Efter Amaltheadådet följde en våg av repression mot den ung-socialistiska rörelsen. Möten förbjöds, tidningar beslagtogs och Nya Folkviljans redaktör Carl G. Schröder häktades.
Tidningen Social-Demokraten försökte överträffa den borger liga pressen i moralisk indignation över dådet, och journalisten Emanuel Franzén utmärkte sig särskilt. Artikeln nedan kan därför fung era som exempel på en av Sjöbergs favoritgenrer: förkastelsedomen över förrädare och överlöpare.
I skumrasket tråda lömska, fula varelser dansen kring den gyllene kalven och dansmusiken är den »ädla« metallens klang. De dansande äro kapitalets och statens krokryggiga drängar och smutsiga skökor, stammande från alla läger och klasser, snart äro de med i den ändlösa ringen alla, både från höger och vänster, både getter och får...
Hon, som för att få bröd sålde sin kropp för pängar, kan förlåtas, ty samhället och de som ägde något gav henne intet för billigare pris... Men den slinkan, som av äcklig liderlig-het eller av falliderlig-het och undfallenliderlig-het och för att vara en rik
»herre« till lags gjorde detsamma, henne hatar jag... ty för henne kunde det varit ogjort.
Och du, forne kamrat, du som blivit kapitalets krok-rygg ige dräng då hungerns hälvetiska kval pinade din klena kropp, dig föraktar jag... Men du, som förrådde dina bröder, förrådde din egen sak, du, som hjälpte till att smida lögn ens giftiga vapen och gick med i ringdansen kring guldkalven av lystnad att bliva »stor«, att bliva firad, att vara de höga
herrarna till lags, dig hatar jag så innerligt, som endast den lömske förrädaren kan hatas av dem, vilkas sak han förrått...
Ty du hade icke behov därtill, du lystna hund, du egenkäre stackare!...
Emanuel! Du som har vett och bildning, du, som troddes besitta den värkliga finhet, vilken är större och bättre att äga än stolta anor och adelsnamn, varför skulle du skrika med i hopen av paddor och andra träskens och pölarnas lågtstående varelser!... Din penna gav oss vackra ord och sanna ord och stundom kraftiga ord och alltid stil iga meningar, och du var beundrad och högaktad och läst... Din penna bar ditt namn över allt vårt land och kanske längre och du syntes oss ren och fin och stor... Åtminstone mig och några andra...
Hur ser du ut nu, du stackare, sedan du tog tag i ringen, som tråder dansen kring guldkalven?
Hällre än jag ginge med ville jag sätta det kalla stålet i mitt våldsamma hjärta och släcka dess glöd!... Hällre än jag gjorde mig så ynklig, därför att andra äro så, skulle jag spräcka min hjärnas höljen och låta den grå substansen för-rinna.
Emanuel! Tag Soc.-Dem. och läs genom de rader du där hasplade ur dig och begrunda... Inte vill du påstå att det är varken rätt eller vackert, att kasta sig över den, som just är ansatt av hela det kapitalistiska samhället, från pänning-matadoren och allt borgerligt pack och ned till redaktören, uppkomlingen i partipressen? Och inte blir du vackrare att se, därför att du sökt förvända synen på de enfaldiga genom att blanda in det fula, simpla i granna trasor, vilka ändock icke kunna dölja den lusta, som förlett dig till ditt gemena förräderi...
Men, gå du din väg...
Den ene efter den andre av dem, som varit med om att elda upp sinnena, men med darrande och bleka läppar bäv at för den möjligheten att någon skulle tagit dem på allvar och handlat, ha fegt dragit sig från de revolutionäras led och blivit
lömska förrädare, förr eller senare, då det passat dem. Alla ha dock icke handlat så. Ännu ha vi många kvar, som mena vad de säga i tal och skrift och beundra dem, vilka äro i tillfälle och omständigheter att handla...
Sedan sinnena äro revolterade, sedan mannen med den valk iga näven även börjat arbeta med hjärnan, sedan arbet aren börjat tänka, sedan äro ni överflödiga, du och dina gelikar, Emanuel... Och där äro vi nu!...
Aldrig beskyllde vi dig eller dina gelikar att ha förlett oss till brott och vi skulle haft att vänta detsamma från dig, men sedan du gick med i den stora ringdansen, som trådes av de jämmerliga och guldhungriga ynkryggarna, är du bliven blind, som de andra... Se till blott, att icke ryggen brister vid krökningen inför guldkalven, då ringdansen går i skum-rasket!...
Wilfred Schober. (Nya Folkviljan 10/10 1908)
Trotset
Gråtmild böjlig, vek och öm kan nog ha sin vackra sida.
Aldrig dock jag går i töm, hällre vill jag trotsigt lida.
Om man vill dig söka böja mot din egen viljas bud, ryck då av dig slöhets slöja och giv trotset stämma, ljud.
Varför skall man giva vika om ock andra rätt kan ha?!
Nej, din sanning sök gör lika eller dubbel upp så bra.
Trotsig vara, trotsig vandra, det är själsstort, tycker jag.
Varför vara liksom andra?!
– Lyd blott egen viljas lag.
Wilfred Schober (Nya Folkviljan 14/11 1908)
»Ungsocialisterna bygga intet upp!«
Ungsocialistiska partiet saknade dagspolitiskt program. De var ett agitationsparti inriktat på kamp mot tronen, altaret, svärdet och penningpåsen. Den mer jordnära sidan av klasskampen skötte man i sina fackföreningar och kooperationer.
I artikeln nedan besvarar Sjöberg den reformistiska kritiken mot ungsocialismens brist på dagspolitik, och framhåller dess tre skilje-linjer gentemot det gamla arbetarpartiet: generalstrejken i stället för rösträtten, försvarsnihilismen i stället för minskad försvarsbudget och den antireligiösa agitationen i stället för religionen som privatsak.
förr och nu
Det är ett socialdemokratiskt stående uttryck i tal och skrift numera, att ungsocialisterna endast riva ner och splittra, men icke bygga upp något motsvarande i stället, utan jämt komma med sina »dimmiga framtidsplaner«. Och man be höv er sanner ligen icke undra över detta dumma påstående från det hållet, ty sedan socialdemokratin här hemma blivit ett jäm sides med andra borgerliga rörelser arbetande »reform-parti«, finna socialdemokraterna intet ljuvligare än att smuts kasta och beljuga ungsocialisterna och deras radi kala rörelse. Därvid taga de häller icke ringaste lärdom av, att för endast ett tiotal år tillbaka, då socialdemokratin ännu icke var korrum p erad och förvanskad av småborgerliga överklassare, riksdagshungriga partipåvar, just social demokraterna själva voro utsatta för samma beljugnings- och förlöjlingssystem.
Dylikt tjut ter sig således som en nödvändig livsbetingelse för ett parti eller en rörelse, som är på rätta vägen, och det
upphör först då rörelsen blivit i deras smak, som tjuta och beljuga. Nu är socialdemokratin i deras smak, som förr illfän-ades och skreko, och därför har skallet upphört och endast ett och annat stilla gläfs höres från borgarbrackornas allra dummaste, de där icke förstå, att socialdemokraterna och de snart äro ett.
Men ungsocialisterna – de som genomskådat riksdags-humbugen, de försvarsnihilistiska, de guds- och jesus för-nek ande, de himlastormande – de äro på rätt köl, på rätt väg, och därför skrika borgarbrackorna, lib er ala och social-demo kratiska. Och det vore tillräckligt att svara dem: O, heliga enfald!
Dock skall jag säga några ord även till dem, som måhända vilja tänka och, om möjligt, förstå. Det är alldeles nödvänd-igt att riva ned det gamla och dess mögliga dogmer, innan man kan bygga upp det nya. Socialdemokratin har till en del tagit bort den löjliga respekt och den blinda laglydnad, som arbetarna hade för sina »herrar«, arbetsgivarna – men i stället ha arbetarna insnärjts i en rörelse, där de ovillkorligen måste hysa ännu större respekt och ännu större laglydnad för sina nya »herrar«, förtryckarna, förtroendemännen och de socialdemokratiska partipåvarna, »ledarna«.
Ungsocialisterna, som icke hyst tillräcklig respekt, icke velat erkänna pamparna som auktoriteter, utan själva velat tänka och få sina tankar debatterade och prövade, de ha icke varit laglydiga och därför har det blivit skilsmässa. Nu vilja ungsocialisterna riva ned auktoritetstron, den blinda, naiva.
De vilja att arbetarna skola avskudda sig de nya »herrarnas«
kurtis för kapitalet, genom vilken arbetarna förlora den ena striden efter den andra. Men i stället vilja ung socialist-erna bygga upp en egen vilja och egen tankeförmåga hos sina kamrater, arbet arna. De vilja att arbetarna skola lära sig inse nödvändigheten av självsäkerhet i sitt uppträdande och själv-bestämmanderätt i sina handlingar. De vilja att arbetarna skola lära sig skaka bort den ena blodigeln, utan att behöva
låta en ny taga dess kraft av dem. Sparka bort både kapitalist-iska och socialdemokratkapitalist-iska »herrar« och vara sina egna tankars och handlingars herrar och ansvaringar.
Alltså: Riva ned auktoritetstron och bygga upp själv-ständig hets känslan och självtilliten.
riksdagsskoj eller generalsträjk
Socialdemokraterna ha som enda saliggörande medel i vår kamp mot detta genomusla samhälle, i vår kamp mot kapital ist er nas utsugning av arbetarna, i vår kamp mot religions van sinne och militarismdille, i vår kamp mot lögn och mörk er, parlamentarismen!... Tänk er, parlament arismen! Ett härligt vapen, men endast för herr ar riksdagsmännen själva!...
Ungsocialisterna vilja riva ned tron på riksdagsskojet- parlamentarismen, ty de inse, att arbetarna intet vinna i sin kamp mot det bestående tjuvsamhället genom att välja riksdagsmän, utan endast onödigtvis få kasta bort massor av pängar och tid. De inse, att om socialdemokraterna komma i någon större maktbesittning i riksdagen, skulle de kom-ma att än ytterligare gå från socialismens mål och mening, ja, kanske bli sådana skojares gengångare som den danske Alberti, ty det ha de redan visat anlag för i andlig bemärk else.
Ungsocialisterna inse dessutom att om social demokraterna komma i majoritet i riksdagen och vore ärliga mot sina ur-sprungliga väljare, så skulle de försöka störta det nuvarande regeringssystemet – makt- och utsugnings systemet, och om de så gjorde – vilket väl är de social demo kratiska väljarnas mening (?) – så skulle polis och militär genast beordras att stoppa in den obehagliga majoriteten bakom Långholmens grå murar. Och så var det hela en pannkaka. Ty så förstånd-iga, att bedriva antimilitaristisk propaganda, ha naturligtvis icke herrar socialdemokrater varit, vadan de, om deras tro på riksdagsmajoritet skulle gå i värkställighet, hade en full-ständigt konservativ militär att dragas med den stora dagen.
Ungsocialisterna bygga på ett bättre kampmedel, ett bättre vapen, generalsträjken. De bygga på den sunda grundvalen av sitt eget arbete. De bygga på den upp lysta och social istiskt skolade arbetaremassan, som de själva vilja upplysa och skola.
Den sociala generalsträjken är till räck ligt lättfattlig för en och var, men också så omfatt ande att jag här icke kan gå in på ett närmare klargör ande, utan vill jag råda den okunnige att läsa t. ex. Arnold Rollers 10-öres broschyr, »Den sociala generalsträjken«. I korthet kan emellertid sägas, att general-sträjken är en full stän dig omvälvning av samhället genom de intelligentaste och modigaste arbet arnas aktion. En revolu-tion, som icke beror så mycket på »massans« storlek, utan på intelligensen och det pärsonliga modet och den självständiga tanken och handlingsförmågan i ett visst ögonblick.
Alltså: Riva ned tron på riksdagshumbugen- parlament-ar ismen och bygga upp generalsträjksidén och skapa en lämplig arbetarintelligens för densammas förvärkligande.
religionshumbugen
Socialdemokraterna tro, att ett lyckligt samhälle med lyck-liga invånare skulle kunna bli en möjlighet, fast de, som skulle bygga det lyckliga samhället, vore så pass under-måliga, så pass vansinniga, att de tro på gud och himmel och hälvete och naturligtvis – satan... Nej, det tro de inte. Men de säga så för att icke nödgas gå i kamp mot dem som tro, utan i stället få dessa att bliva sina anhängare, bliva social-demokratiska valnöt; ty påvarna inom socialsocial-demokratiska partiet lägga mera an på att ha många röster vid valen, än att ha goda och målmedvetna medlemmar i partiet.
Ungsocialisterna vilja riva ned gudstron och bygga upp förnuftstron, den tro, som så småningom bildas av individen själv allt eftersom vetenskapen gör nya framsteg och nya rön på detta område. Ungsocialisterna finna det nämligen bättre att vara något vetande och lite troende än att vara mycket troende och mindre vetande.
Alltså: Riva ned en förråande och vansinnig gudstro och bygga upp en förnuftstro, som är stödd på vetenskapen.
försvarsnihilism
Socialdemokraterna tro sig vara antimilitaristiska och arbeta för freden, men deras arbete i denna riktning är endast en halvmesyr. De vilja ha kvar den militära slaktskolan, – då de hålla på fosterlandet och dess försvar; och detta tydlig en där-för, att de själva önska sig komma till makten och då behöva militär – mot de inre fienderna. De tro icke på sitt eget arbete som folkets bildningslärare, icke på ljusets seger över mörkret, icke att rättskänslan och broderskapet skola omintetgöra den råa krigsgalenskapen, och därför äro de icke försvarsnihilister, utan anse sig behöva både polis och militär.
Ungsocialisterna vilja med alla till buds stående medel bekämpa militarismen i varje form och under vilken före-vändning den söker framträda. De äro försvarsnihilister, de unga, ty de anse det vara ovärdigt och djävulskt rått att den ena människan övar sig i att slakta den andra på lättaste sätt, och mera omänskligt och hämskt att mörda, bränna, plundra och våldtaga endast därför att kapitalister och reger ande i olika land bli osams. Ungsocialisterna hålla antimilitarist iska föredrag [för ungdomen?] för att förmå denna att besinna vad som är rätt, innan den går till angrepp på sina egna anhöriga, bröder och vänner, göra värnpliktsvägran och sky inga medel att krossa och omöjliggöra militarismen.
Alltså: Riva ned den brutalaste och råaste av alla våra institutioner, militarismen, och bygga upp en internation-ell förståelse och solidaritet minternation-ellan jordens alla folk, broderskapet.
Ungsocialisterna arbeta mot allt rått och dumt och lögnaktigt, mot halvmesyrer och kompromisser och för-vanskningar av socialismens idéer – men de arbeta för hela mänsklighetens höjande i andligt och ekonomiskt
hänseende, för fullständigt frigörande av proletariatet, för ett socialistiskt samhälle utan herrar och utan slavar.
Ungsocialisterna vilja bygga upp tron på solidariteten och arbetarnas egen förmåga att gemensamt lösa sina livs-intressen, vilka av socialdemokraterna åsidosatts för egna beräkningars och egen vinnings skull.
Ungsocialisterna äro banérförarna för den tidsenliga arbetarrörelse, som skall krossa det bestående samhällets vrånghet, orättvisa och ruttenhet, samt föra fram arbetarna till ett lyckligt och förnuftigt liv i ett idealsamhälle, där de arbetande övertagit produktionen och regleringen [sic].
Wilhelm Sjöberg. (Brand 19/12 1908)