de väntat!... Och deras antal är mycket stort,och ej litet, som
»fosterlandsvän« fått för sig.
Alltså: Landets barn äro icke belåtna med den lön, som våra arbetsgifvare gifva dem för deras arbete och därför resa de. Gif dem tillräcklig ersättning för sitt slit här hemma och de bli kvar, och ni gör landet en tjänst, äro fosterlandsvänner!
»Herrar uppviglare och socialistagitatorer äro skuld till en stor del brott, som begås i landet«, säger »fosterlands-vän«. Vi skulle gärna vilja veta ett exempel – fakta!...
Rusdryckerna äro skuld till de flesta brott, och därför arb eta vi för att få bort rusdryckerna, men kapitalisterna vilja ha dem kvar!... Är en arbetare sjuk eller arbetslös, tvingas han att begå en stöld för att icke svälta eller frysa ihjäl. Ty först efter en sådan tager myndigheterna hand om honom!...
Men »fosterlandsvän« frågar väl icke efter att taga del af de statistiker som årligen upprättas öfver brott och brottslingar, annars skulle han icke behöft göra sig löjlig i detta fall!...
I slutet af sin »insändare« kommer så »fosterlandsvän«
med en af de vanliga fraserna i artiklar från högerhåll. Han talar om, att »stora reformer behöfva genomföras, hvilket alla vi, som vilja fosterlandets väl äro ense om«.
Detta prat äro arbetarne trötta på att höra, ty så länge ha de, som kalla sig »fosterlandsvänner«, suttit vid makten, att om de menat det allra ringaste allvar med sin reform-vänlighet, det kunde varit gjort mycket i den vägen!...
Trötta äro, som sagt, arbetarne på detta joller, och de ämna skaffa sig själfva makt att reformera samhällets lagar.
Det är den arbetande massan som håller nationen uppe, det är den arbetande massan som har det gröfsta arbetet och det svettigaste slitet, det är den arbetande massan som till lön härför har hugg och slag och orättvis behandling!...
Du arbetare, går du ut den 1:sta maj och ställer dig vid sidan om dem, som håller dig nere i eländet, för att på så sätt bringa din hyllning åt det bestående och orättvisa samhälls-systemet, då ha vi tagit fel på ditt broderskap och du är icke en af våra!...
W. F. Sj–g. (Blekinge Folkblad 27/4 1906)
Krönika
Vår och Vatten och Rösträtt och Barnens dag och Oskar och Bostadsbrist...
Under sin tid som vikarierande redaktör skrev Sjöberg många krönikor i Blekinge Folkblad. Nedan ett typexempel. Krönikorna kommenterade oftast dagspolitiken, så några förklaringar kan vara på sin plats:
Sveriges förste liberale statsministern Karl Staaff var i färd med att fuska bort en utlovad rösträttsreform, samtidigt som han för att blidka högern kokade ihop nya stränga lagar mot antimilitaristisk agitation som kom att kallas just »Staafflagarna«.
Vid Mackmyra bruk hade arbetsgivaren, med bolagsordföranden Christian Lundeberg i spetsen, vräkt arbetare som bildat fackfören-ing. Konflikten uppmärksammades stort i arbetarpressen, inte minst eftersom Lundeberg var konservativ riksdagsman i Första kammaren.
1905 firades »Barnens dag« för första gången. Många arbetare be-traktade välgörenhet som förnedrande nådesmulor från de rikas bord.
Inte kan man just påstå att det är någon reda med årstid-erna. Sommar ha vi haft en längre tid, men nu ha vi vår.
Ganska kall och blåsig med sparsamma solstrålar. Gammal gikt och reumatism och andra krämpor trodde man vara försvunna ur kroppen, men nu käns det att straffet för gam-la synder inte är uttjent än och nu käns det att det är vår.
Då det blir sommar igen så löga dra stofthyddor i bad och badd, kallvattenbad och solbadd, så kan ni lefva ett år till – minst.
Och ni behöfva nog lefva minst ett år, om ni vilja upplefva den dag, då vår vattenstyrelse gör sak af den mycket om tal-ade vattenstölden.
Se, det är ju inte roligt för gubbarne att lägga hand-klofvar och fotbojor på en rik man, men de borde tänka på att fabrikören kanske blifvit rik just genom sådant snyggt geschäft.
Tysta de ned saken äro de hans medbrottslingar!...
***
Liksom Staaff är förstakammargubbarnes medbrottsling.
Ty hade han inte slickat dem på händerna, så hade vi åt-minstone inte haft de nya munkorgslagarne att dragas med, om vi också inte fått rösträtt.
Hva’ faderen ska’ vi för öfrigt med rösträtt mera än vi redan ha!... Vi ha ju rätt att rösta för generalsträjk och revolution och barrikader!... Och se’n kunna gubbarne sitta där med sin rösträtt, ty ingen lag finnes, som säger att vi inte få låta bli att arbeta, då vi inte vill!...
Ännu ha vi frihet att svälta!...
Och vi ha makt att svälta gubbhusgubbarne tils de bli klara i knoppen och kunna tänka redigt!... Hva’ de’ skulle va’
ljufveligt att veta mackmyran Lundeberg ha hungerplågor!...
Det skärper tankeförmågan!...
***
Men det gör inte »Barnens-dag«-fästligheterna. Man ser på hvarandras kläder och afvundas hvarandra och svänger en gul och blå lapp, som sitter på en trästicka, och hasplar ur sig salmvärsar... Små barn och stora!...
De fattiga barnen gå med hälgdagskläder i ordnat led under kommando af snälla mamseller, men de rikas barn gå vid sidorna, fria, utstyrda i prålande national- och fantasi-dräkter... De fattiga små tänka kanske något, men de skola tänka mycket då de bli större!...
De fattiga små tjänstgöra som skylt, då de rika vilja ha roligt!...
Då en gång alla fattiga vilja tänka, få de rika inte så roligt, ty då blir det oroligt!...
Det var de »barnsligas« dag!..
***
Och Oskar är hemma igen hos sitt »mogna och trogna«
folk, men han tycks ha mistat talförmågan liksom vatten-styrelsen. Ty ännu har han inte sagt något. Men kanske det är inskränkt yttrandefrihet äfven för honom, fast nog bör Staaff ha så mycket »tryck«-frihet att han kan våga göra en påtryckning.
Men vi få väl höra af honom och rösträttsfrågan om några år!...
***
Bostadsbristen tycks vara förfärlig, ty en hel del män ni skor ha fått den s. k. »flugan«, och påstå att de inte kun na äl ska sitt fädernesland, om de inte få ett »eget hem« på Ekholmen. De äro således »landsförrädare« och borde få »egna hem« på – Långholmen. Eller hur, herr hatt-fabrikör??...
***
En ung vacker fru vill hyra en lägenhet hos en husägare som inte tycker om barn.
– Har ni några barn?
– Ja, men bara ett!
– Hm.. ja... men frun ser så bra ut, så... hm...
Hon fick inte hyra.
Wilfred Schober. (Blekinge Folkblad 25/5 1906)