En återkommande anklagelse mot den unga arbetarrörelsen var att den var fosterlandsfientlig, att socialisternas tal om klassernas mot-stridiga intressen slet Sverige i tu. Socialisternas svar var att det inte var talet om klasskampen, utan hur den bedrevs av överklassen som förvandlade Sverige till vad en pamflett kallade ett »befäst fattig-hus«, vilket arbetarna knappast hade något intresse av att värna.
Den klass, som är rik på ägodelar, behärskar fullständigt den klass, som är utan gods och guld, åtminstone har den gjort det till på allra senaste tiden. Nu ha de fattiga massorna börjat förstå sitt människovärde och därför ha de lyckats rycka sig undan en hel del godtycke och egenmäktighet från de rikas sida. Detta har dock icke gått för sig genom att endast säga ifrån hur man ville ha det, utan i allra flesta fall har man måst sätta kraftmedel till och stundom har man måst visa, att om icke annat hjälpte man tänkte använda våld.
Det är endast rättvisa de fattiga önska och begära, men de som makten hafva, de rika, inse naturligtvis, att om rätt-visa finge segra, så vore det slut med deras makt, ty de skaffa sig ägodelar, och därmed makt, genom orättvisor.
I ett sådant land som Sverige, där oförvitliga medborgare icke ens ha rösträtt, är det tydligt att pänningen är staten.
Alltså är det de rika som äro de bestämmande, och således vill staten icke rättvisa åt folket – landet icke rättvisa åt sina bebyggare.
Hvilka vilja då landets väl?!... De som önska orättvis or-nas bestående och därmed landets förfall?!... Eller de, som
vilja rättvisa åt alla och därmed landets blomstring under förnöjsamma innebyggares hägn?!...
Att älska ett land är icke detsamma som att låta allting vara sådant det är, utan tvärtom, den som verkligen har kärlek till sitt fosterland, ser efter att allt blir ändrat till det bättre och ser till att de, som ha det uselt, må få det så bra som det finnes möjlighet!...
De, som nu påstå sig vara fosterlandsvänner och påstå sig hysa fosterlandskärlek, äro just »fosterlandsförrädare«, ty de sälja sitt fosterlands framtida väl. De söka på alla sätt att snärja in den fattiga delen af vårt lands befolkning med tvångslagar och skattepåbud och undandraga dem den rätt, som borde tillkomma hvarje svensk medborgare, näm-ligen rätten att deltaga i val af landets riksdagsmän. Också fly ungdomen, så snart den kan, vårt land, sökande sig en samhällsställning hvar som hälst utomlands, då den inser att framtiden i gamla Svea bär storm och mörka dagar i sitt sköte.
De som kallas »fosterlandsförrädare«, de svenska arbet-arne, äro de värkliga fosterlandsvännerna och de som älska sitt fosterland, i det de vilja att allt skall vara så, att ingen behöfver hvarken taga sitt lif eller utnyttja sin kraft åt främ-mande land, utan lugnt kan lefva sitt lif till slut i det land som sett honom födas.
Det största vanvett, som frodas i vårt samhälle, är utan tvifvel militarismen. På denna slösas millioner efter mill ion-er, trots det att den är alldeles onödig. Tänk om alla dessa million er användes till nyttiga saker!... Vi behöfva så för-inner ligt väl en bättre vård af våra sinnessjuka, vi be höfva andra ålder doms hem än de därtill nu använda fattig inrätt-ning arne, ty dessa äro sådana, att många föredraga straff-arbete, ja, det är en massa saker, vi skulle kunna an vända dessa millioner till!...
Och tänk om alla de unga, kraftiga män, som nu gå som sysslolösa dagdrifvare i militarismens tjänst, utförde något
produktivt arbete!... Det skulle bli en ståtlig arbetsstyrka och ett vackert arbete, i stället för att nu ingenting nyttigt utföres af dessa tusentals soldater!...
Militarismen, detta system, som slukar millioner kro-nor årligen och som håller tusentals unga män i lättja och sysslo löshet, denna är det som de värkliga fosterlandsvän-nerna, arbetarne, vilja bortskaffa!...
Härför kallas de »fosterlandsförrädare« och »anark-ist er«, men detta bör af alla tänkande medborgare kastas tillbaka dit det kommit från!... Så ock bör man väl icke fästa allt för stor vikt vid det upprop, som stod att läsa i tisdags i här utkommande, af kapitalet besoldade tid-ning ar.
Det är en af de vanliga »patent-fosterlands- patrioterna«, som med vackra fraser söka inbilla godtroget folk att det behöfs en motdemonstration till arbetarnes sedvanliga 1- maj- demon stration för rättvisa kraf på medborgerliga rättigheter i samhället.
Arbetare och öfriga medborgare som sätta landets väl högre än egna inträssen, skola nog veta hvar de ha sin plats, då parollen gifves till samling för opinion mot envälde och förtryck!...
Att man benämner dem »fosterlandsvänner«, som blott och bart arbeta på att göra fosterlandet hatadt, obebo eligt och utarmadt – det är sannerligen mera än obe grip ligt, men fräckt och brottsligt är, att med förrädarenamnet bränn-märka dem, som intet högre önska, än ställa det snedvridna till rätta!...
Låtom oss se till att företeelserna få sin rätta belysning och begreppen sin rätta valör!... Det är betingelsen för ett framgångsrikt arbete till fosterlandets fromma!...
W. F. S–g. (Blekinge Folkblad 20/4 1906)