ett annat område där det var synnerligen tydligt att det fanns grän- ser för samförståndet mellan arbetarrörelse och borgerlig höger var i de under 1920- och början på 1930-talet ständigt närvarande och på det hela taget mycket konfrontativa samt, åtminstone på en småskalig nivå, våldsamma arbetskonflikterna. Konflikten vid a. W. nilssons var långt ifrån den enda i det mellankrigstida malmö. inte heller var den nilssonska konflikten 1926-1928 den enda som ledde till våldsamheter mellan strejkbrytare och arbetare i malmö, och där det inte minst i vänsterpressen liksom högerpressen var mycket tydligt att det stundtals kunde vara ganska långt till sådant som kompromissvilja och samför- ståndsanda i staden. även om det fanns närmanden och tal om arbets- fred mellan SaF och lO under loppet av 1920-talet var det egentligen mycket lite som talade för en utveckling mot det som något tiotal år senare skulle framstå som en av de mest avgörande händelserna i mo- dern svensk historia – de förhandlingar mellan SaF och lO som ledde fram till Saltsjöbadsavtalet 1938. det kan tvärtom snarare hävdas att konflikterna på arbetsmarknaden i det sena 1920-talets och tidiga 1930-talets Sverige var synnerligen hårda och inte så lite våldsamma i sina uttryck. Flera konflikter leder under dessa år till storskaliga våld- samheter. några exempel på det senare återfinns i Sundsvallskonflikten 1924-1925 och Kalmarkonflikten 1925 vilka båda ledde fram till våld- samma sammanstötningar mellan polis och demonstranter till följd av konfrontativa möten mellan strejkbrytare, strejkande och de senares sympatisörer.100
99 Billing, Olsson & Stigendal, 1989, s 126.
100 Fackföreningsrörelsen, 1925:33, s 145-148; Fackföreningsrörelsen, 1925:39, s 267-270; Arbetsinställelser och kollektivavtal samt Förliknings-
ett exempel på en sådan konflikt med konfrontativa våldsamheter mellan strejkande och strejkbrytare i malmö var den föreningsrätts- strid vid handelsfirman Wahlgren & nordqvist som varade från slutet av augusti till slutet av oktober 1926, det vill säga under den tid som konflikten den nilssonska fabriken hårdnade alltmer. arbetsgivaren hade vägrat att gå med på det kollektivavtal som de anställda begärde. de senare hade tidigare varit oorganiserade men hade nu gått med i Svenska Handelsarbetareförbundet. då arbetsgivaren vägrat gå med på arbetarnas krav om ett kollektivavtal enligt det lokala avtalet för han- delsanställda, hade de tretton anställda, varav de flesta kvinnor, gått ut i strejk.101 arbetsgivaren hade då svarat med att kalla in strejkbrytare. dessa hade inkvarterats i ett av arbetsgivaren tillhandahållet hus i lim- hamn. Strejkbrytarna kom att utsättas för delar av arbetarbefolkning- ens ilska, inte minst när de på morgonen och eftermiddagen åtföljdes av folkskaror då de skulle ta sig mellan bostaden och arbetsplatsen.102 de ”uppvaktades” alltså på samma sätt som strejkbrytarna på den nilssonska fabriken. i början av konflikten vid Wahlgren & nordqvist var dessa ”uppvaktningar” av strejkbrytarna inte särskilt omfattande. men när konflikten nådde sin kulmen i mitten av oktober 1926, de vill säga samtidigt som konfrontationerna även eskalerar vid a. W. nilssons fabriker, ”uppvaktades” strejkbrytarna av någonstans mellan 3 000 och 4 000 personer. det handlade med andra ord om omfat- tande demonstrationer vid fabriksområdet. Burop och glåpord haglade från ömse sidor, grus och hundskit kastades mot strejkbrytarna, och tidvis var stämningen rätt hotfull.103 Så pågick det hela fram till dess att förhandlingarna, under ledning av den statliga förlikningsmannen, den 21 oktober ledde till att en uppgörelse kunde nås.104
männens verksamhet år 1925, 1926, s 198-207; uhlén, 1949, s 345f;
lindskog, 1948, s 192; ragnar Casparsson, LO under fem årtionden II
1924-1948, 1951, s 14-19; uhlén, 1958, s 176.
101 axel uhlén framhåller att det var arbetsgivaren som vägrade gå med på kollektivavtal och av den orsaken avskedade arbetarna och ersatte dessa med strejkbrytare. detta nämns inte av den statliga förlikningsman- nens rapport vilken uppger att tvistefrågan var vilket kollektivavtal, det rikstäckande för textilarbetare eller det lokala för handelsanställda som skulle gälla. uhlén, 1949, s 360; Arbetsinställelser och kollektivavtal samt
förlikningsmännens verksamhet är 1926, 1927, s 117.
102 intervju med informant 020321: i. 103 intervju med informant 020321: i
ett annat exempel på en strejk, och förutom den vid a. W. nilssons fabriker den mest långvariga konflikten i staden under dessa år, ut- spelades vid William Perssons lådfabrik i nyhamnsområdet. denna konflikt inleddes i mars 1926 efter det att försök att förhandla fram ett kollektivavtal, som inte funnits tidigare, hade misslyckats. arbets- givaren kallade, liksom i konflikterna vid Wahlgren & nordqvist och a. W. nilssons, in strejkbrytare. Strejken vid lådfabriken kom inte att biläggas förrän i juli 1927.105 under konflikten förekom flera exempel på våldsamheter mellan strejkbrytarna och demonstrerande arbetare. i slutet av juli 1926 anhölls exempelvis två av de strejkande arbetarna. de hade befunnit sig på plats utanför lådfabriken i sällskap med ett tjugotal andra strejkande arbetare, både från William Perssons och från a. W. nilssons, för att ”skrämma de arbetsvilliga”, då de senare vid femtiden på eftermiddagen lämnade arbetet fördagen.106 Handgemäng hade uppstått mellan två av de strejkande arbetarna och två av strejk- brytarna. en av de strejkande hade känt igen en av strejkbrytarna och gett denne ett slag i ansiktet, medan han, som Arbetet uttryckte det i sin artikel över händelsen, låtit honom förstå det oriktiga i att han ”ta- git de strejkandes arbete och uppträtt som strejkbrytare”.107 när sedan en annan av strejkbrytarna hade ingripit för att freda sin kamrat hade även denne fått ett slag mot ansiktet, denna gång från en arbetskamrat till den strejkande arbetaren. Strejkbrytaren hade då för att freda sig sträckt in handen i kavajfickan och tagit fram en mindre hammare, varpå den strejkande arbetaren hade tagit upp en sten från marken. i samma stund hade två civilklädda polismän på platsen skyndsamt in- gripit och anhållit de två strejkande arbetarna. ingripandet föranledde en upprörd artikel i Arbetet där den polisiära ordningsmakten utmåla- des som strejkbrytarnas handgångna beskyddare.108
1926, Stockholm 1927, s 117; uhlén, 1949, s 360; uhlén, 1958, s 211;
se även Häger, 1989, s 272; ekelund, 2008, s 24-50. Se t.ex. även: Pol ii, rapportkopior 13/9 1926, a3a: 14 (mS).
105 Träarbetaren, 1926:2, s 4; Träarbetaren, 1926:3, s 22; Träarbetaren, 1926:4-5, s 30; Arbetsinställelser och kollektivavtal samt förlikningsmän-
nens verksamhet är 1926, 1927, s 113f; Träarbetaren, 1927:3, s 20;
uhlén, 1949, s 360; uhlén, 1958, s 211.
106 Krim, rapportkopior del ii, 23/7 1926, a2a: 42 (mS). 107 Arbetet, 23/7 1926.
108 Arbetet uppger felaktigt att de båda anhållna var strejkande från a. W. nilssons fabriker. det framkommer tydligt av polisrapporten att de båda
Båda dessa konflikter med dess konfrontativa möten mellan strejk- brytare, strejkande och de senares sympatisörer utspelades således samtidigt med de kollektivt utförda våldsamheterna i samband med konflikten vid a. W. nilssons fabriker. under sommaren och hösten 1926 fanns det med andra ord tre arbetskonflikter i malmö som alla ledde till återkommande konfrontativa möten mellan strejkbrytare och strejkande, samt till demonstrationer mot strejkbryteriet från de strej- kande och deras sympatisörers sida.109
de repertoarer av konflikt som i tillys typologi kan avgränsas till fäl- ten spridda attacker och konfrontativa ritualer återfinns således även i dessa andra konflikter i malmö som pågick samtidigt som den på a. W. nilssons. Strejken vid den nilssonska fabriken varade dessutom i över två år, och under denna tid förekom än fler arbetskonflikter i malmö med återkommande konfrontativa möten mellan strejkbrytare, strejkande och de senares sympatisörer.
Sådana förekom vid en konflikt som utspelades mellan den 7 maj 1927 och den 6 november 1928 mellan specerihandlaren erik lundbladh och dennes arbetare. Konflikten ifråga utlöstes av att arbetsgivaren vägrade gå med på kollektivavtal för sina till Svenska handelsarbetare- förbundets anslutna kontorister, butiksbiträden, chaufförer och lagerar- betare. när sedan arbetsgivaren ersatte de strejkande med strejkbrytare ledde detta i oktober 1928 till mycket stora demonstrationer utanför de konfliktdrabbade butikerna.110 Sådana förekom även vid en arbets- konflikt från den 27 oktober 1928 till den 27 juni 1929 vid Happachs
våldsverkarna var strejkande arbetare från William Perssons lådfabrik. det är däremot tydligt i vittnesmålen från händelsen att strejkande från a. W. nilssons fabriker hade varit en del av det tjugotal strejkande arbe- tare som vid tidpunkten befunnit vid lådfabriken. Arbetet, 23/7 1926; Krim, rapportkopior del ii, 23/7 1926, a2a: 42 (mS). Vid ett möte den 22/7 redogjordes för händelserna vid William Perssons lådfabrik. eftersom händelsen kunde tänkas få ”ganska vittgående följder” besluta- des att tillskriva förbundet om eventuell ekonomiskt stöd till rättshjälp ifall de strejkande arbetarna skulle komma att ställas inför rätta. det är antagligen detta Åkarpsmål som det senare talas om i anslutning till konflikten vid a. W. nilssons fabriker. Svenska träindustriarbetareför- bundet avd. 9 malmö, Protokoll 1924-1932, 22/7 1926 (aaS). 109 uhlén, 1949, s 363.
såpfabrik och malmö oljeslageri. Strejken ifråga inleddes på n. Sjö- grens tunnbinderi, som uteslutande arbetade för Happachs såpfabrik. den 28 december 1928 utvidgades arbetskonflikten genom sympati- strejk på såpfabriken och oljeslageriet. då arbetsgivaren införskaffade strejkbrytare föranledde detta konfrontationer i form av omfattande demonstrationer, vilka vid åtminstone ett tillfälle hotade att övergå till storskaliga våldsamheter mellan polis och demonstranter. men, som uhlén uppger, kunde ”kravallartade uppträden” undvikas trots den allvarliga vändningen under demonstrationerna.111 det senare visar på den av tilly framlyfta hårfina gränsen mellan ickevåld och våld, och hur det mycket väl kunnat vara så att demonstrationerna ifråga skiftat över till uttryck inom de typologiskt avgränsade fälten brutna förhandlingar och samordnad konfrontation. Som det nu var stannade det kollektivt utövade våldets former till de uttryck av spridda attacker och konfrontativa ritualer som vid denna tidpunkt tycks vara karaktä- riserande för konfliktrepertoaren.
det var utifrån detta perspektiv en konfliktfylld tid i det sena 1920-talets malmö, där den avgörande frågan handlade om arbetsgi- varpartens fria rätt att leda och bestämma över sina företag samt fritt anställa och avskeda arbetskraft, den så kallade arbetets frihet, kontra arbetarpartens rätt att fritt organisera sig fackligt, den så kallade fria föreningsrätten. det ska av den orsaken först ägnas utrymme åt dessa för arbetskonflikten avgörande fråga innan avhandlingens analys sedan återvänder till frågan om det kollektivt utövade våldets gränser inom politiken i anslutning till konflikten vid a. W. nilssons.