Sotiga fabrikspipor stack upp här och var i kvar- teren, tjock stenkolsrök vältrade fram ur skorste- narna. […] det slamrade och dånade runtom i staden från kvarnar, pressar, spinn – och vävsto- lar, plåtslagerier, varv, lyftkranar och vinschar och tusentals andra redskap för den moderna fliten och oron. Stanken låg tjock och kväljande, inte bara från kanalerna utan också från allsköns lager av råvaror och halvfabrikat som oljor, kakao- bönor, kopra, fettet och hudar, benlim, fotogen konstgödning, hartser och lutar samt hästar och människor. morgon, middag och kväll bölade fabrikspiporna ut sin hungriga längtan efter job- barna, som hastade iväg till arbetsplatserna. […] men det stora flertalet människor blev snart okänsliga för allt oväsendet och kvalmet – det viktigaste var ju att leva och hålla rörelsen igång. Oscar Bjurling, ”inte blott bröd”, Bjurling, Oscar (red.), Malmö stads historia: Fjärde de-
len/1879-1914, s 78.
malmö hade kring 1920 kommit att utvecklas till en utpräglad indu- stristad. För Sveriges del kan det industriella genombrottet, den utveck- ling som kom att förändra det svenska samhället från ett agrarsamhälle till ett industrisamhälle, förläggas till perioden från 1800-talets andra hälft fram till 1930-talet. under denna tidsperiod växte malmö fram som en av Sveriges ledande industristäder. mellan 1860 och 1920 ökade befolkningen från omkring 19 000 till 113 500 invånare, vilket innebar att stadens befolkning sexfaldigades inom loppet av sextio år. malmö växte även till ytan, då den växande stadsbefolkningen med- förde att nya bostadsområden hela tiden måste byggas för att hantera den ständigt akuta bostadsfrågan. Fram till 1860-talet rymdes nästan hela malmös befolkning ”innanför broarna”. men detta stadsområde kom därefter, inför trycket av den allt större befolkningen, att vara helt otillräckligt. industristaden malmö började sakta men säkert att
expandera utanför den gamla handels- och sjöfartsstadens ramar. nya stadsdelar började därför växa fram och bebyggas. eftersom många av de nya stadsdelarna växte fram för att för att täcka den växande arbe- tarklassens bostadsbehov blev dessa utpräglade arbetarstadsdelar.47
BILD 4:1. Karta över de centrala delarna av Möllevången. Den förhållan- devis stora gata som löper från kartans övre del ned till Möllevångstorget är Bergsgatan. Den stora öppna ytan till höger i kartan är Folkets Park. A. W. Nilssons fabriker var vid tiden för arbetskonflikten 1926-1928 beläget vid hörnet av Möllevångsgatan och Parkgatan, mitt emot huvudingången till Folkets Park.
Källa: Stadsbyggnadskontoret i Malmö.
möllevången började byggas 1904 och stod färdigt 1910. i stadsdelen ingick det industridistrikt som fanns längs Bergsgatan, och därför låg bostäder och fabriker praktiskt taget vägg i vägg med varandra. möl- levången kom även på många andra sätt att skilja sig från de tidigare arbetarstadsdelarna i malmö. gatunätet var välplanerat med breda ga-
47 Peter Billing, lars Olsson & mikael Stigendal, “’malmö – vår stad’ Om socialdemokratins lokalpolitik”, Klaus misgeld, Karl modin, Klas Åmark (red), Socialdemokratins samhälle: SAP och Sverige under 100 år, 1989, s 128ff.
tor och trottoarer. Husen bestod mestadels av fyravåningshus, vilket var en klar skillnad mot äldre arbetarstadsdelar som lugnet, med sina trånga gator och gränder och sin lägre bebyggelse. den förhållandevis bättre bostadsstandarden i möllevången gjorde stadsdelen till ett efter- traktat område för arbetare, vilket också medförde att det var de bättre bemedlade av arbetarklassen som hade råd att flytta in i de nybyggda lägenheterna. de arbetare som bodde i möllevången hade i stort sett gångavstånd till sina arbeten. Fabriker som mazettis chokladfabrik på Bergsgatan, ryska gummifabriken på Barkgatan, och a. W. nilssons fabriker på möllevångsgatan, låg insprängda bland bostadshusen. med fabriker menades alltifrån stora byggnader, med tiotals eller kanske hundratals anställda, till mindre verksamheter, lokaliserade i lägenhe- ter, eller i lokaler med ett eller ett par rum i en innergård, med en eller kanske ett par anställda. närheten mellan bostaden och arbetet liksom kvarterets butiker och krogar skapade en känsla av samhörighet och klasskänsla.48 det var så att säga både i vardagslivets och i arbetslivets
byggda värld som arbetarklassens olika och delvis motstridiga officiella kulturella kartor växte fram. det är också i de utpräglade arbetarkvar- teren möllevången och Södra Förstaden, med sina bostäder, butiker, krogar och fabriker, som det framför allt är möjligt att finna den soci- aldemokratiska arbetarrörelsens byggda värld i malmö.49
ett viktigt steg mot en samlad organisering för arbetarna i malmö togs 1885 med bildandet av Fackföreningarnas centralstyrelse, en facklig centralorganisation vars ändamål var att knyta samman de olika fackföreningar som bildats i malmö under en gemensam övergripande organisation. Visserligen lades denna organisation ned redan 1888 beroende på de konfliktfyllda slitningarna mellan den socialistiska och liberala falangen inom arbetarrörelsen, men den hade under dessa år hunnit med att lägga en viktig grund för den fortsatta formeringen av den fackliga och politiska arbetarrörelsen i malmö. Fackföreningarnas centralstyrelse var exempelvis en drivande kraft bakom tidningen Arbe- tets grundande 1887, och hann, innan organisationen lades ned, vara en viktig part i arrangemanget av en allmän skånsk arbetarkongress 1888. Vid kongressen antogs ett program, författat av axel danielsson,
48 intervju med informant 020322: i. 49 Billing, Olsson & Stigendal, 1989, s 118ff.
med långtgående krav på samhällsreformer och samhällsförändring. det innebar att ett skånskt socialdemokratiskt parti hade bildats ett år innan SaP bildades på riksplanet i Stockholm 1889. den fackliga organiseringen gick med andra ord hand i hand med den politiska organi
seringen i malmö.
den Socialdemokratiska föreningen fanns sedan tidigare med rötterna i den av august Palm grundade allmänna svenska arbetarföreningen. År 1888 bildades Kvinnliga arbetarförbun- det i malmö som den första socialistiska kvinnoföreningen i Sverige. den socialdemokratiska arbetarrörelsen var alltså redan tidigt mycket stark i malmö.50tidningen Arbetet kom efter dess grundande 1
887 att bli ett mycket
viktigt organ för den socialdemokratiska arbetarrörelsen i mal-
mö. tidningens grundare var axel danielsson som efter konflik-
ter inom rörelsen i Stockholm på inrådan av august Palm hade
begett sig till malmö där han på mycket kort tid blev den mest
inflytelserika företrädaren för stadens arbetarrörelse, inte minst
i egenskap av redaktör och debattör i Arbetet.
tidningen kom att fungera både som en enande kraft inom arbetarrörelsen i malmö och som fokus för dess verksamhet utåt, mot det borgerliga malmö.51 Sta- dens borgerlighet kontrollerade vid denna tidpunkt malmö stadsfull- mäktige. Högerns politiska, ekonomiska och ideologiska maktutövning nådde sin högsta intensitet under årtiondena runt sekelskiftet 1900. malmös ledande högerman, Carl Herslow, satt då som ordförande i både malmö stadsfullmäktige och Skånes enskilda Bank, samtidigt som han var chefredaktör, Vd och ordförande för Sydsvenska Dagbla- det.52 den senare tidningen var den mellankrigstida högerns främsta företrädare inom tidningspressen i det mellankrigstida malmö.53 Ar-50 Karlbom, 1985, s 2; Billing, Olsson & Stigendal, 1989, s 117f. 51 Bjurling, 1985, s 61ff.
52 Bjurling, 1989, s 126-129; Billing, Olsson & Stigendal, 1989, s 122f. 53 andersson skriver att Sydsvenska Dagbladet var högerns uttalade par-
tiorgan i malmö. tidningen var således ständigt representerad i mal- möhögerns styrelse under den aktuella tiden. tidningens ledarskribent, professor Claes lindskog, satt sedan 1921 i riksdagens andra kammare som högerns representant, och 1928 kom han att bli ecklesiastikminister i lindmans andra regering. lars i. andersson, Tradition och förändring:
Den skånska högern o dess borgerliga omgivning 1928-1936, 2003, s 197-
betet och Sydsvenska Dagbladet framstod således som de huvudsakliga kontrahenterna i den ideologiska debatten. men det fanns flera andra tidningar av varierande politisk färg. en av de viktigaste under mellan- krigstiden var Skånska Dagbladet, den småfolkstidning som åtminstone Arbetet ansåg vara en konkurrent om bland läsarna inom arbetarklas- sen i malmö.54 det pågick nämligen ständiga påtryckningar på fack- liga och politiska möten att malmös arbetare genom prenumeration borde stödja tidningen Arbetet.55 under konflikten vid a. W. nilssons fabriker uppmanades i samma ordalag arbetarna i malmö att börja prenumerera på Arbetet och att upphöra att stödja tidningar som den fackliga och politiska ledningen inom socialdemokratin inte tillfullo ansåg representera arbetarklassens intressen i industristaden, med en uttrycklig betoning på Skånska Dagbladet som en av dessa tidningar.56 trots att det vid ingången till 1890-talet fanns fackföreningar inom de flesta av arbetarklassens yrkesgrupper var det långtifrån alla arbetare som var medlemmar. tvärtom stod de flesta arbetare vid denna tid utanför fackföreningarna. men trenden mot en ökande organisering av arbetarklassen var tydlig och därmed hårdnade också borgerlighetens hållning gentemot arbetarrörelsen. Vid årtiondena kring sekelskiftet 1900 kom den svenska borgerligt präglade samhällsdebatten i hög grad att handla om den så kallade ”sociala frågan”, eller ”arbetarefrågan”.57 denna debatt handlade om att den framväxande ”farliga arbetarklas- sen” var något som måste kontrolleras, disciplineras och inordnas i det borgerliga samhället, detta samtidigt som hotet från den radikala socialistiska arbetarrörelsen med dess revolutionära idéer med alla till buds stående medel måste bekämpas. det är därför föga förvånande att den tidiga socialistiska arbetarrörelsens fackliga och politiska orga- niseringsförsök ihärdigt motarbetades av det borgerliga malmö. Statens maktmedel stod vid denna tid till borgerlighetens förfogande och ar- betarrörelsens växande agitation, organisering, samhällskritik, strejker
54 Bjurling, 1985, s 63; andersson, 2003, s 197f
55 Se exempelvis: erik Bodman, Polisföreningen kamraten 1903-1953, 1953, s 19.
56 Fco, Protokoll 1926-1928, Protokoll vid representantskapets möte, 20/12 1926, a: i-ii, (aaS).
och demonstrationer, möttes av lagstiftning, polisinsatser, rättegångar och fängelse. arbetarrörelsens ledare fängslades vid denna tid en efter en för sina samhällskritiska artiklar i de socialistiska tidningarna. Året 1888 har kommit att kallas det stora åtalsåret i den socialdemokra- tiska historieskrivningen. då satt bland annat både august Palm och Hjalmar Branting fängslade för samhällskritiska artiklar tryckta i So- cialdemokraten. i malmö åtalades samma år axel danielsson för inte mindre än sju åtalbara uttalanden i Arbetet och dömdes slutligen till 18 månaders fängelse, vilket avtjänades i tre omgångar mellan åren 1888 och 1890.58
den allvarligaste konfrontationen mellan arbetarrörelse och borgerlig- het i malmö vid denna tid var tveklöst det så kallade malmöupproret eller malmörevolten 1890. i samband med en strejk bland stadens träarbetare, en av de yrkesgrupper som tidigt organiserade sig fackligt i malmö, kallade arbetsgivaren in strejkbrytare. dessa ledsagades till ar- betsplatsen på Södergatan av polis. de följdes av en uppretad folkmas- sa på flera hundra personer, som på kort tid ökade till flera tusen, vilka demonstrerade sin ilska över strejkbryteriet och krävde strejkbrytarnas avlägsnande. demonstrationerna fortsatte hela dagen. när dessa inte visade några tecken på att minska anlände framemot kvällen stadens polismästare åtföljd av sju eller åtta poliser till häst. demonstranterna fick ordern att skingras, men vägrade och svarade med att återigen högljutt kräva strejkbrytarnas avlägsnande. Polismästaren utlovade att försöka infria detta krav nästföljande dag. när folksamlingen trots detta inte gav vika började polisen att med repressiv tvångsmakt driva demonstranterna från Södergatan i riktning mot gustav adolf torg där folksamlingarna slutligen skingrades i natten. den följande dagen satte myndigheterna i malmö in både polis och militär, de senare i form av ett femtiotal husarer från stadens kavalleriregemente, för att skingra folkskarorna som samlats på gustav adolfs torg och få ett slut på demonstrationerna.59
ingripandet ledde till våldsamma sammandrabbningar där poliser och husarer till häst och till fots gjorde chock med dragna sablar och
58 uhlén, 1937, s 34-46; Bjurling, 1985, s 61ff; Billing, Olsson & Stigen- dal, 1989, s 123.
batonger, och demonstranterna svarade med att kasta gatsten. arres- teringar ägde rum vilket fick till följd att demonstrationerna förflyt- tades till polisvaktskontoret på Stortorget där folkskarorna krävde att de arresterade skulle släppas. detta ledde till att beridna poliser och husarer åter gjorde chock och med kollektivt utövat våld rensade torget från demonstranter. motståndet mot polisen och husarerna föranledde myndigheterna i malmö att kalla in ytterligare militära förstärkningar till den följande dagen, för att på så sätt med våldsmakt få ett slut på fortsatta oroligheter. tvåhundra artillerister rekvirerades från lands- krona. Förhandlingar inleddes mellan parterna i arbetskonflikten på morgonen denna dag. när den militära förstärkningen anlände till malmö var våldsamheterna redan över. en viktig delförklaring till detta var att axel danielsson med anledning av de inledda förhand- lingarna hade låtit trycka upp och sprida ett extranummer av Arbetet, med rubriken ”malmö arbetare i dag icke demonstrera å gustav adolf torg”, där arbetarklassen uppmanades att hålla sig borta från gator och torg och på så sätt demonstrera mot strejkbryteriet, utan fortsatta våld- samheter.60 arbetskonflikten bilades också någon månad senare som en följd av de inledda förhandlingarna. efterräkningarna från myndighe- ternas sida gentemot demonstranterna medförde att sju personer, vilka utpekats som ledare, dömdes till mycket hårda fängelsestraff med flera års straffarbete som följd.61
den socialdemokratiska arbetarrörelsen fortsatte att växa i styrka under åren kring sekelskiftet 1900, och det var inte minst i arbetarstadsdelen möllevången som den socialdemokratiska arbetarrörelsens byggda värld kom att manifestera sig. det var i möllevången Sveriges första Folkets Park invigdes 1891, i förstone med namnet möllevångsparken vilket sedan ändrades till Folkets Park, och det var i den angränsande Södra Förstaden som ett av Sveriges första Folkets Hus byggdes 1893. Vid Bergsgatan, mitt emot mazettis chokladfabrik, hade arbetarnas bild- ningsförbund (aBF) sina lokaler. Vid möllevången var också arbetar- rörelsen kooperativa verksamheter tidigt etablerade, med bland annat bagerier och butiker. det var på möllevångstorget som det kooperativa
60 Sigfrid Hansson, Svenska Träarbetareförbundets historia, 1889-1923, 1925, s 83.
Solidar inledde sin verksamhet 1907. det var en verksamhet som snart innefattade åtskilliga butiker i området. en annan av möllevångens ko- operativa verksamheter var Seger. År 1926 slogs de båda kooperativen samman till Kooperativa Föreningen Solidar. med 13 000 medlemmar, var tionde malmöbo och med familjerna inräknat avsevärt många fler, samt 172 butiker, var Solidar 1930 Sveriges näst största kooperativa förening. arbetarrörelsens byggda värld i malmö växte så att säga ihop med möllevången.62
BILD 4:2. Huvudentrén till Folkets Park i Malmö.
Källa: Fotosamlingen, Malmö stadsarkiv (MS)
Föga förvånande var många av företrädarna för de stora industrierna i malmö uttalade fackföreningsmotståndare. august Schmitz, disponent vid malmö yllefabrik, ludvig rössel vid Waggonfabriken i arlöv, Hjal- mar Wessberg vid Kockums mekaniska verkstad och r. F. Berg vid Ce- mentbolaget i limhamn var några av de mest kända. men med tiden var det allt fler av dessa som insåg att fackföreningarna hade kommit
62 Billing, Olsson & Stigendal, 1989, s 117-120, 128ff 126f; lars Berg- gren, Ångvisslans och brickornas värld: Om arbete och facklig organi-
sering vid Kockums mekaniska Verkstad och Carl Lunds fabrik i Malmö 1840-1905, 1991, s 219-229; Berggren & greiff, 1992, s 34; Katarina
Friberg, The Workings of Co-operation. A Comparative Study of Consumer
Co-operative Organization in Britain and Sweden, 1860 to 1970, 2005, s
för att stanna och att det därför var nödvändigt att samarbeta med den fackligt organiserade arbetarrörelsen. angående Hjalmar Wessberg har lyfts fram att han i början av 1890-talet kallsint bemött alla kollektivt framförda lönekrav från fackföreningarna, men att han efter den fem månader långa plåtslagarstrejken 1897-1898 hade ändrat inställning och nu erkände de socialdemokratiska fackföreningarna som motpart i löneförhandlingarna.63 i företagets verksamhetsberättelse för år 1898 skrev Wessberg följande angående sin förändrade inställning till den fackliga rörelsen:
angående den nu pågående arbetarrörelsen synes den mig visserligen gå väl aggressivt tillväga mot arbetsgifvaren, och svårigheten att med lugn möta dessa är stor. emellertid kan det icke nekas att denna rörelse äfven ha sina goda sidor. arbe- tarnas bättre element tyckas ha vunnit förmågan att inverka på de mindre goda, och rättrådigheten tyckes mera än tillförne vilja göra sig gällande bland dem. nykterheten är bestämt i tillväxt lik- som arbetsamheten, hvarjämte de gerna erkänna och påyrka arbetarnas ökade skyldighet wid för- bättrad ekonomisk ställning.64
Här syns tydligt hur ”skötsamhet” och ”samförstånd” som delar av den socialdemokratiska arbetarrörelsens officiella kulturella karta möts med välvilja av arbetsgivarparten och dess, för att använda Skarin Frykmans term, ekonomiska moral.65 denna med tiden förändrade inställning
från arbetsgivare gentemot den fackliga arbetarrörelsen kom slutligen att inkludera några av de allra hårdföraste av fackföreningsmotstån- darna. r. F. Berg var en av dessa som inledningsvis inte såg med blida ögon på arbetarnas försök att organisera sig fackligt. när en arbetar- klubb bildades vid Skånska Cementbolagets fabrik i lomma 1889 sva- rade Berg med hårda repressalier mot de inblandade arbetarna. Kon- flikten slutade med en seger för arbetsgivarsidan och arbetarklubben
63 Bo Stråth, Varvsarbetare i två varvsstäder: En historisk studie av verk-
stadsklubbarna vid varven i Göteborg och Malmö, 1982, s 79f; Berggren,
1991, s 227; Berggren & greiff, 1992, s 34. 64 Stråth, 1982, s 79.
tvingades på knä. trots detta hade konflikten troligtvis gjort ett så stort intryck på r. F. Berg att denne under de följande åren kom att ändra inställning gentemot arbetarrörelsen. när en ny fackförening bildades vid företaget 1898 förespråkade Berg inte enbart hårdföra motåtgärder utan också samarbete med den organiserade fackliga arbetarrörelsen. i början av 1900-talet satt Berg i SaF:s styrelse och var där en uttalad samförståndsförespråkare. ”Berg var radikalare än flertalet av sina kol- legor i styrelsen inte bara politiskt, utan även i sin syn på kollektivavta- lets och organisationsväsendets framtidsmöjligheter”, skriver Schiller.66 i malmö satt Berg i stadsfullmäktige och fick där medhåll för sin sam- förståndslinje av andra inflytelserika högerrepresentanter, bland andra Hjalmar Wessberg och Carl Herslow.67
det faktum att arbetarrörelsens fackliga organisationer med tiden började erkännas av arbetsgivarsidan som förhandlingspart innebar inte att konflikterna mellan arbetarrörelse och arbetsgivare minskade märkbart i omfattning eller styrka. det tidiga 1900-talet var tvärtom mycket konfliktfyllt och präglades snarast av intensifierande motsätt- ningar i det svenska samhället. inte minst var detta en realitet på ar- betsmarknaden, där strejker, lockouter, blockader och strejkbryteri var mycket vanligt förekommande. malmö hade sin beskärda del av dessa konflikter. År 1900 ledde en lönetvist vid Waggonfabriken i arlöv till lockout och inkallande av strejkbrytare. denna konflikt kom att vara i nästan två år innan en uppgörelse mellan de stridande parterna slut- ligen kunde nås. den utdragna arbetskonflikten vid Waggonfabriken säger någonting om intensiteten i motsättningarna på arbetsmarkna- den mellan arbetarrörelse och arbetsgivare. Kockums drabbades av ar- betskonflikter med lockout både 1903 och 1905. under 1907 ledde en landsomfattande stuveriarbetarkonflikt till konfrontationer där malmö hamnade i stormens öga. med anledning av stuveriarbetarkonflikten försatte transportarbetarförbundet ett antal rederier och hamnar i blockad. med hjälp av en internationell strejkbrytarorganisation kal- lade arbetsgivarsidan 1908 in ett antal engelska strejkbrytare, varav en
66 Bernt Schiller, Storstrejken 1909: Förhistoria och orsaker, 1967, s 68; Jo- han a. lundin, Näten på Limhamn: Sociala relationer i ett lokalsamhälle 1870-1914, 2006, s 94-97.
kontingent inhystes i logementsfartyget amalthea, som låg förankrat i malmö hamn. i det läget beslöt sig tre ungsocialister i malmö för att skrida till handling. en bomb placerades ut på fartyget och i den efter- följande explosionen blev en av strejkbrytarna dödad och flera andra svårt skadade. med undantag för ungsocialisterna tog arbetarrörelsen avstånd ifrån dådet, men arbetsgivarparten tog ändå tillfället i akt att i amaltheadådets följd trappa upp konfrontationsgraden med den socia- listiska arbetarrörelsen i dess helhet.68
BILD 4:3. Kommunalarbetarstrejken 1908. Poliser och Kronprinsens husarer på vakttjänstgöring framför renhållningsverket i Malmö.
Källa: Fotosamlingen, Malmö stadsarkiv (MS).
en kommunalarbetarstrejk i malmö samma år blev synnerligen bitter med konfrontationer mellan strejkbrytare, strejkande och de senares sympatisörer. Konflikten hade sin bakgrund i den tidigare utkämpade stuveriarbetarkonflikten. ett antal kommunalt anställda grovarbe- tare, kranmaskinister och träarbetare hade vägrat arbeta med de under denna konflikt inkallade strejkbrytarna. när malmö stads avlönings- nämnd av den orsaken avskedade de kommunalt anställda arbetarna