den handfull strejkbrytare som anskaffades till företaget under konflik- tens inledande skede verkar till större delen ha varit lokalt rekryterade, antingen från malmö och omgivande orter eller från landsbygden. i Arbetets blockadannonser där strejkbrytarna hängdes ut med namn och bostadsadress förekommer malmö, lund, lomma, tyringe och tomelilla som uppgivna hemorter.155 Från början av september 1926 uppges i blockadannonserna att en viss John e. Cederborg arbetade som strejkbrytarvärvare på den nilssonska fabriken.156 Cederborg hade visserligen förekommit i blockadannonserna ända sedan dess att konflikten brutit ut i juli, men då betitlad blockadbrytare.157 ett par veckor senare kunde Arbetet i en avslöjande artikel visa att John Cederborg inte bara hade arbetat som strejkbrytarvärvare i samband med den nilssonska konflikten, utan att han redan tidigare bistått SaF som sådan vid en rad olika arbetskonflikter.i artikeln, med rubriken ”gångna tiders slavhandel har återuppstått i våra dagars strejkbrytarvä-
154 Flink, 1978, s 92-95; mikkelsen, 1992, s 113f; nycander, 2002, s 50f. 155 Se exempelvis: Arbetet, 8/7, 23/7, 16/7, 23/7, 6/8, 13/8, 27/8, 3/9, 6/9,
10/9, 17/9, 24/9, 15/10, 22/10, 5/11, 12/11, 19/11 1926. 156 Arbetet, 3/9 1926.
sende”, tog Arbetet upp att tidningen vid ett tidigare tillfälle redogjort för misstanken att strejkbrytarorganisationen Samhällshjälpen var finansierad av SaF. detta hade då inte kunnat styrkas, fortsatte artikel- författaren, men Arbetet kunde nu genom att offentliggöra korrespon- dens mellan ledande företrädare inom SaF och strejkbrytarvärvaren Cederborg, visa på att den senare agerat för SaF: s räkning. Arbetet ger en mycket detaljerad redogörelse för den uppsnappade korrespon- densen. det framkommer exempelvis att Cederborg agerat strejkbry- tarvärvare i samband med de av våldsamheter präglade kommunalar- betarstrejken i Kalmar året 1925. Här återfanns också korrespondens mellan Cederborg och en viss Waldemar Boyton. den senare utpekas av Arbetet som chefen för SaF: s ”hemliga departement”, beläget på Kungsholmen i Stockholm, vars uppgift det är ”att skaffa strejkbrytare, dirigera strejkbrytartransporter och dylikt”.158 denna korrespondens var ett otvetydigt bevis för, menade Arbetets skribent, att om inte SaF helt eller delvis finansierade de stora strejkbrytarorganisationerna i Sverige, så ägnade man sig åtminstone åt att rekrytera oorganiserade strejkbrytare i arbetskonflikter, och göra detta genom att använda sig av lokala strejkbrytarvärvare.159
Ovanstående torde klart ådagalägga att strejk- brytarvärvningen i vårt land är väl organiserad och illustrerar också förträffligt hur arbetsgivarna förstått att med hjälp av äreförgätna individer ur arbetarnas egna led länka ihop den kedja, som förenar dem och strejkbrytarna i en gemensam strävan att vid varje tillfälle slå ned de organise- rade arbetarnas försök att förbättra sina levnads- villkor. Vetskapen om arbetsgivarnas metoder och kännedomen om, vilka som äro deras främsta verktyg bör dock kunna utgöra en vägledning för de organiserade arbetarna rörande de motåtgärder som böra vidtagas. då t.o.m. arbetsgivarefören- ingen leder anskaffningen av strejkbrytare, kan det icke vara tu tal om att effektiva motåtgärder från arbetarnas sida är både berättigade och nödvändiga.160
158 Arbetet, 18/9 1926. Flink, 1978, s 89f; nycander, 2002, s 51. 159 Arbetet, 18/9 1926.
Vilka dessa ”effektiva motåtgärder” är diskuteras aldrig i artikeln, men kan antas handla om de former och uttryck av arbetskonfliktens repertoar som med största tydlighet träder fram i anslutning till den nilssonska konflikten.
något som analytiskt står ut i den refererade artikeln ovan är den socialdemokratiska arbetarrörelsens tendens att jämföra strejkbry- teriet med slavhandel. Kopplingen som görs är slaveri kontra frihet. arbetsgivarpartens omhuldande av strejkbryteriet som ett försvar av ”arbetets frihet” framstår utifrån arbetarpartens perspektiv som ett uttryck för skenhelighet. det senare kommer bland annat fram i en av de strejksånger som författats och framförts av de strejkande under den nilssonska konflikten. en av stroferna lyder till tonerna av ”Vi gå över daggstänkta berg fallera”: ”en verkstad blev deras logement, fal- lera/att där finns kokvrå är väl också känt, fallera/där röker dom och spelar/och ingenting dom felar/men med friheten är det ganska klent, fallera”.161 det senare kan sägas ha en dubbelbottnad mening. Å ena si- dan åsyftas motsatserna i arbetsgivarpartens omhuldade ”arbetes frihet” kontra arbetarpartens ”frihet att arbeta”, det vill säga att det förra inte är någon frihet alls. Å andra sidan åsyftas att strejkbrytarnas logement i den nilssonska fabrikens gamla korgmakeri mer kan liknas vid ett fäng- else där fångvaktarna utgörs av strejkvakterna utanför fabrikens skyd- dande murar. dessa fångvaktare har liksom fängelset också till gång till tvångsmedel vilket även framkommer ett par strofer senare i samma strejkvisa. ”ibland går det ganska livligt till, fallera/ty brocharna ut på viften vill, fallera/om natten hem dom ilar/i taxameterbilar/komma helskinnade in skall också till, fallera.”162
även arbetsgivarens behandling av sina arbetare kunde stundtals jäm- föras med slaveri. i Träarbetaren menar exempelvis en artikelförfattare att arbetsgivaren i den nilssonska konflikten i malmö uppträder som om dennes arbetare var slavar.163 en tolkning av denna återkommande
161 Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 9 malmö, Verkstadsklubben a. W. nilssons fabriker, diverse handlingar 1914-1955, a: i – l: iii (aaS).
162 Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 9 malmö, Verkstadsklubben a. W. nilssons fabriker, diverse handlingar 1914-1955, a: i – l: iii (aaS).
koppling mellan slaveri och frihet är att det är en sedan långt tidigare etablerat språkspel med starkt moraliska undertoner. genom att likna strejkbryteriet vid slaveri och arbetsgivaren med slavägare ges i denna bild ett tydligt uttryck för dess omoral. Här är ännu ett uttryck för ”den moraliska ekonomin” som en integrerad del av den socialdemo- kratiska arbetarrörelsens kulturella föreställningsvärld, en del av den officiella kulturella kartan i dess byggda värld. liksom Skarin Frykman gör i studien av arbetarkultur i 1890-talets göteborg går det analytiskt det att urskilja arbetarklassens ”moraliska ekonomi” ställt mot till borgarklassens ”ekonomiska moral”.164 Samma tanke ger för övrigt ernst Wigforss uttryck för angående strejkbryteriet i Ådalshändelser- nas efterföljd, att det gentemot borgarklassens ”formella moral” går att ställa arbetarklassens ”reella moral”, och att det i denna motsats mycket väl går att ”iakttaga de moraliska omdömenas samband med klassförhållanden”.165
Strejkbrytarnas hemorter träder fram i källmaterialet på två sätt, dels genom Arbetets blockadannonser, dels i de fall dessa figurerade i malmöpolisens rapporter under loppet av den nilssonska konflikten. det ska framhållas att blockadannonserna måste betraktas med ett visst mått av försiktighet i detta avseende. allteftersom antalet strejkbrytare så sakteliga växer i antal under sommaren och hösten 1926 pekas fortfarande endast en handfull av dessa ut med namn och adress, och de som utpekas tenderar fortfarande att vara de lokalt rekryterade. det var helt enkelt förmodligen så att de lokalt rekryterade strejkbrytarna var betydligt lättare att känna igen. de övriga strejkbrytarna, i blockadannonserna hänvisade till med sådana epitet som ”det 50- tal inlogerade i fabriken”, förblir till största andelen anonyma. det senare var dessutom sannolikt något som de själva ansträngde sig till det yttersta för att åstadkomma. det är av den anledningen varken möjligt att med någon säkerhet veta när under konfliktens gång som strejkbrytarna började rekryteras utanför malmös närområde eller när det inledande mindre organiserade strejkbryteriet kom att ersättas eller kompletteras med ett mer organiserat sådant. en av de intervjuade informanterna menade sig veta att huvuddelen av strejkbrytarna vid
164 Skarin Frykman, 1993, s 87-103. 165 Wigforss, Volym i, 1980, s 59f.
a. W. nilssons fabriker i varje fall inte kom ifrån malmö. ”nej, dom va inte från […] malmö, inte dom flesta i alla fall… nej […] de va utbölingar. men dom skulle bo nånstans ju. Så då fick dom, dom ordna bostäder till dom, ledningen för fabriken. nej, dom stack därifrån sen, med svansen... […].”166 men det senare kan mycket väl vara resterna av den socialdemokratiska arbetarrörelsens officiella kulturella karta där strejkbrytaren som social kategori uttryckligen framställdes som ”den andre”. det ligger i sakens natur att det är lättare att minnas strejkbrytarens som en utböling snarare än grannen i det egna kvarteret. i Svenska träindustriarbetareförbundets styrelse och revisionsberättelse från år 1927 uppges samtidigt i linje med informantens nyss citerade uppfattning att strejkbrytarna huvudsakligen inte var från malmö. de uppges vara hopsamlades ”av värvare dels i Stockholm och dels på Skånes landsbygd.”167 i polismaterialet från hösten 1926 förekommer platser som Stockholm, luleå och Sundsvall flera gånger som uppgivna hemorter. Stockholm tycks således ha varit en ganska vanlig hemort, men ett ganska ansenligt antal verkar vara från olika platser i norrland.168
i oktober 1926 uppger Arbetet i en artikel att a. W. nilsson delvis rekryterade strejkbrytare från utlandet.169 men endast ett fåtal av strejkbrytarna tycks ha haft utländsk härkomst. det finns i det tillgängliga källmaterialet inga fakta som pekar på att någon rekrytering från utlandet alls skulle ha ägt rum. en man av polsk och en man av tjeckoslovakisk härkomst hängs visserligen ut i Arbetet såsom strejkbrytare. men den förre hade arbetat på fabriken sedan 1923 och helt enkelt fortsatt att arbeta även sedan strejken brutit ut. i slutet av september hade vidare denne Josef lawniczak inte längre vågat arbeta kvar. i ett polisförhör uppgav lawniczak att han på grund ”av fruktan för sina strejkande kamrater” hade sett sig tvingad att lämna arbetet på fabriken.170 i november 1926 meddelades vidare
166 intervju med informant 020321: i. Se även: intervju med informant 020325: i
167 Svenska Träindustriarbetareförbundet. Styrelse och revisionsberättelse 1927, 1928, s 14f. Se även: Fackföreningsrörelsen, 1928:9, s 213.
168 Se exempelvis: Pol ii, rapportkopior, 29/10 1926, a3a:14 (mS). 169 Arbetet, 5/10 1926.
på ett möte med Svenska träindustriarbetarförbundets avdelning 11 (korgmakarna) att Josef lawniczak gått ut i strejk.171 mannen var sålunda av utländsk härkomst men hade alltså inte rekryterats som strejkbrytare från utlandet. detsamma kan även sägas gälla den andre av utländsk härkomst som hängdes ut i Arbetet, aumann, den förman av tjeckoslovakiskt ursprung som valde att stanna kvar vid arbetet även efter det att de andra förmännen på fabriken efter hårda påtryckningar valt att ansluta sig till de strejkandes skara. det ska inte glömmas bort att a. W. nilssons var ett företag med internationella förgreningar. de plantager av pilträd företaget hade i Polen bör ha medfört möjligheter för polska arbetare som lawniczak att erhålla arbete på fabriken i malmö.172 men flera av de intervjuade informanterna uppger likafullt att strejkbrytarna på den nilssonska fabriken var rekryterade i utlandet. en delförklaring till att informanterna minns strejkbrytarna som utländska kan vara att de väver in strejkbryteriet i samband med amaltheahändelserna och dess utländskt rekryterade strejkbrytare i det historiska minnet av den nilssonska konflikten. Flera av informanterna nämner också sprängningen av amalthea 1908 i direkt anslutning till konflikten vid a. W. nilssons 1926-1928.173 en av de intervjuade informanterna går dessutom betydligt längre än de andra i detta avseende. efter att ha fastslagit sin aktiva roll inom den socialdemokratiskt organiserade arbetarrörelsen under hela sitt liv konstaterar informanten angående strejkbrytarna att de var ”skäggiga, svarta, inte härifrån”, och fortsätter med: ”Ja har för mig att […] de va utlänningar, de va inte härifrån, eller de va uppifrån. Jag har för mig, jag har liksom för mig att dom va […] äckliga, svarta… Ja… de såg inte ut som vanligt folk i alla fall.”174 även här framstår det som om det delvis är resterna av den socialdemokratiska arbetarrörelsens officiella kulturella karta med strejkbrytaren som ”den andre” som går att skönja i informantens uttryckliga minne av konflikten vid a. W. nilssons.
171 Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 11 malmö, mötes/styrelse- protokoll 1910-1927, 7/11 1924, a: i-ii (aaS).
172 i Arbetets blockadannonser omnämns till exempel även att tvätten till de på fabriken inlogerade strejkbrytarna utföres av ”polskan edeltrud Jagodzenski, Södra Förstadsgatan 32”. Se exempelvis: Arbetet, 15/10. adressen på Södra Förstadsgatan är den plats a. W. nilssons fabriker låg på innan den flyttade ut till möllevångsgatan. På denna adress hade exempelvis även aumann sin bostad.
173 Se exempelvis: intervju med informant 020325: i; intervju med infor- mant 020322: ii.
i källor och litteratur kring den nilssonska konflikten uppges att tre strejkbrytarorganisationer, arbetets Frihet, Samhällshjälpen och ar- betsbyrån för oorganiserade, har försett den nilssonska fabriken med strejkbrytare.175 att arbetsbyrån för oorganiserade under 1928 ”i oavbruten följd” utsände strejkbrytare till fabriken i malmö bekräftas i byråns egen verksamhetsberättelse. men en viss försiktighet bör iakttas gentemot uppgifterna om att även arbetets Frihet och Samhällshjälpen tillhandahöll strejkbrytare till den konfliktdrabbade fabriken. upp- gifterna om detta kommer från axel uhlén.176 det är uppgifter som inte kan bekräftas i det efterlämnade materialet från de båda strejk- brytarorganisationerna. Flink som har försökt hitta sådana uppgifter i detta material menar att det inte går att finna några. detta behöver visserligen inte alls betyda att uhlén har fel. Han hade som facklig re- daktör för Arbetet möjlighet till en synnerligen god insyn i konflikten ifråga, men eftersom det är uppgifter vilka inte kan bekräftas av andra och av varandra oberoende källor måste de således hållas för osäkra.177 det faktum att strejkbrytarnas hemorter under hösten 1926 uppges vara från såväl mellersta som norra Sverige tyder ändå på att var frågan om någonting mer organiserat. det senare behöver naturligtvis inte innebära att det varit fråga om strejkbrytarorganisationer som arbetets Frihet och Samhällshjälpen, men utesluter det å andra sidan inte hel- ler. Snarast antyder värvning från mellersta och norra Sverige om en organisation som mycket väl rimmar med uhléns uppgifter. arbetsby- rån för oorganiserade uppger visserligen att den skickat strejkbrytare till den nilssonska fabriken, men detta nämns inte de föregående årens verksamhetsberättelser. det är således något oklart när byrån egentli- gen började skicka strejkbrytare till konflikten, men det är inte heller otänkbart att den eller någon annan strejkbrytarorganisation gjorde det redan året 1926.178 Arbetets avslöjande artikel om strejkbrytarvär- varen Cederborg och dennes kopplingar till såväl enskilda arbetsgivare som SaF tyder på att strejkbryteriet vid den nilssonska fabriken redan under hösten 1926 hade vad som åtminstone kan beskrivas som en semiorganiserad prägel.
175 Arbetet, 24/8 1926; Oscar Karlén, ”den pågående agitationen” (talar- film), rotebro id 1231 (araB); uhlén, 1958, s 215.
176 uhlén, 1949, s 364; uhlén, 1958, s 215. 177 Flink, 1978, s 78f.