en av varje konflikts mest centrala processer är mobilisering. med mobilisering avses de tillfällen då en resursmässig kraftsamling av en kollektiv aktör i en konflikt leder fram till att denna i konfrontativ in- teraktion ställer krav gentemot andra aktörer i konflikten.34 i samband
31 i polisvaktsdistriktens journaler går att utläsa vid vilka tidpunkter polis- konstaplar var utposterade vid a. W. nilssons fabriker. Journalerna visar vilka de är, hur många de är och vid vilka tidpunkter de är posterade vid fabriksområdet. det var i huvudsak polisvaktsdistrikt ii i malmö som under sommaren och hösten 1926 ansvarar för detta. Från och med den 22 september har detta polisvaktsdistrikt poliskonstaplar vid fabriks- området under dygnets alla timmar. demonstrationerna den 4 oktober då 32 fönsterrutor krossades syns exempelvis tydligt i journalen. den följande dagen har nämligen polisvaktsdistrikt ii en mycket påtaglig för- stärkning av antalet poliskonstaplar vid fabriksområdet. ansenliga och med tiden ökande resurser gick till att under flera månaders tid upprätt- hålla ordningen vid a. W. nilssons fabriker. Pol ii, Patrulljournal 1926, di: 38 (mS).
32 SDS, 6/10 1926.
33 Pol ii, rapportkopior 24/11 1926, a3a: 14 (mS); Pol ii, Patrulljour- nal 1926, di: 38 (mS); uhlén, 1949, s. 363 –372.
med konflikten vid a. W. nilssons fabriker och de konfrontationer som denna ledde fram till under sommaren och hösten 1926 kan flera kollektivt interagerande aktörer urskiljas vilka genom en resursmässig kraftsamling börjar ställa krav gentemot varandra. i förstaläget kan de inledande förhandlingarna mellan arbetarpart och arbetsgivarpart på fabriken sägas utgöra en mobilisering från båda parter. de misslyckade förhandlingar som denna interaktion medför leder vidare till en tillta- gande polarisering. när väl konflikten har brutit ut inleds en ny om- gång av mobilisering från de respektive kollektiva aktörernas sida. ar- betarparten inleder med strejk, blockad och något senare även bojkott av fabriken. arbetsgivarparten inleder med lockout och inkallandet av strejkbrytare. i detta läge har även andra kollektivt interagerande aktörer med intressen i den lokala arbetskonflikten blandat sig i händ- elseutvecklingen. Båda parter i konflikten representeras exempelvis av organisationer på såväl lokal som nationell nivå. medan arbetarparten genom sina båda fackliga avdelningar är anslutna till Svenska träin- dustriarbetareförbundet och därmed till landsorganisationen (lO), är arbetsgivarparten ansluten till allmänna arbetsgivareföreningen i malmö, och därmed till Svenska arbetsgivareföreningen (SaF). alla dessa organisationer på såväl lokal som nationell nivå kan med andra ord sägas vara inbegripna i processer av mobilisering med anledning av den nilssonska konflikten i malmö. andra exempel på kollektivt interagerande aktörer med intressen i konflikten är tidningspressen, vilken utifrån politisk färg agerar till förmån för antingen den ena el- ler andra sidan. inte minst det lokala partiorganet Arbetet har redan från arbetskonfliktens allra första början, genom sina ledare, artiklar och annonser, en mycket avgörande mobiliserande roll för den soci- aldemokratiska arbetarrörelsen i malmö. men även högerpressen, i det mellankrigstida malmö främst företrädd av Sydsvenska Dagbladet, spelar på motsvarande sätt en mobiliserande roll, i detta fall för arbets- givarparten och dess paraplyorganisationer.
Konflikten kan så långt sägas handla om en social konflikt. men på grund av att även andra kollektiva aktörer med intressen i konflikten i detta läge blandat sig i det hela är det redan även en politisk sådan. Statsmakten är en kollektivt interagerande aktör och med i bilden på flera sätt. För det första innebär den statliga förlikningsmannens med-
ling att statsmakten mobiliserar sina resurser i frågan. För det andra innebär polisens ingripanden i de delvis våldsamma konfrontationerna mellan strejkbrytarna och de strejkande samt de senares sympatisörer, liksom den växande närvaron av polisen utanför fabriken under loppet av sommaren och hösten, att statsmakten även på lokal nivå är en när- varande intressent. För det tredje innebär det faktum att den socialde- mokratiskt organiserade arbetarrörelsen genom att det socialdemokra- tiska partiet är makthavaren i malmö att en konflikt som den vid a. W. nilssons fabriker har en lokalpolitisk sida med direkta förgreningar till den innersta makteliten i staden. det senare träder fram mycket tydligt i samband med det storskaliga konfrontativa våldet i november 1926. men det finns antydningar att den fackligt organiserade arbetarrörel- sen även mobiliserar sina politiska förgreningar redan under sommaren detta konfliktens första år. Bland annat antyds att politiska kanaler an- vänds i försöken att tvinga arbetsgivaren att inlogera strejkbrytarna på någon annan plats än i fabrikslokalerna.35 Skälen till det senare kan ha varit flera, dels att beröva arbetsgivarparten det symbolvärde det inne- bar att dygnet runt kunna husera de i arbetarpartens ögon förhatliga strejkbrytarna mitt emot Folkets Park, platsen framför andra för den
35 Kurt alm åberopar en skrivelse riktad till den socialdemokratiska stads- fullmäktigegruppen från ordföranden i malmö arbetarkommun med kravet om ett agerande i stadsfullmäktige med avseende på inhysningen av strejkbrytare på a. W. nilssons fabriker samt polisens utmanande uppträdande i samband med våldsamheterna i november. Skrivelsen an- höll att fullmäktigegruppen, antingen genom interpellation i stadsfull- mäktige eller genom framställningar till ”vederbörande myndigheter”, förutom att påtala de missförhållanden som polisen agerande medfört även skulle agera för att få strejkbrytarna avlägsnade från fabriken. i sva- ret från fullmäktigegruppens förtroenderåd påpekades med beklagande stadsfullmäktiges maktlöshet att på något sätt besluta i frågorna. däre- mot påpekades med avseende på förhållandena vid a. W. nilssons fa- briker att vederbörande myndigheterna på såväl lokal som regional nivå hade agerat i frågan och att exempelvis byggnadsnämnden, brandstyrel- sen och hälsovårdsnämnden ’med uppmärksamhet följt företeelserna där och ingripit med åtgärder i den mån de funnit sig därtill befogade.’ alm menar att det mycket väl kan ha varit så att myndigheterna på såväl lo- kal som regional nivå kan ha agerat utifrån olika intressen i konflikten. Bland annat förhalades ett beslut på länsnivå efter en hemställan från brandsynesnämnden i malmö att någon verksamhet inte fick förekom- ma på a. W. nilssons fabriker förrän brister i brandsäkerheten åtgärdats i mer än två år mellan 1926 och 1928 innan ärendet återremitterades till brandmyndigheterna i malmö. alm, 1966, s 33f.
socialdemokratiskt organiserade arbetarrörelsens politiska massmöten, dels att tvinga arbetsgivarparten att logera strejkbrytarna på en annan plats i staden, det senare för att göra de kollektivt utförda aktionerna i form av uppvaktningar/hemföljningar effektivare. detta skulle ge de strejkande två tillfällen per dag att utöva sina påtryckningar gentemot strejkbrytarna istället för att invänta de tillfällen då de av annan orsak lämnade fabriksområdets skyddande murar. Statsmaktens ingripande som en kollektivt interagerande aktör med intressen i den pågående malmökonflikten, oavsett om det sker på lokal nivå i och med polisbe- vakning eller på regional sådan i och med den statliga förlikningsman- nen medför att konflikten har en tydlig politisk dimension.
mobilisering åtföljs av demobilisering, det vill säga de tillfällen en re- sursmässig kraftsamling av en kollektiv aktör i en konflikt leder fram till att denna inte längre i konfrontativ interaktion ställer krav gente- mot andra aktörer i konflikten.36 mobilisering och demobilisering kan således sägas vara två sammankopplade och i hög grad kompletterande processer. men det handlar samtidigt inte bara om en och samma pro- cess i omvänd ordning, båda innefattar delar som gör dem särpräglade i förhållande till varandra. i en konflikt handlar det ofta om flera sek- venser av mobilisering/demobilisering.37 Sådana sekvenser sker dels i det lilla och dels i det stora. För att ge ett konkret exempel på det förra kan dagen för de strejkandes del sägas vara präglad av flera sekvenser av mobilisering respektive demobilisering. Varje morgon sker en mobi- lisering i form av en samling i Folkets Park för att få den stämpel som är ett krav för att erhålla fackligt understöd under konflikten. det är inte heller bara de strejkande vid a. W. nilssons som på så sätt samlas i Folkets Park utan detta gällde för alla fackligt organiserade strejkande arbetare från de olika arbetskonflikter som vid samma tidpunkt utspe- lade sig på andra håll i malmö.38 det finns uppgifter ibland polisma- terialet som visar på att dessa mobiliserande samlingar varje morgon kunde leda till beslut om kollektiva aktioner riktade mot strejkbrytare på någon av de många konfliktdrabbade arbetsplatserna i staden. det
36 mcadam, tarrow & tilly, 2003 (2001), s 43, 142; tilly & tarrow, 2007, s 35f, 92ff.
37 tilly & tarrow, 2007, s 89, 92, 97-102.
senare är också orsaken till att strejkande vid a. W. nilssons återfinns i källorna som demonstranter vid andra platser i staden, inte minst där det förekom strejkbryteri, liksom att strejkande från dessa andra arbetsplatser även återfinns bland demonstranterna utanför fabriken på möllevångsgatan.39 en sådan kollektivt utför
d aktion, såsom en
upp
vaktning/hemföljning eller en demonstration åtföljdes av demo- bilisering när aktionen ifråga avslutades. eftersom det är tänkbart att en strejkande arbetare under en och samma dag kunde medverka i en mängd olika kollektivt utförda aktioner kan det sägas att en dag kunde innehålla flera sekvenser av mobilisering och demobilisering. uppvakt- ning/hemföljning av strejkbrytare vid en konfliktdrabbad arbetsplats på morgonen kunde följas av demonstrationer under arbetsdagen vid en annan, uppvaktning/hemföljning av strejkbrytare vid en tredje vid arbetsdagens slut, och följas av demonstrationer vid en fjärde under loppet av kvällen och natten. men sådana sekvenser av mobilisering/ demobilisering kan även sägas äga rum i det stora, som när kollektivt interagerande aktörer under loppet av dagar, veckor, månader eller år agerar kollektivt och ställer krav gentemot andra aktörer. den två år och fyra månader långa arbetskonflikten vid a. W. nilssons fabriker kan således sägas bestå av en lång rad sådana sekvenser.Polarisering
Som redan nämnts ovan leder de misslyckade förhandlingarna mellan parterna i den framväxande arbetskonflikten vid a. W. nilssons till en tilltagande polarisering allteftersom de kollektivt interagerande aktö- rerna mobiliserar/demobiliserar gentemot varandra. en av de huvud- sakliga orsakerna till att mcadam, tarrow och tilly särskilt lyfter fram mobilisering/demobilisering som två av konfliktens allra mest centrala processer är att dessa på ett avgörande sätt tenderar att samspela med ett flertal andra sådana processer. Flera sekvenser av mobilisering/ demobilisering tenderar med tiden att leda till en tilltagande polarise- ring. med polarisering avser mcadam, tilly och tarrow ett vidgande av “political and social space between claimants […] and the gravita- tion of previously uncommitted or moderate actors toward one, the
other, or both extremes”.40den tilltagande polariseringen mellan arbe-
tarpart och arbetsgivarpart allteftersom dessa och deras bundsförvanter kraftsamlar sina resurser i arbetskonflikten träder fram på flera håll i källmaterialet, bland annat i den statlige medlarens rapporter från de av honom initierade förhandlingarna parterna emellan, i tidningspres- sen där den tilltagande konflikten med tiden leder fram till en markant ideologisk polarisering, samt i polisrapporterna. det är tydligt i dessa och andra källor att interaktionen mellan fabrikens strejkbrytare, de strejkande och de senares sympatisörer under loppet av sommaren och hösten detta konfliktens första år leder till flera intermezzon av kon- frontativt våld. 41