i en studie av det han kallar ”det kollektiva våldets politik” diskuterar Charles tilly våldets skiftande gränser. Han menar att de allra flesta fall av kollektivt utövat våld är politiskt, det senare inte minst eftersom statsmaktens intresse att bevaka våldsutövning innanför dess territo- rium gör den till en ofta närvarande aktör vid våldsamt konfrontativa möten kollektiva aktörer emellan.
Contentious politics consists of discontinuous, public, collective claim making in which one of the parties is a government. a government is a substantial, durable, bounded organization that exercises control over the major concentrated means of coercion within some territory. Collec- tive violence does sometimes occur quite outside the range of governments; however, above a very small scale, collective violence almost always involves governments as monitors, claimants,
objects of claims, or third parties to claims. When governments are involved, collective violence be- comes a special case of contentious politics.132
i sin studie av det kollektiva våldets gränser använder sig tilly av en ty- pologi över interpersonellt våld. typologin utgörs av en tvådimension- ell skala, där den ena axeln avser graden av graden av samverkan bland våldets utövare, och den andra axeln avser graden av kortsiktigt skada i det utövade våldet. långt ned till vänster på skalan är såväl graden av samverkan mellan våldets utövare som graden av kortsiktigt utövad skada lågt. Högt upp till höger på skalan är däremot både graden sam- verkan mellan våldets utövare och graden av kortsiktigt utövad skada högt.
tilly menar att kollektivt våld alltid är en närvarande möjlighet i konfrontativa möten mellan kollektivt interagerande aktörer i en konf- likt. Sådana konfrontativa möten behöver å ena sidan alls inte vara våldsamma, de allra flesta av dem är i realiteten inte heller det. men å andra sidan finns det en alltid närvarande potential för våld i konfron- tativa möten interagerande aktörer emellan.133
[m]ost collective violence […] grows out of ac- tions which are not intrinsically violent, and which are basically similar to a much larger number of collective actions occurring without violence in the same periods and settings. The clearest example is the demonstration: some group displays its strength and determination in the presence of the public, of the agents of state, and perhaps its enemies as well. But a small pro- portion does turn to violent encounters between police and demonstrators, or attacks on property by demonstrators. […] The strike, the parliamen- tary session, the public meeting, the fiestas follow something of the same pattern. The great majority of them going off without violence, the violent ones not differing in any fundamental way with the rest.134
132 tilly, 2003, s 9f. 133 tilly, 2003, s 12-20. 134 tilly 1978, s 177.
FIGUR 2.1. Typologi över interpersonellt våld i en för avhandlingen omar- betad version. De avgörande omarbetningarna i jämförelse med Tillys origi- nalversion består av att namnen liksom delvis även skalorna med avseende på den kortsiktigt utövade skadan på ett par av typerna ändrats. Det förra gäller typerna ”konfrontativa ritualer” och ”samordnad konfrontation” som i origi- nalversionen benämns ”violent rituals” respektive ”coordinated destruction”. Det senare gäller huvudsakligen typen konfrontativa ritualer som i avhan- dlingens version sträcker sig från låg till hög grad av kortsiktigt utövad skada medan Tilly konsekvent lägger den högt upp på denna skada. Argumentet för att göra denna förändring i avhandlingen är att konfrontativa ritualer enligt min mening visserligen har potentialen av att vara mycket våldsamma med anseende på kortsiktigt utövad skada men att detta långtifrån alltid behöver vara fallet.
tilly frågar sig vilka av dessa möten interagerande aktörer emellan som blir våldsamma och varför. Vidare frågar han sig hur våldsamheter skiftar efter det att sådana brutit ut. tilly menar att typologin är en möjlig analytiskt ingång till att närma sig och studera dessa frågor. i avhandlingen används den delvis omarbetade versionen av typologin för att studera våldets skiftande gränser under loppet av konflikten vid a. W. nilssons fabriker.
de analytisk avgränsade begreppen i typologin är från den övre delen räknat och i klockvis ordning:
· Konfrontativa ritualer: med detta avses de tillfällen då en någorlunda välavgränsad grupp av kollektivt agerande aktörer med en hög grad av samverkan följer ett relativt välkänt mönster i utö- vandet av kollektivt våld gentemot någon eller några andra aktörer. utmärkande för denna avgränsade typ av kollektivt utövat våld är en mycket hög grad av samverkan bland våldets utövare i kombination med en låg till hög grad av kortsiktigt utövad skada. ett exempel på denna typ är offentliga bestraffningar, och då ytterst den offent- liga avrättningen. andra exempel på denna typ av kollektivt våld är lynchningar, gängvåld och supportervåld.135
· Samordnade konfrontationer: med detta avses de tillfällen då någon kollektivt agerande aktör planmässigt och med mycket hög grad av samverkan utövar kollektivt våld gentemot andra aktörer och/eller objekt med anknytning till dessa. utmärkande för denna typ av kollektivt utövat våld är en mycket hög grad av samverkan bland våldets utövare i kombination med en relativt hög grad av ko- rtsiktigt utövad skada. ett exempel på denna typ är repressivt utövad tvångsmakt från någon ordningsmakt gentemot sådant som dem- onstrationer. andra exempel på denna typ är terrorism, folkmord, inbördeskrig och andra slags former av krigshandlingar.136
· Opportunism: med detta avses de tillfällen då någon kollektiv aktör på grund av frånvaron av rutinmässig övervakning agerar med
135 tilly, 2003, s 14f. 136 tilly, 2003, s 14f.
kollektivt våld gentemot andra aktörer och/eller objekt. utmärkande denna typ av kollektivt våld är den medelhöga graden av samverkan bland våldets utövare i kombination med en medelhög till hög grad av kortsiktigt utövad skada. ett exempel på denna typ är sådant som plundringar vid tillfällen då någon ordningsmakt inte finns tillgän- glig till följd av sådant som naturkatastrofer eller krigshandlingar. andra exempel på denna typ är gruppvåldtäkter, sjöröveri och gängbråk.137
· Bråk: med detta avses de tillfällen då två eller flera personer börjar utöva våld gentemot varandra i en interaktion dem emellan som fram till dess inte varit konfrontativ. utmärkande för denna typ av kollektivt utövat våld är en relativt låg grad av samverkan mel- lan våldets utövare i kombination med en medelhög till hög grad av kortsiktigt utövad skada. exempel på denna typ av är det klassiska barslagsmålet eller andra sådana former av plötsliga slagsmål mellan personer som fram tills den stund det inleds inte varit i konflikt med varandra.138
· Individuella aggressioner: med detta avses de tillfällen då någon enskild aktör utövar individuellt våld gentemot en annan enskild aktör och eller objekt. utmärkande för det individuellt utövade våldet är att graden av samverkan bland utövarna av våldet inte är analytiskt relevant eftersom det alltid handlar om en ensam utövare, medan graden av kortsiktig utövad skada kan variera från låg till hög. exempel på denna typ är vandalism, misshandel, våldtäkter, överfall och rån i de fall de utövas av en enskild aktör.139
· Spridda attacker: med detta avses de tillfällen då någon kollek- tiv aktör i anslutning till utspridd och småskalig konfrontation bemöter hinder, motstånd eller utmaningar i interaktionen med andra aktörer genom att initiera ett småskaligt kollektivt utövat våld gentemot dessa andra aktörer och/eller objekt med anknytning till dessa. utmärkande för denna typ av kollektivt utövat våld är en låg till medelhög grad av samverkan bland våldets utövare i kombina-
137 tilly, 2003, s 14f. 138 tilly, 2003, s 14f. 139 tilly, 2003, s 14f.
tion med en låg till medelhög grad av kortsiktigt utövad skada. ett exempel på denna typ är demonstranters sporadiska, utspridda och småskaliga motstånd gentemot någon repressiv tvångsmakt. andra exempel på denna typ är slagsmål, misshandel, skadegörelse och sabotage.140
· Brutna förhandlingar: med detta avses de tillfällen då endera parten i konfrontativa interaktioner kollektiva aktörer emellan som fram till denna tidpunkt till sina uttryck inte varit våldsamma plöt- sligt blir det. utmärkande för denna typ av kollektivt utövat våld är den relativt höga graden av samverkan bland våldets utövare i kom- bination med en låg till medelhög grad av kortsiktigt utövad skada. ett exempel på denna typ är en längre tids fredliga demonstrationer som med ens skiftar över till våldsamma sådana. ett annat klas- siskt historiskt exempel är när åskådare till offentliga bestraffningar försöker avstyra dessa genom att plötsligt börja utöva våld gentemot den repressiva tvångsmakt som har till uppgift utföra dem.141
lägg således märke till de överlappande gränserna mellan fälten i ty- pologin. med det senare understryks med andra ord att våldets gränser inte är fasta utan oprecisa och skiftande. Flera gränsskiften mellan de olika typerna kan äga rum under konfrontationerna i en och samma konflikt. exempelvis kan demonstrationer leda fram till brutna förhan- dlingar när repressiv tvångsmakt sätts in för att skingra demonstran- terna. dessa kan leda fram till spridda attacker när demonstranterna möter den repressiva tvångsmakten genom att utöva motstånd. detta kan i sin tur leda fram till samordnade konfrontationer när den repres- siva tvångsmakten kraftsamlar för att få ett slut på konfrontationerna ifråga. dessa förändringar är resultatet av mekanismer som samspelar i processer vilka får konfrontationers former och uttryck att ta olika vä- gar med avseende på kollektivt utövat våld. tilly använder sig med an- dra ord även här av samma sorts relationella mekanismer och processer som redan diskuterats ovan.142 tilly menar angående hans typologiskt avgränsade fält att:
140 tilly, 2003, s 14f, 170-193. 141 tilly, 2003, s 15f, 194-220. 142 tilly, 2003, s 13-18, 20ff.
a) they identify significant, coherent variations in relevant combinations of outcomes and causal mechanisms; (b) they locate clusters of collective violence within which similar causes operate; and (c) for those reasons they help explain variations with respect to scale, duration, destructiveness, asymmetry, and proximity to governmental institutions.143
i avhandlingens studie av våldsutövningen under konflikten vid a. W. nilssons används typologin för att sätta det analytiska strålkastarljuset på det kollektiva våldets skiftande gränser i konfrontationerna mellan parterna i konflikten under loppet av sommaren och hösten 1926.