möllevången var sedan gammalt arbetarnas egen stadsdel där fabriker och hyreskaserner låg vägg i vägg som den naturligaste sak i världen. i möllevången låg också – mitt i själva stadsdelen – arbetarnas stolthet, landets första och största Folkets park, det givna målet för ljumma vårkväl- lars promenader och för sommarsöndagarnas efterlängtade sillasexor. […] en del industrier och verkstäder låg insprängda i kvarteret längs möllevångsgatan fram till Folkets park och allra närmast låg a. W. nilssons fabriker. […] Och här, mitt i hjärtat av möllevången, i en fabrik som krupit upp, alldeles intill huvudingången till parken, hade fienden etablerat sig.
Harry Kullman, Natthämtaren, 1962, s 23, 59.
den 8 juli 1926 utbröt en strejk vid aktiebolaget a. W. nilssons fabri- ker i malmö, en tillverkare av framförallt korgmöbler och barnvagnar. Strejken kom att bli långvarig, och den avslutades inte förrän i slutet av 1928. Konflikten hade sin utgångspunkt i strandade löneförhand- lingar. den 1 juli hade avtalen löpt ut, arbetarna var organiserade i Svenska träindustriarbetarförbundets avdelning 9 (fabriksträarbetarna) och avdelning 11 (korgmakarna) och fabrikör a. W. nilsson var anslu- ten till allmänna arbetsgivareföreningen i malmö.1 det hade tidigt i förhandlingarna stått klart att de båda parterna stod mycket långt från varandra. arbetsgivaren krävde lönesänkningar med tio procent på timlönen, från en krona till nittio öre, för samtliga arbetare. dessutom krävdes sänkt ackord med mellan tio och trettiotre procent. detta förkastades av arbetarna som istället krävde höjda löner i form av en löneökning på femton procent på timlönen för samtliga arbetare, från
1 Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 9 malmö, Protokoll 1924- 1932, 25/2, 2/3, 22/4, 27/4, 22/5, 29/6 1926 (aaS); Svenska träin- dustriarbetareförbundet avd. 11 malmö, mötes/styrelseprotokoll 1910- 1927, 29/3, 2/4, 3/4, 6/7 1926, a: i-ii (aaS); Träarbetaren, 1926:4-5, s 30; Oscar Bjurling, Allmänna arbetsgivareföreningen 1902-1932, 1933, s 61-74.
en krona till en krona och femton öre, samt en lika stor ökning av ackorden för träarbetarna och korgmakarna. arbetarna krävde i sitt bud också sex dagars semesterledighet och sjukersättning, vilket arbets- givarparten inte alls var villig att gå med på. Sedan förhandlingarna strandat hade den statliga förlikningsmannen för det södra distriktet, professor Sigfrid Wallengren från lund, gjort flera försök att medla, men eftersom förhandlingspositionerna mellan parterna visat sig låsta hade konflikten varit ett faktum. med undantag av fem förmän och kontorspersonalen gick alla 122 arbetarna ut i strejk.2
aktiebolaget a. W. nilssons fabriker hade börjat sin verksamhet 1855 under namnet gustav nilssons korgmakeri. Korgmakare gustav nilsson grundade företaget och drev det fram till sin död 1870.3 då övertogs skötseln av Hanna nilsson och den äldste sonen i familjen, axel Wilhelm nilsson. År 1885 övertog axel och den yngre brodern Ferdinand nilsson driften av företaget. Samma år byggdes företaget ut med en mekanisk verkstad. Företaget köpte under deras ledning upp stora plantager pilträd i Polen, som kom att förse såväl företaget som många andra korgmakerier i Sverige, danmark och norge med råvara. På så sätt fick fabriken kontroll över samtliga led i produktionskedjan för korgmakeriet. den mekaniska verkstaden medförde att företagets produktion kunde utökas från korgprodukter till att även innefatta produkter med metalldelar – däribland korgmöbler och barnvagnar. År 1891 flyttade företaget från de ursprungliga lokalerna på Södra Förstadsgatan 32 till möllevångsgatan 48. Fabriken var då belägen vid hörnet av Parkgatan och möllevångsgatan, mitt emot huvudingången till Folkets Park, och upptog en ansenlig del av kvarteret nummer 12, malmen. Företaget omvandlades 1918 till ett aktiebolag och bytte samtidigt namn till a. W. nilssons fabriker. under 1920-talets
2 Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 9 malmö, Protokoll 1924- 1932, 29/6, 5/7, 7/7 1926 (aaS); Arbetsinställelser och kollektivavtal
samt förlikningsmännens verksamhet är 1926, 1927, s 115f; Arbetet, 6/7
1926; Träarbetaren, 1926:4-5, s 30; Svenska Arbetsgifvareföreningens sty-
relse- och revisionsberättelser för år 1927, 1928, s 39; uhlén, 1949, s 364;
uhlén, 1958, s 212-215.
3 Smitt uppger att gustav nilsson redan i mitten av 1860-talet plötsligt försvann till okänd ort i amerika varefter hustrun Hanna nilsson drev företaget vidare till dess att äldste sonen axel var gammal nog att ta över verksamheten. rikard Smitt, Malmöföretagen – förr och nu, 2007, s 148.
inledande år gick barnvagnstillverkningen mycket bra. Företaget växte till att bli en av de ledande svenska tillverkarna inom sitt område. Barnvagnar exporterades i mitten av 1920-talet till en rad europeiska länder, däribland norge, Finland, Schweiz, Holland och Belgien.4
BILD 3:1. A. W. Nilssons fabriker. Bilden är taget från Parkgatan med Fol- kets Park bakom fotografens rygg.
Källa: Fotosamlingen, Strejker, Arbetarrörelsens arkiv i Skåne (AAS).
Konflikter mellan arbetarna och arbetsgivaren på a. W. nilssons fabri- ker hade förekommit vid flera tillfällen, bland annat 1899, 1909 och 1921.5 Strejken 1899 hade varit en framgång för arbetarna och resulte- rat i betydande lönehöjningar. Konflikten 1909 hade däremot, liksom på så många andra håll i landet, resulterat i en betydande motgång
4 Träarbetaren, 1921:1, s 4; Träarbetaren, 1921:2, s 11; Träarbetaren, 1921:3, s 18; Westin & Fogelberg, kort företagshistorik från 1974 i malmö stadsarkivs företagsarkiv samt gårdsarkiv, aB a. W. nilssons fabriker, (mS); 100 år med A. W. Nilssons, 1855-1955, 1955, s 3f; ur- klippssamlingen (Box 97), (mS); Beskrivning över Malmö med omnejd, 1937, s 436ff; uhlén, 1949, s 363f; uhlén, 1958, s; Häger, 1989, s 315. 5 Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 11 malmö, mötes/styrelse-
för arbetarparten. den strejk som utspelats 1921 hade sin bakgrund i arbetsgivarens krav på lönereduceringar. Fabriksledningen hade krävt nedsatta löner på 10 procent av gällande avtal och svarat med lockout på arbetarpartens vägran att godta sådana villkor. Konflikten bilades slutligen efter att a. W. nilsson tagit tillbaka kraven på sänkta löner.6 Fabrikör a. W. nilsson var således inte rädd för att ta konflikter med den framväxande organiserade arbetarrörelsen.
i ett anförande om korgmakarnas fackliga historia i malmö som Per larsson, ordföranden för Svenska träindustriarbetarförbundets avd. 11 och ordförande i malmö arbetarkommun, höll vid ett möte den 1 au- gusti 1924 poängterades ”vilken hänsynslös arbetsgivare a. W. nilsson hade varit, men som på senare tiden bättrat sig betydligt.”7 detta tyder på att det vid denna tid från fackligt håll fanns förhoppningar om ett mindre konfliktfyllt förhållande mellan dem själva och arbetsgivar- parten. men redan följande år knakade det återigen i fogarna i mötet mellan arbetsgivaren och arbetarna på den nilssonska barnvagns- och korgmöbelsfabriken. den i och med strejken i juli 1926 utbrutna kon- flikten kom utan tvekan att bli den hårdaste i raden på företaget.8 en dryg vecka efter det att strejken inletts började fabrikör nilsson, med stöd av allmänna arbetsgivareföreningen i malmö, att kalla in strejkbrytare. i det fackliga tidsskriftsorganet Träarbetaren uppges att konflikten huvudsakligen var orsakad av ”arbetsgivarens oresonlighet” samt att denne ”synes i sig innesluta reminiscenser från den tid, då slaveriet florerade”. det uppges att ”hänsynslösare uppträdande mot arbetare än vad nilsson låtit komma sig till last, torde vara svårt att uppleta.” Vidare uppges att stora ansträngningar lagts ned ”på att skaffa fram strejkbrytare och det troliga är väl att han i detta avseende
6 ”malmö. avdelning 116.s medlemmar, anställda vid a.-B. a. V. nils- sons fabriker, ha blivit utestängda från arbetet på grund därav, att de vägrat godkänna av fabriksledningen framfört förslag om nedsättning i gällande lönevillkor med 10 proc.” Träarbetaren, 1921:1, s 4; Se även:
Träarbetaren, 1921:2, s 11; Träarbetaren, 1921:3, s 18; uhlén, 1949, s
338.
7 Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 11 malmö, mötes/styrelse- protokoll 1910-1927, 27/8 1924, a: i-ii (aaS).
8 Träarbetaren, 1926:4-5, s 30; Arbetsinställelser och kollektivavtal samt
har arbetsgivareföreningens stöd och sympati.”9 tre strejkbrytaror- ganisationer, arbetets Frihet, Samhällshjälpen och arbetsbyrån för Oorganiserade, uppgavs vid en eller annan tidpunkt ha försett fabrikör nilsson med strejkbrytare.10 antalet strejkbrytare varierade över tid. i augusti under konfliktens första år menade Arbetet att a. W. nilssons ”lyckats rafsa ihop ett femtontal ljusskygga individer, […] omsorgs- fullt instängda i det gamla klosterliknande ruckel, som användas som fabrikslokal.”11 i malmöpolisens bakgrundsteckning till konflikten uppges att ”nya arbetare” – det vill säga strejkbrytare – börjat rekry- teras ungefär en vecka efter strejkens utbrott och att dessa i november uppgick till mellan 60 och 70.12 under konfliktens två följande år kom antalet att vara betydligt större, som mest omkring 150.13 ett flertal, inte minst av dem som rekryterats från annat håll än malmötrakten, inlogerades inne på fabriksområdet där fabrikens korgmakeri gjorts om till ett provisoriskt logement.14 Flera av strejkbrytarna inhystes även i bostäder ägda av företaget vid adressen Södra Förstadsgatan 32, det vill säga den adress på vilken korgmakerifabriken varit belägen innan flytten till möllevången 1891. På Södra Förstadsgatan hade företaget också en av sina butiker, och på denna gata, alldeles intill davidhallsbron, hade fabrikör a. W. nilsson själv sin bostad.15
9 Träarbetaren, 1926:4-5, s 30.
10 Arbetet, 24/8 1926; Träarbetaren, 1926:4-5, s 30; uhlén, 1958, s 215; Oscar Karlén, ”den pågående agitationen” (talarfilm), rotebro id 1231 (araB); i Berättelse över Arbetsbyråns för oorganiserade arbetares verk-
samhet under år 1928 skriver a. e. Herou bland annat att “arbetsbyrån
utsände […] arbetsvilliga i oavbruten följd till A. V. Nilssons korgfa-
briker i Malmö, där konflikt hade pågått över halvtannat år.”, Herou, 1929, s 2.
11 Arbetet, 24/8 1926; se även uppgiften i blockadannonsen: ”samt inlo- gerade på fabriken i möllevångsgatan 48 ett 15-tal notoriska strejkbry- tare”, Arbetet 27/8 1926. Se även: Träarbetaren, 1926:4-5, s 30.
12 Polisvaktsdistrikt ii i malmö (Pol ii), rapportkopior 1926: ii, 24/11 1926, a3a: 14, (mS). Vid ett möte med Svenska träindustriarbetareför- bundet avd. 11 malmö den 7/11 1926 uppges ”att ett 60-tal strejkbry- tare äro i arbete å möllevången (aaS).
13 Träarbetaren, 1927:3, s 18 Svenska Arbetsgifvareföreningens styrelse- och
revisionsberättelser för år 1927, 1928, s 39; Fackföreningsrörelsen, 1928:9,
s 213; uhlén, 1958, s 215.
14 Pol ii, rapportkopior 24/11 1926, a3a: 14 (mS); Arbetet, 24/8 1926; uhlén, 1949, s 363 –372; Svenska Arbetsgifvareföreningens styrelse- och
revisionsberättelser för år 1927, 1928, s 39; Fackföreningsrörelsen, 1928:9,
s 213f; uhlén, 1958, s 212f.
arbetarparten inledde konflikten med strejk, blockad, strejkvakter och demonstrationer utanför fabriken, samt med aktioner riktade mot strejkbrytarna, de kontorsanställda och de fem förmännen.16 Strejkbry- tarna, liksom de affärsidkare som gjorde affärer med fabriken, hängdes i vanlig ordning ut i arbetarpressen, i detta fall i Arbetet. det senare gjor- des i samband med de varje vecka återkommande blockadannonserna.17
Blockad.
På grund av att strejk utbrutit vid a.-B. a. W. nils- sons fabriker, förklaras härmed allt arbete å samtliga verkstäder i blockad, ävensom transporter från och till fabriken.
Som blockadbrytare uppträder John e. Cederborg, adr. Slättäng, lomma; n. Persson, f.d. lantbrukare, tyringe; kontorist magnusson.
För Sv. Träindustriarbetareförbundets avd. 9 och
11 Malmö: Styrelserna.18
Varken de kontorsanställda eller förmännen berördes i direkt mening av konflikten men kom ändå att utsättas för starka påtryckningar från arbetarparten. Hårdast utsatta var inledningsvis fabrikens fem för- män.19 i en artikel i Arbetet klargjordes att arbetarsidan i konflikten
berg, kort företagshistorik från 1974 i malmö stadsarkivs företagsarkiv samt gårdsarkiv, aB a. W. nilssons fabriker, (mS); urklippssamlingen, Box 97 (mS); Bengt liljenberg, I en annan tid: Malmöbilder från förr, 2005, s 66f.
16 Från träindustriarbetarna i avd. 9 beslutades på ett extra möte den 7/7 med anledning av den förestående konflikten vid a. W. nilssons fabri- ker att sex strejkvakter skulle gå två och två i treskift dygnet om vid fa- briksområdet. Korgmakare Wilhelm Jönsson som i november 1926 kom att bli en av huvudpersonerna i konflikten ska enligt protokollet ha varit en av de på det extrainkallade mötet utvalda strejkvakterna. Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 9 malmö, Protokoll 1924-1932, 7/7 1926 (aaS).
17 Se exempelvis: Arbetet, 8/7, 23/7, 16/7, 23/7, 6/8, 13/8, 27/8, 3/9, 6/9, 10/9, 17/9, 24/9, 15/10, 22/10, 5/11, 12/11, 19/11 1926.
18 Arbetet, 23/7 1926.
19 Såväl arbetsledare som förmän på a. W. nilssons fabriker befann sig vid denna tid i ett bekymmersamt organisatoriskt läge, mellan arbetare och företagsledning. Å ena sidan sågs det av arbetsgivarnas organisationer som en självklarhet att arbetsledarna i egenskap av företagsledningens
betraktade dessa arbetsledare som strejkbrytare, det vill säga att arbets- givaren använde dessa för att utföra de strejkandes arbetsuppgifter.20 de fem förmännen kom dagligen att ”uppvaktas” eller ”hemföljas”, det vill säga åtföljas till och från arbetet av strejkande arbetare och deras sympatisörer.
BILD 3:2. Arbetarna vid A. W. Nilssons fabriker. Gruppbild på personal tagen utomhus på fabrikens innegård någon gång under åren 1909-1925. Andra raden uppifrån, sjunde personen från vänster är sannolikt korgmakare Wilhelm Jönsson.
Källa: Fotosamlingen, Svenska Träindustriarbetarförbundet, Arbetarrörelsens arkiv i Skåne (AAS).
med hånfulla tillmälen och mer eller mindre underförstådda hot för- sökte dessa ledsagare förmå de arbetsledande förmännen att ansluta sig till de strejkandes skara.21 dessa kollektivt utförda aktioner blev inte
förlängda arm skulle utföra de strejkandes arbetsuppgifter i händelse av arbetskonflikt. Å andra sidan krävde de till lO anslutna fackförbunden att arbetsledarna i händelse av arbetskonflikt skulle delta i strejker efter- som de senare ansågs höra till deras organisatoriska område. de kollek- tiva aktionerna riktade mot arbetsledarna i samband med konflikten vid a. W. nilssons fabriker ska således ses som en del av en övergripande problematik i relationen arbetare, arbetsledare och företagsledning. Jonny Hjelm, Klämda mellan sköldarna: Sveriges arbetsledare under
1930- och 1940-talen, 2002, s 9-16, 27.
20 Arbetet, 10/8 1926.
mindre effektiva av att fabriken låg i en av malmös mest utpräglade ar- betarstadsdelar och att sympatin bland de boende på möllevången med all säkerhet låg hos de strejkande arbetarna. det hände att stora skaror av arbetare följde förmännen och de uppvaktande strejkande arbetarna på deras väg till och från fabriken. dessa färder måste för förmännens vidkommande ha tett sig som rena golgatavandringar. inom en månads tid hade också fyra av de fem anslutit sig till strejken.22 den femte, en man av vid namn aumann, blev kvar som förman men måste till följd av detta följas av polis till och från arbetsplatsen.23
Samma taktik användes gentemot strejkbrytarna. dessa ”uppvakta- des” av strejkande arbetare så fort de av någon orsak rörde sig utanför fabrikens skyddande murar. de strejkbrytare som inte var inhysta i fabrikslokalerna åtföljdes på samma sätt som förmännen till och från arbetet. Vid flera tillfällen ingrep polisen och undsatte utsatta strejk- brytare från arbetarskaror. i början av november anhölls vid en sådan uppvaktning en 26-årig man av polisen på Södra Förstadsgatan, för att han, tillsammans med andra personer ”följt efter en vid a. W. nils- sons fabriker anställd mansperson, högljutt tillropat denne och kallat honom strejkbrytare, vilket […] åstadkommit en större folksamling.”24 nyfikna åhörare hade gjort så att folksamlingen hela tiden ökat till dess att mannen varit helt omringad. Åhörarna hade kastat glåpord mot honom och högljutt kallat honom för strejkbrytare. det var först när polisen anlänt till platsen och undsatt honom som det hela lugnat ned sig. den anhållne mannen, metallslipare till yrket, hade tagits av polisen för att de uppfattat honom som den mest aktive och hot- fulle i folksamlingen.25 det måste på det hela taget ha tett sig mycket hotfullt från strejkbrytarnas horisont. de senare svarade, åtminstone enligt utsagor från fackföreningsrörelsen och arbetarpressen, med att beväpna sig, med batonger, knivar och skjutvapen, och möta våld med våld.26 att strejkbrytarna på ett eller annat sätt var beväpnade var också
22 Pol ii, rapportkopior 24/11 1926, a3a: 14, (mS); Arbetet, 12/8 1926;
Arbetet, 23/8 1926.
23 Pol ii, rapportkopior 24/11 1926, a3a: 14, (mS); Arbetet, 6/9; Arbe-
tet, 2/10.
24 Pol ii, rapportkopior 1/11 1926, a3a: 14, (mS). 25 Pol ii, rapportkopior 1/11 1926, a3a: 14 (mS).
någonting som gång efter annan kom att lyftas fram i arbetarpressen, detta som ett bevis för att strejkbrytarna inte var att betrakta som någonting annat än våldsverkare, vars mål var att med arbetsgivarens goda minne provocera fram bråk och våldsamheter för att på så sätt skrämma de strejkande arbetarna till att ge upp och återvända till arbe- tet på fabriksledningens villkor.27
Konflikten fortsatte på detta sätt med återkommande konfrontativa, kollektivt utövade våldsamheter mellan strejkbrytarna och de strejkan- de arbetarna under loppet av sommaren och hösten 1926. de senare hade stöd av sympatisörer från de omgivande arbetarkvarteren i möl- levången. utanför den nilssonska fabriken fortsatte de närmast dagligt förekommande demonstrationerna. ”under hela den tid som strejken pågått har så gott som dagligen, företrädesvis om aftnarna, större eller mindre grupper av yngre manspersoner uppehållit sig utanför fabriks- området”, står det att läsa i polisens rapport till socialministern skriven i november sedan konfliktens konfrontativa möten mellan de kollektivt interagerande aktörerna blivit betydligt våldsammare.28
film), rotebro id 1231 (araB).”Vi har till förvaring i arbetarrörelsens arkiv överlämnat några av de vapen som strejkbrytarna förfärdiga åt sig under arbetet på fabriken. Vapnen äro: en huggkniv med 13 centimeter skarpslipat klinga, en batong 45 centimeter lång, förfärdigad av hop- nitade spiralfjädrar och lindad med grovt bindgarn, ett sabelliknande tillhygge med 48 centimeters klinga, en lodad med grovt bindgarn och förfärdigat av en 25 gånger 4 mm stålfena, en så kallad hundpistol samt en batong av hårt gummi 37 cm lång med inneliggande 5 mm rundjärn. icke blott arbetsgivaren utan även hans organisation måste anses vara ansvarig för tillkomsten av dessa vapens vilka tillverkades uteslutande i syfte att nyttjas mot strejkande arbetare.”, Oscar Karlén, ”den pågående agitationen” (talarfilm), rotebro id 1231 (araB). För bilder på dessa vapen, se: Träarbetaren, 1928:2, s 9; uhlén, 1958, s 217. angående skjutvapen finns endast indicier, men det ska t ex ha förekommit en skottlossning i limhamn 1927 där en strejkbrytare på a. W. nilssons fabriker öppnade eld med en revolver under ett bråk. Arbetet, 16/7 1927; Arbetet, 23/7 1926. Se även: ”strejkbrytaren, bland annat den ene, det var en stor jävla bjässe, och han sa de att han hade vapen, revolver alltså.” intervju med informant 020219. Se även. Berggren & Johans- son, 2008, s 23.
27 ekelund, 2008, s 38f. Se även: Träarbetaren, 1928:2; uhlén, 1958, s 217.
28 Pol ii, rapportkopior 24/11 1926, a3a: 14 (mS). Se även: Träarbeta-
BILD 3:3. Strejkbrytarvapen som enligt Svenska Träindustriarbetareför- bundet ska ha hittats vid A. W. Nilssons fabriker efter det att strejkbrytarna lämnat fabriken. Det är dessa knivar, batonger och pistol som publicerades med bild i Träarbetaren 1928:2 och som Karlén sedermera refererade till i talarfilmen från tidigt 1930-tal. Vapnen återfinns idag vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm (ARAB).
Foto: Stefan Nyzell.
Strejkvakter fanns utposterade vid fabriken under dygnets alla timmar och dessa fick av allt att döma i det närmaste dagligen stöd av sym- patisörer.29 även nyfikna åskådare kom sannolikt från konfliktens allra första början att samlas för att beskåda dessa dagligen återkommande begivenheter. en av de intervjuade informanterna uppger att: ”det va folk som rörde sig på gator, alltså, av ren nyfikenhet kom de dit ju […] människan är ju så, så att, hur det än är, där som där bråken är intressant att titta på.”30 mötena mellan strejkbrytarna och de strej- kande var hotfulla och stundtals våldsamma till sina uttryck. Vid flera tillfällen krossades även fönster på fabriken i nattliga räder. i slutet av september fattade polisen beslutet att ha patrullerande poliskonstaplar
29 intervju med informant 020219.
30 intervju med informant 020322: i. Se även: intervju med informant 020219.
vid fabriken på möllevångsgatan under dygnets alla timmar.31 detta till trots fortsatte de nattliga räderna med fönsterkrossning. i början av oktober förstördes under en och samma kväll och natt inte mindre än 32 av fabrikens fönsterrutor. Högertidningen Sydsvenska Dagbladet talade i samband med detta om ”allvarliga uppträden” utanför a. W. nilssons fabriker och att polisen hade ”haft ett drygt arbete de senaste kvällarna”. tidningen var av åsikten att de församlade arbetarskarorna hade gjort allt i sin makt för att med stenkastningen ”komma åt” strejkbrytarna inne på fabriken, samt att det enbart hade varit polisens närvaro och resoluta ingripande som gjort att det hela inte övergått till ännu allvarligare våldsverkan från de demonstrerandes sida.32 Vid samma tillfälle uppgavs i polisens rapportering för första gången en uppskattning av antalet demonstranter utanför fabriken, ungefär tre- hundra. det hela ledde till att malmöpolisen ökade sin närvaro utanför den nilssonska fabriken. trots det växte även demonstrationerna utan- för fabriken i omfattning under loppet av oktober och november, från några hundratal till att vid upprepade tillfällen uppgå till tusentalet.33