under vistelsen på sjukhuset var Wilhelm Jönsson åtminstone delar av tiden vid medvetande och kunde tala med vårdpersonalen och med sin hustru. På hustruns frågor uppgav korgmakaren att han under natten gått till a. W. nilssons fabriker och där blivit nedslagen av en strejk- brytare. ”där kom en strejkbrytare och slog mig här”, hade han berät- tat för hustrun samtidigt som han tagit med handen på högra sidan av käken.251 Han hade däremot till att börja med varit mycket förtegen om vem denne strejkbrytare skulle ha varit. det var först på måndagen den 15 november som Jönsson slutligen tagit bladet från munnen och berättat för läkaren på morgonronden att den som utdelat det miss- handlande slaget var strejkbrytaren nils Persson. när maria Jönsson som stått alldeles utanför den öppna dörren under läkarronden sedan konfronterat maken med det hon hört honom säga bekräftade denne det han tidigare sagt, samt hade tillagt att det var samme Persson ”som brukade åtfölja a. W. nilssons fabriks lastautomobil”.252 dagen innan Jönsson avled på allmänna sjukhuset gjorde maria Jönsson en anmälan till stadsfiskalen i malmö:
250 Krim, rapportkopior del ii, 24/11 1926, a3a.42 (mS); SDS, 20/11 1926; uhlén, 1949, s 365; uhlén, 1958, s 218.
251 Krim, rapportkopior del ii, 24/11 1926, a3a.42 (mS). 252 Krim, rapportkopior del ii, 24/11 1926, a3a.42 (mS):
till Stadsfiskalen, malmö.
undertecknad får härmed göra följande anmälan; min man korgmakaren Vilhelm Jönsson blev natten till torsdagen den 11 nov. i hörnet av möl- levångsgatan och Privatgatan överfallen av en av de å korgfabriken i möllevångsgatan boende arbe- tarna, nils Persson, och att detta synes ha medfört allvarlig sjukdom, min man ligger nämligen nu insjuknad å malmö allmänna sjukhus. min man har till mig berättat överfallet, dessutom har en person, gunnar andersson, boende på mölle- vångsgatan n:r 40 varit åsyna vittne till detsamma. då överfallet synes medfört lifsfarlig sjukdom torde brottet vara att hänföra under allmänt åtal. Högaktningsfullt
maria Jönsson Sofielundsvägen 15 253
det har redan konstaterats att kollektivt våld i uttryck av typologierna spridda attacker och konfrontativa ritualer var något som präglat de konfrontativa mötet mellan strejkbrytarna, de strejkande och de se- nares sympatisörer, alltsedan de första strejkbrytarna rekryterats och inkvarterats i fabriken. till dessa båda typologiskt avgränsade fält av interpersonellt våld lägger tilly bland annat individuell aggression och bråk. med individuell aggression med detta avses de tillfällen då någon enskild aktör utövar individuellt våld gentemot en annan enskild aktör och eller objekt. utmärkande för det individuellt utövade våldet är att graden av samverkan bland utövarna av våldet inte är analytiskt rele- vant eftersom det alltid handlar om en ensam förövare medan graden av kortsiktig utövad skada kan variera från låg till hög.254 med bråk
avses de tillfällen då två eller flera personer börjar utöva våld gentemot varandra i en interaktion dem emellan som fram till dess inte varit konfrontativ. utmärkande för denna typ av kollektivt utövat våld är en relativt låg grad av samverkan mellan våldets utövare i kombina-
253 PK, Protokoll ii-iii, 22/11 1926, a1: 72 (mS); Krim, rapportkopior del ii, 24/11 1926, a3a.42 (mS); SDS, 20/11 1926; uhlén, 1949, s 365; uhlén, 1958, s 218.
tion med en medelhög till hög grad av kortsiktigt utövad skada.255 det finns sådant i polismaterialet som mycket väl kan utgöra former av konfrontation som kan kopplas till konflikten vars uttryck gör att det går att tala om individuell aggression. Bland annat våld i form av en strejkbrytares misshandel av ett par ungdomar efter att de senare nekat denne en cigarett.256 även nils Perssons misshandel av Wilhelm Jöns- son skulle tänkbart kunna karaktäriseras ett sådant individuellt utövat våld. men det är svårare att hitta tydliga exempel på bråk i polismate- rialet. det senare huvudsakligen eftersom det interpersonella våld som förekommer i sina uttryck snarast kan sägas utgöra exempel på spridda attacker och konfrontativa ritualer. ett exempel på bråk skulle kunna vara det intermezzo som uppstod på en restaurang i stadsdelen ribers- borg året 1928 och som slutade med att en person, en strejkbrytare vid a. W. nilssons, drog en revolver och avlossade flera skott, dock utan att skada någon.257 men eftersom det i mötet mellan strejkbrytarna och de strejkande arbetarna samt de senares sympatisörer på alltid är frågan en sedan tidigare etablerad våldsam koppling mellan aktörerna går det egentligen inte att tala om bråk. Snarast handlar det istället om spridda attacker – det vill säga de tillfällen då någon kollektiv ak- tör i anslutning till utspridd och småskalig konfrontation initierar ett småskaligt kollektivtvåld gentemot dessa andra aktörer och/eller objekt med anknytning till dessa. 258
även det nattliga mötet mellan Wilhelm Jönsson och nils Persson kan snarare sägas vara ett uttryck av spridda attacker snarare än bråk. gunnar anderssons vittnesuppgifter pekar på att det var korgma- kare Jönsson som genom att försöka tränga sig fram mellan Persson och fabriksporten som ledde fram till våldshandlingen.Jönsson var en aktiv medlem av Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 11 i malmö. Han var under konflikten en av de tre utvalda medlemmarna i strejkutskottet. Han var också en av de strejkvakter som i skift dygnet runt upprätthöll blockaden av den nilssonska fabriken.gösta anders- sons uppger i sitt vittnesmål att han åtföljde Jönsson till fabriken på
255 tilly, 2003, s 14f.
256 Pol ii, rapportkopior, 1/11 1926, a3a: 14 (mS). 257 Arbetet, 23/7 1927; Arbetet, 2/8 1927.
möllevångsgatan. där stannade Jönsson medan andersson fortsatte promenaden genom novembernatten till sitt hem. gunnar andersson uppger i sitt vittnesmål att Wilhelm Jönsson sedan fanns på plats på möllevångsgatan då Persson kom gående uppför denna från engel- holmsgatan i riktning mot Parkgatan. det faktum att gunnar anders- son tidigare på kvällen, liksom Jönsson, bevistat mårtensaftonsbalen på Folkets Hus torde ge dennes vittnesmål en tendens till den senares förmån. det faktum att andersson känt igen Persson som en i Arbetet utpekad bråkmakare och slagskämpe torde ytterligare understryka vitt- nets tendens. men vittnesmålet framstår tvärtom ändå som en påtagligt saklig redogörelse för såväl Jönssons försök att tränga sig mellan Pers- son och fabriksporten och det av den senare utdelade knytnävsslaget. det senare trots att gunnar andersson innan han gav sitt vittnesmål till polisen dessutom måste ha haft kontakt med maria Jönsson eller med henne närstående arbetskamrater till maken, eftersom hon uppger andersson som vittne i den anmälan hon inlämnade till stadsfiskalen. Korgmakare Jönssons agerande i det nattliga mötet med nils Pers- son kan utifrån dessa vittnesuppgifter snarast karaktäriseras som ett i raden av spridda attacker mellan strejkbrytarna, de strejkande samt de senares sympatisörer, och således med andra ord ett uttryck av kol- lektivt snarare än individuellt utfört våld. med det senare avses att det konfrontativa mötet i natten, alldeles oavsett om det utövade våldet som i detta fall endast består ett utdelat knytnävsslag, är ett uttryck för kollektivt våld i det avseende att det endast utgör en i den långa raden av återkommande skärmytslingar.
under den dryga vecka som Wilhelm Jönsson var inlagd på malmö allmänna sjukhus förekom inga braskande tidningsrubriker i Arbetet med anledning av den misshandel som ledde fram till sjukdomen. det går visserligen ett par dagar från det att Jönsson blir inlagd på sjukhu- set fram tills dess att han med namn uppger förövaren, men han hade redan tidigare för hustrun uppgett att han blivit misshandlad av en strejkbrytare. dessa uppgifter kan knappast ha varit något som undgått Jönssons strejkande arbetskamrater. det var en av dessa som efter att ha blivit kallad till Jönssons hem dagen efter misshandeln i sin tur kal- lade på den läkare som sedan ordnat med sjuktransport till allmänna sjukhuset. det faktum att maria Jönsson hade fått kännedom om att
andersson var ett vittne innan hon inlämnade anmälan pekar även på att det inom de strejkandes kretsar inte rådde någon okunskap om vad som hänt. det var en arbetskamrat som kallade på läkaren vilket gjort att Jönsson blivit inlagd på sjukhuset. eftersom de strejkande dagligen möttes i Folkets Park för att få stämplarna i sina strejkkort, liksom ut- anför den nilssonska fabriken under kvällarnas demonstrationer, är det osannolikt att Jönssons belägenhet skulle ha varit okänd för det stora flertalet av dessa. detta till trots är det tystnad som råder med anled- ning av misshandeln i såväl arbetarpress som i det fackliga materialet. detta i en situation där arbetarpressen annars var mycket snabb med att rapportera om de våldsamt konfrontativa skärmytslingar som in- träffade utanför den nilssonska fabriken. det senare kan tyckas än mer anmärkningsvärt eftersom det under den tid som förflöt innan Jönsson slutligen avled på sjukhuset åtminstone förekom ett Fco möte där ar- betskonflikten vid a. W. nilssons fabriker berördes. att den uppgivna misshandeln inte togs upp i Arbetet kan på det hela taget tyckas ganska märkligt, återigen inte minst som händelsen utgjorde ett exempel på just sådant strejkbrytarvåld som tidningen annars var mycket mån om att rapportera.