i juli månad i år hade han erhållit arbete å a. W. nilssons korgfabrik, där strejk pågick. under denna sin anställning hade han hela tiden följt med fabrikens lastautomobil samt härunder dag- ligen antastats av en den ena än den andra, ofta stora folkhopar, samt hotats med våldshandlingar av allehanda slag. Å fabriken hade han dessutom, till för ungefär tre veckor sedan, tjänstgjort som portvakt mellan klockan 11 och 1 på nätterna, därvid alltid utanför fabriken uppehållit sig gan- ska mycket folk, som på allehanda sätt trakasserat honom, vilket haft till följd, att han gått i ständig fruktan för att bliva misshandlad.
Kriminalpolisen i malmö, rapportkopior del ii 1926, 24/11 1926, a2a: 42 (mS)
i november 1926 hade strejken på den nilssonska fabriken varat sedan sommaren samma år, och ett slut på konflikten inom en överskådlig framtid verkade inte vara troligt. Parterna stod trots förlikningsman- nens försök till medling fortfarande långt ifrån varandra och vägrade kategoriskt att göra några som helst eftergifter i förhandlingarna. un- der de månader som förflutit sedan konfliktens början i juli fram till november hade nivån på konfrontationerna mellan de strejkande arbetarna och strejkbrytarna gradvis ökats. Våld och hot var hela tiden närvarande i dessa möten. demonstrationer utanför fabriken med hundratals deltagare förekom i det närmaste dagligen. Vid flera tillfällen var antalet demonstranter närmare tusen. Fönster fortsatte att krossas på fabriken trots att polisen bevakade kvarteret omkring fabriksområdet under dygnets alla timmar. Strejkbrytare som rörde sig utanför fabriksområdet fortsatte att förföljas och bespottas av de strej- kande och deras sympatisörer och svarade enligt arbetarpressen med att beväpna sig med hemmagjorda batonger, knivar, och till och med skjutvapen. det var en påtagligt hotfull stämning som bara tycktes vänta på en tändande gnista för att övergå i mer storskaligt våld. en gråkall novembernatt kom också den tändande gnistan.
den 10 november 1926 var mårtensafton och i Folkets Hus hölls en bal till förmån för de strejkande arbetarna på a. W. nilssons. Balen varade från klockan åtta på kvällen till ett på natten. den nittonårige skräddarlärlingen gunnar andersson hade tillbringat kvällen på Fol- kets Hus fram till halvettiden på natten då han lämnat balen för att bege sig hem till bostaden, som låg på möllevångsgatan nära huvud- ingången till den nilssonska fabriken. Framme vid hemmet blev den unge mannen stående en stund i porten mot gatan för att ta ett par andetag av den friska novemberluften innan han slutligen skulle bege sig in och upp till lägenheten för natten. Han hade inte stått i porten länge förrän han såg en ensam man komma gående uppför möllevångs- gatan i riktning mot fabriken och Folkets Park. i gatlyktornas sken kände andersson enligt egen utsago omedelbart igen mannen som en av strejkbrytarna, den nils Persson som brukade åtfölja fabrikens last- bil. Persson var som vi redan sett välkänd inom arbetarkretsar eftersom han vid upprepade tillfällen hade uppträtt utmanande och hotfullt mot strejkvakterna och demonstranterna utanför fabriken. Han hade också flera gånger pekats ut i arbetarpressen som en av de värsta provoka- törerna och bråkmakarna bland de strejkbrytare som var inkvarterade i fabrikslokalerna. Han kom nu gående längs möllevångsgatans norra gångbana, på samma sida som huvudingången till fabriken låg och på motsatt sida av gatan från den plats i bostadsportens halvskugga som andersson stod och betraktade den ökände strejkbrytaren. Persson skyndade å sin sida med snabba steg uppför gatan samtidigt som han nervöst verkade se sig omkring längs den annars i natten synbarligen folktomma gatan.246
det var alldeles innan strejkbrytaren hunnit upp i höjd med fabriken som gunnar andersson plötsligt såg en för honom okänd man, klädd i överrock och hatt till skydd mot novembernattens kyla. mannen lösgjorde sig från skuggorna på samma sida av möllevångsgatan som andersson själv stod på och med hastiga steg skyndade han över ga- tan och upp bakom nils Persson. det verkade i anderssons ögon som om mannen ifråga ville tränga sig förbi strejkbrytaren på den senares vänstra sida och på så sätt komma fram mellan Persson och ingången
246 Krim, rapportkopior del ii, 24/11 1926, a3a.42 (mS); Pol ii, rap- portkopior 7/11 & 24/11 1926, a3a: 14 (mS).
till fabriken. någon av de två männen, andersson hade svårt att avgöra vem av dem, sade ”god kväll” med hög röst varefter Persson genast stannat till, kastat en hastig blick omkring sig, och kvickt höjt vänster- armen i ett slag snett bakåt som träffat den andre mannen någonstans i ansiktshöjd, i varje fall utifrån vad andersson kunnat bedöma från sin utsiktsplats i portingången på andra sidan av gatan. Hur som helst fick det utdelade slaget all önskvärd verkan eftersom mannen bakom strejkbrytaren omedelbart stupat till marken i en skur av gnistor. det senare tolkade andersson som om mannen måste ha haft en cigarett eller möjligen en pipa i munnen. nils Persson väntade å sin sida inte på hur mannen skulle reagera på slaget, utan lämnade denne liggande på trottoaren medan han själv småspringande skyndade fram till och in genom fabriksporten till säkerheten inne på fabriksområdet.
BILD 8:1. Möllevångsgatan. Nils Persson kom den aktuella natten gående längs den högra gångbanan i bilden medan Gunnar Andersson stod vid någon av portingångarna till vänster i bild.
Källa: Fotosamlingen, Malmö stadsarkiv (MS).
den nedslagne mannen, synbarligen oskadad, hade under tiden rest sig upp igen och utan att yttra ett ord plockat upp sin hatt från marken. mannen hade sedan i skenet av gatlyktorna verkat leta efter någonting annat han uppenbarligen förlorat varefter även han med raska steg
lämnat platsen. i portöppningens skugga hade gunnar andersson stått kvar och begrundat det han bevittnat för en stund innan han slutligen öppnat porten och gått in till sin bostad. Klockan var då omkring halv två på natten.247
den man som gunnar andersson sett bli nedslagen utanför fabrikslo- kalerna visade sig var en av de strejkande arbetarna, en korgmakare vid namn Wilhelm Jönsson.248 Korgmakaren hade bevistat mårtensaftons- balen på Folkets Hus tillsammans med sina tre döttrar. men efter att ha lämnat festligheterna och följt döttrarna till hemmet, hade Jönsson inte följt dem in i lägenheten, utan i sällskap med en av döttrarnas fästmän, gått vidare i natten till a. W. nilssons fabriker. där uppgav fästmannen, brevbäraren gösta andersson, i sitt vittnesmål till polisen att han lämnat Jönsson efter att de stått och samtalat någon timmes tid i hörnet mellan Parkgatan och möllevångsgatan. andersson uppgav att de under denna tid inte sett några andra människor på platsen. de båda hade sedan gått åt varsitt håll. andersson hade anlänt till hemmet på Kornettsgatan någon gång kring kvart över ett på natten. mötet mellan Jönsson och Persson måste enligt andersson ha skett sedan de skiljts åt i novembernattens mörker. mötet och det utdelade slaget hade knappast fått så stora konsekvenser, liknande händelser hade ut- spelat sig mellan de strejkande arbetarna och strejkbrytarna alltsedan arbetskonfliktens första början, om det hela inte tagit en olycksalig vändning.249 det olyckliga i sammanhanget var att nils Perssons knyt- nävsslag hade träffat Wilhelm Jönsson i ansiktet. Kraften i slaget gjorde att den pipa korgmakaren haft i mungipan trängde in i munnen och förorsakade ett blödande sår i halsen. detta till trots var korgmakaren inte allvarligare skadad än att han i natten kunnat bege sig hem till sin lägenhet och sin familj. men redan nästa dag visade Jönsson tecken på
247 Krim, rapportkopior del ii, 24/11 1926, a3a.42 (mS); uhlén, 1949, s 364f; uhlén, 1958, s 216f.
248 Jönsson var en aktiv medlem av Svenska träindustriarbetareförbun- det avd. 11 i malmö. Han var bland annat under strejken vid a. W. nilssons fabriker en av de tre utvalda medlemmarna i strejkutskottet. Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 11 malmö, mötes/styrelse- protokoll 1910-1927, 21/7 1926, a: i-ii (aaS).
249 Krim, rapportkopior del ii, 24/11 1926, a3a.42 (mS); uhlén, 1949, s 365; uhlén, 1958, s 218.
att vara sjuklig med svåra smärtor i halsen. när hustrun; maria Jöns- son, lyst med en ficklampa i halsen hade hon sett ett sår nere i svalget. då hustrun därefter även undersökt den ytterrock den äkta mannen haft på sig den föregående natten fann hon att den var smutsig bak på den högra sidan. i rockfickan hade hon dessutom funnit mannens pipa vilken var sönderbruten. en av döttrarna hade skickats att hämta en av mannens strejkande arbetskamrater. när denne anlänt hade en lä- kare genast tillkallats. läkaren hade tittat på den sjuke och omedelbart sett till att korgmakaren tagits till allmänna sjukhuset. där stannade Jönsson i åtta dagar innan han tidigt på morgonen fredagen den 19 november avled.250