Karlskrona 1908 - 1909
Åren 1906 – 1908 utgör en brytpunkt i den svenska arbetar-rörelsens historia. Det är tiden för den första stora splittring-en inom socialdemokratin. Fram till dess hade socialister av olika schatteringar hanterat sina konflikter inom de gemen-samma partiorganen, och främst i de arbetare kommuner som var partiets basorganisationer. Medlemskapet i kommunerna var sällan individuellt. I stället skedde anslutning kollektivt via andra lokal organisationer. I första hand grund ade sig medlem skapet på fackföreningarna, men även ungdoms-klubbar, kvinnoklubbar och andra arbetar föreningar anslöt sig till kommun erna. På så vis bildade de inte en åsiktsgemen-skap i snäv bemärkelse, utan ett slags lokala arbetar parlament där olika riktningar, prioriteringar och åskådningar kämpade med varandra för att göra sig gällande.
När splittringen väl kom var det inte som någon blixt från klar himmel. Hinke Bergegren, som var redaktör för ungsocialisternas förbundsorgan Brand, och den social-demokratiska partiledningen hade legat i luven på varandra i åratal. Konflikten var äldre än ungdomsförbundet, och handlade om hur arbetarpartiet skulle hantera »taktik-frågan«. Den första uppgörelsen mellan den bergegrenska tendensen och den av den tyska socialdemokratin inspi-rerade hållning som företräddes av bl.a. Axel Danielsson och Hjalmar Branting, skedde på partiets andra kongress i Norrköping 1891. Där hade kongressen uttalade sig mot de som ville revolution utan att först ha prövat om riksdag en var en framkomlig, fredlig väg till socialismen.
År 1891 var den svenska socialdemokratin fortfarande en liten och sårbar politisk rörelse. Taktikfrågan var inte brännande nog för att riskera en splittring. Den parlament-ariskt inriktade majoriteten nöjde sig med att dess linje var rådande, och samsades med den revolutionära flygeln i det dagliga partiarbetet. Denna praktiska arbets gemenskap blev alltmer prekär ju mer socialdemokratin växte i numerär och valframgångar.
Med Gula faran och dess efterspel skärptes konflikt en mellan ungsocialisterna och den social demo kratiska led-ningen, både lokalt och på nationell nivå. Tidningen var knappast den djupare orsaken till vad som följde, men blev en av de droppar som fick bägaren att rinna över. Hösten 1906 suspend erade parti styrelsen inte bara Schröder utan också Bergegren från partiet. När beslutet gick ut på omröstning bland partiets medlemmar godkändes det av en majoritet av landets arbetare kommuner. Men det skedde först efter storm iga debatter, och röstsiffrorna vittnar om att en stark minoritet motsatte sig suspenderingarna.
karlskrona och partisplittringen
I ett brev till parti sekreteraren beskriver redaktör J.A.
Henricsson vilket »satans liv det blev om den där suspend eringen. Här i Karlskrona äro de rent av befäng-da, värst äro de eländiga kräken hamnarbetarna. När kommunen behandlade frågan var det icke mindre än fyra av kommun styrelsen som angrepo partistyrelsen på det mäst oförskämda sätt«. Utfallet av suspenderingen var alltså på intet sätt avgjort, och nu gällde det att rida ut stormen. Han skriver »Hur har ni det med Folkbladet?
Har [ungsocialisten] Wessel slutat? Det är väl bäst att fortast möjligt slå ihjäl den där tidningen.«
Plötsligt blev det livsviktigt vem som satt på förtroende-uppdragen i arbetarrörelsens olika organisationer. Så också i Karlskrona. På Blekinge Folkblads årsstämma i februari
1908 försökte en ung social istisk minoritet avsätta J.A.
Henricsson från hans redaktörs post. I stället vill de se Sjöberg som ny redaktör för folkbladet. När stämman inte gick ungsocialisternas väg bestämde de sig för att starta en egen, ungsocialistisk tidning på orten. De skulle kalla den Stormklockan, efter August Palms kortlivade tidning med samma namn.
Det misslyckade kuppförsöket blev spiken i kistan för förhållandet mellan Blekinge Folkblads redaktör och dess tryckeri faktor. Tidningens spalter fylldes med angrepp på ungsocialisterna (ett av de mer minnesvärda är påståendet att stenhuggare under ungsocialistiskt inflytande hade börjat bränna biblar) men också rena personangrepp mot Sjöberg. De angripna lade inte heller några fingrar emellan. Schröders Nya Folkviljan innehöll rungande uppgörelser och anonyma referat från Karlskrona, där heder och ära togs av partiets lokala »påvar«. Båda sidor förberedde sig inför partikongressen 1908, där frågan om de suspenderades uteslutning skulle avgöras.
Utgången av maktkampen var länge osäker. När Karlskronas arbetare kommun valde ombud till parti-kongressen vann ung socialisterna och dem närstående fack-föreningar valen. De utnyttjade det låga mötes deltagandet och den höga andelen kongressugna högersossar (som splittrade sina röster genom att rösta på sig själva) till att få ombud valda som motsatte sig uteslutningarna. Men segern blev kort varig. Henricsson skrev en rasande ledare i Blekinge Folkblad. Han menade att Karlskronas arbetare hade skämt ut sig genom att i sin lojhet låta splittringsmän väljas – och fick kommun styrelsen att riva upp beslutet och företa ett nytt val. Den här gången gick det som det skulle. På kongressen i Stockholm röstade Karlskronas ombud tillsammans med kongress majoriteten för uteslutning, och partisplittringen var ett faktum. Taktikfrågan var avgjord i det socialdemokra-tiska partiet. Åtminstone för några år framåt.
ett nytt arbetarparti, en ny sjukdomstid Efter uteslutningarna upphörde Sjöberg att bevista arbetare-kommunens möten. Han slutade betala sin partiavgift och ströks som medlem. Efter uteslutningarna ombildades det Socialistiska ungdomsförbundet till det social revolutionära Ungsocialistiska partiet. Samma unga socialister som några år tidigare kämpat med näbbar och klor för att få sina fack-föreningar att ansluta sig till arbetarekommunerna gjorde nu sitt yttersta för att de skulle lämna dem igen.
Idag är ungsocialismen ett bortglömt kapitel i den svenska arbetarrörelsens historia. Det finns liksom inte riktigt någon plats för den. Men under några decennier utgjorde den en revolutionär, ofta anarkiserande, flygel som utmanade socialdemokratins reformistiska utveck-ling. Man hämtade inspiration från de ryska revolutio-närerna, men från Krapotkin snarare än Lenin, och från Frankrike där tidningar som Guerre Sociale var det senaste ordet i revolutionär socialism och syndikalistiska cgt den fackliga förebilden.
För Karlskronas ungsocialister slutade försöket att sjö-sätta en egen tidning i besvikelse. De hittade inget tryck eri som ville åtaga sig arbetet. Men namnet kom snart till användning. I slutet av 1908 startar Zeth Höglund och vänstern inom det Socialdemokratiska ungdoms förbundet veckotidningen Stormklockan.
Till Sjöbergs politiska bekymmer kom privata. I april 1908 blev han allvarligt sjuk och sängliggande. Ur stånd att arbeta bad han om permission från anställningen vid tryck-eriet. Permissionen nekades, och han blev i stället uppsagd.
När sommaren kom hade han återhämtat sig från de värsta sviterna av sjukdomen, men var återigen arbetslös. Men nu som familjeförsörjare och tvåbarnsförälder. Han verkar ha hankat sig fram på tillfälliga jobb i Blekinge och Skåne. Till det kom en ny osäker inkomstkälla: som fri skribent för Nya Folkviljan.
nya folkviljan
Det nya partiet hade två tidningar till sitt förfogande:
partiorganet Brand i Stockholm, och Carl G. Schröders
»oberoende ungsocialistiska« Nya Folkviljan i Skåne (först förlagd till Helsingborg, sen till Malmö). Under Schröders ledning blev Nya Folkviljan snart en tidning med relativt stor upplaga, och kunde tävla med Brand i prenumeranter.
Schröder var en duktig affärsman, och tidningens ekono-mi var betydligt mer ordnad än Brands, som var i mer eller mindre konstant ekonomisk kris.
På många sätt var de två tidningarna snarlika varandra.
Det hindrade dem inte från ideliga fejder. Brands till skynd-are menade att den »privatkapitalistiska« Nya Folkviljan riskerade partiorganets ekonomi, och kritiserade Schröders vacklan i fråga om antiparlamentarismen.
Nya Folkviljan, å sin sida, blev snabbt ett tillhåll för de ung socialister som var missnöjda med Brands redigering och skötseln av det nya partiet. Det som refuserades i Brand återfanns strax därefter i Nya Folkviljan. Men det som framför allt präglade den sydsvenska tidningen var dess fokus på antireligiös agitation. Det gick sällan ett nummer utan en skämtbild, artikel eller dikt ägnad att håna kristen-domens dogmer eller de religiösas dubbelmoral.
Om förhållandet till Brand ofta var infekterat så rådde det mer eller mindre öppet krig mellan Schröder och myndig heterna. Nya Folkviljan blev snabbt Skånepolisens särskilda strykpojke. Man gjorde vad man kunde för att hindra tidningens spridning: allt från trakasserier av dess gatuförsäljare till en strid ström av väckta tryckfrihetsåtal.
Repressionen nådde sin höjdpunkt efter bomb attentatet mot skeppet Amalthea under transportarbetar strejken sommaren 1908. Skeppet, som inhyste engelska strejk brytare, flög i luften mitt i Malmö hamn. En strejk brytare dog och ett tjugo tal skadades. Polisen letade efter attentats männen bland stadens ungsocialister, och försökte knyta Nya Folkviljans
redaktör till dådet. Det miss lyckades, men i oktober dömdes Schröder till 15 månaders straff arbete för »prisande av brottslig handling« ef ett föredrag i Landskrona. Han var en bland många: enligt tidningens vikarierande redaktör Karl Karlsson satt vid samma tid ett tjugotal ungsocialister inne för politisk verksamhet.
sjöberg och nya folkviljan
När den arbetslöse Wilhelm Sjöberg hade återhämtat sig från sin sjukdom var det alltså för Nya Folkviljan han började skriva.
Hans namn hade redan tidigare kopplats till tidningen av J.A.
Henricsson, som pekat ut honom som anonym karlskrona-referent. Sjöberg nekade, och anklag elserna demen terades av Schröder. Men från och med sommaren 1908 och fram till hans död var »Wilfred Schober« en återkommande signatur i vecko tidningen.
När Nya Folkviljan annonserade för att få läsars karan att förnya sina prenumera tioner lyftes Sjöberg särskilt fram: hans penna »borgar för att vår tidning blir en god och under hållande tidning«, och han skrev flera följe-tonger åt tidningen. Först ut var ett nytryck av Slafvarne på Molokstorp, vilken följdes av den episodiska Arbetare.
Studier ur proletärernas liv och våren 1909 av »sago spelet«
Gunhilds dröm.
Utöver de skönlitterära bidragen producerar Sjöberg en strid ström politiska artiklar under eget namn och pseudo-nymer. Om parlamentarismen tidigare var ett trubbigt vapen i klasskampen, blir den nu en viktig delförklaring till varför socialismen låter vänta på sig, och intimt förknippad med den socialdemokratiska partiledningens försumpning och/eller förräderi.